Det finns fortfarande ingen allmänt vedertagen och accepterad definition av missbruk och
beroende av läkemedel, även om det finns försök till defintioner från olika utgångspunkter.
De begrepp man använder är direkt hämtade från andra former av drogberoende utan att ha
anpassats till de speciella förhållandena runt just läkemedelsberoende.
Exempelvis finns det en föreställning att beroende eller missbrukare kan man inte bli så
länge man följer doktorns ordinationer - och bara går till en doktor.
Förebyggande insatser mot läkemedelsberoende är en stor brist. De avgiftningsavdelningar
som ofta finns är för alkoholister och narkomaner. Enstaka oaser finns dock.
De traditionella avgiftningsenheterna (alkohol, narkotika) motverkar ofta sitt eget syfte.
Detta beror främst på de korta vårdtiderna. Karaktäristiskt för abstinensbesvär vid
läkemedelsberoende är att symtomen ofta kulminerar först efter ett par veckor. Svåra
symtom kan fortsätta under veckor, månader och ibland år innan de klingar av.
Dessutom kan abstinenssymtomen återkomma i toppar under en längre tidsrymd.
Överhuvudtaget är det ofta svårt för en läkemedelsberoende person att bli trodd av
sjukvårdsapparaten. Patientens upplevelser av beroende och abstinensbesvär avfärdas ofta
om patienten bara följt den av läkare ordinerade mängden läkemedel.
Bristande kunskaper om detta bland vårdpersonalen och bristande information till patienterna
gör att mängder av människor som genomgått avgiftning återgår till sina tabletter mycket kort
efter det att de skrivits ut från avdelningen. Med sig i bagaget har de dessutom den mycket
nedbrytande erfarenheten att de - trots hjälp - inte klarat av att bryta sitt beroende.
Från behandlarhåll får man ofta höra att det är meningslöst att arbeta med
psykofarmakaberoende, eftersom de saknar motivation. I praktiken förhåller det sig så
att behandlingen avbryts under eller före abstinensbesvärens akuta fas.
Alltför ofta handlar situationen man hamnat i om ett ordinerat beroende. Det är
sjukvården, som av en eller annan anledning skrivit ut medicinen från början.
Ofta på grund av existentiella problem typ skilsmässa, dödsfall av nära anhörig,
arbetslöshet etc. Narkotika och alkohol skaffar man sig på eget bevåg. De lugnande medlen
måste man ha recept på för att få ut om man inte tillhör den lilla skara som köper sina
piller på den svarta marknaden, men då har försäljaren i allmänhet fått ut tabletterna
via doktorers recept.
I Sverige räknar vi med att 10% av den vuxna befolkningen är beroende av alkohol. 15.000 av
narkotika och cirka 200.000 av lugnande medel.
Risk för abstinensbesvär
Då en människa av någon anledning slutar ta lugnande medel eller sömnmedel uppstår risk
för problem. Man kan ha dessa problem även om man äter preparaten. Detta beroende på tolerans.
Många människor går omkring och tror att de lider av en allvarlig sjukdom då de tar lugnande
medel. Ofta är det så att de blivit toleranta och preparatet verkar inte.
Abstinensbesvär kan uppträda redan efter en veckas intag av terapeutiska doser.
Behandlingstidens längd är avgörande för besvärens styrka och framförallt dess varaktighet
än dosens styrka. Abstinensbesvären kommer och går med allt längre perioder av symtomfrihet.
Till att börja med försvinner de eller minskar besvären avsevärt under några timmar för att
sedan återkomma och vara några dagar eller veckor. Det svåraste symtomet är
oftast rädslan för att bli tokig, för att dö och rädslan för att inte kunna
leva utan tabletterna.
