Till minne av

Kjell Wielbass *14 Januari 2006*
- Min älskade Morfar...







Do not stand at my grave and weep,
I am not there, I do not sleep
I am a thousand winds that blow,
I am the diamond glints in snow
I am the sunlight on ripened grains,
I am the gentle Autumn rain
When you awaken in the morning s hush,
I am the swift uplifting rush
of quiet birds in circled flight,
I am the soft stars that shine at night
Do not stand at my grave and cry,
I am not there, I did not die.





Jag finner inga ord.Det finns inga ord att säga i
tystnaden... Tårarna rinner...kroppen känns kall, som
om någon kastat en hink med vatten på mig...
Jag skulle ha hälsat på dig idag. Under natten hade
jag svårt att sova...jag vaknade flera gånger.
Klockan 07.40 ringde mamma och grät. Jag hann knappt
uppfatta vad som hänt förrän jag stod på vägen
utanför i tystnaden. Kläderna var på vrånga och inte
hälften var på kroppen... Jag höll mamma nära halva
resan iväg.....hela jag var kall......inombords...
Jag fattade det inte....Du somnade in, min lilla
kämpe..

Framme..Vi var många. Omfamnade varann och grät...
Jag ville åka och säga farväl till dig...men ingen
orkade följa med mig... Lika bra var väl det...jag
ska minnas dig som du var...kortet på dig och mig har
jag bredvid mig, den sommaren då du sa att
det ”ordnar sej”...jag hade permission..

Gick på promenad då allt brast. Jag måste ju vara
stark, det har jag alltid försökt att vara...
Men ibland räcker det inte till, då brister
allt...det gjorde det....men jag var inte ensam...



Jag hann egentligen ta farväl av dig helgen innan...
Jag kramade dig..... Men hejdå sa jag inte.
Jag sa ”ha det så bra , vi syns” Det hoppas jag vi
gör... Det tror jag vi gör....en vacker dag...
Så kom den där dagen jag inte trodde jag skulle klara.
Jag tog farväl av dig på mitt egna lilla vis.
Trots alla odds, och en styrka jag inte trodde
jag ägde. Du var lika fin som du brukade vara...
Kommer alltid älska dig och sakna dig...

Tills vi syns igen....

Vila i frid älskade morfar...
'





17 Augusti 2007
Såg en film idag där du var med.
Det kommer alltid va tomt utan dig...
Det är liksom inte sig likt alls längre.
Sommrarna liksom försvann & allt det roliga med den..
Saknar dig.



22 April 2006
Tänker på dig ofta morfar. Jag saknar dig. Känns
fortfarande konstigt att inte kunna se dig.
Jag är säker på att du har det bra där du är.
Det är svårt att åka till huset. Man kan fort-
farande se bilden av fåtöljen. Där du sitter för
att se sporten. Men den är tom. Det är som att
du är där fast ändå inte där. Tomt. Vi tar hand om
mormor. Och jag älskar er båda två.
Kommer jag alltid att göra....


2 Maj 2006
Ush jag får tårar i ögonen varenda gång jag går in på
din sida...Nu sitter jag i Piteå. Jag hade velat vara
med på gravsättningen. Men det är 105 mil...
Så jag tänder ett ljus här i mörkret...