Den till sjukligt stegrande ångesten och oron är det centrala fenomenet i ett ångestsyndrom.
Det centrala draget i paniksyndromet är attackvis påkommande panikkänsla, förenad med
skräck för att dö, bli vansinnig, få ett epeleptiskt anfall eller på anat sätt råka i ett
akut, okontollerbart hotfullt tillstånd. Samtidigt uppträder en lång rad vegetativa
symtom, där hjärtklappning, andnöd och yrsel hör till de mest karakteristiska.
Paniken kommer utan rimlig yttre anledning och stegras mycket snabbt, och avtar därefter
successivt.
Attackerna är kortvariga, och pågår sällan så länge som en timme. Vanligen följs den
första panikattacken av flera inom loppet av några dagar eller veckor.
Snart börjar patienten frukta nya attacker och kan hamna i ett konstant tillstånd av oro
och ängslan. I detta senare skede kommer panikattackerna ibland i skymundan för den
invalidiserande generaliserande ångesten. Somliga patienter lär sig att undvika situationer
där panikattackerna uppstått, och kan på så sätt utveckla någon fobi (se nedan).
Ungefär hos 2-5 % av befolkningen förekommer paniksyndrom.