Av Bo Borg.
Behövs bensodiazepiner? Mitt svar är ett rungande nej. Bensodiazepiner skall bara användas en kort tid och då helst på ett sjukhus. Det finns mediciner, som har alla bensodiazepinernas "fördelar", men de är inte så skadliga, för många patienter, som just bensodiazepiner.
Dessutom vet man ännu inte allt, om hur de verkar och teorierna om de sega, svåra och långvariga abstinenssyndromen är många.
Ändå finns det rimliga förklaringar utifrån deras egenskaper. Om detta skrev jag i föregående inlägg.
Det handlar om att bensodiazepiner främst har fem effekter.
1. De är lugnande. Detta är förmodligen den indikation, som medlen främst används för. Det förekommer paradoxalreaktioner. Bensodiazepiner kan precis, som alkohol, utlösa våldshandlingar. I stället för att ha en lugnande verkan, kan de orsaka aggressivitet och oro. Efter en tids användning försvinner oftast den lugnande effekten och det som patienten (och läkaren) tror, är att medlet fortsätter, att vara lugnande, när det i själva verket orsakar ångest och ökad oro. Läkare kanske höjer dosen, eller ändrar medicineringen till en annan bensodiazepin. Patienten har hamnat i bensofällan och från denna kan det vara mycket, mycket svårt att ta sig ut. Någon hjälp från läkaren får han/hon knappast. Det vanligaste beskedet är, att nu är du missbrukare och då är du inte längre vid mitt bord.
Läkemedelsberoende är ett primärt tillstånd i sig och det är genom läkares diagnos, som är orsaken till de sjukdomar och skador, som många av oss är drabbade av. Detta borde i sig leda till att sjukvården tog sitt ansvar, men det är i ytterst få fall och då av specialintresserade läkare.
2. De är sömngivande. Även här kan paradoxalreaktioner komma. Sömnen blir onormal och innehåller ingen kvalitet. Rohypnol får vara ett talande exempel på att en sömntablett kan ge ett amfetaminliknande rus och som kan hålla oss vakna i dygn. Det finns bra alternativ på mediciner att sova på och som inte är beroendeframkallande.
3. De är anti-epileptiska. Detta kan komma att innebära epileptiska anfall, kramper med mera om dosen reduceras, eller sätts ut alltför snabbt.
4. De är muskelavslappnande. Jag har läst många inlägg i gruppen om att människor klagar över kramper i hela kroppen. Det är klart, att då någon trappar ner, blir den muskelavslappnande effekten mindre. Musklerna börjar att arbeta och av detta blir vi spända och får kramper.
5. De är beroendeframkallande. Alla människor blir inte beroende. Inte ens hälften av dem som tar medicinen. Men de som blir det, de får en ny sjukdom, som är värre än vad de eventuellt en gång haft, då de ordinerades bensodiazepiner. Att vara läkemedelsberoende är ett tillstånd (diagnos) i sig.
Om vi hypotesiskt antar, att bensodiazepiner är bra, för en del människor. Varför skall de då inte få dessa. Jag ser två skäl till detta: 1. Vi vet inte vem som blir beroende. 2. Om vi nu vetat detta, skall då en grupp av människor, få en medicin, som för den andra gruppen är förenat med stor suicidrisk på grund av abstinenssyndrom och en inkompetent sjukvård. Dessutom finns det alternativ. Bensodiazepiner tar inte bort någon ångest. I bästa fall kan de lindra för stunden.
Detta händer troligen.
Bensodiazepinet sätter sig på de receptorer som något kroppseget snarlikt (Endozepam) ämne skulle ha gjort och de öppnar de s k kloridjonkanalerna i nervcellerna. Kloridjoner (del av vanligt koksalt) strömmar in i nervcellerna och gör cellmembranet okänsligt för fortsatt aktivering.
Genom att bensodazepinet sätter sig på receptorerna så hindras något aktivitetshöjande kroppseget (Endozepam) ämne att verka. Enligt denna teori är det detta som orsakar abstinenssyndrom. Det kroppsegna ämnet skall åter börja att produceras och då, först då, kan vi räkna med klara förbättringar.
Det är bara på de celler som har receptorer (mottagare) där bensodiazepinet passar in som påverkas. Alkohol sätter sig på många fler celler och kan därför döva hjärnan så att andningen upphör.
Ytterst få individer tar bensodiazepiner för att bli "höga", få en "kick". De tar medlen för att undvika abstinenssyndrom (toleransabstinens). Andra droger tas ofta som ren stimulantia. De ger en "kick" och man mår förmodligen ganska bra en tid. Detta låter sig inte åstadkommas med bensodiazepiner. De flesta av oss är tystlåtna människor, som lider, därför att vi fått en medicin, som vi troligtvis aldrig behövt.
Inom svensk kriminalvård är ambitionen att helt bli av med bensodiazepiner. De kan skrivas ut på kort sikt, som ett led i en livsviktig nedtrappning. Även svensk kriminalvård vet, att om man plötsligt avbryter ett beroende, kan detta leda till livshotande skador.
Hälsningar från Bo.
(Faktamaterial: Kriminalvården, 1992, samt diverse publicerade vetenskapliga artiklar)
Dialog.Behandling@telia.com |