Site hosted by Angelfire.com: Build your free website today!

Zambia 1972 - 1973



Lusaka, Victoria Falls, Kafue River, Itezhitezhi in Zambia.







Under åren 1972 till 1973 blev jag och Björn Svensson erbjudna ett utlandsuppdrag som projket-
ledare för SWECO, VBBs utlandssektion i Zambia för uppbyggnad av av bostäder, kontor, rekrea-
tionsanläggning (pool och tennisplan) och infrastruktur, inför ett kommande stort vattenreglerings-
dammprojekt i Kafue River, vid Itezhitezhi, ca 40 mil väster ut från Lusaka räknat.



UTA DC8-51 - flight UT741 Paris - Brazaville - Lusaka.


På väg från Paris till Brazaville och Lusaka!
Där nere ser jag Eifeltornet!


Vi var bara 12 passagerare i ecconomy class så det kändes lite ödsligt.


Efter 15 timmarsflygning från Paris och med mellanlandning i Brazzaville fick jag ett första intryck
av Zambia, det såg väldigt torrt ut!


Det kunde ju ha börjat bättre, jag hade ju förväntat mig att någon skulle möta mig men det var
tydligen för tidigt på morgonen för kontoret hade inte öppnat!


Zambia Airways DC-8-32 9J-ABR


Det här är infarten till Lusaka.


Huvudgatan heter Cairo road.


Lasse och Björn kollar in souvenirer - mestadels träarbeten.


Affärsgata, Cairo road.


Cairo road norrut.


Lusaka Hotell.


Presidentpalatset, Dr Kenneth Kaunda


Hotel Inter-Coninental eller IC.


The Ridgeway Hotel.


Gatan där chefen Lasse Gustafsson bodde.


Jag fick bo här de tre första tre nätterna ("hoause- warming" ett nytt uttryck för att någon bor där så
att det syns som att någon är hemma) eftersom Lasse med familj var hemma i Sverige på semester.


Istället för att vi skulle bo på hotell när vi var inne till kontoret i sta´n för att jobba eller på ledighet
så hade man ställt i ordning det här huset på Nyatti road ganska sparsmakat i väntan på den nye
ekonomi chefen som skulle komma med sin familj 7-8 månader senare. Huset skulle bli helt IKEA-
möblerat allt från möbler till husgeråd, gardiner och sänglinnen mm.


Det fanns en pool som inte var skött på länge men med filterbyte, klorering och städning blev den
till slut badbar.


Inte helt fel!


Jag hade tänkt att jag skulle kunna flyga här på Lusaka Flying Club men det visade sig att jag skulle
behöva konvertera mitt cert för att att få flyga zambiskt registrerat flygplan. Jag började att skolflyga
men det var tämligen hopplöst att kunna boka tider för lektioner eftersom jag inte kunde boka flytider
i tid från Itezhitezhi där vi bara hade kortvågsradio. Jag flög ca fem timmar - sedan gav jag upp.


Innan vi skulle åka ut till Itezhitezi gjorde vi ett besök till vattenkraftstationen i Kafue Gorge, den
sk "Kafue Hydropower Station" som SWECO hade projekterat och nu även hade tagits i bruk.

Det gav oss samtidigt ett tillfälle att få träffa Lars (Lasse) Hemming som skulle bli SWECO:s plats-
chef för det stora huvudprojektet "Itezhitezhi Damproject". Vi fick samtidigt också träffa Ingrid,
Lasses fru och det var planerat att de skulle flytta ut till Itexhitezhi i maj kommande år för att Lasse
skulle ta över projektet och då skulle "vårt" projekt vara enligt tidplanen i den fas att en del av pro-
jektet skulle kunna tas i bruk.


* * *


Kraftstationen med sitt långt synliga "läppstift"(kyltorn),

På väg mot Itezhitezhi.



Bara några månader före vi anlände till Zambia hade den ny vägen västerut färdigställs till Mumbwa
en sträcka om ca 20 mil ett av Kinsas större biståndsprojet i Zambia och det skulle komma många,
många fler biståndsprojet inte bara i Zambia. Med denna nya vägen fram till Mumbwa så förkortas
resan betydlig ca 7 mil, den ersatte en grusväg via Endless corner, Mlimba norr om Lusaka. Körtiden
till Itezhitezhi tog nu ca 3,5 timmar i stället för 5 timmar.


Det är vänstertrafik i Zambia så bilden är inte spegelvänd, ratten sitter till höger.


Väl framme i Mumbwa återstår drygt 10 mil på en dammig grusväg under torrperioden. Vägen går
nu sydväst i utkanten av Kafue national park och här kan se både elefanter, warthogs och till och
med lejon om man har tur.


Efter en dryg timmes bilkörning är man nästan är framme och då ser man Itezhitezhi hill (den slipp-
riga kullen) till vänster och nästan längst där uppe ligger vår camp som har en fantastisk utsikt över
Kafue floden.




Här är Daniel vårt "allt i allo". Bakom syns förläggningen med sovrum och kontor. "Messen" låg i
en egen byggnad med tvättstuga, kök, mat- och vardagsrum med en terrass med utsikt över Kafue-
floden. WC och duschar fanns i en ytterligare byggnad. Vatten till allt utom matlagning pumpades
upp från floden till två stora cisterner som klorerades. En stor dieselmotor med el-aggregat försåg
hela campen med ström (220v).


Ur min dagbok.


I den vita "längan", en barack fanns både kontorsrum och vår förläggning. Alla rummen utom det
mot terrassen var lika stora ca 3x3m men våra rum var försedda med, säng, skrivbord, bänk,
garderob och ett litet kylskåp.


Vilken fantastiskt utsikt över Kafuefloden och över Kafue flats. 40 mil längre öster ligger Kafue Gorge
vattenkraftstation som den ny vattenregleringsdammen skall försörja.


Nedanför ligger "the floodplain", flodplanet med en liten "airstrip" som tidigare använts inför
projekteringen. Ungefär på mitten av bilden ligger vår båt som vi använder för att komma över floden
till bilen som står parkerad där som vi använder för att hämta färskvatten vid Ngoma lodge och
för att köra "fotosafari" i parken.


Georg Gisslèn tf projekektchef och fordonsparken.

Vi hade många anställda för att campen skulle fungera. I köket fanns vår duktiga kock Mr Jackson
som verkligen såg till att vi fick både lunch och middag.Det var vår tfchef Georg Gisslén som själv-
mant tog på sig uppgiften att planera matinköp till måltiderna och all förbruknings material som vi
behövde ute på vår för att ha det bra.

Varje månad räknade Georg igenom alla kostnader och vi fick sedan var och en räkning var och
en på vad som gått åt och räkningen drogs på lönen. Daniel var servitör och tog hand om tvätt
och städning på bästa sätt.

Williams körde vår Ford Transitbus in till Lusaka tre gånger i veckan och stod för alla inköp och
hämtning av post mm. Abadiha ansvarade för bilarna och så hade vi en man som ansvarade för
diesel generatorn och macken" med hjälp av en äldre "handyman.
Det ingick i projektet att vi skulle handleda två "trainers", praktikanter från ögskolan. Björn hette
Natanael och Petrus var min praktikant".


I början var det var många som ville arbeta åt oss men vi hade redan tillräckligt med personal redan
från början när "campen" etablerades före projektstarten.


Det här är de som anställdes för att "campen" skulle fungera och även med förundersökningen.


Det här är vägen som leder ner till flodplanet. Kafuefloden rinner österut bakom vegetationen
på horisonten.


Det gick rykten i Zambia att det skulle byggas en vattenregleringsdamm vid Itezhitezhi så ganska
snart flyttade in folk till den lilla byn som redan fanns etablerad nere på flodplanet.

Detta medförde att entreprenören kunde anställa ett stort manskap för grävning förhand av grunder
vatten och avloppsledningar. Marken bestod av ett jordlager av laterit och ett ganska porös berg-
grund så det behövdes inte sprängas i någon större omfattning.


Det sägs att kvinnor bär vatten en tredje del av sitt liv, ved i samma omfattning och resten en tredje
del laga de mat, odlar, sköter barn och sover.


Det var lite svårt i början att inse att man bodde så här. Jag hade ju naturligtvis sett bilder
från Afrika - men nu blev det verklighet.


Här ligger vår båt en "Ockelbo". Det här var ett tydligt vadarställe för bl.a elefanter eftersom det
det fanns både fanns fotspår och spillning efter dom. Jag hade varit ute med båten flera gånger för
att spana men inte haft turen med mig att se några. Flodhästarna använde också detta ställe för
att gå upp på flodplanet för att beta.


På väg över till andra sidan. Dom här flodhästarna är inte att leka med, de är ett av afrikas farligaste
djur - med det gapet med enorma huggtänder och en otrolig kraft i käken -då det står inte en plast-
båt pall emot måste så vi var måste håla oss på avstånd för att inte komma för nära.


Så här kan det se ut när man har kört för nära


Efter att ha kört i ett "tvåhjulsspår kom man ut på en mer eller mindre huvudväg som har en nord-
sydlig ritkning genom parken.


Det var lite spännande första gångerna då jag körde till Ngoma lodge för att hämta färskvatten
- här är en zebraflock men jag väntar mest på att få se lejon - och det kom att dröja länge.


Det ungefär 15 km till Ngoma lodge.


Ngoma lodge är en liten "oas". Här finns öl, pool och "pumpen". På söndagar serveras BBQ


* * *


Det fanns också en airstrip i närheten av Ngoma lodge så jag brukade åka förbi för att se om det
förekom några aktiviteter där. Det visade sig att Zambia Airways trafikerade där fyra gånger i med
en Hawker Siddely HS 748 turboprop på sträckan Lusaka till Livingstone tur och retur.


Här står en av Zambia Airways HS748 strax klar för start till Livingstone.


Där bort passerar en elefant över vägen.


Det var två stycken elefanter, eventuellt tre stycken - man får lite puls!


Högst upp på åsen ligger campen.


Strax hemma- solen är på väg ned!


Med Land-Rovern tog man sig fram nästan över allt.


Innan entreprenören kom på plats fanns det bara i princip två hjulspår att ta sig fram på längs åsen.


Om femton månader skall projektet vara färdigställt. Här kommer att finnas för SWECOS projekt-
ledning bl.a 14 family-houses, 14 bachelors flats, kontor, pool, tennisbana, gator, elförsörjning, vat-
ten och avloppsanläggningar.


Vår camp syns nedanför byggplatsen som ligger högre än vår camp. Den långa vita byggnaden är
kontoret och vår förläggning


Enligt viltvårdarna skulle det inte finnas många elefanter på den här sidan av floden, så den här gav
mig en ordentlig adrenalinkick när jag mötte den i backen - det var bara att backa tillbaka en bit
och vänta tills den försvann åt sidan.

Det hände inte så mycket - entreprenaden för vår del av projektet hade blivit försenad drygt en månad
och vi hade nu fått veta att det skulle bli ett jugoslaviskt byggföretag - "Energo-Project" som
hade vunnit budgivningen - vi tvivlade lite grand - så det bara att vänta på deras ankomst.


Det fanns en seismograf installerad i ett av våra kontorsrum som registrerade ev rörelser i jorden
efterom det fanns "varma källor" i närheten som ev kunde äventyra projektet. Bruce från Kanada
varansvarig för den men jag hade i uppdrag att "byta ut pappers rullarna" en gång i veckan. Dess-
utom var dom tunga och"ljuskänsliga" och det fanns bara en svag röd lampa i rummet vid byte och
justering av "ljusarmarna" som ritade kurvorna. Så jag fick praktisera som seismolog också utan
större intresseflagg!


En eftermiddag hördes det trummor nerifrån byn så vi blev nyfikna och åkte ner för att de vad som
hände där.


Några av dom här killarna är anställda av oss så det kändes helt ok att kolla vad som försegicks.


Det dröjde ett en bra stund innan vi fick veta varför man dansade och trummade. Det var en avslut-
ningsfest efter en begravning. När den döde har kommit i jorden så bränns dennes hus och sedan
man ett slags "gravöl" med efter följande dans till ära för den bortgångne och att den har fått ro i
himlen. Det är bara att ta seden dit man kommer.


Dom här små skall så småningom kanske styra landet.


Lasse byter film i kameran!


När väl entreprenören Energo-project kom på plats så visade det sig att man hade man inte någon
större maskinpark med sig. Med en sliten schaktbandtraktor (D6) byggde de den första vägen upp till
byggplatsen


Det här är EnergoPprojects platschef Mr. Krsto Krivocapic framför det snabbt uppbyggda plats-
kontoret i princip samma lösnings som vårt kontor och förläggning av deras personal.

Alla byggnader skulle byggas av betonghålsten och som skulle produceras ute på byggplatsen.
Det var ett enkelt gjuteri, men det blev förvånansvärt bra hålblock.


Jag var nog inte förberedd på att projektet skulle bygga med "handkraft". Det fanns nu redan gått om
folk nere i byn så det var säkert billigare att entreprenören anställde ett stort manskap för
grävning förhand av grunder vatten och avloppsledningar. Marken bestod av ett jordlager av laterit
och ett ganska porös berggrund så det behövdes inte sprängas i någon större omfattning.

På bilden ser man att det finns ett en del av ett avtäckt berg i dagen och att man har borrat i mindre
omfattning inför sprängning.


Här vid den tänkta "dammlinjen" tar min namne borrkärnor som skall analyseras.


En eftermiddag fick jag "höra" att det finns elefanter nere vi vår båtplats. Jag kastade mig in i
in i Land -Rovern och körde till den branta backen till "flodplanet" som jag korsade med ett jättelikt
dammoln efter mig. Jag körde sakta förbi båtlänningen i där vi hade båten. för att
lokalisera om dom skulle vara kvar.


Helt oväntat kom en av elefanterna upp ur floden i öppningen och började vifta med öronen "kom
inte för nära" så jag höll mig kvar i trygghet nära Land-Rovern.


När han vände tillbaka mot floden smög jag mig sakta efter och hann se bakdelarna på de andra
elefanterna innan de förpassade sig ut i floden och försvann bakom vassen. Det var häftigt men
jag höll mig på behörigt avstånd.


Nu har äntligen Energoproject fått ut lite större maskiner till bygget.


Här börjar man se den ny uppfarten!


Här gjuts den första betongplattan.


Till slut efter en allt för lång försening att komma igång med byggandet, gjöts den första betong-
plattan. Jag hade stora funderingar om entreprenören skull kunna färdigställa projektet i tid. Björn
hade antagligen samma funderingar som gällde konstruktioner av vägar, gator, el (2 st diesel-
generatorer som skulle placeras i en stor hallbyggnad), vatten- och avloppsverk.

Det var nu bara ett år kvar innan projektet skulle vara klart.

Till slut efter en allt för lång försening att komma igång med byggandet, gjöts den första betong-
plattan. Jag hade stora funderingar om entreprenören skull kunna färdigställa projektet i tid. Björn
hade antagligen samma funderingar som gällde konstruktioner av vägar, gator, el (2 st diesel-
generatorer som skulle placeras i en stor hallbyggnad), vatten- och avloppsverk.

Det var nu bara ett år kvar innan projektet skulle vara klart.


Det är viktigt att ha ett bra förhållande mellan parterna så här tar vi en öl på Ngoma lodge. Det var
i princip bra Mr Krivocapic som pratar engelska men det är ju ändå trevligt med lite avkoppling
tillsammans på eftermiddagen.


Uppmurningen går bra och det här skall bli trerum och kök när det väl är inflyttningsklart.
Ytter- och invändiga väggar skall putsas men med utvändigt dragen elinstallation vilket blev min
"huvudvärk" inga proffs där - gör om och gör rätt!


Björn kontrollerar utsättning för avloppsut-
sättning.


Här kollar Natanael då de handgräver avloppsdiket, en sträcka om 1.5 km. Reningsverket byggs
nere på övredelen av flodplanet.


Det finns en del sk "jordstenar" som också tas bort för hand.


Vilket århundrade?


Fiske med nätfrån land eller från båtar som ingick i ett biståndsprojekt.


* * *


Kapenta som soltorkas för att hållas utan kylskåp.


Som sagt, kvinnorna bär inte bara ved!


Lasse och Chico som vi fått av en hem-
vändande engelsman på Ngomalodge.


Här är den bästa utsikten över Kafue Nat-
ional Park från högsta punkten på åsen man
kör över för att komma in i parken. Här finns
också en grillplats.


Det här området i den norra delen av parken kommer att förvandlas till en stor sjö. Sjön kommer att
bli ganska grund och många av trädkronorna kommer att sticka upp. Det man kan trösta sig med att
parken kommer ändå att vara Zambias största vildmarksområde och mer attraktivt för turister
som nu också större tillgång men fiske.


På eftermiddagarna efter jobbet och på söndagarna gavs det tillfälle för att åka runt i nationalparken
(lika stor som Schweitz till ytan) och spana efter the wildlife kanske "the Big5" (lejon, leopard, nos-
hörning, elefant och buffel). Jag gjorde många fotosafarin för att få se de djur som jag har fotograf-
erat här nedan. Det fanns också flera chanser att se "något" när man åkte till Ngoma Lodge för att
hämta färskvatten och det gjorde man gärna frivilligt!


Fotosafari med Pegueot 404.


Det är mest fördelaktigt att köra safari under "torrtiden", augusti - november då det inte är allt för
"grönt" - när det mesta är avlövat- då är det lättare att upptäcka "the wild life".


Här står några vattenbockar som är vanligt förekommande här i parken och man ser att det är väldigt
torrt i naturen. Det är i mitten av augusti som räknas som "vårmånad" och träden börjar åter
bli gröna.


Det är är en vattenbock som ser nästan ut som en ren!


Kudu.


Zebror.


Impalaflock.


Enligt mitt tycke och smak, den eleganta Impalan!


Lichtensteins hartebeast.


Elefanter på vandring, troligen är de på väg ned till floden.


Bufflar, en av de farliga!


Gnuer.


* * *


Tråkigt nog blev lejon allt för sällsynta även om det stod i turistbroschyrer att de är vanligt
förekommande här i parken.


Sabelantiloper.


Efter att ha kört runt för att spana efter villebråd var det dags att ta en öl på Ngoma Lodge.
Det börjar bli sent på eftermiddagen och mörkret kommer fort så det är dags börja vända hemåt.


Solnedgång över savannen .


Solnedgång.


Vi hade känt röklukten sedan någon vecka och det hade elefanterna också uppfattat före oss och var
nu antagligen på väg till säkerheten nere vid floden.


Längs vägen från Itezhitezhi till Ngoma.


Det här känns ju inte bra, men vi är tvungna att hämta färskvatten från Ngoma Lodge.

"
På tryggt avstånd, horisonten på andra sidan floden. Efter ett par veckor avtog det hela.


Min bil förblev kvar i Lusaka för omfattande reparation efter det att jag hade kolliderat med ett lång-
tradarsläp på väg in till Lusaka med Björn som hade hastigt blivit sjuk. Som tur var hade vi en
stjärna i himlen så att vi kom undan med blotta förskräckelsen.

Jag flög tillbaka med Zambia Airways HS 748 till Ngoma airstrip med Zambia Airways HS 748 till
Ngoma airstrip där de gör en mellanlandning på vägen till Livingstone. Georg skulle hämta mig där.


Fantastisk utsikt över Kafue river.


Jag var den ende passageraren som steg av här på Ngoma airstrip.


En sen eftermiddag får vi ett tragiskt meddelande. En man från byn saknas och de letar efter
eventuella spår längs floden. Man befarar att det är en olycka med en krokodil eller en flodhäst.


Vi är på väg in till Kitwe eftersom Björn skall träffa sin kompis som jobbar där och dessutom skall
Björn hämta hem en liten hundvalp.

Vägen till Mumbwa är en tio-mils grusväg och att hamna efter lastbilstransporter är ett rent helvete
- nästan omöjligt att köra om.


Kitwe ligger vid gränsen mot Kongo/Katanga och nordväst om Ndola. Bästa vägvalet är att köra
via Lusaka.


Jag hade aldrig hört talas om Kitwe men att sta´n inte skulle ligga nära Ndola som jag hade hört
talas om i och med att Dag Hammarskjöld hade omkommit i en flygolycka där 1961 under Kongo-
krisen när han skulle träffa Katangarebellernas ledare Moïse Tshombe. Kitwe är den tredje största
staden i Zambia och den ligger mitt i Zambias koppargruvregion i provinsen Copperbelt.

Gruvnäringen har varit omfattande i landet och koppar är den viktigaste källan till exportinkomster.
Längst bort syns bolmande rök från ett av smältverken. Kopparbältet gränsar mot Kongo i norr.


Kitwe centrum.


Björns kompis jobbar här i Kitwe med vatten- och avloppsanläggningar.


Brunch.


När vi sedan skulle återvända hem så hade vi sett på kartan att det skulle finnas en genväg i och som
på kartan såg ganska okey ut i stället för att åka tillbaks via Lusaka. Det visade sig vara en ganska
dålig grusväg och halvvägs bröt "helvetet" loss, ösregn och åska som jag aldrig hade varit med om
förr och och vägen blev därefter. Det tog betydligt längre tid och det fanns heller inga bensinstationer
så det blev kris med det mesta. Vi tog oss dock hem, men genvägar är ibland senvägar. Björn satt i
baksätet två små hundvalpar. Björns hette Sandy och min hette Boniface. Hur kunde man inte låta bli
att emotstå något så sött.


I och med resan till Kitwe hade också den korta regnperioden börjat även om det inte var heldags-
regn. Det regnade mest om natten och tidiga mornar för att sedan ibland spricka upp. Tidigare hade
det bara varit torrt och ett fantastiskt klimat men nu fick vi känna av lite "renskogsfukt"
temperaturen låg fortfarande runt +34C.


Nu börjar den korta regnperioden.


De torra grusvägarna blev nu mer eller mindre kanaler beroende på att när man skrapar vägarna
bildas det sandvallar.


Det fanns vägar bitvis som nästa var oframkomliga nere på "flodplanet"..


Regnperioden blev allt för kort och så blev det ett behagligt väder igen.


Stilla flyter Kafuefloden igen efter regnet.


Förutom att köra "safari" på söndagarna så brukade vi köra omkring för att ta reda på lite mer om
omgivningarna. Några mil öster om kampen fanns det en färja som vi körde till för komma på en
omväg till Ngoma. Nu var vi på väg till de "heta källorna" som ligger öster om den bergkedja där
vi bor.


Det är nog bäst att läsa kartan först för det finns inga vägskyltar
här ute på savannen.


Det här inte ett garage - det är en sk tzetze-kontrollstation. Man kör in bilen och den besprutas inuti
och under skärmarna med en flitspruta DDT!


Nästa gång jag kommer hit skall jag ta med mig och testa om det
går att koka ägg. Vattnet porlar och det ser ut att koka och det luktar
svavel ordentligt.


Ett litet stopp på utkiksplatsen över savannen!


Nu började det närma sig jul och vi var bjudna till Cathy och Lasse Hill att fira jul där. Under de
senaste månaderna hade man nu målat väglinjer och satt upp vägmarkeringar men inga avstånds-
skyltar. Därför kör vi på "klocka" och vet ungefärligen var vi är för nu har vi kört här flera gånger.


SWECO har höjt säkerheten för alla med att vi skall ha hjälm och även lystet på för att synas. Detta
gör att alla blinkar åt oss i tron att vi glömt lyste på! Visst syns vi!


Infarten till Lusaka när man kommer från Mumbwa och Itezhitezhi.


Lusaka i juletid.


Vi har blivit bjudna att fira julen hos Cathy och Lasse. Det här huset är betydligt trevligare och har
en större pool och ligger i ett väldigt trevlig område.


Kathy blev förtjust i våra valpar.


Första julafton i Afrika.


Det blev en trevlig jul med Hills!

1973


* * *


Väl ute på Itezhitezhi igen. Här är Abadiah som kan reparera bilar mm eftersom de tar "stryk" på
våra dåliga vägar upp till byggplatsen. Bilarna måste behållas ett halvår till, tills de ny bilarna som
skall ingå i "dammprojektet" kommer. Det ryktas om att det skall bli Fiatbilar istället för Peugeot
så Björn och jag får behålla våra 404:or t.v.

Även om Abadiaha var en bra mekaniker så blev det här för mycket för honom. Det var nog så
att min counterpart Petrus som antagligen körde för fort när han blev tvungen att bromsa och väja
för en flock warthoggs.


Kafuefloden är betydligt bredare efter regnet.


"Chefen" är ute hos oss för att kolla hur det går för entreprenören. Den här gången tillsammans med
sonen Håkan.


Det gäller att inte komma för nära.


Det var inte ofta som jag såg betande flodhästar.


Längre upp i floden finns en liten ö och en strand på parksidan där man kan se både elefanter
och krokodiler om man har en riktig tur.


Det bor folk farligt nära - vilket vi senare fick vara med om.


Fiskgjuse.


Cattle Egrets


Nu börjar en del av husen bli inflyttningsbara.


Nu har Ingrid och Lasse Hemming flyttat hit till Itezhitezhi och bjuder på första BBQ. Här de till-
sammans med Olle, Lasse Tony, Ingrid och Björn. Lasse tar nu över chefsposten inför att Impregilio
Italia tar över för att bygga den stora dammkonstruktionen.


Björn tar på sig att grilla.


Jag tittar på!


Tony och Oscar, min tillförlitlige flugfångare. Oscar trivdes bra
uppe på min gardinstång.


Jag är på väg in till Lusaka eftersom Doris kommer imorgon.


ALITALIA DC-8 Lusaka LUN 1973 Zambia


En kort rast halvvägs ut till campen.


På väg ut till Itezhitezhi måste man passera en sk "tze tze-kontroll.


Här bor jag!


Doris och Kertin N och barnen.


Vi skall köra ett litet fotosafari en eftermiddag, men först måste vi ta oss över floden.


Oj vad händer - elefanter överallt omkring oss!


Vattenbockar.


Wart hogs!


Zebror är alltid nyfikna.


Vildhundar, här har vi verkligen tur för dom är sällsynta här i parken.


På väg tillbaka till färjan i skymningen så får vi se flera elefanter som är på väg tillbaka in i savannen
antagligen efter att ha druckit vatten i floden.


Tankning innan vi skall åka till Livingstone och Victoriafallen. Egentligen är bensinpumpen hand-
driven! Så här dammiga blir bilarna när vi kör omkring på vägarna här ute men vi tvättar den i sta'n
innan vi kör vidare till Livingstone.


Flera av huvudvägarna har bara en asfaltsbana så när man möter någon så kör man åt sidan ut i
"terrängen". Det kan vara livsfarligt att försöka köra om någon som kör åt sidan!


Bäst att se upp!


Tankning!


Karin och Doris.


Inte allt för ovanligt med punktering.


Nu är vi strax framme vid Victoriafallen.


Viktoriafalen - så mäktiga. Jag undrar vad Dr Livingstone tänkte när han hörde "bruset" för första
gången. Viktoriafallen ligger i slutet av Zambezifloden som rinner från västra Zambia ned mot
Zimbawe. På lokalspråk, Mosi u Tunya "vattnet som dånar". Fallen är ca 188 m höga.


Stunning!


Jag är inte rädd!


Här sitter vi trygga!


Eftersom det är "torrtid" kan man ta sig över bron och komma fram
till gränsen till Zimbabwe, - men man blir ändå blöt!


* * *


Hotel Mosi ua Tynya (Vattnet som dånar).


Tony, Björn, Doris, Carin och Pierre.


En stillsam välbehövlig paus efter körningen från Lusaka och de mäktiga Victoriafallen.


Vad skall jag välja bland alla dessa ebenholtzfigur?


Rast - vila!


Vägen hem är lika lång som vägen dit - men nu har vi sett Victoriafallen ett måste om man är
i Zambia.


Det gjordes ett försök med att flytta färjan som låg lite mer österut till ett nytt läge där
sundet var smalare men strömmen var för stark och färjan gick på grund - this is Africa!


Nu börjar projektet bli färdigställt enligt tidsplanen och vi kan använda kontoren så nu kan
"folket" - experterna som skall fortsätta med Kafue Dam 2 komma. "Chefen" vill att jag skall
fortsätta med etapp 2 - men kontoret i Stockholm vill något helt annat - "Stor Musik Studio",
Berwaldhallen!


Så här kommer "experterna" att bo under sin kontraktstid.


Vardagsrum. Alla möbler är tillverkade i Zambia men övrig inredning kom från IKEA.


Tennisplanen.


Poolområdet inkl. bastu och utsikt över Kafuefloden och savannen!


Elkraftstationen med två enormt kraftiga dieselmotorer.


Vattenreningsanläggningen.


Bachelors flats.


Daniel, X och Natanael.


På söndagarna flyttade kocken ut och fixade BBQ vilket vi gillade skarpt.


Ngomas lodges pool area.


Nu börjar alla avskedspartyn och det blir flera än ett. Här är Hans Hillborg, Kerstin N, Peter
Nordlöf, Rolf Eriksson och Barbro H.


Chefen på glatt humör!


Under hösten utsågs entreprenören IMPREGILO S.p.A. Italy som hade vunnit kontraktet att bygga
dammen. Här är Hans och Bruno Fererra.


Jag hade ingen aning om att det spelades fotboll i närheten så de som spelade tyckte nog det var
trevligt att ha en utländsk publik.




* * *


Tiden går fort när man har trevligt - ny trevliga kom och så var det bara att inse, sista kvällen
vid "utkiksplatsen med BBQ"


* * *


Nu börjar hemresan via Dar es Salaam, Mombasa och Nairobi med East African Airways VC-10S.


Dar es Salaam med Askari (soldat) monumentet (tillängnat till de soldater som stred tillsammans
med den Brittiska armén under II världskriket) mitt i sta´ns centrum i rondellen vid Independance
Avenue och Maktaba Street. På andra sidan rondellen syns det klassiska gamla och nya hotellet
New Africa som är en av sta´ns träffpunkter för kvällsnöjen. I kvarteret längre bort kommer man till
Kivokoni front med hamnen och Hotell Kilimanjaro. Här finns också banker, apotek, affärer och sk
"kontorsfolk"mm. I Dar es Salaam fanns allt som inte fanns i Lusaka (läs hårt bröd och kaviar ....)!


Dar es Salaam - Den lugna viken


Här ligger några av småbåtarna tillhörande Dar es Salaam Yacht Club.


Kunduchi Beach Hotel.



* * *


* * *


Nästa stopp blev Mombasa


Mombasas bild mot "världen" the tusks


Likonifärjan till Dianiakusten.


Jadini Beach Hotel.


Kallas "turistmasajer"


Fort Jesus ligger på ön Mombasa och uppfördes av kung Filip I av Portugal 1593. Fortet byggdes
för att skydda hamnen i staden Mombasa. Sett uppifrån har fästningen formen av en man.


En stor del av befolkningen är muslimsk.


Infartsport till Kenya, hamnen i Mombasa.


Jadini Beach


Lite vila under en palm - inför kvällens middag - kommer jag någonsin hit igen?


Björn ser bestämd ut - nu skall vi åka hem!


Det var ju bra att vi hade möjligheten att boka om hemresan och göra stopp i både Dar es Salaam
och Mombasa och njuta av lite bad och sol på Indiska oceanens fina beacher. Nu återstår bara flyget
till Nairobi med East African DC-9-32 flight EC926.


Nu tar äventyret slut och vi har checkat in på Lufthansas Boeing 747-130 LH541 till Frankfurt och
sedan vidare till Arlanda.

Nu återstår sista delen på flygningen hem nu Lufthansas Boeing 727-230 LH016 till Stockholm-
Arlanda. Arlanda. Det kan ju vara snö i december månad?

Ett ganska bra uttryck som Ingrid H sade till mig när jag kom till Zambia. "Tony hur länge skall du
vara här i Zambia" - Jag svarade, "till och med november nästa år för då är mitt kontrakt slut" och
då åker jag hem". Replik "Tony kom ihåg "en gång Afrika - alltid Afrika"!

Epilog




The Itezhi-Tezhi Dam on the Kafue River was built between 1973 and 1977 at the Itezhi-
Tezhi Gap, in a range of hills through which the river had eroded a narrow valley, leading
to the broad expanse of the wetlands known as the Kafue Flats. The town of Itezhi-Tezhi
rests to the north side of the dam.


Det var så här projektet började, en orörd savann, oändligt stor. På bilden ovan som visar det
färdiga projektet står jag på udden till vänster och spanar ut över den norra delen av Kafue
National Park


The dam has a height of 62 m, a crest length of 1800 m and forms a reservoir of 390 km²,
which flooded a section of the Kafue National Park. The initial purpose of the dam is to store
water for the hydroelectric power station of the Kafue Gorge Dam more than 260 km down-
stream. The Kafue Flats ecosystem has evolved in response to the conditions of the dam's in-
fluence; to regular extremes of flooding and drying out. The floods charge the soil with water.
Fish, and animals adapt to swim or wade, help spread nutrients, and when the waters recede,
grasses grow rapidly and sustain herbivores such as buffalo, lechwe, and cattle. The natural
seasonal cycle has maintained plants, fish, and animals, as they have adapted to the March–
April inundation in their nutrition and breeding. Many of the local residents move their settle-
ments annually 'to cope with the regular cycle of flooding.






* * *
Tack för att Du tittade på mina bilder!


© Copyright 2001 by Tony Edlind