UPPGIFT OCH BETEENDE: Rasens huvuduppgift är att bära viltet till jägaren. Den har tillräckligt med kraft för att arbeta uthålligt i svår terräng och samtidigt ha snabbhet och spänst att hinna ifatt ett skadat villebråd. Den har ett vaket och lyhört temperament, som är en förutsättning för att kunna klara sitt arbete. Flatten är en aktiv, vaken hund med ett intelligent uttryck, som ger ett intryck av styrka utan att vara klumpig och av spänst utan att vara gänglig. Den visar sitt positiva och vänliga attityd genom att intensivt vifta på svansen.
Huvudet är långt och vackert format. Skallen är flat och måttligt bred. Stopet är obetydligt för att undvika ett "dropp-" eller uppnäst utseende.Ögonen är medelstora, mörkbruna eller nötbruna med ett mycket intelligent uttryck. Dom ska inte stå ut. vara runda eller sneställda.Öronen är små och väl ansatta tätt intill huvudet.Bröstkorgen är djup och ganska bred med en väl markerad bringa. Ländpartiet är kort och kraftigt.Tassarna är runda och starkar. Tassarna är runda och starkar.
Svansen är kort, rak och väl ansatt.Käkarna är starka med ett perfekt, regelbundet och komplett saxbett.Huvudet övergår mjukt i halspartiet, som är ganska långt och torrt, symmetriskt ansatt, snett placerat i skulderpartiet och övergår mjukt i ryggen, så att hunden lätt kan följa ett spår.Flattens exrimiteter är: Frambenen är raka med bra benstomme ända ner i tassarna. Armbågarna rör sig tätt och jämnt intill kroppen. Bakbenen är muskulösa med lagom vinklade knä- och hasleder. Hasleden sitter långt ner. Kohasighet är icke önskvärt.
Rasen har bara två godkända färger, svart eller leverbrun.
Mankhöjden är: Hanhund 58 - 61 cm, Tik 56 - 59 cm
Vikten för en flat med bra kondition är: Hanhund 27 - 36 kg, Tik 25 - 32 kg
Redan för flera tusen år sedan, använde man rasen i samband med jakt. Sedan när jaktformerna förändrades, avlade människorna upp hundar och anpassade dom till nya arbetsuppgifter.
På 1800-talet började med klappjakt på fasan. Då behövde man en typ av hund som klarade av den sortens jakt.
Dvs:
inte bli stressad av skottlossning med mängder av vilt som faller.
vara uthållig för att den skulle behålla sökintresset under en hel dags jakt
vara lättlärd för att kunna läras att arbeta i nära samarbete med föraren.
vara mjuk i munnen och kunna bära viltet utan att skada det.
ha en kroppsbyggnad och storlek som var anpassad till arbetet.
Man började korsa olika raser och fick fram,den apporterande fågelhunden, retrievern. Dessa hundarna delades i "grupper" efter hårlag och färg. Flat coated retrievern är en av "grupperna". Vid sekelskiftet var flatcoated retrievern den Caysa, kennel Freedback
största och populäraste retrieverrasen, men in på 10-talet så gick labrador retrievern om, och sedan även golden retrievern.
Under andra världskriget fanns bara ett fåtal uppfödare som kunde hålla aveln i gång och endast en liten av rasen fanns kvar vid krigsslutet.
Genom ett skickligt rekonstruktionsarbete av en liten grupp hängivna uppfödare under 50- och 60-talet har rasen dock åter blivit väl etablerad, både i jaktsammanhang och i utställningsringen.
Kennlar! Kennel Almanza |
 Quills Octopussy, kennel quills |
Övriga länkar. Klicka här!
Tillbaka till Rassidan
Tillbaka till Förstasidan
