Ingen människa som för första gången intar alkohol eller någon annan drog önskar att de skall
bli beroende. Jag ser det som en sjukdom som är progressiv (den blir värre och värre),
obotlig, dödlig men behandlingsbar. Själv har jag dels varit på behandling på Hazelden i
USA och dels varit där på utbildning. Jag använder mig mycket av Minnesotamodellens tankebanor
i min behandling. Man kan med hävd påstå att denna modell påminner mycket om kognitiv
beteendeterapi och är tillämpbar på många tillstånd. Alltså även lindrigare psykiatriska
tillstånd, känslomässiga problem etc.
Det beroendetillstånd som vanligtvis är besvärligast att sluta med rent fysiskt är beroende
av sedativa (lugnande) och hypnotika (sömnmedel) av bensodiazepiner. Nedanstående tabell är
gjord för att du skall få en liten uppfattning om skillnaderna mellan de fysiska besvären,
som finns mellan de olika drogerna.
Ovanstående diagram är generellt. Naturligtvis är variationerna stora mellan olika individer.
När det gäller heroin, alkohol och kodeinavgiftning finns hjälpmedel i form av medicin,
att kapa de värsta topparna. Det är till exempel vanligt att många alkoholkliniker använder
hemenevrin vid alkoholavgiftning. Dels förhindras delerium tremens och dels epelepsi.
Vid heroinavgiftning kan bensodiazepiner nyttjas. Likaså paraflex comp med mera. Jag har
inte i diagrammet nämnt amfetamin. Detta därför att amfetamin egentligen inte orsakar
abstinensbesvär. Med detta menar jag fysiska sådana. Det är helt annorlunda med de psykiska
problemen. Både alkohol, heroin, amfetamin och kodein kan ge ett sug, som oftast är orsaken
till att man fortsätter med "sin" drog. Mot detta är det enbart behandling som gäller. Av
egen kraft är det smått omöjligt att klara av.
