Hippokrates var en grekisk läkare (cirka 460-377 f Kr). Han anses vara läkekonstens fader. Enligt Hippokrates principer skulle läkaren försöka hjälpa kroppens egna läkande krafter. Hippokrates ansåg även att det var viktigt att ha ett kritiskt sinnelag när man granskade fakta. Han fastslog även att läkarens främsta uppgift är, att inte skada människor. Det sistnämna kan tyckas vara en enkel uppgift, men med tanke på den stora skada bensodiazepiner till exempel orsakar, så mycket onödigt lidande, undrar jag ibland, om läkarna tar sin förebild på allvar. Läkarens främsta uppgift är att inte skada människor.

Om läkarna tagit reda på fakta om bensodiazepiner, hade jag inte behövt skriva här. Även om jag tycker uppgiften är viktig och för mig stimulerande, hade jag mycket hellre ägnat mig åt någonting annat. Nu är det inte så. Människor runt om i världen har ordinerats ett beroende. Ett beroende som är fasansfullt och faktiskt helt onödigt.

Information?

Majoriteten av människor som äter bensodiazepiner är inga missbrukare. De går till sin läkare och äter de tabletter de ordinerats. Däremot anser jag att det råder ett omvänt förhållande. De som skall anklagas för "missbruk" är också de som bär skulden till de många människornas lidande. Främst läkemedelsindustrin, men även okunniga läkare.

Att läkemedelsindustrin har stor skuld, beror på, att de har oinskränkt makt över informationen (reklamen) till läkare och annan sjukvårdspersonal. Industrins mål med sin information är naturligtvis, att övertyga läkarna om, att till exempel de lugnande medlen (bensodiazepiner), är ett utmärkt sätt att lindra människors oro, samtidigt som de inte har något större intresse av att tala om biverkningarna. Det ligger inte heller i företagens intresse, att förorda så kort medicinering som möjligt. Att sedan människor blir beroende, är inte något negativt för dem . De får ju sälja mera.

Företagens reklam går ut på att göra det egna preparatet känt bland läkare, medan samhällets information är mera probleminriktat (den svenska socialstyrelsen har givit ut en informationsskrift 1990, om hur bensodiazepiner skall förskrivas). Då jag igår (10/10-02) besökte min läkare, upptäckte jag, att på hans "komihåg-lappar" stod reklam för en medicin vid namn Revia. En medicin som skall få alkoholister att dricka mindre. Jag vet ingen alkoholist, som gör detta med hjälp av Revia, men medicinen säljs. Om jag blir påverkad av reklam blir även läkare det. Läkemedelsföretagen har även denna typ av reklam. Pennor, dokumentportföljer och dyrbara annonser i specialtidskrifter. Tillfredsställande vinster på lång sikt är industrins målsättning. Informationen om bensodiazepiner till läkare är ofta hållen i en saklig och lugnande ton. Biverkningar i form av abstinensbesvär nämns, som ganska lätt och övergående. Enligt läkemedelsindustrins egna beräkningar lade man 1986 (mycket mera idag) ut 260 miljoner kronor på reklam eller läkemedelsinformation, som de själva kallar det (i Sverige). En information som riktar sig till läkarna. Samfundets information samma år var mindre än hälften.

Jag tror inte att någon läkare vill skada sina patienter. Det är inte här problemet finns. Problemet är, att läkarna generellt, inte vill lyssna på patientorganisationer eller annan sakkunskap. De är så involverade i läkemedelsindustrins informations och mutsystem, att man fördrar, att lyssna på dessas försäljningsargument.

Behovet av bensodiazepiner är mycket subjektivt. Själv anser jag att det inte finns något behov. Om patienten vid förskrivningstillfället fått en objektiv information om de faror medlen innehåller, att det är som att spela rysk roulett, med individens liv, ja, då skulle förmodligen individen välja en annan väg för att lösa sina problem. När det gäller diffusa symtom, finns det oftast bättre alternativ, än medicin.

För några år sedan var jag på en konferens på universitetssjukhuset i Lund. Konferensens tema var "bensodiazepiner i vården". Den enda läkare i panelen, som hade en restriktiv inställning till bensodiazepiner, var TUB-projektets skapare, docent Stefan Borg. Stefan berättade lite försiktigt om TUB:s erfarenheter och om den fasa många människor upplevde, då de upptäckte att de blivit beroende.

Resten av panelen, alla läkare, berättade om fördelarna bensodiazepiner hade. Jag minns speciellt en öronläkare, som talade sig varm för bensodiazepiners värde, vid behandling av yrsel. Mina funderingar var, att yrsel, kan orsakas av just bensodiazepiner.

Stefan Borg är en mycket mild och ödmjuk människa. Under pausen fångade jag honom och frågade varför han inte gick ut tuffare. Stefans svar var: "Att gör jag detta, får jag hela etablissemanget emot mig och då är allt förlorat."

Många bensodiazepinberoende människor manipulerar både sig själv och sin läkare. Man vill ju inte uppleva abstinensfasa. Man vill ha sin medicin. Därför kan jag tänka mig, att en människa, som får bensodiazepiner mot yrsel, fortsätter att säga till sin doktor, att tabletterna är bra. De hjälper. Jag kan gå så långt, att individen själv tror detta. Det kan vara möjligt att bensodiazepiner hjälper mot yrsel. Jag vet inte. Däremot vet jag, att bensodiazepinberoende individer, gör allt, för att få sin medicin.

Det är inte sjukligheten som styr hur mycket bensodiazepiner, som skrivs ut. Det är läkarnas inställning till dessa medel som styr (hur de låtit sig påverkas av industrin). Det tar en minut att skriva ut ett recept på Valium. Det tar en halv timme, att förklara för en patient, att denna inte behöver några Valium. Jag kan här konstatera, att den främsta skulden till ett ordinerat beroende, har läkemedelsindustrin. Som god tvåa kommer läkarna. Den individ, som blivit beroende kan egentligen inte skuldbeläggas, än om denna ber, att få bensodiazepiner av sin läkare. Detta av fyra skäl:

1. Individen sitter fast i ett ordinerat beroende.
2. Individen vill undvika den fasa det innebär att ha abstinenssyndrom.
3. Det finns ingen riktig hjälp att få, för att bli kvitt sitt beroende.
4. Sjukvården tror inte på individen.

Barbara Gordon

Barbara har suttit fast i ett svårt Valiumberoende. Detta under många år. Jag träffade Barbara Gordon, då hon var i Sverige och talade om sin bok Jag flydde min oro (I´m dancing as fast as I can). Då hon berättade om sin befrielse, grät hon.

Barbara Gordon hade ett kvalificerat jobb som journalist. Då hon av en tillfällighet läste om Valium och vad dessa små oskyldiga tabletter kunde orsaka, spolade hon ner alla sina tabletter och fick uppleva en fasansfull tid. Barbara Gordon fick psykosliknande besvär och blev också inlåst på ett mentalsjukhus, som psykotiskt, med allt vad detta innebar. Här nedan följer ett citat ur boken:

"Det som hänt sedan förra gången jag var här är att jag inte kan promenera själv längre på de gator som jag tycker om, doktor Allen. Om jag inte är bedövad av tabletter eller är i sällskap med någon kan jag inte göra det. Utan Valium fungerar jag inte. Jag blir bara ner och mer beroende av någonting annat än mig själv för att fungera. Jag börjar bli beroende av tabletter. Varför? Säg mig varför? Han avbröt mig: Men jag har ju sagt er många gånger, miss Gordon, att de är inte vanebildande. De kan inte skada er. Och sedan lade han benen i kors och satte sig tillrätta på stolen för att lyssna på mitt svar."

Om Barbara Gordon kommit till en vanlig läkarmottagning i Danmark eller Sverige och bett om hjälp att sluta, skulle hon fortare än kvickt fått epitet läkemedelsmissbrukare. Det är så vi behandlas. Först en patient, som behöver sin medicin. Då denna upptäcker sitt beroende, ja, då är hon ingen patient längre. Då är han/hon en missbrukare. Så fungerar det i Danmark och så är det i Sverige. Man kan bli förbannad för mindre.

Nyhet

Just under denna period offentliggörs de som skall få Nobelpris i olika discipliner. Jag lyssnade på radion idag (021012). En professor i molekylär toxikologi, förklarade en av medicinpristagarens teorier. Denna teori handlar om individernas gener och om enzym (protein som ökar hastigheten hos kemiska reaktioner). Denne professor menade att vissa personer har en annorlunda genuppsättning. Vi förbränner mediciner (kemikalier) olika. Mer än 50 % av de som får antidepressiv medicin får ingen verkan av detta. Vissa förbränner kemikalier så snabbt, att de inte når sina receptorer. Att vi helt enkelt urinerar ut det verksamma ämnet, innan de haft någon effekt.

Jag är övertygad om att kemiskt beroende (alkohol, narkotika, bensodiazepiner med mera) är en genetisk "sjukdom". Denna teori har jag haft i cirka 20 år. I USA är det erkänt vid alkoholism sedan 1980-talet.

Denna ensym/protein/gen-teori samt naturligtvis GABA-MAO-Dopamin-Serotonin och även det kroppsegna bensodiazepinliknande ämnet, Endozepam kan bidraga till, att vi närmar oss en sanning, en teori, som kan förklara eländet bensodiazepiner.