Nostalgi

Likgiltigt parkerad
likt ett människovrak
stod jag på bädden
till Skanstulls bilflod.

Stadd i förvandling till vad jag nyss bevittnat
på Föreningssparbanken:
med pipan inkilad mellan rullstolssits och stjärt
glappande mun och hårigt sjömansansikte
satt han i väntrummets mitt,
porträttet är en underdrift
tänkte jag,

igenkände smått hennes drag.
Är denna person fadersgestalten
som jag förväntas likna?
Hänsynslöshetens ansikte
är indirekt upphovsman till min kärlek.
Sakta men obevekligt flagnar mitt yttre, skrumpnar
mitt inre, danas jag om

navigerar uselt
utan sextant kompass & sjökort
utan rorkult galärslavar utkik;
följande en erotisk kompass
på destinationslös världsomsegling.