Site hosted by Angelfire.com: Build your free website today!

En annan måne

And here is a tale.
First in english and then in Swedish

Another Moon.

 A story to Love when he was about 5 years old and had his pockets full of pebbles, cones and such nice things, by grandmother Gerd

It was a blue wednesday and everything seemed to be lost. One of his Mickey Mouse socks when he was dressing. The Donald Duck marmalade when he was going to eat his breakfast. And, oh no, worst of all, his best mate when he had arrived at his daycare school.


-Max is ill today but will probably be here tomorrow, his teacher said consolingly.
-Tomorrow is another day, Love said. I want him here now.

However, the day continued rather well anyway and the children built a hut in the backyard and went for a walk in the wood in the afternoon.

-Look, the teacher said and pointed up in the sky. You can actually see the moon although it`s daytime!

But the teacher had got that wrong. Because what she pointed at was a bleak and pitiful small banana on top of the spruces in the forest.

-The moon is big and round lika a ball, Love thought to himself but he didn`t say it out loud. Because he had stopped and kicked at some fir cones lying on the path and got himself a bit behind.
-And it has a very strong glare to make my room light though it`s night and I am supposed to sleep.

He put a cone in the pocket of his jacket and run after the others.

-What if the moon is gone too, he thought.

- Children, do you know that our earth and eight other planets form a solar system together, the teacher said and all the children told her that they knew of this so there she was.
-And now they have found another planet, a tenth planet that belongs to our solar system, the teacher said.
-Good that someone founds anything, Love said. Because today everything is lost!
-Where did they found the planet that belongs, said little Sigrid who preferred not to say "s" because she couldn`t.
-At the far end, the teacher said. All the planets circles around the sun and at the far end there is the tenth planet. And do you know what`s funny - it has got it`s own moon.
- I have got one too, Jonte said. My mum lits it in my room in the evening.
The children giggled.
-I wonder how big the fuel tank has to be when I am going out in space to fetch that moon, Love thougt to himself. Past a lot of planets and back again hauling a moon. Hmmmm. At least a hundred I should think. Luckily my space rocket is almost finished because I am leaving tonight.
He continued building it all of that afternoon from the minute he came home from school until dinner time. And exactly when dinner was on the table the rocket was ready. Painted white with it`s nose blue and the name VIKING in bright read colour on both sides. He placed a blanket over it and put the sign that said "Admittance Absolutely Not Allowed" on the door to his room.

When the house was dark and everbody asleep except for Love himself he opened his window. Ugh how dark it was now when the moon was gone. He put on his warm pullover, his biking helmet and his special spaceshoes and entered the rocket. He pushed the button that said START  and the rocket began to move. And loo and behold, before you had time to count to two Love was outside the window and in the next moment the earth was just a little dot far behind him.

-Six, seven, eight, Love counted. He could count  to one hundred, it was a piece of cake. But on this journey he was only going to count to ten.
-Nine, ten, there it is, Love said aloud.He opened one of the side windows and threw a lasso using his longest rope around the moon.
-I hope the rope is long enough, he thought. And it was because when he turned the rocket around and began steering home back to the earth the moon nicely followed him.
-Should I count backwards now, Love thought. Or should I start over at one and count to ten? He thought about it a tiny little moment and then decided to count backwards. That too was a piece of cake.
-Seven, six, five, he said aloud.
-Though I will recognize the earth when i see it, he said aloud. Four, three. I have been there before. 
He started to laugh and he was still laughing when he let the moon out of the loop of the lasso at a suitable distance from the earth.
-But what is this, he thought when he pulled the rope in through the side window. My Mickey Mouse sock!
-So there you are you old sock, he said and put it in his pocket. And then it was time to fly in through the window, push the STOP knob and get out of the rocket.

-The rocket flew like a rocket, he thought when he had his pyjamas on  and layed in his bed. He yawned.

-I hope that Max will be at school tomorrow, he murmured to himself just before he fell asleep.

THE END
Gerd Wasén 
----  En Annan Måne.

Det var en blå onsdag och allting var borta. Ena strumpan med Musse Pigg på när han skulle klä på sej. Kalle Anka marmeladen när han skulle äta frukost. Och nej, värst av allt bästa kompisen när han väl kommit till dagis.

-Max är sjuk idag men kommer nog imorn, sa fröken tröstande.
-Imorn är en annan dag, sa Love. Jag vill att Max ska va här nu.

Men hur det var så gick dagen rätt bra i alla fall och barnen byggde koja på gården och gick en sväng i skogen på eftermiddagen.

-Titta, sa fröken och pekade upp mot himlen. Där ser man faktiskt månen fast det är dag!

Fast det hade ju fröken fått fel för sej. För det hon pekade på var en blek och ynklig liten banan en bit ovanför grantopparna.

-Månen är stor och rund som en boll, tänkte Love men ha sa det inte högt. För han hade stannat och sparkat på några kottar som låg på stigen och blivit lite efter dom andra.
-Och den lyser jättestarkt så det blir alldeles ljust i mitt rum fastän det är natt och jag ska sova.

Han stoppade en kotte i jackfickan och sprang ifatt dom andra.

-Tänk om månen också är borta, tänkte han.

-Vet ni det barn att vår jord och åtta andra planeter bildar ett solsystem tillsammans, sa fröken och det sa alla barnen att dom visst visste så det så.
-Och nu har dom hittat en planet till, en tionde planet som hör till vårt solsystem, sa fröken.
-Bra att nån hittar nåt, sa Love. För idag är allting borta!
-Var har dom hittat den där planeten, sa lilla Sigrid som helst inte ville säja s för det kunde hon inte.
-Längst ut, sa fröken. Alla planeterna går i cirklar runt solen och allra längst ut är den tionde planeten. Och vet ni vad som är kul – den har en egen måne.
-Det har jag med, sa Jonte. Mamma tänder den på kvällen i mitt rum.
Barnen fnissade.
-Undrar hur stor bränsletank jag behöver för att åka in i rymden och hämta den där månen, tänkte Love. Förbi en massa planeter och så hem igen med en måne på släp. Hmmm. Hundra får den nog va i alla fall. Tur att rymdraketen nästan är klar för jag åker inatt.
Han byggde på den hela eftermiddagen ända tills middag när han kommit hem från dagis. Och precis när maten stod på bordet var raketen klar. Vitmålad med blå nos och namnet VIKING i klara röda bokstäver på bägge sidorna. Han la en filt över den och satte upp skylten Tillträde Absolut Inte Tillåtet på dörren till sitt rum.

När det blivit mörkt i hela huset och alla sov utom Love själv så öppnade han fönstret. Huu vad mörkt det var nu när månen var borta. Han tog på sej sin varma tröja, sin cykelhjälm och sina speciella rymdskor och klev in i raketen. Han tryckte på knappen som det stod START på och raketen började röra på sej. Och hej och hå hann du räkna till två så var Love utanför fönstret och i nästa ögonblick var jorden bara som en liten prick långt bakom honom.

-Sex, sju, åtta, räknade Love. Han kunde räkna ända till hundra det var lätt som en plätt. Men på den här resan skulle han bara räkna till tio.
-Nio, tio, där är den, sa han högt för sej själv. Han öppnade ena sidorutan och kastade lasso med sitt längsta rep runtom månen.
-Hoppas repet räcker, tänkte han. Och det gjorde det för när han vände raketen helt om och styrde hemåt mot jorden igen så följde månen snällt med.
-Ska jag räkna baklänges nu, tänkte Love. Eller ska jag börja på ett här och räkna till tio igen? Han funderade en jättekort stund och bestämde sej för att räkna baklänges. Det var ju också lätt tablett.
-Sju, sex, fem, sa han högt.
-Fast jag känner igen jorden när jag ser den, sa han högt. Fyra, tre. Jag har varit där förut.
Han började skratta och det gjorde han fortfarande när han släppte loss månen ur lassoöglan på lagom avstånd från jorden.
-Men vad är det här, tänkte han när han halade in repet genom sidorutan. Musse Pigg-sockan!
-Jaså det var där du var din gamla strumpa, sa han och stoppade den i fickan.

Och sedan var det dags att styra in genom fönstret igen, trycka på STOPP-knappen och kliva ut ur raketen.

-Raketen flög som en raket, tänkte han när han fått på sej pyjamasen och krupit ner i sängen. Han gäspade.

-Hoppas Max är på dagis imorn, mumlade han för sej själv precis innan han somnade.
----

Snipp snapp snut. Så var sagan slut