DIKT:1 VÅRT LAND VÅR BYGD.
Vårt land vår bygd vår fosterjord
vad kärlek lagts i dessa ord
vad älskat uti sägen-sång
var strof jag hört en gång.
Här började vårt hjärta slå
i livets soluppgång
här lärde vi oss tala-gå
här var vi små en gång
Här gav försynen oss en strand
ett hem ett folk ett fosterland
vad vill vi mera önska då
vad vill vi mera få?
Vi älskar varje skog var strand
där blåa vågor sjunga
vart berg vart fjäll var äng vart fält
där gula axen gunga
Det dyraste vi människor fått
av allt som blev oss kärt
är eget land och eget folk
vad är väl mera värt?
DIKT:2 MITT BARN
Min älskling du sover så sött i din säng
och drömmer som barn brukar göra
du leker och plockar små blommor på äng
och ingenting finns som kan störa
Så dröm dina drömmar mitt älskade barn
och måla din framtid helt ljus
vem vet kanske årens bullrande kvarn
skall mala din lycka till grus..
DIKT:3 EN SKOG
kanske vi återvänder till jorden på nytt en dag
men skulle jag finna en himmel där människan ej mätes i guld
där rosorna evigt skall glöda och möta ett folk utan skuld
där lyckan är evig , beständig dit sjukdom och sorger ej nå
där håvorna aldrig skall sina där allting jag skulle få..
Då ville jag ändå få bedja finns i nån utkant nån skog
med furor och granar som susar
-får jag gå där är det mig nog
DIKT:4 VÄNNER
Vem kan skönja skuggan i solens klara ljus
och vem känner stormen i vindens svaga sus
Vem känner sina vänner när liv är guld och glans
när solen ständigt lyser i yra, fest och dans
Var äro dina vänner när dagen kulen står
hur många vänner har du? hur många vänner går
När molnen tornas mörka och döljer sol och ljus
då ser du dina vänner då är de i ditt hus
DIKT:5 STJÄRNFALL
Det faller en stjärna i natten
då önskar jag fred på vår jord
och brunnar som fylls utav vatten
och bröd på de armas bord
Att alla får välstånd och lycka
att friheten når varje land
att ingen skall någon förtrycka
med ord eller hand
Ännu en önskan jag sänder
mot stjärnornas fladdrande bloss
låt kärleken leva på jorden
och evigt förbliva hos oss
DIKT:6 EN FÖRSOMMARDAG
Jag går här i skogen en försommardag
bland knoppande växter av alla de slag
jag går här på stigen och tänker så
hur underbar är ej vår jord ändå
När sommaren nalkas,när allting blir nytt
när vinterns mörka dagar har flytt
att året växlar precis som förr
den stängs och den öppnas tidens dörr
och människan lever och finns som förut
blott jagets tid på jorden tar slut
Evigt vår jord bär på nya öden
evigt är livet evig är döden
jag går här i skogen och tänker så
förunderligt är vårt liv ändå
DIKT:7 DEN GODA JORDEN
Jag ser den ligga den goda jorden
för fäfot här vid min faders gård
den goda jorden där skördar mognat
i sekler lämnad i fäders vård
Ej längre ax uti vind skall böjas
ej mörka myllan bli vänd av plog
ej fälten vida skall mera röjas
snart fylles åkern av sly och skog
Så svinner dagen och skuggor falla
tungt i bland minnen vid fäders bo
och tystnad råder här mellan husen
blott vinden viskar sov,sov i ro
Jag går här ännu när solen dalar
när skyar brinner i kylig höst
och tung blir vägen min led tillbaka
när hjärtat gråter uti mitt bröst..
DIKT:8 FÖRAKTA EJ..
Förakta ej för djupt den vän som sviker
du känner ej det ok han bar
och ej för vilken kraft han viker
och ej hur stark han var
DIKT:9 1917
Det kom ett bud från östligt hav det kom från bröders land
att finska folket blivit fritt och löst från tvångets band
Kring Finland ilade det först till stad och by det rusar
runtom Saimas fagra kust längs Vuoksen där Imatra brusar
Nyss nådde budet Sveriges land och tung hörs malmens dån
för fredlig seger och för hand som sträcktes östifrån
Så ringen nu all nejden kring utöver riken vitt
I ringen klockor samma sång nu är Finland fritt
Din lycka Finland är ock vår oss binder blodets band
vårt hjärta slår som Finlands slår - för älskat fosterland
DIKT:10 VÅR KORTA TID
Jag minns den än vår korta tid
en sommar
som drog snabbt förbi
av kärlek ljus och drömmar
Din varma hand så fast i min
två hjärtan likadana
i samma led och bana
Jag minns den än vår korta tid
en sommar
som drog snabbt förbi
men som för mig blev evig..
DIKT:11 MOBBING
Det kommer bilder fram ibland jag vill ej se dem mer
ett ansikte som slagits rött men modigt genom tårar ler
En liten pojke slog vi jämt hans kinder glödde utav slag
han var ensam vi var fler vi slog honom varenda dag
På rosig kind rann tåren jämt på nästan varje rast
ibland vi tog det som ett skämt när vi höll honom fast
Det känns liksom ett livstidsstraff jag aldrig kan bli fri
vi handlade i oförstånd och ingen sa- låt bli!
och om jag åter kunde vara tillbaka till den tiden då
jag skulle stå invid hans sida och ej bland dom som slå
Förlåt mig tappre lille man du kom väl över plågan, säj
jag önskar jag fick bli din vän och betala av till dej
DIKT:12 DE LYCKLIGA ÅREN
Låt oss minnas de lyckliga åren när livet var jublande ungt
när vi alla voro tillsammans och intet var sorgset och tungt
Då fjärran var oro och plåga
då sorgen ej nått till vårt hus
när allting vi ville våga
i framtid så skimrande ljus
låt oss minnas de lyckliga åren
när livet var som en fest
men glömma de sargande såren
när sorgen kom som vår gäst
Låt oss hoppas och drömma om våren
där dimmorna tungt ligger kvar
och minnas de lyckliga åren
i kulna och ensamma dar
DIKT:13 FYRAÅRINGEN
Han stod där mitt på golvet i TV ens bleka brand
och såg en bild i rutan ifrån ett härjat land
och allvar fanns i blicken uti hans ögon blå
om kriget kommer till oss nu vad gör vi då vi två?
Den frågan måste få ett svar jag kan det dock ej nu
jag säger bara ingenting vi väntar jag och du.
Sen smekte jag hans mjuka hår och kinden len och röd
och smekte håret om igen och kindens varma glöd
DIKT: 14 I BARNDOMENS TRAKTER
När jag vandrar i barndomens trakter
som ett mummel av röster jag hör
men orden når ej mitt öra
de stannar där utanför
Men jag minns varje prång varje gata
vart hus varje enskild vrå
hur människorna levde och bodde
och allt som de hoppades på
De är borta sedan länge de gamla
och många av grändernas hus
om tiden var arm och kulen
sågs framtiden skimrande ljus
Vi människor som jäktar i tiden
som bygger på fädernas grund
låt oss hejda vår svindlande resa
och tänka på dem en stund
DIKT:15 DET HÖGSTA
Aldrig en längtan hetare brann
ej större någonting var
och aldrig vi älskade högre än den
och utan den intet vi har
Allt skall vi giva som fäderna gav
när våra kuster förbrände
ständigt du skimrande framför oss står
renad i död och elände
Ja, offra oss vilja vi villigt ännu
för dig som bor i vårt rike
begär vad du vill vi ger det till dig
oh frihet vad är väl din like
DIKT:16 FRIHET
Ej kan man hejda strimman som bådar att dagen
skall gry
och aldrig regnet som faller från mörknande sky
Om än dina händer har fjättrats och tystats ditt ord och din röst
kan tanken dock aldrig fängslas ej modet som bor i ditt bröst
För friheten allt man kan våga människan är ej född till träl
ej slocknar dess heliga låga- den brinner i människornas själ..
DIKT:17 ALLT VAD VI HAR
Allt vad vi har kan vi mista
fort som en vind drar förbi
hjärtan vi älskat kan brista
vad är väl mer bräckligt än vi
Så älsken varandra på jorden
så länge som liv kan bestå
så länge som pulsar kan bulta
så länge som hjärtan kan slå
Må kärleken leva på jorden
hur liv än gestaltats för oss
tills våra själar befrias
i Nirvanas flammande bloss
DIKT:18 1721
Så tyst det blev i kungaborg
så tyst i enkelt tjäll
när budet kom att vi fått fred
en frostvit vinterkväll
I syd och nord i öst och väst
blott fiender där fanns
när vi tvangs giva upp vår sak
och all vår forna glans
Ja Svea rikes glans förgått
dess stormaktstid är all
sydöstra Finland ur vår famn
ger freden sorgens namn
Så tyst det blev i kungaborg
så tyst i gård och hus
när budet kom att vi fått sorg
i vinternattens brus
DIKT:19 HEMLAND
Vad gör det att stormarna viner
vad gör det att kylan är svår
när solen så varmt ändå skiner
var gång det på nytt bliver vår
Vårt Sverige,vårt nordiska rike
urhem och vikingars land
var finns väl en bygd som din like
vad binder med starkare band
Var dag ,var minut här på jorden
vill jag varda hos dig i ditt skygd
mitt älskade rike i Norden
mitt hemland, mitt folk och min bygd
DIKT:20 TILL EN VÄN
Det stannat nu ditt goda varma hjärta
de tystnat dina pulsars slag
och du går fri från plåga sorg och smärta
emot en ljusare och bättre dag
Du rest men jag är kvar på jorden
jag vandrar stigarna där vi har gått
jag ville bedja men finner icke orden
de enkla bara-tack för allt jag fått
Jag hör en vind i löv och grenar
den susar svagt den rör min hand
en röst en känsla oss förenar-
från evighetens land
DIKT:21 JAG SÖKER AVSKILDHETEN
Jag strövar ensam här vid Bottenvikens stränder
där havtorn växer
silvrigt blank
jag ser på båtarna med last till fjärran länder
av
norrländsk massa stål och plank
Jag söker avskildheten här vi dessa kullar
vid låga buskar böjda djupt i vind
jag vill bo en tid där havet rullar
och stänga in mig ensam bak min grind
DIKT:22 EN ENDA DANS
En enda dans sen sågs vi aldrig mer
men i mitt hjärta finns du mer och mer
I mina tankar är du ständigt här
för varje dag du blir alltmera kär
I nattens drömmar är det jämt vi två
när dagen gryr din bild finns kvar ändå
Och i mitt liv intill min sista dag
skall jag älska dig till hjärtats sista slag
DIKT:23 I DEN GAMLA KYRKAN
Jag kom till den gamla kyrkan en vårdag med sol på dess dörr
den stod som ett minnesmärke på höjden sen förr
och sakta sköt jag upp porten gick in i det helgade rum
och under de höga valven stod jag helt stum
Jag tänkte på sekler som svunnit på alla som kommit och gått
jag tänkte på flydda dagar i guld och i grått
här hade fäderna lyssnat här ljöd fädernas sång
och djupt i tankar försjönk jag på allt som timat en gång
Och det var som jag hörde ljudet av växande orgelbrus
som ljöd ur de åldriga pipor i urgammalt hus
och det var som jag hörde orden fast genom seklernas flor
hörde en röst till folket från östligt kor
Jag kände att allt härinne var vårt och en länk till dem
som byggde vårt vida rike och gav oss ett hem
och jag ville tacka den högste för allt som blev vårt här i nord
för allt vi fick för att leva för eget land på vår jord
Jag vaknade ur mina drömmar och allt som jag hörde tog slut
och jag stod där åter allena och allt var tyst som förut
och sakta jag vände på gången,gick ut i vårsolens glans
men visste jag gläntat på dörren till något jag trodde ej fanns..
DIKT:24 NÅGONSTANS DÄRINNE
Någonstans därinne
är det alltid vår
någonstans i själen
dit vintern aldrig når
Någonstans därinne
finns alla drömmar kvar
och allt som vi har älskat
sen våra första dar
Någonstans därinne
är det alltid vår
någonstans därinne
-där hjärtat slår..
DIKT:25 VÅRT HEM
Vi minns dem än i troget värv
de gamla vi i hjärtat gömmer
de kära som oss hårt vid livet band
djupt i våra hjärtan är vi ännu barn och drömmer
om långa somrar och om lek i sand.
Vi ärvde detta land som vi i kärlek hölja
med skogar, sjöar, berg emellan tvenne hav
där fältens gyllne ax i vinden bölja
det dyraste det bästa livet gav.
Så skall ock vi när våra steg bli tunga
när barnens hand vi taga farväl
ge landet som vi älskar till de unga
men där vi evigt har vår själ.
Så skall vår kärlek forma morgondagen
att vi må minnas såsom vi vill minnas dem
som levt och verkat älskat så som vi har älskat
vår bygd vårt land vårt folk
vårt tusenåra hem
DIKT:26 VÅRT RIKE
Nog ville vi tro våra fäder
högt upp i rymdernas brus
högt över solar och månar
ser från sitt eviga hus
och att de lyssnar de gamla
och att de lyssnar på oss
hör våra nya sånger
och våra tankebloss.
Vem vet kanske vi från en himmel
högt över stjärnströdda hav
en gång skall beskåda den jorden
det riket som gud till oss gav
kanske vi ser vad där timar
kanske att toner oss nå
från landet som oss väl förgätit
men evigt vi älskar ändå
DIKT:27 LIKT REGN
Likt regn som forsar som en flod
och tränger djupt i torr
och sprucken jord
så tränger djupt i människans sinn
de varma orden in..
Dikt:28 DEN BÄSTA DAGEN
Den bästa dagen
är icke dagen som lugn
som floden i dälden går
den bästa dagen
har vind och vågor
och heta pulsar
som slår och slår
den bästa dagen
i gärning går..
Dikt:29 HEM
Min broder du viking i främmande hamn
när vänder du åter till hembygdens famn
Du främling i världen som dväljs utan skygd
när söker du åter ditt hem och din bygd
När groddarna skälver i fädernejorden
jag anar din längtan till hemmet i Norden
Att du sätter segel vid vindarnas sång
och styr ut från land genom villande tång
Din väg genom natten vid vågornas brus
visar dig stjärnan med fladdrande ljus
Dikt:30 GULDET
Vi lever i en verklig värld
men ofta dock i drömmar
om annat liv om annan härd
om makt och guld i strömmar
Så svinner våra bästa dar
och åren drar förbi
och vi förgäter det vi har
och guldet däruti
Dikt:31 SOM MOLN
Som moln på himmelskupan
som sakta driver bort
så är vårt liv på jorden
vår tid vår dag så kort
Ej kan vi få dem åter
de dagar år som gick
vårt lån från evigheten
var blott ett ögonblick
Dikt:32 DET GAMLA TORPET
Där lyser några rosor vid ödetorpets grund
jag stannar här och vilar vid stenarna en stund
och ser på dessa rosor som likt en sista glöd
flämtar mellan stenarna vid härd sen länge död
Här fanns det barn som lekte så glatt i sommarns tid
och plockade små blommor på ängen härinvid
violer och små sippor och ängens fagra gull
de plockade i glädje men mest för moderns skull
Här bodde de de arma,dock nöjda med sin lott
de visste ej om annat de aldrig annat fått
men kärlek fanns till landet hos gammal som hos ung
och modern lärde barnen att ära Gud och kung
Av fattig-Sveriges stugor finns ej så många kvar
jag tänker på den välfärd som vi nu alla har
jag fortsätter min vandring men tanken dröjer kvar
vid torpet och de rosor som sista glöden bar
Dikt:33 LIV
Ej tror jag på att hösten bara
är gula löv som faller för att dö
jag tror att livet blott förändras
till annan form inunder vinterns snö
Ej tror jag på att livet slutar
där något bräcks och multnar ner
jag tror att livets pulsar ständigt bultar
fast dolt för oss är det som sker
Jag tror att livet det är evigt
som moln och hav och mark och sjö
jag tror att död är blott förändring
-jag tror att ingenting kan dö..
Dikt:34 JULI
Till Inger
Jag minns en skimrande sommar
fast det är längesen
jag minns dina guldgula lockar
och minns dina bruna ben
men mest minns jag dina ögon
som himlen en molnfri dag
i juli den sommarn vid havet
vi älskade du och jag
Nu blåser det kalla vindar
över vår sommarstrand
och barnen ej längre leker
och bygger i strandens sand
och du är långt ifrån stranden
och du är långt ifrån mig
men alltid skall djupblå himmel
och sommar minna om dig.
Dikt:35 HJÄRTAT KANSKE GRÅTER
Vi håller våra masker i livets pajasspel
och låtsas som om ingenting var fel
Vi spelar med i spelet vi tager och vi ger
fast hjärtat kanske gråter när vi ler
Dikt:36 VÅRT FRIA LIV
Långt högre vi älskar vårt fria liv
än något livet kan skänka
för oss är det högsta på jordens rund
att forma i ord det vi tänka
Långt bättre att dö med vapen i hand
och vila i fädernejorden
än leva som trälar i eget land
och tigga vid främmande borden
Dikt:37 MORFAR
Jag sitter hos min morfar och jag är fjorton år
jag tittar på hans händer där höga ådror går
tänk vad morfar jobbat med dessa händer två
i skogen och med jorden för att sin bärgning få
Nu har han slitit färdigt sitt otium han nått
nu sitter han och tänker på tider som har gått
och han ser tusen bilder från sommarn för sin blick
och från den långa vintern när han i skogen gick
Han gick i arla stunden i grynings gråa ljus
när många ännu sovo i Smålands röda hus
då lönerna var låga och tiden var så kärv
och arbetet i skogen gav blott en ringa skärv
Så ser han genom fönstret mot åkerns vida land
som han så länge brukat med häst och plog för hand
av hästarna på gården finns ej ett enda spår
ja mycket har förändrats sen hans ungdomsår
Så följer släkt på släkten så växlar livets gång
så kommer ljus och skuggor och glädje gråt och sång
men jorden är densamma och landet likaså
det land som såg oss födas-som våra barn skall få
.
Dikt:38 Till min vän
Det kom ett bud att ödet tog trumpeten ur din hand
att du rest bort och lämnat oss du rest till annat land
och kanske du på annan mark och för en ny publik
med samma känsla lika stark nu spelar din musik
Långt upp mot höga himlar går långt bortom stjärnors ljus
min tankes bana än dig når i vida rymders brus
det är som jag i vinden hör trumpetens solo än
långt,långt bortom stjärnors ljus-där spelar du igen..
Dikt:39 Vid det gamla bruket
Här tränger buskarna nära snart svinner den vittrande grund
jag går i förflydda dagar i minnenas stund
det fanns ej så mycket att välja de stod där med mössan i hand
våra fäder de minsta och arma i brukspatronernas land
de sådde och brukade jorden höll sågar och järnbruk igång
här föddes den nya tiden vid släggors och yxors sång
här frös de och svalt understundom i frostiga dagar av nöd
i kamp för sitt människovärde i strejker och hotande död
det finns ej så mycket att välja för oss med rötterna kvar
i människoförakt och förnedring och minnen från flydda dar.
Dikt:40 Jag minns dem..
Mina vänner från fordom jag ser er men blott för min inre syn
ni levde i lugnare tider när kärrorna drogs genom byn
Från bygden från gårdar runt staden de kommo i skramlande åk
med fyllda säckar och lådor fram genom stadens stråk
På kullriga stenar med trilla sågs hästarna lunka och gå
och oftast låg tömmarna stilla för vägen de visste ändå
Den tiden var arm och kulen jag minns ändå himlen mest blå
för aldrig blev dagen så mulen att ljuset försvann ändå
För framtiden låg ju där borta med lycka och glädje och glans
vi visste ju alla och trodde att allt som vi önskade fanns..
Dikt:41 Kärlek
Så vill jag för evigt vår kärlek skall vara
som källan i skogen den rena och klara
med strömmar av kraft från eviga flöden
som räcker i livet och finns bortom döden
Dikt:42 Den gamla goda tiden
Ej fanns det så mycket att välja för barn från fattiga hem
det var bara bruket och sågen nåt annat fanns sällan för dem
Ej fanns där tid för att följa att välja för egen håg
mot nya vägar och stjärnor som barnen i drömmarna såg
Så rullade tiden mot fjärran och år och dagar försvann
tills skolor kom för oss alla och drömmen den gamla blev sann
Nu finns det frihet att välja vi slagit upp en dörr
mycket är sämre jag vet det men mycket är bättre än förr
.
Dikt:43 Rötter
Jag tycker det är sä konstigt
ja så förunderligt så
att människor som levt uti armod
för guldet glömmer de små
För egna syften och vinning
glömmer de allting som var
hur de som barn fick lida
i fattiga torftiga dar
Jag är besviken på människor
som glömmer sitt forna jag
för positionerna höga
de ändå skall mista en dag
Jag tycker det är så konstigt
ja så förunderligt så
att människor kan slita de rötter
som djupast i själarna gå
