Inga-Lina Lindqvist
HAVSFRUNS LÄNGTAN
juli 2000

Vad fint det hade varit
att sitta nära vatten och höra
våra hjärtan slå och se
parken spegla sig i Fontanka.

Tystare än vatten, lägre
än gräs. Ingen annanstans. Bara här
kan vi komma varandra nära.
Snälla, låt oss bo i vattnet.

Den grönögda låter oss sjunka
till botten. Där är vi
i fred för ljuset. Akustiken
är klockren.

Lägre än gräs - och tystare -
är vattenväxter. Där
kan du höra mig utmärkt
även på långt håll.

När jag kastar huvudet bakåt
ser jag i ögonvrån
hur duvorna översvämmar parken
i en enda grå våg.

Än är du hos mig.
Än är det ljust.
Och vattnet ovanför oss
förvandlas till tak av jade.

MERENNEIDON KAIPUU
heinäkuussa 2000

Miten ihanaa olisikaan ollut
istua veden partaalla ja kuulla
sydämiemme lyönnit ja nähdä
puiston heijastuvan Fontankaan.

Vettä hiljaisempina, ruohoa
matalampina. Ei muualla. Vain
täällä pääsemme toisiamme lähelle.
Kuule, mennään veteen asumaan.

Vihersilmäinen upottaa meidät
pohjaan. Siellä olemme
valolta rauhassa. Akustiikka
on kirkas.

Ruohoa matalampia - ja hiljaisempia -
ovat vesikasvit. Siellä
kuulet minut mainiosti
matkankin päästä.

Kun nyökkään taaksepäin
näen silmän kulmasta
kyyhkyjen tulvivan puistoon
harmaana hyökynä.

Vielä olet luonani.
Vielä on valoisaa.
Ja yllämme vesi
muuttuu jadekatoksi.

När sommaren dallrar
juli 2000

Krönikan om sommarens löv
och rosornas a-b-c
pikturade fröken på svarta tavlan
och rabblade jag utantill.

Mitt i läxläsningen blev jag avbruten
av en helt annan ton
än raspet från kritan i hennes hand:
dunket från tysta tåg.

Om bevegelse är andning,
om livet är bevegelse,
om "varifrån" kan sägas på enbart främmande språk -
stanna och stå stilla.

Saltet drömmer om att vara bröd.
Luften dallrar i hettan och minns vinden.
Här skrivs rosornas krönika
med vidöppna händer.

KESÄN VÄRINÄSSÄ
heinäkuussa 2000

Kesän lehtien kronikan
ja ruusujen aakkoset
kaunokirjoitti opettaja taululle
ja minä luin ulkoa.

Läksynluvun keskeytti
aivan muu ääni
kuin hänen liitunsa rapina:
hiljaisten junien kumu.

Jos bevegelse on hengitystä,
jos elämä on bevegelse,
jos "mistä" on ilmaistavissa vain vieraalla kielellä -
pysähdy ja jää paikallesi.

Suola unelmoi olevansa leipä.
Ilma värisee kuumuudessa ja muistaa tuulen.
Täällä kirjoitetaan ruusujen kronikka
avoimin käsin.