Frågan varför?

Av Bo Borg.

Alla, som använt/använder bensodiazepiner, ställer frågan varför och hur länge skall helvetet pågå? Tar det aldrig slut? Vissa frågar även, vad beror allt detta på? Det skall jag försöka besvara i denna artikel.

Det finns hypoteser (antaganden), men inga givna svar. Däremot ganska troliga förklaringar. Jag skall inte gå för djup in i dessa, men beröra det komplicerade system, som är vår biologi.

Livet är orättvist. Lika orättvist är det, att cirka 1/3 av bensodiazepinbrukarna, får uppleva fasansfulla problem, dels under tiden personen tar bensodiazepiner, dels då han/hon trappar ner och dels, kanske mycket lång tid efter den sista tabletten.

Varför det förhåller sig så, går i dagsläget inte att besvara. Det "bara" är så och detta får vi acceptera, hur orättvist vi än tycker det är.

En del har tagit mycket höga doser, en del ordinerade doser och en del, kanske mindre än ordinationen från läkaren. Vad vi alla har gemensamt är, att det finns en orsak till varför vi en gång börjat med bensodiazepiner.

Den absolut vanligaste orsaken är existentiell (sådant som har med livet att göra). Jag har, i ett tidigare inlägg skrivit, att livet i sig, inte är någon sjukdom, än om många läkare tycks resonera så. Däremot finns det händelser i livet då vi behöver hjälp. Inga mediciner i världen kan "bota" sorg till exempel. Om man tar bensodiazepiner, för att kunna hantera en normal reaktion (ångest/oro, nedstämdhet, sömnproblem mm), gör de flesta av oss upptäckten, att vi dyrt, i efterhand, får betala detta. Inte enbart svårigheten, att sluta (för de som blivit beroende), utan den så kallade rekyleffekten (re-bound), gör sig påmind och detta, ganska så omgående.

Abstinenssyndrom

Rekyleffekten kan liknas vid att om man trycker ner en badboll under vattnet och sedan släpper den. Vad händer? Den skjuter upp, högt ovanför vattnet. Rekyleffekten innebär alltså inte att problemen kvarstår. Det innebär att det blivit ännu värre, än det var innan, man tog tabletten. Rekyleffekt har kunnat mätas, efter en enda lite dos av bensodiazepiner (en tablett!!!).

Abstinenssymtom kallar vi också för utsättningssymtom. De kommer ju då läkemedlet sätts ut. Däremot är det så, att majoriteten av människor, har mått dåligt, även under tiden de konsumerat bensodiazepiner. Detta är det vanligaste skälet till, att sluta. De, som mår bra (?) och tar en liten terapeutisk dos, har ju heller ingen direkt anledning, att sluta. Däremot är jag tvivlande till, om sådana människor finns. Det är mycket tveksamt, om bensodiazepiner har någon terapeutisk effekt vid långtidsbehandling. Det är tveksamt, om dessa överhuvudtaget, har den ursprungliga terapeutiska effekten. Förmodligen är det i stället så, att vid längre tids användning, medicinerar individen, inte något ursprungligt symtom. Nej, han/hon medicinerar abstinenssyndrom och TROR, att han/hon medicinerar någon diffus sjukdom, som är abstinenssyndrom och, som han/hon, då tror, är symtom av psykiatrisk karaktär. Det är synd, att läkarna (generalisering), vare sig vill, har lust eller tror, att dessa små oskyldiga piller, kan orsaka så mycket onödigt lidande. Dessutom är bensodiazepinberoende människor en mycket stor, tyst skara av människor, som inte gör något väsen av sig. Detta av framförallt tre skäl:

1. Man är rädd för att inte få tabletter längre.

2. Man tror, att man är psykiskt sjuk och behöver sina tabletter.

3. Bensodiazepinberoende är ingenting man talar högt om.

Läkare generellt tror, att abstinenssyndrom får de, som missbrukat medicinen. Så är det inte. Det finns inga samband mellan de som tagit höga doser, under en längre tid än de som tagit låga doser under en kortare tid (K. Johansson. 1992).

De flesta forskare är mycket försiktiga, då de talar om abstinesbesvärstidens längd. Många är överens om, att de många olika problemen (psykiska eller fysiska), kan betecknas som syndrom (kombination av symtom).

Jag har under en längre tid, sökt svaret på frågan varför. Det finns ingen förklaring. Däremot vet vi, att det finns ett kroppseget ämne, som liknar bensodiazepiner. Det finns speciella receptorer (mottagare) för detta ämne. Det finns signalsubstanser som påverkar och reducerar vårt humör (MAO, serotonin, dopamin). Det finns "överföringssyste" (acetylkolin, gaba) mellan nervimpulserna.

Detta tillsammans kanske (kanske) är förklaringen, att då vi artificiellt börjar mixtra, med kroppsegna försvarsmekanismer, mot ångest/oro, sömnproblem, humör, sätts dessa ur spel. Tolerans uppstår. Abstinensbekymmer startar. Skälet till varför vi får abstinenssyndrom, är helt enkelt, att vi, på konstlad väg, manipulerat viktiga och naturliga processer, satt dessa processer ur spel. Detta får många av oss dyrt betala, då vi slutar. Den bilogiska (naturliga) kampen, den tid den tar att återställa denna balans, den tiden är också, att bli en hel, frisk människa. Den tid det tar för den biologiska processen, att återställa vikiga funktioner, den tid har vi också abstinenssyndrom. Detta är mina tankar idag, om anledningen till varför abstinenssyndrom uppstår.

Bensodiazepiner slår till som en broms på hjärnan. Vanliga abstinensbesvär är: Dimsyn, värk (i hela kroppen), nedstämdhet med mera, med mera.

Nedstämdheten beror förmodligen på att tabletterna påverkar signalsubstanserna (se ovan) i hjärnan. Halterna förändras och bensodiazepinerna inducerar en depression. Här börjar många människor, på läkares inrådan, ta de nya antidepressiva SSR-hämmarna. Förmodligen påverkar inte denna medicin, den kemsikt framkallade depressionen. Ej heller då, så kallad "kemisk" ångest.

Den sämre synen, värken och så vidare, beror förmodligen på, att bensodiazepin-receptorer förekommer lite varstans i kroppen. Till exempel då i ögonen och i muskulaturen. De förekommer även i ryggraden. Detta kan bidra till ryggont, med värktabletter som följd.

En person som använder bensodiazepiner kan alltså skaffa sig glasögon (som han/hon inte behöver då abstinensbesvären klingat av). Han/hon tar antidepressiv medicin och värktabletter. Detta då helt i onödan. Jag tror inte att värk, framkallad av abstinensbesvär, försvinner med hjälp av värktabletter. Ej heller depression/ångest/oro.

Många läkemedelsberoende personer brukar berätta om kramper och krypningar av olika slag. Detta är alltså orsakat av de många bensodiazepin- receptorerna som då finns lite varstans. Då man trappar ner, eller har toleransabstinensbesvär är det dessutom så, att bensodiazepiner är muskelavslappnande och när den effekten minskar, drar musklerna ihop sig och detta kan då upplevas som muskelsmärtor.

Varför då medicinera mot ångest/oro?

Ångest kan vara en drivkraft till förändringar i en påfrestande livssituation. Människor med normal ångest kan behöva stöd, men bör inte bli föremål för behandling, vare sig medicinsk eller psykologiskt. Det tillhör alltså livet självt, att då och då, uppleva ångest. En ångest som ger oss en signal, om att någonting måste förändras. Mediciner förstör denna insikt. Om det ändå behövs extra ordinära inslag (på grund av en för stark ångest) kan psykologiska behandlingsmetoder vara befogade. Dessa skall då leda till personlighetsutveckling (ordet kris = utveckling). Denna typ av behandling leder till bestående resultat, vilket då ingen medicinering i världen gör (se exemplet om badbollen ovan).

Vi har denna kunskap och ändå behandlas ångesttillstånd företrädesvis med bensodiazepiner. Självfallet har förskrivningen av bensodiazepiner ett primärt samband med läkares traditionella hierarkiska position inom hälso- och sjukvården samt läkares attityder och värderingar. Psykoterapeutiska metoder känner många läkare som ett hot, mot deras "naturvetenskapliga" kompetens.

Alternativa behandlingsmetoder är för många läkare helt främmande. Fördjupade insikter inom neurofysiologi (se ovan) och farmakologi är viktiga faktorer för läkare. Många läkare har en mycket stark tilltro till läkemedelsförsäljare (bjudresor, gåvor, betalda utbildningar. Kort sagt mutor). Ofta bemöter läkarna dessa försäljare som kunskapskällor och auktoriteter på det farmakologiska området, i stället för att kritiskt granska dem som de företagsrepresentanter och försäljare som de ju faktiskt är.



Dialog.Behandling@telia.com