SARA

Sara föddes den 24 november 1980. Det var en kall och vacker vinterdag. När värkarna satte igång satt pappa Per och tittade på sporten på TV. I hela sex månader hade jag mått illa så det var inte så underligt att man längtade till detta ögonblick i dubbel bemärkelse. Hade knappt kunnat behålla någon mat alls, så oron var stor givetvis för hur detta barn skulle må. Eftersom det var vårt första barn, var det lite speciellt. Jag för min del har alltid velat ha en flicka först. Eftersom jag ville ha många barn, tänkte jag att om man få en flicka först så har man en bra barnvakt till de andra barnen som vi förhoppningsvis skulle få. Efter ett mycket långt värkarbete åkte vi in till Länsjukhuset i Jönköping. Sara föddes på natten och vägde 3610g och var 50 cm lång. En riktig praktbaby. Mycket söt, hade aldrig sett något sötare! Mörkt tjockt hår(kan man inte tro va?) liknade mors farmor mest. Vi var så stolta att det inte beskrivas kan med ord! Efter fem dagar på BB längtade vi hem till pappa Per, så vi bad om att få åka hem. När vi kom hem var det 1:a advent och Pers och min ettårs-bröllopsdag, kunde inte få en finare present! Nedan följer en serie foton på Sara i olika åldrar. Tiden går fort Sara fyller 19 i november.Killen på kortet är Saras goa kille Johan

MATILDA

Matilda fick en väldigt dramatisk start i livet. Jag fick värkar redan i vecka 33. Den 22 augusti hände det. Vi bodde då i Upplands Väsby utanför Stockholm. Vi kände inte så många grannar, så vi visste inte hur vi skulle göra med Sara. Vi knackade på hos en granne och frågade om hon fick vara där medan vi åkte in till BB på Karolinska Sjukhuset. Sedan bar det iväg med ilfart. Jag sattes igång med värkstimulerande dropp, då det verkade att bli en seg förlossning. Barnet var ju inte moget heller. Den 23 augusti 1983 föddes Matilda. Pappa Per hade precis skickats hem till Sara eftersom personalen trodde att det skulle ta mycket lång tid. När han tog i bildörren föddes Matilda, vägde 2540 g och var 48,5 cm. Stor för tiden sades det. vilket ju var jätte tur. Men personalen rusade ut ur rummet och ingen sa något. Hon andades inte, och var alldeles blå i ansiktet. Visste inte om det var en pojke eller flicka, för ingen hann att säga något! Oj vad ledsna vi blev, oron var stor! Matilda lades i kuvös och transporterades till Neonatalavdelningen. Jag fattade inget. Pappa Per som hade kommit tillbaka följde med upp till barnavdelningen. Ingen sa till mig att jag kunde gå dit. Jag var dessutom i chock! Plötsligt började mjölken att rinna(redan samma dag). Då infann sig moderskänslorna och jag var bara tvungen att gå upp och träffa min lilla dotter. Hon var så söt, så liten och hjälplös. Vi fick inte hålla henne i famnen alls. På den tiden hade man inte börjat med kängurumetoden. Matilda hade inte några sugreflexer utan fick sondmatas. Jag pumpade ut mjölk till henne flera gånger om dagen. Jag skrevs ut utan min lilla dotter. Tack o lov gick allt fint, och Matilda kom med oss hem ganska snabbt . Sara var en mycket stolt storasyster, slutade med napp och blöjor och tyckte att lillasyster behövde det bättre än hon. Tyvärr togs det inga foton inne på prematuravdelningen, fattar inte att inte personalen sa till oss det heller. Nedan kommer det en serie bilder även på Matilda. Hon är nu16år!

JOHANNA

Ja, nu kan man ju tro att man sparar på damer! Damer i triss blev det den dagen lilla Johanna anmälde sin ankomst. Det var även det en dramatisk förlossning. Jag vaknade av att fostervattnet rann fyra veckor för tidigt. Jag tog en taxi in till Länsjukhuset i Jönköping. Per var hemma med de andra barnen, men kom efter för vi lyckades att ordna barnvakt. Han kunde däremot inte stanna så länge pga att han hade en stor tenta i neurolgi i Linköping, där han pluggade till Läkare. Jag minns att jag var så arg så arg. Tänkte då att han skulle aldrig få se detta barn, om han ringde skulle jag inte tala om vad det blev etc, etc. Hur kunde han med ??? Efter två dygns kämpande gick hjärtljuden ner, nu var det bråttom. Barnmorskan hävde sig och tryckte på magen, det gjorde väldigt ont kan tilläggas, jag fick en kotförskjutning efter detta. Ja så föddes den 29 september 1986 ytterligare en skönhetsdrottning, 2660g och 48 cm. Mycket mörkt hår , liknade mamma upp i dagen och har följt den banan sen oxå, bara ändrat hårfärg även hon. Mormor hade kommit in på förlossningen, det var hon som fick klippa navelsträngen eftersom inte pappa var med. Jag hade redan glömt att jag var arg på honom. Trodde kanske att han skulle vara besviken att det inte blev en kille denna gången, men han var så stolt så stolt!! Johanna var så duktig och tidig så hon behövde aldrig läggas på neonatalkliniken, gränsen där är 36 veckor, eller om speciella skäl föreligger kan ju givetvis barnet komma dit ändå. Johanna är idag 13 år och nedan kan du se bilder på henne!

Hon har oxå en hemsida

CARL

Så föddes vår lille prins! Vi var så otroligt stolta. Jag visste inte att jag var gravid förrns jag var i vecka 14. Mådde så otroligt bra under hela graviditeten. Tänk att nu hade vi både flickor och en pojke. Carl föddes tre veckor för tidigt, den 17 januari 1990. En fin kille på 3050g och 50 cm lång. Även han hade tjockt mörkt hår, en riktig skönhet. Han liknade mamma och Johanna när han föddes. Förlossningen tog tre dygn och jag trodde att jag skulle krivera. Barnmorskan sa att det säkert var en kille, för då brukar det vara segt. Jag var 100% övertygad om att det var en tjej, trodde inte att vi kunde få pojkar. Jag hade som sagt var fel, när barnmorskan lyfte upp Carl så sa hon: Titta vad ni har fått!! Jag såg inget för precis som jag skulle tittade så fick jag kiss i mitt öga och då förstod jag vad vi fått! Carl ville så gärna få en lillebror. kände sig ofta ensam. Vi tyckte nog att vi var ganska nöjda nu, fyra friska barn och förklarade att vi inte hade för avsikt att skaffa fler barn. Carl är snart 10 år! Nedan följer en del foton på honom oxå! Carl har en egen hemsida

LUCAS

Ja, livet blir inte alltid som man tänkt sig! Den 26 november 1997 födde jag ytterligare en liten kille, en mycket liten bör tilläggas! Vår älskade lille Lucas föddes tre månader för tidigt!!! Ja, givetvis trodde vi inte att det skulle gå vägen. Lucas vägde 810g och var 32 cm, det är inte mycket. Hans små fötter var ca 4 cm små och hans hand gick på första delen av min tumme. Lucas var en liten kämpe och läkarna gav honom 90% chans att leva. Tyvärr drabbades han av ett RS-virus, som förstörde hans små omogna lungor. Lucas lämnade oss den 6 juni i stor sorg och saknad. Om du vill kan du läsa om hans liv på Minnessidan Det finns en hel del foton på Lucas på minnessidan, här finns en del också!

Tillbaka till första sidan

Du kan nå mig på ICQ nummer 28178196