9/7-2001
| jag heter miriam. det enda jag gör
är att läsa och lyssna på musik, men det är sällan
jag blir tillräckligt inspirerad för att skapa någonting
av mina intryck. orden eller bilderna överger mig typ
lika snabbt som dom kommer. jag får absolut ingenting
gjort. kanske rent utav är en åkomma. vem vet. framförallt,
vem bryr sig? inte jag iaf. är alltför upptagen av anna
och dharma & greg för att bry mig om nåt så
oviktigt som mig själv. (...) noterar någon ironin? jag tycker om att träffa nya personer, även om jag undtagslöst alltid uppfuckar dessa situationer. jag är alltid för någonting; för glad, för sur, för optimistisk, för pessimistisk, för trevlig, för ohövlig - u name it. har typ ingen kontroll över det där. folk missförstår mig lätt. i'm jättesvår oh yeah. förrut, fråga inte när, var jag väldigt väldigt osäker av mig. inte osäker som i ipinupmysoulandhopesomeonewillsee-sättet, utan som i duger-jag-och-mina-åsikter-för-er-sättet. totalt jävla meningslös disorder tycker jag nu men förrut när jag s.a.s. "hade" det var det väldigt meningsfullt. jag fick för mig att alla mina tankar och känslor måste godkännas först för att få existera, när det egentligen inte alls var så. jag var rentav rädd för eventuella konsekvenser av mitt tyckande, vilket blev väldigt opraktiskt i längden. nu är allt jättebra. tralalalala. eh. men sen åker jag. bara sådär. aldrig mer miriam. nästan i varje fall. här, ta ett muminkex.
|
