Av Bo Borg.
Rubriken anger, på ett ungefär, hur många människor, som utvecklat ett beroende till bensodiazepiner i Danmark respektive Sverige. Dessa siffror har varit konstanta i många år. Dessa många människor skulle, om de slutar med bensodiazepiner idag, uppleva abstinensbesvär, som i det närmaste är outhärdliga.
Det finns ingen, idag känd, vare sig illegal eller legal drog, som är så svår att sluta med, som just bensodiazepiner. Både abstinensbesvär som i tid.
Dessa människor är inga missbrukare. Ofta går de till sin läkare och äter de tabletter de ordinerats. De uppskattade siffrorna om beroende i Danmark och Sverige borde räcka för att beskriva beroende av bensodiazepiner, som ett folkhälsoproblem. Så är det inte. Orsaken är tydlig. Läkemedelsindustrin vill tjäna pengar. Läkarna är i regel okunniga. Det sistnämnda kanske många läkemedelsberoende människor själva, bär lite skuld till. De talar inte om för läkarna, att det blivit beroende av rädsla för, att inte få sin medicin. Även också därför att många, har erfarenheten av, att om de nämner sitt beroende, blir de kategoriserade som missbrukare. Detta därför att läkarna vill frånsäga sig sitt ansvar och lägga skulden på den som konsumerar. Om patienten är "missbrukare", är det inte sjukvårdens fel. Hela skuldbördan läggs naturligtvis då på "missbrukaren", även om denna tagit ordinerade terapeutiska doser.
Det finns en konflikt i hela hanteringen av skandalen bensodiazepiner. Industrins mål är att tjäna pengar. De informerar läkarna om, att till exempel, de lugnande medlen, är ett utmärkt sätt att lindra människors oro, samtidigt som man inte har något större intresse av att tala om biverkningarna. Det ligger ej heller i företagens intresse, att tala om, att medicineringen skall vara så kort som möjligt, för att undvika beroende, även om detta kan ske inom en veckas tid.
Beroende/missbruk
Det är helt fel att tala om missbruk när vi talar om personer, som av någon anledning blivit ordinerade bensodiazepiner av sin läkare. Dessa personer är inte ute efter någon "kick", eufori eller annan personlig tillfredsställelse.
Att säga till en människa, som är bensodiazepinberoende, att denna missbrukar är ett värderings- och ett moraliserande omdöme. Jag skulle vilja gå så långt, att även de, som tar mycket höga doser, går till flera läkare, inte ens de, är missbrukare. Detta därför att de blivit toleranta och behöver mera, än den tidigare ordinerade dosen. Läkaren förnekar toleransutvecklingen och fortsätter skriva sin ordinerade dos, som då inte har någon effekt. Patienten behöver mer och måste då gå till flera läkare. Patienten använder inte bensodiazepiner i berusningssyfte. Han/hon använder medlet för att dämpa abstinensbesvär, som han/hon fått, av den första ordinerade dosen. Naturligtvis är sjukvården snabb att moralisera, om detta upptäcks. Då har de en missbrukare som de gör allt för att undvika hjälpa. Dubbelmoral så att det skriker om det.
Jag har i mitt arbete träffat massor av människor, som varit bensodiazepinberoende. Av alla dessa har ingen, inte ordinerats sitt beroende av sjukvården. Att sedan någon köpt svart, betyder inte, att sjukvården är fri från ansvar. Det är de, som bär skulden till den katastrofala följden, ett ordinerat bensodiazepinberoende orsakat. Det är också de, som med all tydlighet, bör hjälpa alla dessa människor, att bli befriade från sitt beroende.
Människor generellt kan missbruka allt. Makt, vänskap, droger till exempel. Det är viktigt att skilja mellan beroende och missbruk. Om fru Larsson gör den hemska upptäckten av att ha blivit beroende och ber om hjälp att sluta och läkaren säger till fru Larsson, att hon är missbrukare (vilket är mycket vanligt i denna situation), ja då faller kanske fru Larssons liv samman. Då fru Larsson, som är snäll och foglig får detta besked, rakt i ansiktet, skuldbelägger hon sig själv. Hon tänker inte på, att det är ett av sjukvården ordinerat beroende och, att det är sjukvården, som är upphovet till hennes problem. Hon skam och skuldbelägger sig själv. Detta därför att hon, i hela sitt liv, betraktat läkare, som auktoriteter och som man då inte ifrågasätter. Fru Larsson är ingen missbrukare. Fru Larsson har ett ordinerat beroende och för detta känner hon skuld. Om mina påstådda anklagelser hade varit ovanliga, skulle jag kunna förbise ett och annat misstag. Nu är det inte så. Det är vanligt förekommande och det är en skandal.
Att sluta
Varje dag slutar människor med bensodiazepiner utan några större problem. För en del (cirka 1/3) visar det sig vara mycket svårt.
Läkemedelsberoende är ett kroppsligt och psykologiskt beroende som beror på läkemedlen. Jag anser att läkemedelsberoende är en självklar biverkan (är det i Danmark, men inte i Sverige). Beroendet uppstår genom mekanismer som man inte själv kan styra över.
Hur lång tid individen får uppleva abstinensbesvär varierar från individ till individ. Vetenskapliga studier har visat att abstinensbesvär kan finnas i några veckor, upp till ett halvt år. TUB-erfarenheten har dock i praktiken visat, att det inte är ovanligt att människor känner abstinensbesvär ett eller flera år. Även professor H. Ashton har visat, att TUB:s erfarenhet stämmer med Ashton´s studier. Dessa resultat, TUB och Ashtons, förnekas av andra intressenter. Läkare, industri och tyvärr, oftast av omgivningen och även ibland av patienterna själva. Patienterna och dessas omgivning tror inte att ett oskyldigt läkemedel, kan orsaka så mycket skada. Dessa tror ofta, att de bär på en sjukdom, som skall medicineras med bensodiazepiner. Ofta då också påskyndade av en okunnig läkare som mycket ofta ordinerat annan medicin, i stora mängder, mot de oförklarliga och många symtom, som är orsakade av läkemedelberoende. Ju fler mediciner individen får, dess sjukare tror denna, att hon/han är.
Man kan vara läkemedelsberoende utan att själv veta detta. Många människor upptäcker sitt beroende, då de skall sluta medicinera. De får abstinensbesvär. Ofta feltolkas detta av den som använder tabletterna och av anhöriga. Också av läkare eller annan sjukvårdspersonal som inte har tillräcklig kunskap om läkemedelsberoende. Symtomen är kanske Ospecifika. De kan förekomma vid andra sjukdomstillstånd, än vid läkemedelsberoende. Patient och läkare sätter inte symtomen i samband med tabletterna. Bensodiazepiner hämmar känslolivet, många blir nedstämda, känner tomhet. Läkaren ställer då till exempel diagnosen depression och sätter in läkemedel mot detta. Det kan även hända, att läkaren ändrar till en annan bensodiazepin.
Faktum är att abstinensbesvär är ett tecken på tillfrisknande (slå mig inte!!!). Kroppen är en fantastisk konstruktion. Den har förmågan av att vilja reparera uppkomna skador. Läkemedelsberoende är en sådan skada. Kroppen skriker efter mera bensodiazepiner, eftersom den blivit tillvand. Under denna period återhämtar sig kroppen, som uttrycker sig i fysiska och psykiska symtom. Dessa symtom är återhämtningsfasen och den tid det tar för kroppen att normaliseras, den tid har vi också abstinensproblem.
Jag har erfarenhet som behandlare och brukare. Jag kan inte påminna mig om en enda patient, som enbart använt bensodiazepiner. Ofta har dessa en uppsjö av andra psykofarmaka. Detta gäller även människor i den självhjälpsgrupp (benzo-dk@yahoogrupper.dk) jag deltager i.
Anledningen till den myckna medicineringen är förmodligen alla de symtom, av psykiskt slag, som bensodiazepiner orsakar (se ovan). Det handlar främst om SSRI-preparat och neuroleptika. Jag hävdar, att majoriteten av människorna inte är i behov av dessa medel. Det går inte att medicinera bort abstinensbesvär från bensodiazepiner. Tyvärr har ofta dessa medel en massa biverkningar, som ofta liknar abstinensbesvär. Till slut går det ej att skilja ut vad som är vad.
Jag rekommenderar ingen att sluta med, vad man ofta kallar stödmedicin. Däremot tvivlar jag starkt till om det ger något stöd.
Dialog.Behandling@telia.com |