Tyranitar´s Cave

Kapitel 15

 Biljetterna

Jag satt på mitt rum och såg på min arm, den hade kommit nära eldstrålen som Sheena skickat mot oss i Olivine. Jag hade inte märkt det förrän nu då det börjat svida och bränna. Men jag hade i alla fall gett igen på henne genom att förstöra hennes planer på att återuppliva Team Rocket med hjälp av en terrormaskin som kunde göra vågor stora nog att spola bort städer.

Ute på fälten var det kallt och det fanns små fläckar av snö lite här och där. Några Swinub letade mat i jorden och verkade vara mycket förtjusta av äntligen få komma ut efter att ha varit i ett kylrum medan det var för varmt för att de skulle trivas ute. Då hörde jag ett skrik som lätt som om någon gjorde sig skyldig till grov misshandel av en fiol. När jag tittade ut så såg jag att en Jynx stod på balkongen som var några meter bredvid mitt fönster. Bredvid henne stod en Swinub och två Smochum som hon verkade försöka lära att sjunga (Men det lät mer som en Screech-attack då man gör det svårare för motståndaren att försvara sig genom att skrika högt och hemskt). Jag tog snabbt på mig kläderna, sprang ner för trappan och gick in i köket där jag stängde dörren ifall Jynx tänkte framföra någon ny melodi.

Jag tog fram ett paket med Goldenrod golden sunrice (frukostflingor gjorda av poppat ris doppade i honung) och hällde det i tallriken på filmjölken. Då såg jag någonting utanför fönstret som fångade min uppmärksamhet, tre bulbasaur som blev skrämda av en pidgeot som kom nerflygande och pickade på lökarna på deras ryggar.

"Vad har du gjort? Vi hade bara det där paketet hemma! Fattar du inte att ingen annan vill äta det när du hällt det på filmjölken och kletat ner det? Ät upp alltihop själv nu, jag tänker inte slänga det!", det var min mamma som kommit in i morgonrock. Jag hade råkat hälla ut alla flingorna på filmjölken eftersom jag tittat på bulbasaur.

Hon gick iväg igen och lade sig för att sova. Jag började genast glufsa i mig flingorna och tittade på de tre Bulbasaur som blivit skrämda av Pidgeoten, nu så gjorde de jättelika snöbollar och lade i en hög. Sedan ställde sig två av dem en bit ifrån varandra och greppade tag med vinpiskor i den tredje som tog tag i en stor snöboll med frambenen och vinpiskorna. Sedan svingade de andra upp honom i luften precis när Pidgeot kom flygande för att reta dem igen. Fågeln flög rätt in i snöbollen och kraschlandade i en snöhög. Både jag och de tre Bulbasaur skrattade så att jag nästan spottade ut flingorna över bordet. Sedan sprang de iväg för att undslippa Pidgeots vrede.

"Aj!", jag bet i något hårt av plast som hade legat i flingorna, jag drog ut det ur munnen och tänkte att man borde stämma tillverkarna för att försöka knäcka folks tänder. Det jag hade bitit i var en liten plastlåda, formad som en elgitarr som gick att öppna. Inuti låg det… "Biljetter till Rock Smashers konsert!" Rock Smashers var ett av de populäraste banden i hela Jotho. På en liten lapp som låg med i paketet stod det:

Jag tog genast elgitarrslådan, stoppade tillbaka biljetterna och lappen i den och lade den i byxfickan. Sedan sprang jag ut med tallriken och hällde resten av flingorna i fågelbordet utanför fönstret.

När jag väl var ute så såg jag en Jynx stå och sjunga lite tyst. Jag sade åt henne att hon skulle få uppträda och sjunga för publik om hon följde med. Jynx följde efter mig när jag gick och hittade ett ställe där både Jack och Chris skulle kunna höra mig genom deras öppna sovrumsfönster.

"Låt mig presentera den fantastiska sångsensationen: Jynx, som nu ska sjunga "hjälp, jag faller från en klippa"."

(Skrik)sjungandet att knappt börjat förrän två ilskna morgonzombier stack ut huvudet ur varsitt fönster.

"Janon, din idiot, vad håller du på med?"

"Jag vill sova, inte höra på sånger!"

"Då vill ni väl inte se Rock Smashers live i Goldenrod?", jag hann knappt säga klart meningen innan de slog igen fönstren. Men varför ville de inte höra Rock Smashers? Det var ju deras favoritband.

"När åker vi?", fem ivriga Rock Smashers fans kom ut från sina respektive hus. Vi pratade lite och kom fram till att det nog var bäst om vi gav oss iväg genast och sedan ringde när vi var en bit bort (så att inte någon av våra föräldrar skulle hindra oss från att åka.). Vi gjorde allihop i ordning våra ryggsäckar och packade ner lite smörgåsar som vi kunde äta på vägen. Sedan samlades vi vid grusgången som ledde ut till vägen. Just när vi skulle sätta oss på cyklarna så kom fyra spearow flygande mot oss. Mellan sig så bar de vårt fågelbord. En av dem kraxade och verkade peka på mig med näbben. Sedan dök de mot mig och började visa sitt missnöje mot frukostflingorna som jag hällt i fågelbordet genom att fylla näbben med dem och sedan kasta dem på mig.

"Cykla, vi måste iväg!", jag började genast cykla för att komma undan de missnöjda Spearow.

"Hallå! Vart ska ni? Jag vill med!", jag vände mig om och såg att det var Mitch som kom cyklande efter mig.

FOOSCH!!!!!!!!!

När jag stannat och vänt mig om så såg Spearow sitt tillfälle och vräkte hela fågelbordet och allt innehåll över mitt huvud. Sedan flög de iväg och kraxade högt på ett sätt som lät som om de skrattade. Jag önskade att jag hade haft en Charizard som kunde bränt stjärtfjädrarna på dem.

Vi förklarade för Mitch vart vi skulle och hon tog fram sin cykel och började cykla.

Fortsättning följer ...