 |
druider druider (lat. dru´ides, av keltiskt ursprung, jfr iriska drúi 'trollkarl', eg.: 'den högvise', 'den pålitligt seende'; även andra härledningsförslag har diskuterats), 'prästerskapet' hos de forntida kelterna. Vissa likheter med de indiska brahminerna brukar anföras som bevis för ett gemensamt indoeuropeiskt förflutet. Det är problematiskt att säga något konkret om druiderna, förutom att konstatera deras ovedersägliga existens. Vår kunskap om dem inskränker sig till de områden med vilka greker och romare hade kontakter; om övriga delar av det vidsträckta keltiska området vet vi intet. De antika litterära källorna (av vilka de viktigaste är Caesar, Diodorus Siculus, Strabon, Tacitus, Plinius d.y. och Suetonius) går samtliga tillbaka till ett (numera förlorat) verk av Poseidonius (2:a-1:a århundradena f.Kr.), även om ögonvittnesskildringar inte saknas. Under hellenistisk tid tycks druiderna av alexandrinska filosofer ha uppfattats som ett slags naturfilosofiska kolleger, ett mycket löst antagande. Till detta kommer att den romerska synen på druiderna var ockupationsmaktens; de sågs som ett subversivt element, och deras aktiviteter undertrycktes (utövande av druidism förbjöds under Claudius), ett för de i religiösa spörsmål oftast mycket toleranta romarna ovanligt steg som förklarar de propagandistiskt negativa skildringarna. Genom de litterära källorna (i kombination med arkeologisk evidens och vissa senare element ur irländsk och walesisk diktning) framstår druiderna som ett organiserat prästerskap, befriat från skatter och kroppsarbete, vilka inte bara övervakade religiösa spörsmål utan även fungerade som domare och lärare i det keltiska samhället och följaktligen utövade betydande politisk makt. Enligt Caesar möttes de årligen i Carnuter-skogen (ej definierad) i mitten av Gallien för gemensamma överläggningar och för att utse ledare. Druidernas utbildning var lång och deras traditioner tycks ha varit uteslutande muntliga, vilket förklarar bristen på evidens. Vid vissa kulthandlingar tycks människooffer ha förekommit, i övrigt baserade druiderna sina förutsägelser på naturvetenskapliga iakttagelser. De tycks ha propagerat en eskatologisk syn på tillvaron och ett nära förhållande till naturens krafter. Trots det romerska motståndet och kristendomens införande levde druidismen kvar i den keltiska världen, på Irland ner i högmedeltiden. Synen på druiderna har växlat åtskilligt genom tiderna. För upplysningstiden var de effektiva och visa administratörer, under romantiken uppfattades de som dolska och dödsbringande magiker, och från Bellinis opera "Norma" till dagen tecknade serier har de fortsatt att egga människors fantasi. De var ett reellt och betydande inslag i den keltiska kulturen; deras kunskaper är dock för alltid borta. ). Druidorden Druidorden, eg. Förenade Gamla Druid-Orden (FGDO), eng. The International Grand Lodge of Druidism, hemligt ordenssällskap med keltisk traditionsanknytning (jfr druider). D. bildades i London 1781 med syfte att arbeta för mänsklig förbrödring och välgörenhet och fick efter hand världsomfattande spridning. I Sverige är orden etablerad sedan 1904. kelter Historia Sociala och kulturella drag. Under 200-talet f.Kr. övergav många kelter sina befästa boplatser till förmån för mer utspridda bosättningar. Det keltiska samhället vilade på jordbruk och boskapsskötsel, och särskilt vildsvinsjakt var vanlig. Möjligheter till plundringståg utnyttjades också. Gravfynd tyder på att styrande funktioner innehades av jordägande stormän. Mot slutet av 100-talet f.Kr. kan lokala kungar med tillhörande klientel beläggas. Under vissa perioder tycks starka sådana ha lyckats underlägga sig kontrollen över flera stammar. En temporär typ av ledare, i källorna benämnd vergobretus, förekom också. Kombinerat politiska och religiösa funktioner fylldes av det keltiska prästerskapet (jfr druider). Under 100-talet f.Kr. (i södra Frankrike även tidigare) började kelter ånyo att uppföra befästa boplatser, lat. oppida, dvs. stora, ofta muromgärdade områden på höjder. Vissa oppida tjänade som tillflyktsorter, andra var även boplatser för jordbrukare. Några utvecklades till veritabla städer med hantverk och marknader. Tillsammans med myntväsendet, som successivt introducerades i början av 200-talet f.Kr., brukar man se dessa anläggningar som uttryck för övergången till ett mer komplext samhälle. De flesta kelter levde dock även fortsättningsvis på landsbygden. När kelterna förlorade sin självbestämmanderätt förföll de flesta oppida; vissa fortlevde dock som politiska centra. Några, bl.a. Besançon, Paris och Reims, gör så än idag. Dick Harrison mistlar mistlar (ty. Mistel (sing.), bildat till ett germanskt ord för 'gödsel'), Vi´scum, släkte mistelväxter med ca 100 arter ständigt gröna halvparasitiska buskar i tropiska och tempererade trakter i Europa, Asien och Afrika. Till släktet förs bl.a. mistel (V. a´lbum), som blir 20-80 cm hög. Äldre exemplar är mycket täta. De gröngula bladen är motsatta och smala. De enkönade, små, gulgröna, något äppeldoftande blommorna sitter gyttrade i grenvinklarna under våren. Frukten är ett vitt bär; de klibbiga fröna sprids med fåglar, som gärna äter frukterna. Arten parasiterar på lövträd, särskilt lind och apel, utomlands även barrträd. Den förekommer sällsynt i Sverige; den är fridlyst och landets enda vedartade parasit. Mistel är Västmanlands landskapsblomma. Mistelns särskilt vintertid iögonfallande växtsätt har tilldragit sig folktrons uppmärksamhet. Den spelade en viktig roll i de keltiska folkens religiösa riter, där den enligt vissa uppgifter skulle skäras ner av vitklädda druider med gyllene knivar och falla på vita dukar som lagts under trädet. I nordisk mytologi är dess roll vid mordet på guden Balder särskilt känd. Misteln användes i folkmedicinen bl.a. mot epilepsi. Att mistlar ofta hängts upp i dörrar, särskilt vid jul, kan vara ett minne av att den ansågs hålla häxor och spöken borta. I svensk folklore användes den bl.a. till slagrutor och som skydd mot åska. Misteln var viktig i antik medicin och ansågs hjälpa mot ofruktsamhet, cancer och hypertoni. I modern alternativ medicin har den lanserats mot cancer i preparatet Iscador&®;. Seden att man vid jul får kyssa den som står under en upphängd mistel är känd i Storbritannien sedan 1700-talet. druid
drui´d subst. ~en ~er
|