När åren samlas, då vänder min tanke
Mot ängarna åter i glidande flykt
Som vipor i vinden syns minnena lyfta
Tecknar en skrift mot den rodnande skyn
Nu vaknar Vilan och allt som har varit
Tar form och gestalt och får röster igen
Här går en väg till en värld bortom tiden
Vill jag så följer jag den över bron

Ännu en gång vill jag gå på min gata
Byta ett ord och en välbekant blick
Skolvägen ljuder av traskande fötter
Psalmversen mumlas en hundrade gång
Nu vaknar Vilan och allt som har varit
Skövlade tomter bebygges på nytt
Människor framträder levande åter
Dagar som svunnit passerar igen

På Långebrogatan finns allt jag önskar:
Posten och Malmströms och Österbergs Järn
Wibergs och Mårtenssons, Evert och Iris
Tobaksaffären och Ericssons chark
Nu vaknar Vilan och allt som har varit
Målas i bilder av klaraste slag
Fyller mitt huvud med lekande toner
Lyssnande ber jag dem stanna en stund

Julgranen glimmar där uppe på torget
Flingorna singlar och smälter mot kind
Söderholm tar sig en åkarebrasa
Alltmedan kunderna väljer sin gran
Nu vaknar Vilan och allt som har farit
Vänder tillbaka med hälsning från förr
Blinkande lampor i höstkvällars gömmen
Sänder mig välkända vinkande bud

Ute på isarna spelas det bandy
Ishockeyrören ska provas i år
Vila på sparken, chokladmjölken värmer
Långtur till Dungen? Säg, hänger du med?
Nu vaknar Vilan och allt som har varit
Vi följer med på nostalgiskt parti
Kända och okända ansikten mötas
Samlade åter på Malmströms café

Se Boka-Svensson, han strävar i blåsten
Håller i hatten på väg in mot stan.
Syréner och hagtorn och blommande gårdar
Kaffe med bullar och kall lemonad.
Nu vaknar Vilan och allt som har varit
Vad tiden har lånat den lämnar igen
Asfalten grönskar och köplador rämnar
Ängarna öppnar sin soliga sal

Kronans och Svenssons och Åkessons dricka
Läskar min tunga som var det igår.
Ute på Odal finns platsen för idrott
Hejarop rungar, när Vilan gör mål.
Nu vinner Vilan och allt som har varit
Synes så härligt och omges av glans
Och även om malört var blandat i bägar'n
Nu räknas de lyckliga stunderna blott

På sönda'n jag trampar till kyrkan i Åsum
Staden går över i åker och äng
Hammarsjön skymtar med vassrika stränder
Vågorna blänker i solstänk och dis
Här slutar Vilan och allt som har varit
Skratten och gråten som alltid följs åt
Allt vill jag sluta intill mig och tacka
Livet som därifrån grenade ut

Så lämnar jag Vilan men bär i mitt hjärta
Knippen av dagar som lyste min väg
När första stegen jag tog på min vandring
Ut till den vida och väntande värld
Åren har lagts som ett gömmande täcke
Över ett land som för alltid finns kvar
När solen sig sänker vid Lillö i väster
Jag lyfter min hand till ett ömsint farväl

Vi har kommit hit idag
För att minnas hur det var
När vi bodde en gång här på gamla Vilan
En kopp kaffe ska vi ha
Och en nötkrans, det är klart
För dom finns ju bara här på Albin Malmströms

Visst har åren ramlat på
Alla som var unga då
Snygga pojkar och förföriska blondiner
Har blitt gråa och fått flint
Men vad gör det när man minns
Allt det roliga som livet ändå bjöd på

Nog har vi gråtit mången gång
Och kanske smakat rottingen
När vi busat någon gång på gamla Vilan
Det är ändå skratt och glam
Som hör hemma i en sång
När vi träffas här till sist och långt omsider

Boka-Svensson var en man
Han var rik som ingen ann
Det var allmänt vad som sas på gamla Vilan
Många hus han rådde om
Snål och gniden, tyckte man
Men han var faktiskt också flitig som en myra

Vid Fritz Olssons var en bod
Där en mysig gubbe stod
Det var Algot och han sålde goda korvar
Längre bort där låg Viness
Där båd' banan och pepparrot
Salufördes med finess på gamla Vilan

Bak kastanjeträdens rad
Låg Församlingshemmet med
Både Kindergarten och vår Söndagsskola
Det var där vi läste fram
För vår präst Andreasson
Han var omtyckt av oss alla här på Vilan

Strax intill var minigolf
Det var Nordfeldt i sin hatt
Som var ägare till denna fina bana
Nästa minnesvärda plats
Hade Wici på en skylt
Emil Olsson hette han som sålde cyklar

Både klänning och kostym
Om man ville vara fin
Kunde provas och ses ut på Ljungquists kläder
Vilan hade nästan allt
Varför bo nå'n annanstans?
Här fanns även bibl'otek och post och skola

Långebro var vår station
Med biljettexpedition
Och man kunde åka ända ned till Malmö
Men vad skulle man väl där?
Det var bara dumt besvär
När man hade det så bra på gamla Vilan

Bengt G Jönsson sjunger
Roney Johansson spelar dragspel

Jag har bott en gång för längesen, när jag var liten grabb
På en gata vid ett gammalt bryggeri
Där var vedbodar och gårdar och staket och utedass
Mellan husen gick det bra att kicka boll

På Bryggerigatan det var
Och jag vill sjunga nu med er
Om gamla goda tiden här på Långebro

I vårt hus på första våningen två lägenheter fanns
Där det vimlade av stora och av små
Det var storfamiljen Stjernfeldt, och jag blev en del av den
Kunnigunda, allas mormor fick hon va'

Anders Stjernfeldt var den äldste, han var klanens huvudman
Såg och yxa bar han ofta i sin hand
Men till Lilla Rännan gick han lika gärna med sitt spö
För att söka lugn och ro och ta en lur

På Bryggerigatan det var
Kläm bara i och sjung nu med
Om gamla goda tiden här på Långebro

Av gatans namn man ganska lätt kan räkna ut, att här
fanns det folk som släckte törsten i sitt jobb
Av tvenne bryggerier var det Kronan som var störst
Det var Carl Larssons, och dom sålde också ved

Ett lugnt och fridfullt ställe, det var Hvilans Bryggeri
där det alltid rådde stillsam harmoni
Åkesson, det kan man säga, var en äkta fridens man
Inte minst bak ratten på sin drickabil

På Bryggerigatan det var
Och vi sjunger här idag
Om gamla goda tiden här på Långebro

I en välskött gammal trädgård låg ett riktigt sagohus
Med två tanter och en ilsken liten hund
En vacker dag tog Anna körkort och de köpte sig en bil
Sen blev det åka av med både Rut och hund

Tant Rut besatt förmågan att på schävern råda bot
Patienter kom och gick varenda dag
Lite sträng var hon, men Anna hon var bara snäll och god
Hunden var malteser och den hette Tess

På Bryggerigatan det var
Va skoj det är att sjunga med
Om gamla goda tiden här på Långebro

En argsint man var Ola, men det gällde kanske mest
När våra hemmagjorda kärror drog förbi
För Ola och hans Ebba var det bara skrammeltyg
Som dammade och störde gatans frid

I trean bodde Nilla, hon var vaksam som en hök
Mot alla rackarungar som var till besvär
Hon tvättade med Tomteskur sitt åldrade staket
Och ögonen sköt blixtar så det rök

På Bryggerigatan det var
Och snart så har vi sjungit klart
Om gamla goda tiden här på Långebro

Det var här jag växte upp, det var en tid på gott och ont
Men det onda glöms ju ofta bort till slut
Jag vill tacka för det goda som för alltid stannat kvar
Och som gjort mig till den gubbe jag nu är

På Bryggerigatan det var
Tack för att ni har sjungit med
Om gamla goda tiden här på Långebro