Byn Gonäs ligger, från Ludvika räknat, rakt västerut.
Det vill säga på motsatt sida av sjön Väsman. Avståndet fågelvägen är c:a 4-5
km.
Innan byn kom till så fanns där en masugn, som tillkom i mitten av 1500-talet.
Ungefär samtidigt som Gustav Vasa anlade Ludvika kronobruk.
Den låg intill en å som mynnade ut i sjön Väsman. Det
var naturligtvis en naturlig placering av en hytta, då man därmed kunde använda
vattenkraften.
Nedströms byggdes även en stångjärnssmedja år 1609.
Vattenkraften var ju en nödvändighet även för den. Malmen tog man från
Fredmunberget, Tolsbo och Iviken. Järnet märktes med WB16, vilket betydde att
det kom från hytta nr 16 i Västerbergslagen.
Järnet fraktades över sjön till Ludvika f.v.b. till köparen,
som i flesta fall var bruken längs kolbäcksån och i Stockholm.
Den första bosättningen.
Tiden
för den första bosättningen i Gonäs har med stor sannolikhet kunnat bestämmas
till slutet av 1500-talet. Från ett tingsprotokoll från 1570-talet har en
forskare (Prof. N Friberg) inhämtat att en man vid namn Erland Algutsson begärt
rättens stadfästelse på ett nybygge i Gonäs, vartill han redan börjat hugga
skog och röja mark intill ett näs vid sjön Väsman.[1] Vid tinget i Grenge den 23
augusti (Dalarnes dombok rannsakades om
hans gård och avsades att han bott där mer än 40 år. En gammal man, Jon Larsson
i Pedersbo (Persbo)"bekiände" att han sålt mark till Erland för 4 fat
osmundsjärn.
Regenter i Sverige under hans livstid var: Gustav Vasa, Erik XIV, Johan III, Sigismund,
Karl IX, och Gustav II Adolf.
Den
fortsatta bebyggelsen i byn
Hans gård gick sedan i arv inom släkten ända till
1920. Många av hans ättlingar etablerade sig längre västerut genom nyodlingar
och giften. Han hade 3 söner. Per, Olof och Jöns.
Än idag kan de flesta Gonäsbor räkna sin härstamning från Erland Algutsson vid
Ån. Han var gift med Elin från Grangärde.
C:a100 år efter Erland Algutssons
död kan man i en mantalslängd (1770) läsa att det i Gonäs bodde c:a 80 personer.
Mantalslängder vid den tiden var inte fullständiga. Man kan antaga att det
troligen bodde närmare 100 personer i
byn
- o -
Om vi förflyttar oss ytterligare
100 år framåt i tiden (1870) kan man i en fullständig mantalslängd se att det
bodde 330 personer där (Historik över...). Dessa personer var fördelade på 80
hushåll. Det fanns 10 Bergsmän (hyttdelägare, boende i Gonäs) och 19 hemmansägare
i byn.
Övriga yrkesverksamma personer var
36, t.ex. skomakare, skräddare, konstvakt, arrendator, skollärare, torpare, kolare,
(hytt) arbetare. Ensamma änkor med eget hushåll var 6 st. Övriga
familjemedlemmar i hushållen var hustrun, hemmavarande barn, gamla föräldrar,
drängar, pigor, inhysta fattighjon. Antalet var här totalt 259 personer.
Järnvägen.
Frövi-Ludvika järnväg öppnades
för trafik 1873, och Gonäs blev Järnvägsstation. Detta blev av stor betydelse
för frakt av tackjärn från hyttan och malmen från Blötberget.
Den första
stationsföreståndaren blev en man vid namn Trolle från Husum i Norrland. Det
kom senare andra stationsmästare: C F Berg, Olaus Jonsson och Lindén.
Även för folket i byn fick det naturligtvis
stor betydelse. Lättare att resa samt att kunna få frakt av förnödenheter till
betydlig närmare plats.
Ytterligare 30 år senare (1900) har antal innevånare i byn ökat betydligt.
Totalt 500 personer. (Historik över...).
De var fördelade på 147 hushåll. Det fanns nu 8 bergsmän (hyttdelägare, boende
i Gonäs) och 30 hemmansägare i byn. Övriga yrkesverksamma personer var 74, med
ungefär samma sysselsättningsområden som år 1870.
Andra med eget hushåll var: änkor 9
st., fattiga eller sjuka som inte behövde erlägga mantalspenningar: 26 st.
Övriga familjemedlemmar i hushållen var: hustrun, hemmavarande barn, gamla
föräldrar, drängar, pigor, inhysta fattighjon. Antalet var här totalt 353
personer.
Vi går nu in i 1900-talet och i byn förestår
nu många förändringar som beskrivs i det följande.
Karta över Gonäs by.
Vid
sekelskiftet 1800-1900.
Vid sekelskiftet.[2]
Gonäs by var vid
sekelskiftet till övervägande del en liten bondby med ett par jordbruk om 12-15
kor, samt en hel del mindre torp.
Bergsmanshyttan.
Bergsmanshyttan, som
drevs av brukspatron Öhman i Sörvik var enda industrin. De flesta som arbetade
där hade vid sidan om en ko och ett litet torpställe som de själva odlat upp
och byggt. I annat fall hade det nog varit svårt att klara familjen som på den
tiden i regel var ganska omfattande Ägare till stället blev dom inte riktigt.
De skulle varje år göra ett antal dagsverken till den som upplåtit marken.
Dessa arbeten fullgjordes vanligtvis under slåttern då de fick göra en, två
eller tre veckor, allt eftersom marken värderades. Här spelade ägarens
snikenhet också stor roll. Genom lagändring under 20-talet upphävdes dock dessa
slavkontrakt.
För de som arbetade i hyttan
var dagpenningen 1:50-2: - kr, varav det mesta betalades ut in natura, kaffe,
mjöl, socker, salt fläsk, osv.
Man hade s.k. uttagsdagar två gånger i månaden. Då kom patron själv åkande från
Sörvik i gigg eller släde, allt efter årstiden.
Varje anställd hade sin motbok, och där skrevs in vad de ville ha, samt lämnade
en säck att lägga varorna i. En tia eller så kunde dom väl få kontant, beroende
på hur kontot såg ut, men det skedde inte utan knot. Någon avräkning gjordes
inte ens årsvis, och en del visste därför aldrig riktigt hur dom hade det
ställt
Från slutet av
1800-talet var patron Öhman i Sörvik den största delägaren i hyttan, efter att
ha köpt upp hyttdelar från byns bergsmän. Tidigare var det byns bergsmän som
ägde och drev hyttan. Deras andelar angavs i antal dygn och timmar. Totala
antalet "dygn" var 40, och syftade på den blåsningstid som gällde för
just den här hyttan. Gonäs bergsmäns andelar fördelades enligt följande:
(Utdrag ur, Historik över Gonäs By, Ragnar
Eriksson)
Gonäs
Hyttlags intressenter och deras andelar enligt 1817 års Specialjordebok.
Namn Dygn Timmar
Samuel Samuelsson - 12
Gamle Lars Persson i
Klenshyttan 1 12
Bergssexman Anders
Woxberg i Gonäs 3 6
Å Petter Persson i
Gonäs 1 12
f. Inspekt. Jonas
Ahlbom i Gonäs 2 12
Nämndeman Lars
Andersson i Gonäs 2 -
Tägt Lars Larsson i
Gonäs 1 12
Tägt Anders Larsson i
Gonäs 1 12
Myller Daniel Larsson i
Gonäs 1 12
Per Jöns (Hytt) Petter
Persson i Gonäs 1 -
Snöklint Petter Persson 1 12
Duns Per Jansson i
Gonäs 2 -
Svenn Per Jansson 2 -
Schönbergs Anders
Andersson 1 6
Wiks Petter Persson
(för Ludvika by) 1 -
Frisk Jan Hindersson 3 -
Per Jansson i Marnäs 1 -
Jan Pers Änka i
Hillänge 3 16
f. Mästersmeden Jan
Nyberg i Gonäs 1 -
Per Andersson i
Skeppmora 1 16
Per Jansson i Skeppmora 1 -
Halvard Samuelsson i
Halvars 1 -
Erik Ersson i Halvars - 12
Anders Hansson i Klenshyttan - - 16
(Summa 40 dygn.
Gonäs hytta omkring 1920.
Från
början av 1900-talet:[3]
Hyttan var naturligtvis
medelpunkten i samhället. Då och då söker sig minnet tillbaka till denna
barndoms hytta. Man stärktes mer och mer i förvissningen om att hyttan nog
fyllde mer än en uppgift i samhället. Det var nog inte bara så att den delvis
förädlade en del av malmen från gruvorna och gav därmed en ganska knapp
bärgning åt dom som arbetade där.
Hyttan fyllde även en
mera social uppgift. Den var på sin tid en samlingspunkt för byns ungdom. Där
samlades man varje kväll och söndagsdygnen igenom och spelade kort. 5-öres
femkort och 21. Ibland, särskilt vid högtidligare tillfällen kunde det även bli
ett stilla slagsmål. I sanningens intresse bör dock tilläggas att sådan
muntration förekom ganska sällan.
Kortspelet togs mycket
allvarligt och var underkastat vissa oskrivna lagar och förordningar. På
söndagarna avbröts kortspelet strax före tågdags, varefter hela gänget gick
till stationen för att titta på tåget. Lyckligtvis var det inte så många tåg på
den tiden varför kortspelandet inte stördes så mycket.
Hyttan var också
tillhåll för all världens luffare. Där kunde, särskilt vinternätterna, ligga
10-15 stycken, och det har berättats att en julnatt inte logerade míndre än 21
stycken av den tidens vagabonder i olika vinklar och vrår. Det var ju varmt och
skönt på vissa ställen, men det kunde också vara dragigt och kallt. Bekvämligheten
var ju densamma överallt, nämligen obefintlig. Sotigt och lortigt var det, men
nu var ju inte den
tidens luffare så
propert klädda och därför hördes sällan någon klaga på logiet.
Gjutare Ekman.
Man kan inte tänka på
och minnas Gonäs hytta utan att också minnas gjutare Ekman. Det är två begrepp
som hänger så intimt samman. De kompletterar varandra.
Gjutare Ekman var väl
den mest eländiga varelse man skådat. Varifrån han kom vet man inte. Han var försupen
till den grad att hans händer skakade som asplöv. Hans kläder var sämsta
tänkbara och bestod uteslutande av väl använda persedlar han fått av hyttgubbarna. Det var fattigt på
den tiden och man gav inte gärna bort någonting av värde.
Hela garderoben bestod
av ett par mollskinnsbyxor, en väst och en rock. Strumpor eller andra
underkläder hade han sällan.
Skorna var väl ingångna
innan han fått överta dem. På huvudet hade han en skärmmössa med blanka knappar
på båda sidorna. Hela "kostymen" var blank av sot och olja, så man
kunde spegla sig i den, och den fick hänga på så länge som det var möjligt.
Tvättade sig gjorde han mycket sällan. Hår och skägg fick växa vilt. Hade han
levat i våra dagar (1970-talet) hade han med säkerhet varit ett socialfall.
Det är kanske fel att
säga att han tiggde sej fram. Snarare var det ett maskerat tiggeri. Han var ju,
som också namnet anger, gjutare till professionen, och har till uteslutande privilegium,
att gjuta några småsaker där han låg i hyttorna. Han brukade göra askfat och en
stövelknekt i form av en krokodil. De där småsakerna bar han med sej i en säck
under armen och bjöd ut till försäljning. Han rörde sig inom ett begränsat område,
så marknaden blev nog snart mättad. En matbit fick han väl ändå var han kom.
Han var en stilla och försynt person. Det är kanske fel att säja att folk tyckte
synd om honom. Det var inte så på den tiden. Han var en trashank och som sådan
accepterades han i samhället. Det skulle vara så helt enkelt.
Hade han lyckats sälja
någon liten sak - priset var sådär 30-35 öre - då gick han upp till affären och
köpte en kaka bröd och en sill. Så gick han till hyttan igen. Han hade kanske
några potatisar som han fått någonstans. Potatisarna kokte han på ett speciellt
sätt. Han stoppade ner dem i kanten på slaggrännan där sanden var glödhet.
Efter en stund kunde han plocka upp dem, kokta eller stekta.
Gjutare Ekman togs
omsider in på ålderdomshem, men där dukade han snart under. Han kunde aldrig acklimatisera
sig. Det blev en alltför våldsam omvälvning av hans tidigare asketiska
levnadsvanor.
Hyttan lades ner 1930 och jämnades med marken. Den sista
"blåsningen" skedde 1928. Det stora berget av slagg kom till bra användning
att fylla upp med när gatorna byggdes ut i Ludvika.
Två kända personer som
arbetade i många år vid Gonäs hytta var, "Kolfatarn" Oskar Verner
Karlsson och "Masen" Anders-Gustav Andersson.
Ett bildklipp visar de
båda hedersmännen.
A G Andersson Oskar Verner Karlsson
Sågen vid
hyttdammen.
När driften i hyttan slutade så startade Valfrid och
Vilhelm Norman en såg. Den hade byggts upp väster om, och i anslutning till,
hyttdammen. Man kan väl antaga att det var en ersättning för hyttan. Enligt uppgift
så drevs den bara i 2 år. Enligt uppgifter jag fått från Gonäsbor så brann
sågen ner.
Konkursen kom ju
också 1930.
Timret flottades till en del på Gonäsån till dammen. Kan
även ha körts dit med häst och tippats i där.
De som arbetade vid sågen var i de flesta fall de som
blev friställda när driften i hyttan upphörde
Här en bild från sågen 1928
På bilden från vänster:
Jacob Jacobsson, Verner Carlsson, Valfrid Norman,
Israelsson (maskinist från Finnäset), Vilhelm Norman, Verkm. Andersson med son,
Erik Jakobsson, okänd, okänd, okänd, okänd, Per Jansson (Å-Pelle), Karl Anton
Gustavsson, Artur Karlsson (Nåjdes far), Kalle Trygg, samt barnen Bertil Trygg,
Britta Trygg, Ingemar Carlsson.
- o -
Gonäsån.
Gonäsån sträcker sig från sjön Glaningen och
mynnar ur i sjön Väsman.
Längs ån finns flera konstdammar anlagda, som haft
syftet att reglera vattenflödet mot tidigare vattenanläggningar vid nu nedlagda
hytta och smedja.
Från en av dessa, den s.k. Hyttdammen, grävdes
under 1800-talet en kanal, Woxbergs kanal, som mynnade ut i Väsman söder om
Gonäsån.
Vattnet till kanalen reglerades med ett skibord
och mot Hyttdammen med en lucka. På så sätt kunde, vid kraftiga flöden, vattnet
gå över skibordet och därmed undvika att Hyttdammen svämmade över.
Under årens lopp har vattnet grävt sig igenom fördämningen
mot kanalen och allt större flöde går den vägen.
Det ser idag ut som att kanalen är Gonäsåns
huvudfåra.
Så är det alltså inte. Den ursprungliga, naturliga
fåran, är den som mynnar i Väsman vid Å-gården.
Den platsen har sen gammalt i Gonäs kallats för
"Å-minne"
- o -
Norman-släkten.[4]
Johan Norman från Halvars, Norrgården, köpte en
gård av Daniel Jansson som var måg till Häradsdomare Lars Andersson och hans
hustru Stina. Det var år 1861. Priset var 11000:- Rdr.
Gården benämndes "Lars-Anders gården"
efter förre ägaren Häradsdomare Lars Andersson.
Han hade fortfarande Norrgården i sin ägo. Den
gården övertogs efter en tid av sonen Jan Petter Norman (f.1856).
På Lars-Anders gården blev sonen Daniel (f.1859)
husbonde redan i faderns livstid.
När Johan Norman dog 1892, och när Daniel snart därefter
gifte sig till Å-gården, övertog Jan Petter Norman gården nere i byn och
brodern Daniel fick Norrgården i Halvars.
Lars-Andersgården har, ända sedan Gonäs hytta helt
övergick från brukshytta till att bli ägd av bergsmännen i Gonäs, haft en
betydande andel i driften i densamma. Ävenså har viss gruvdrift hört till
gården.
Sålunda var bl.a. den s.k. Treman-gruvan på Fredmunberget
helt ägd av Daniel och Jan Petter Norman. Även flera andra mindre gruvor drevs
av samma ägare.
Sista ägaren av hyttan var Daniel Norman, och när
hyttans drift avslutades definitivt år 1927, ansågs det att det var Sveriges
sista Bergsmanshytta som upphörde med sin verksamhet.
Genom till synes olyckliga affärer tvingades såväl
Jan Petter samt ägaren av Å-gården, Vilhelm (son till Daniel), att begära sig i
konkurs år 1929-1930.
1930 blev det exekutiv
auktion.
En liten bild på vad de
ägde syns i Kungörelsen på nästa sida.
1930 köptes gården av Ingrid Norman gift med
Valfrid Norman, son till Jan Petter Norman.
Genom välvilja från konkursförvaltaren och fordringsägarna
inköptes den s.k. Sandins-gården på Hagberget som ett hem till de ålderstigna
makarna Johanna och Jan Petter Norman, och där de även fick sluta sina dagar.
Efter deras död så bodde deras barn, Gustav och Hanna,
kvar där så länge de levde.
På Å-gården levde Vilhelm och Valfrid (med familj)
kvar och brukade ett ganska stort jordbruk
.
Jan-Petter
Daniel Vilhelm Valfrid
Norman
Norman Norman Norman
Med undantag av en mindre gård med tomt, såldes gården
1948 till Gunnar Carlsson. Därefter såldes gården till Nils och Stina Andersson
från Ludvika.
Nuvarande ägare är Nils Anderssons son Jan Andersson
- o -
Hästbeståndet
i Gonäsbyn.
Arbetshästar var fortfarande viktiga för arbetet. De var så viktiga att man
hade en sorts registrering av dem med uppgift om ägare, område, hästtyp,
födelseår och mankhöjd.
Som en kuriositet visas här ett utdrag ur en lista från början av 1920-talet,
som totalt omfattar 24 hästar.
Ägare Område Vallak Sto
Färg Född Mankhöjd
K A Pettersson Slogsveden
1 Mörkbrun 1923 150 cm
Edvard Trygg Snöklinten 1
Brun 1917 165 cm
- " - -
" - 1 Svart
1919 150 cm
Harald Persson - " - Black 1913
160 cm
m.fl.
- o -
Nya arbetsplatser.
Vid sekelskiftet kom
gruvdriften i Blötberget igång, och ungefär samtidigt byggdes Ludvika
Kraftstation samt Magnet (nuv. ASEA, ABB).
Med gruvdriften höll föreningslivet sitt intåg. Det var dock på den tiden inte
så lätt att starta en förening. I Gonäs fanns då endast en baptistförsamling,
och det kunde ibland förefalla som om medlemmarna där ansåg sig ha monopol på
föreningslivet. I varje fall voro de föga toleranta. Att exempelvis tillhöra en
fackförening ansågs länge som något mycket syndigt
Gruv AB Vulcanus i Blötberget.
Här blev det en
arbetsplats för många gonäsbor. Ungdomar som gått färdigt skolan och
konfirmerats hade inte mycket att välja bland om de inte hade föräldrar med
jordbruk, där de behövdes. Det blev därför naturligt att börja i gruvan. Första
jobbet man fick var för det mesta att vara på laven och "skrä".
D.v.s. sortera bort gråberget så bra som möjligt från ett transportband.
Därefter blev det som regel underjordsarbete. Yrken som jag har hört om var
lastning, borrning, ortdrivare, sprängare etc.
Personer som jag minns
från tidigt 30-tal kan nämnas: Axel Jansson, Erik Danielsson (Myllergren),
Arvid Wilker, Karl-Erik Eriksson och Gustav Persson från Klinten m.fl.
Dom cyklade alltid till
och från jobbet, både sommar och vinter, med en ryggsäck på ryggen.
Så fortsatte det vidare
med sönerna till dem som var där tidigare. En del av dem hade turen att få
jobba i Fredmundberget, som ju låg lite närmare Gonäs.
Alla var medlemmar i
Gruv avd. 8 eller LS.
ASEA i Ludvika.
I slutet av 30-talet,
och framåt, blev det mer vanligt att söka jobb på ASEA. Det var dock inte så
lätt att komma in där till en början. Troligt är, att de första som var anställda där från Gonäs var
Birger Danielsson, Perviks, Myller Olle Danielsson, Harald Jansson.
Lite historia om de från Gonäs som var anställda
på ASEA.
I början av 40-talet
behövde ASEA mer folk, och det blev därmed
något lättare att komma in. De som sökte jobb gjorde det ofta på ett
lite speciellt sätt. Man stod och väntade vid järnvägsövergången utanför ASEA,
för att passa verkmästare Danielsson när han gick hem på lunch. Den som hade
tur kunde efter några försök få prata med honom och kanske bli uppskriven i
hans anteckningsbok. Om han tyckte att man verkade ordentlig, kunde man senare
bli kontaktad och få anställning.
Det fanns även andra
sätt. En yngling kom innanför grinden, när han som springpojke på Jernbolaget,
lämnade varor. Vid ett sådant tillfälle passade han på, med hjärtat i
halsgropen, att gå in på kontoret. Där träffade han en person som presenterade
sig som Ingenjör Håkansson. När han förklarat sitt ärende, lovade Håkansson att
återkomma. Han blev anställd och jobbade där sammanlagt i 50 år.
Vintern 1941-42 var vi
ett gäng som åkte buss till och från
ASEA. Det var den kallaste och längsta vintern på många år, och att
vänta på bussen i kylan var inte så roligt. Bussen var förstås gengasdriven,
och blev ofta försenad. En som inte åkte buss var Birger Danielsson från
Perviks. Han cyklade även på vintern, hur kallt det än var.
På somrarna cyklade vi
andra också. Ofta var det tävling hem till byn efter jobbet, där man då besökte
Johanssons kiosk och köpte en Loranga och en muffins.
Efter något år så
började en rälsbuss, TGOJ, att köra morgon och kväll. Det var ordnat med hållplats
utanför ASEA-kontoret, så det var ju bra. Till Gonäs station fick man gå. C:a 1
km. Stationen var obemannad men väntsalen var öppen på vintern.
Alla hade matsäck med
sig i en unikabox. Matdosan ställdes in i ett värmeskåp tills klockar blev 12.
I matsalen där vi åt
fanns det många bord. Var och en hade sin plats vid bordet. Gonäsgänget hade
inmutat ett eget bord. Jag hade turen att få plats där. Är inte säker på alla
vid bordet, men minns Einar Jakobsson, Sven Jansson, Sune Hellström, Bertil,
Allan och Elis Pettersson, Gösta Jansson.
Signaturen
"Frikort" har skrivit följande:
Grå vardagsmorron på
Gonäs station.
Kl. 6:10. Wilker
anländer som första man.
Kl. 6:16. Wennström
anländer och tänder sin pipa.
Nu droppar dom in en
och en. På grund av pipröken och dålig belysning (en svag lampa), så är det
svårt att fastställa turordningen. Men genom samtal om hur många grader var och
en hade hemma, så gick det att känna igen dom på rösten.
Ur mörkret urskiljer vi
Julle med ett stilla kvirr över söndagsarbete, Sköld, brännvinsskatten och Folkets
Hus styrelsen.
Ottosson har anlänt
lite sent. Han hinner dock redogöra för innehållet i gårdagens Expressen. Han
lär sig alltid Expressen utantill. Om det var av intresse för innehållet eller
om det var av omtanke om oss som inte har den tidningen, låter jag vara osagt.
Plötsligt far Wilker
upp som stungen av en bålgeting. Hans skarpa vaksamhet har anat ett ljussken
någonstans i trakten av Konstdammen.
Diskussionen avstannar
och en lång sömnig kö ringlar ut till den skramlande rälsbussen, för att där
fortsätta diskussionen om gradtalet och brännvinsskatten
.
Gonäs station blev riven
1959.
-
o -
Norlings anläggning i Halvars.
Efter krigsutbrottet 1939 så blev det stopp för
att köpa bensin.
Ganska snart kom dock gengasaggregaten som kunde
anslutas till bilmotorerna. De eldades med kol eller ved i en panna som satt på
bilen eller bussen. Det blev i första hand bussar och taxi som fick den utrustningen
för att kunna sköta transporter som var nödvändiga för privatpersoner och
företag.
Norlings Bil AB hade redan ett antal bussar och
lastbilar som skötte om person- och godstransport i Ludvika och byarna runt
Väsman. Nu gällde det att snabbt lägga om till gengasdrift för att kunna
fortsätta med verksamheten.
Norling var ju en driftig person, och det sattes
till alla krafter och investeringar för detta.
Gengasaggregaten fanns att köpa, men bränslet var
ett annat måste.
Norling köpte in Halvars-gården med skog och allt
samt en del andra fastigheter i grannskapet. Där fanns nu råvaran, men
förädlingsfrågan var inte löst än.
Det löstes på så sätt, att man letade fram gamla
"kolbottnar" och reste milor där.
Nu blev det en väldig fart på verksamheten där
uppe. Folk anställdes. Skogshuggare, lastbilsförare och personal för själva kolningen
Följande
beskrivning kommer från ett samtal med Erik Reijer i Brötjärna, Mockfjärd. Han
är idag 82 år men minns mycket från tiden 1939-1945 när han arbetade för
Norling i Halvars.
.
Antal skogshuggare är lite osäkert, men det var
säkert ett 30-tal.
Det var i första hand folk från Gonäs med omnejd
men även huggare från andra orter fanns där.
I Mockfjärd anställdes 7 pojkar som först började
att hugga "klyp", d.v.s. 3-meters längder av inte allt för grova
träd. Avverkningen skedde vid Kybäcksheden och Bastuberget. Veden fraktades
sedan på lastbil till de gamla kolbottnarna för placering i resmilor.
Efter en tid så flyttade pojkarna från Mockfjärd
till Halvars, där Norling hade ordnat med inkvartering.
Bland dessa 7 pojkar fanns bröderna Erik och Wille
Reijer. De blev kvar där fram till 1945, när kriget slutade. De här pojkarna
var i 20-årsåldern och blev mycket populära bland Gonäsflickorna.
Erik berättade (aug.-02) att han var både
skogshuggare och skogskörare med häst. Veden skulle fram till närmaste bilväg
Lastbilstransporten sköttes av Gösta Danielsson och Frits Eriksson från Gonäs.
Sedan blev Erik m.fl. med vid kolningen. Då hade
man slutat med milorna och byggt kolugnar på höjden väster om Halvarsgården.
Kolugnen var en murad konstruktion under marknivå.
Det var 3 ugnar. 5 meter lång och c:a 3 meter bred och c:a 1,5 m djup. På ett
antal ställen i muren var inlagt kanaler ner till botten. De här kanalerna
kunde vara öppna eller stängda allt efter vad man ville ha draget,(till-luften)
Dragets placering var viktigt för att få hela ugnens innehåll genomkolad. Detta
krävde stor skicklighet och erfarenhet av kolaren.
Kan nämnas en kolare som hette Harald Johansson.
Kolar-Harald. Han var den ansvarige kolaren och bodde med familjen i ett hus
nära kolugnarna för att vara nära till när det behövdes
.
Det byggdes även ett mindre timmerhus intill kolugnarna,
där de kunde vara som övervakade själva kolningsprocessen. Detta måste ske både
dag och natt, och skedde i 2-timmars pass.
En färdigkolad ugn tog 2 veckor, jämfört med c:a 3
veckor för en mila
När kolet togs upp ur ugnen så bestod den av stora
bitar, som inte var lämpade att fylla ett gengasaggregat.
Kolet kördes därför genom en "kross" för
att delas i mindre bitar. Därefter öste man kolet i papperssäckar och fraktades
till ett lager i Ludvika för att användas i Norlings egna fordon, eller
levererades till andra användare.
Bild på Haralds hus och kolarkojan. (foto 2002)
Vid den stora ladugården på Halvarsgården byggdes
upp ett sågverk, där de grövre stockarna sågades till plank och bräder. Bakar
och ribbor gick till kolugnen. Tiotalet personer hade arbete här.
Den här driften fortsatte så länge som kriget
varade, tills bensinen fick importeras till Sverige igen.
-
o -
Not. "Erik Reijer återvände till sin hemby och
föräldrarnas gård, där han 1951 bl.a. startade ett grossistföretag.
Han driver det än i dag tillsammans med hustrun och 3
söner. Företaget omsätter nu c:a 50 Mkr per år ".
-
o -
Flera industrier i Gonäs från före 1970.
Tore
Glemmerts smedja.
I dörren står Tore Glemmert tillsammans med en anställd.
Bachler och Glemmert startade företaget i början
av 1940-talet i en f.d. ladugård som de hyrde av Ludvika kommun. Den hade
tidigare tillhört Erik-Lars gård.
Efter en tid så blev det Tore Glemmert som ensam
drev smedjan. Under åren blev det en arbetsplats för många unga pojkar i byn.
Smedjan revs i början av 80-talet. Tore fortsatte
därefter i en lokal hos GIA i Grängesberg fram till sin pensionering.
Ludvika
Schaktbolag - SWEMAS
När ägaren av Ludvika Schaktbolag, Nils Andersson, köpte
Å-gården och bosatte sig där, så flyttades en förådsdel ut till platsen där
Gonäs hytta låg. Nils Andersson ägde området.
Företaget heter nu SWEMAS, sedan 1983, och drivs av Jan
Andersson och hans söner.
Av verksamheten kan nämnas tillverkning av reservdelar
till stenkrossar. En del import från Kina av sådant förekommer. Även export
till bl.a. Kanada.
Världskrig
med ransonering.
Under de två
världskrigen i Europa under åren 1914-1918 samt 1939-1945, var även i Sverige
ransonering på många förnödenheter.
Det gällde både mat, kläder och annat som kaffe, tobak mm. På våren 1945 var
det fortfarande ransonering.
Här ett urklipp från en ransoneringskalender 1945 (med inlagt ransoneringskort):
Det finns säkert många idag (2002) som minns den
här tiden.
Gonäs
skola.
Den första skolan i
Gonäs byggdes i början av 1870-talet. Byggnaden var c:a 11 meter lång och 6
meter bred. Om den förutom skolsal innehöll någon bostad för lärare är osäkert.
Den barnundervisning
som förekommit tidigare i byn, hade skett gruppvis i hemmen av någon läs och
skrivkunnig person, eller av kringresande.
Sådana ambulerande
"lärare" under tidiga delen av 1800-talet kan nämnas: Johan Forsberg,
Didrik Johan Moberg. Eftermälet för båda två var att de var "dugliga
lärare, men fallna för dryckenskap". I Halvars bodde Jan Sedell, och han
skrev sig som barnalärare.
På sockenstämman 1862,
beslöts att inom Ludvika församling skulle finnas 5 s.k. fasta skolstationer,
d.v.s. de skulle ha fast anställd lärare med skyldighet att årligen tjänstgöra
40 veckor.
Årslönen blev bestämd
till 350 Rdr. för examinerad och 300 Rdr. för oexaminerad.
Efter att skolan hade
byggts och lärare anställts kan man antaga att det blev bättre ordning på undervisningen.
Den första fasta
läraren tycks ha varit Petter Persson från Enkullen, f 1818.[5])
Småskolan i Gonäs, 1912.
Eftersom Gonäs skola var en B-skola så innebar det att
det var 2 klasser som undervisades i samma klassrum och av samma lärare.
I en dagbok från småskolan för vårterminen 1912 kan man
läsa att läraren hade 32 elever, fördelat på 13 i klass 1 och 19 i klass 2.
Det klagas med rätta över för stora klasser idag, men här
ser man att det var inte bättre 1912.
Vad var det då man undervisade på den tiden ?
Den första lektionstimmen, fyra dagar i veckan, började
man alltid med Kristendom. Lördag var det Åskådning och Teckning.
Den andra timmen hade alltid 1:a klass Läsning samtidigt
som 2:a klass hade Skrivning.
Den tredje timmen var det Gymnastik varannan dag, och
Sång varannan dag.
Fjärde timmen hade båda klasserna Räkning.
Sista lektionstimmen på dagen hade 1:a klass, Skrivning,
och 2:a klass, Läsning.
Skoldagen slutade klockan 13. Mellan 10.30 och 11.15 var
det frukostrast. Eftersom de flesta barnen hade lång väg till skolan, så hade
dom mat med sig. Den vanligaste matsäcken bestod av smörgås (ibland med pålägg)
och mjölk i en flaska. Måltiden intogs i tamburen, där man också förvarade sina
ytterkläder.
När man ätit sin mat så var ute på gården och lekte. Även
en del av de som bodde nära skolan tog med matsäck för att få vara med på den
lite längre rasten och deltaga i leken.
För en vecka i taget utsågs en elev som skötte eldningen
i kaminerna (på vintern) och öppnade och stängde fönstren. Likaledes för en
vecka i taget utsågs en elev som ansvarade för att ringa ut till rast och efter
rasten, ringa in. Det skulle ske efter tecken från läraren.
Det som användes för att ringa med, var en hästpingla av
mässing med påsatt handtag. När man ringde in stod man alltid ute på verandan,
annars i tamburen.
Kopia på schemat:
Det kan kanske vara intressant hur närvaron var för eleverna.
Gäller klass 1 o 2, vårterminen 1912.
Frånvaroorsaker kunde enligt dagboken vara:
- sjukdom
- sjukdom
i hemmet
- brist
på kläder och skor
- väderlekshinder
- lov
- utan
lov
Av de totalt 103 skoldagarna var summa antal frånvarodagar
för de 32 eleverna följande.
Sjukdom 271 dagar
Sjukdom
i hemmet 25 "
Brist
på kläder o skor 20 "
Väderlekshinder 11
"
Lov 48 "
Utan
lov 10 "
Summa 385 " (ca
12%)
De 32
eleverna var följande:
Klass1.
Karl
Erik Persson, Slogsveden Hildur
Emilia Thunell, Gonäs
Erik
Ragnar Hedlund, Gonäs Signe
Augusta Vidén, Hytt
Greta
Sofia Rosin, Gonäs Erik
Leon. Pettersson, Gonäs
Edit
Susanna Jansson, Heden Harry
Eugen Sandberg, Gonäs
John
Johansson, Gonäs John
Ivar Jakobsson, Slogsveden
Karl
Alfred Karlsson, Väsm.backen Axel
Georg Andersson, Halvars
Nils
Erik Israelsson, Snöklinten
Klass 2.
Erik
Anders Larsson, Slogsveden Astrid
Alice Karlsson, Ån
Karl
Gustav Karlsson, Gonäs Gustav
Fors, Hyttan
Gunhild
Kristina Stenkvist, Hyttan Elsa Maria
Gustavsson, Gonäs
Birger
Gustav Sundström, Gonäs Ebba Sofia
Jansson, Mossen
Johan
Edvin Jakobsson, Slogsv. Erik Gunnar
Eriksson, Snökl.
Elsa
Maria Andersson, Snöklinten Hilma
Elisab. Israelsson, Snöklinten
Karl
Paul Engblom, Halvars Erik
Harald Jansson, Gonäs
Elsa
Maria Jakobsson, Slogsveden Rut
Ingeborg Larsson, Gonäs
Elsa
Augusta Karlsson, Gonäs Hilma
Elisb. Johansson, Mässan
Erik
Einar Larsson, Gonäs
Födelseår
för dessa elever var 1903 resp. 1904.
-
o -
Här kommer ett antal skolkort
från Gonäs skola från tiden 1904 - 1946.
Gonäs
skola 1904 med elever och läraren, Gustav Eriksson.
Gustav
Eriksson tjänstgjorde i Gonäs under 40 år.
1- Hilma Malm,
Blötberget |
18. Johan Hedlund,
Gonäs |
2. Ester Gustavsson,
Gonäsheden |
19. Karl Danielsson,
Myllerns |
3. Ada Johansson,
Gonäsheden (gm Myller-Per) |
20. Albert Danielsson,
Halvars (skräddar-Albert) |
4. Anna Pettersson,
(Pihlstedt) |
21. Hjalmar Trogen,
Halvars |
5. Ester Eriksson,
Nybygge, Gonäs (gm Axel Nilsson) |
22. Karl Nyström,
Glaningen, Blötberget |
6. Amanda Lagerkvist,
Slogsveden |
23. Gustav Gustavsson,
Gonäs-heden (Gustav-pers Gustav) |
7. Hilda Rosin, Gonäs |
24. Gustav Danielsson,
Perviks, Gonäs |
8. Ida Kristoffersson,
Gonäs (Kristoffers Ida) |
25. Hjalmar Jansson,
Perviks, Gonäs (emigr. Till USA 1923) |
9. Okänd |
26. Harald ??? |
10. Anna Jansson,
Våghalsen. Syster till Gullmar i Sunnansjö. |
27. Axel Persson, Gonäs |
11. Emma Sundström,
Gonäs |
28. Valter Thunell,
Hyttan, Gonäs |
12. Agusta Lagerkvist,
Slogsveden |
29. Hjalmar Eriksson,
Gonäs (skolhus- |
13. Ester Thunell,
Gonäs (gm Emil Hedlund) |
30. Frits Johansson,
Gonäs |
14. Anna Hedman, (gift
m Helmer Norgren) |
31. David Eriksson,
Nybygge, Gonäs |
15. Alfred Jansson,
(Kummel-Alfred) |
32. Viktor Jakobsson,
Finnäset |
16. Verner Jakobsson,
Snöklinten |
33. Gustav Vibert
Jansson, Våghalsen (bror till nr 10 Anna) |
17. Ernst Danielsson,
(Aborr-Ernst) |
34. Per Johan
Danielsson, Slogåsen |
Gonäs skola 1904, klass 1-2
Lärarinnan hette Maria Svensson.
Några av eleverna: 5:e från vänster i bakre ledet är Albert
Lööf, 2:a från höger i bakre ledet är Moss-Harald Jansson, 4:e från höger i
bakre ledet är Dala-Gustav som han kallades när han skrev för Dala-Demokraten,
2:a flickan från vänster längst fram är skolläraren Erikssons dotter Elsa,
längst till väster sitter Astrid från Hagberget, i mitten med händerna knutna i
knäet är Olga Pettersson från Våghalsen. Övriga har jag inte namnet på.
Foto från Gonäs skola
1921
Skolkort
från 1913. Lärare Selma Samuelsson.
Klass 1-2
Namn:
1. Joel Andersson
(Axelby) |
2. Edvard Eriksson
(Erik-Lars) |
3. Gustav Stark |
4. Evert Steen |
5. Frida Andersson |
6. Aina Hellström
(Johansson) |
7. Thyra Andersson,
Fridhem |
8. Okänd |
9. Gösta Sundström |
10. Tamar Jansson,
Slogsveden |
11. John Rosin |
12. Elsa Larsson
(Busk-Elsa) |
13. Thure Pettersson
(Fornells) |
14. Margit Malmborg |
15. Nils Jansson |
16. Gustav Eriksson |
17. Ivar Jansson,
Mossen |
18. Elov Persson
(Pelles), Slogsveden |
19. Harald Eriksson
(Skarp) |
20. Helge Eriksson,
Gonäs-heden |
Skolkort från 1920. Lärare var
Gustav Eriksson.
Klass 5-6
1. Edit Steen |
2. Lilly Rosin |
3. Edit Olsson |
4. Gunhild Karlsson |
5. Sigrid Olsson |
6. Ester Jansson,
Perviks |
7. Signe Larsson |
8. Tyra Andersson |
9. Aron Svensson |
10. Evan Karlsson |
11. Knut Svensson |
12. Alvar Danielsson,
Myller |
13. Helge Norgren |
14. Sigurd Eriksson |
15. Knut Sköld |
16. Gösta Sundström |
17. Manne Jakobsson |
18. David Hallblom |
19. Rudolf Norström |
20. Okänd |
21. Einar Jansson |
22. Algot Jakobsson |
23. Anna Jansson, Halvars |
24. Karin Andersson |
25. Anna Hermansson |
26. Britta Israelsson |
27. Nanny Thunell |
28. Göta Wikström |
29. Bertil Hagberg |
30. Holger Holm |
|
|
|
Klass 5-6, 1922-23. Vikarierande
lärare: Lindholm.
1. Viola Jansson,
Fridhem |
2. Gerda Svensson,
Fridhem |
3. Lisa Rosin |
4. Karin Bromzelius |
5. Judith Vestberg |
6. Greta Norgren,
Gonäs-heden |
7. Lisa Danielsson,
Skarpens |
8. Rut Danielsson,
Perviks |
9. Linnéa Jansson,
Fridhem |
10. David Jansson,
Slogsveden |
11. Johan Persson,
Slogsveden |
12. Erik Danielsson |
13. Märta Israelsson,
Snöklinten |
14. Alfhild Hallblom,
Kärrgruvan |
15. Ester Andersson |
16. Valborg Karlsson,
Posten |
17. Ingrid Axelsson,
Gonäs-heden |
18. Gösta Jansson |
19. Gösta Eriksson,
Kärrgruvan |
20. Einar Holm,
Snöklinten |
21. Emil Jakobsson,
Snöklinten |
22. Valfrid Hellström
,Halvars |
23. Einar Olsson,
Hagberget |
24. Rune Månsson,
Våghalsen |
25. Axel Eriksson,
Erik-Lars |
|
|
|
Klass 1 och 2, 1930.
Främre raden fr. vänster:
Ingegerd Jansson, Storås Rut Jakobsson, Nybygge Anna
Greta Nilsson, Viran Björkkvist, Snöklinten, Inga-Lisa Johansson,
Fredmundberget, Eivor Thegel, Perviks, Britta Persson, Maj-Britt Persson,
Myllerns, Eivor Holm, Snöklinten, Anna-Britta Persson, Kärrgruvan, Astrid
Gustavsson, Station.
Stående fr. vänster:
Okänd, Fritz Eriksson, Snöklinten, Allan Pettersson,
Slogsveden, Ture Wikström, Harry Björkkvist, Snöklinten, Hilda Linder(lärare),
Allan Svensson, Fridhem, Ingemar Karlsson, Hyttan, Gösta Jansson, Slogsveden,
Okänd.
Hela skolan 1931.
Främre raden fr. vänster:
Ture Wikström, Ingemar Karlsson, Hyttan, Ingvar Gustavsson,
Station, Allan Pettersson, Slogsveden, Bertil Asp, Fritz Eriksson, Snöklinten,
Stig Trygg, Snöklinten, Birgit Karlsson, Anna-Lisa Berglöf, Britta Persson,
Maj-Britt Persson, Viran Björkkvist, Snöklinten, Ingegerd Jansson, Karin
Karlsson, Hyttan.
Andra raden fr. vänster:
Harry Björkkvist, Snöklinten, Erland Fredriksson, Täkten,
Bertil Danielsson, Perviks, Gösta Jansson, Slogsveden, Allan Svensson, Fridhem,
Stig Gustavsson, Station, Rolf Nordfeldt, Eivor Holm, Snöklinten, Inga-Lisa
Johansson, Fredmundberget, Evy Adolfsson, Snöklinten, Anna-Greta Nilsson,
Nybygge, Rut Jakobsson, Storåsen, Edit Jakobsson, Hyttan, Aina Trygg, Astrid
Gustavsson, Station, Vivan Brissman, Hyttsveden, Eivor Thegel, Perviks, Bojan
Svensson, Fridhem.
Tredje raden fr. vänster:
Karin Wikström, Ines Danielsson, Slogsveden, Svea
Pettersson, Slogsveden, Stina Wikström, Elsa Danielsson, Halvars, Gunnel
Nyström, Fallet, Ragnhild Danielsson, Myllerns, Ann-Gret Gustavsson, Okänd, Okänd, Göran Nilsson,
Nybygge, Bertil
Pettersson, Slogsveden, Martin Jansson, Slogsveden, Ruben
Westberg, Fridhem, Ingvar Nordfeldt.
Fjärde raden fr.v.:
Sven Eriksson, Gonäsheden, Ingvar Gustavsson (Myrfall),
Slogsveden, Arne Svensson, Fridhem.
Lärare: Hjalmar Almén, Anna Almén och Hilda Linder.
Klass 1 och 2, 1936.
Fr. vänster: Yngve
Johansson (Billing), Holger Hultberg, Gullan Rosin, ?, Eivor Persson, Bengt
Almén, Anna-Greta Trygg, Vincent Björkkvist, Elly Adolfsson, Ingvar Danielsson,
Karl-Axel Eriksson, Åke Danielsson(Myllergård).
Lärarinnan är Hilda Linder.
Klass 3 och 4, 1939.
Sittande i främre raden fr. vänster:
Bror Pettersson, Gösta Johansson, Rune Hallman, Bengt
Almén, Ingvar Danielsson, Karl-Axel Eriksson.
Sittande i andra raden fr. vänster:
John Wennström, Yngve Johansson(Billing), Bo Andersson,
Åke Danielsson(Myllergård),
Stående:
Eivor Persson, Eivor Danielsson, Elice Åhman, Rolf Hallman.
Vid bordet, lärarinnan Anna Almén.
Klass
5 och 6, 1939.
Sittande i främre raden fr.
vänster:
Hans Norman, Lars Johansson (Billing), Elis Pettersson, Hans Fors, Vincent
Björkkvist.
Sittande andra raden fr.v.: Yngve Hallblom, Sune Hellström, Henry Johansson,
Erik Wennström.
Stående: Rut Andersson, Gullan Rosin, Lissie Andersson, Maj Britt Andersson,
Ulla Larsson, Elly Adolfsson.
Vid bordet: Läraren Hjalmar Almén.
Hela
skolan 1940.
Främre raden från vänster:
Olle Almén, Gunnar Karlsson, Arne Johansson, Ingvar
Jansson, Allan Svantesson, ? Karlsson.
Andra raden:
Greta Wennström, Inga-Lisa Pettersson, Gun Eriksson,
Gunnel Jansson, Lilian Bark, Lilian Gustavsson, Maj-Lis Johansson, Marianne
Alvarsson, Ingrid Bark, Mildred Bark, Inga Britt Persson, Karin Ekdahl.
Tredje raden:
Karin Sandberg, Bengt Almén, Bo Andersson, Sonja
Eriksson, Marianne Jansson, Elly Adolfsson, Gullan Rosin, Elice Åhman, Eivor
Persson, Eivor Danielsson, Majken Norman, Gustav Nilsson, Yngve Johansson, Bror
Pettersson.
Fjärde raden:
Anna Almén, Gunnar Eriksson, Sven Nilsson, Per Olov
Lundgren, Holger Hultberg, Hans Fors, Erik Wennström, Vincent Björkkvist,
Ingvar Danielsson, Åke Myllergård, Gösta Johansson, Bertil Söderberg, John
Wennström, Karl Axel Eriksson, Hjalmar Almén.
Från
Gonäs skola 1943. Klass 5 och 6.
Bakre raden från vänster:
Margot Wiklund, Betty Axelby, Rangvi Kristensson, Sonja
Eriksson, Majken Norman, Elvie Axelby, Elice Åhman, Marianne Jansson, Gunnel
Jansson, Gunvor Hultberg.
Andra raden fr.v.:
Ingvar Jansson, Erik Hjort, Bo Andersson, Gösta Johansson,
John Wennström, Bror Pettersson.
Främre reden fr.v.:
Gustav Nilsson, Sven Nilsson, Erik Haraldsson,Gunnar
Karlsson, Arne Johansson, Gunnar Eriksson,
Från Gonäs skola 1944. Klass 5
och 6.
Bakre
raden från vänster:
Mats
Haraldsson, Gunnar Karlsson, Gunnar Eriksson, Olle Almén, Nils Eriksson,
Hjalmar Almén(lärare).
Mittenraden
fr. v.:
Elvie
Axelby, Marianne Jansson, Arne Johansson, Gun-Britt Johansson, Sven Nilsson,
Majken Norman, Ingvar Jansson, Betty Axelby.
Främre
raden fr. v.:
Greta
Wennström, Inga-Britt Persson, Inga Johansson, Marianne Alvarsson, Inga
Pettersson, Gun Eriksson, Sonja Eriksson, Gunnel Jansson, Gunvor Hultberg.
Från Gonäs skola 1946. Alla
elever samt lärarna Hjalmar Almén, Anna Almén och Karin Sandberg.
Namn:[6]
1. Inger Pettersson |
2. Irene Nyberg |
3. Birgit Jakobsson |
4. Birgit Jakobsson |
5. Hillevi Johansson |
6. Ulla Israelsson |
7. Margareta Haraldsson |
8. Gun Eriksson |
9. Ann Marie Johansson |
10. Majny Danielsson |
11. Birgitta Andersson |
12. Siv Karlsson |
13. Gurli Söderholm |
14. Ann Marie Eriksson |
15. |
16. Frank Karlsson |
17. Per Lindberg |
18. Sven Erik Almén |
19. Sven Eriksson |
20. Kjell Danielsson |
21. Gurli Fors |
22. Berit Järlestig |
23. Siv Britt Eriksson |
24. Anny Asker |
25. Görel Johansson |
26. Gunnel Simonsson |
27. Erna Wennström |
28. |
29. Ulla Nyström |
30. Karin Karlsson |
31. Inga Grankvist |
32. Gunnar Asplund |
33. John Schröder |
34. Lennart Grankvist |
35. Kjell Jakobsson |
36. Stig Danielsson |
37. Kurt Johansson |
38. Rolf Wennström |
39. Bo Jansson |
40. Anders Haraldsson |
41. Rolf Johansson |
42. Ing Britt Persson |
43. Greta Wennström |
44. Marianne Alvarsson |
45. Maj Lis Johansson |
46. Ann Britt Karlsson |
47. ?? Eriksson |
48. Ola Haraldsson |
49. Inga Pettersson |
50. Aila Bergström |
51. Gun Britt Johansson |
52. Gunvor Hultberg |
53. |
54. Mats Haraldsson |
55. Nils Erik Danielsson |
|
|
Gonäs
skola upphörde helt år 1966. Elever i klass 1 - 6 flyttades till Blötbergets
skola. Klass 7 fick gå i Lorentsberga skola.
- o -
Brudarna vann "århundradets
match" i Gonäs.
Anordnad av Gonässkolans
Föräldraförening för att få in pengar för att täcka kostnaden för det
stora sommarläger som hölls i Brittsand i somras för ortens ungdomar.
Ordförande i föreningen, Valter Lagerqvist, ordnade detta läger och han vill
genom tidningen framföra ett varmt tack till alla medverkande, som ställde upp
till denna unika drabbning. Behållningen blev 185:- kr, varför även det blev en
succé' för arrangörerna. Året var 1966.
Bland de 24 medelålders damer och herrar kan man, trots
att en del är maskerade, känna igen några:
Bengt Ström, Sune Hellström, Axel Ottosson, Nisse Skoog,
Maj Skoog, Eivor Bergström, Ellen Ottosson, Elof Carlsson (domare).
Matchen slutade 3 - 2. Länge såg det ut som gubblaget
skulle vinna efter att Bosse Jansson slog in gubbarnas andra mål. I andra
halvlek toppade brudarna laget, och helt välförtjänt kunde
Gun Cristensen och Bettan Nyström avgöra matchen med varsitt mål.
Här kommer en situation
från den jämna matchen.
Ellen Ottosson driver
bollen mot motståndarmålet, assisterad av fyra medspelare.
- o -
FÖRENINGSLIVET I GONÄS.
Det startades många föreningar
omkring sekelskiftet och under första halvan av 1900-talet.
Det var inom frireligiösa, samhällsnytta,
politik, idrott mm.
Den äldsta kända föreningen i Gonäs, är den frikyrkliga
Baptistförsamlingen.
Den första baptistförsamlingen i trakten bildades i Smedjebacken, och år
1870 grundades en församling i Ludvika.
Det första baptistdopet i Gonäs - Ludvikatrakten skedde vid Sandsta i
Väsman. Det var Myller Johanna Persdotter som då "följde sin mästare i
dopets bölja". De från Gonäs som sen lät döpa sig kom till en början att
tillhöra Ludvika Baptistförsamling.
Men 1888 tog 28 personer ut flyttningsbetyg
från denna församling och bildade Gonäs Baptistförsamling.
Kapellet fanns ju redan på plats sedan 1885 i
Fridhem.
Här ett stort antal baptister samlade på kapellets trapp i Fridhem. Året
var 1906.
Rut Andersson i Storåsen kunde i maj 2002 känna igen följande personer.
Längst bak fr. v. :nr 3, Fall
Fia; nr5, Tilda; nr 6, Hedvig; nr 7, Fjäll Lina.
Andra raden fr. v.: nr 8,
Matilda Danielsson; nr 9, Skräddar-Hilda; nr 10, Otto Bernhard Andersson.
Längst fram fr. v.: nr 3, Axel
Andersson; nr 7, Nybygge Gustav Nilsson;
nr 8, Clas Aug. Danielsson.
Från 1930 och många år framåt minns
man Söndagsskolan i kapellet med Joel Axelby som lärare.
-
o -
IOGT-Logen, 2843 Nya Seklet.[7]
INLEDNING
OCH ÄMNESVAL
Att
börja forska och skriva om IOGT i Gonäs var något som slog mig när det gällde
detta Lokalhistoriska forskningsarbete. Hur det nu kom sig att Gonäs-logen blev
den som intresserade mig mest har att göra med att jag är uppväxt där och har
en stor del av mina förfäder och släkt
just i Gonäs.
Jag
tycker också att det ska bli intressant att se vilka människor som höll till i
de lokaler under första delen av 1900-talet som även jag senare vistades i när
jag var yngre. Kanske kommer jag att stöta på
något som berör mig på något vis och kanske även något som visar att det
fanns någon slags påverkan från samhället utanför nykterhetsverksamheten.
SYFTE OCH
METOD
Syftet
är att jag ska försöka utreda vem eller vilka det var som startade IOGT:s
Gonäs- filial, och med vilket syfte den startades och om föreningen hade någon
social betydelse.
Det
andra och kanske det mer relevanta syftet, är det att undersöka om det finns
några skillnader vad det gäller tillökningen i föreningen under olika tidsperioder
och vilka samhällsklasser som var medlemmar i föreningen under åren som det rör
sig om.
Tidsperioderna
för undersökningen är 1907-1914, 1915-1943, 1944-1950, 1951-1962.
För
att genomföra undersökningen av min
andra fråga har jag använt mig av stapeldiagram
Materialet
som använts är, protokollsböcker från åren 1901-1962, medlemsmatriklar
från1901-1962 och även medlemsböcker från de nämnda åren samt muntlig redogörelse
angående social betydelse och händelser som kan vara intressant att ta med i
arbetet, men som inte protokollen utvisar.
BAKGRUND
Den 3
januari 1901 så startade ”International Orden of Good Templares” en loge i byn
Gonäs i Ludvika socken. Denna filial kom att kallas Nya Seklet och fick organisationsnummer
2843. En av de mer framträdande personer och antagligen den som var
initiativtagare till att starta föreningen var Carl Holmberg.
Herr
Holmberg var redan när första mötet[8] hölls en så kallad ”Loge Templare”, vilken är den högsta tjänstemannabefattningen inom föreningen. Han måste alltså redan ha
varit med i en loge i någon av bygderna kring Grangärde, vilka hade funnits
redan i några år, men detta framgår inte av materialet.Det första mötet hölls i
Gonäs gamla skola (se bilden nedan) och Carl Holmberg inledde det med ett föredrag angående alkoholens
påverkan
av folket och nykterhetsrörelsen kamp gentemot spriten.
Mötet
hade lockat 30 personer med en jämn blandning av kvinnor och män, och relativt
många av dessa var gifta par.
Efter det att man hade lyssnat till föredraget
av LT. Holmberg så fick de nya medlemmarna avlägga ett så kallat nykterhetslöfte.
När
detta så var avklarat valdes en styrelse som skulle hålla i mötet. När mötet
sedan fortgick så kom man fram till att föreningsmötena hädanefter skulle
hållas varannan vecka, man hade som det verkar ingen bestämd veckodag för
mötena utan det verkade som att
medlemmarna planerade dagen för mötet efter det som passade bäst för alla.
Inför
varje möte som sedan kom valde man nya mötesordföranden,
sekreterare och övriga. Att göra så gav ju på så vis alla medlemmar insikt om
arbetet i en föreningsverksamhet.
Möte i Gonäs skola.
Under
de kommande mötena så var det en strid ström av nya medlemmar som tillkom.
Mellan åren 1901- 1906 var det 71
personer
som hade nyanmält sig[9], hur många som gick ur föreningen
framgår inte. Alla dessa personer var inte från Gonäs, utan en del även från
Blötberget, som då ännu inte hade fått någon loge.
SYFTE OCH
SOCIAL BETYDELSE
Föreningens
syfte var ju självklart i första hand att kämpa för ett nyktert samhälle enligt
IOGT:s stadgar, man diskuterade om
alkoholens påverkan och ställde frågor som
” Ifall man ordinerar sprit som medicin åt sjuka människor är det då
även nyttigt för friska personer att nyttja alkohol ”.
Om
detta kom man fram till att spriten inte var nyttig för vare sig sjuk eller
frisk person. Man undrade också över om ”Får man som nykter medlem av IOGT umgås med druckna personer”[10]. Angående den senare frågan
hade man dock inget svar. Frågor som dessa diskuterade man om och försökte
komma fram till hur man skulle hantera alkoholfrågan.
Men
föreningen kom även att verka för sociala ändamål. IOGT i Gonäs var byns första
inte religiösa förening. Tidigare hade det bara funnits frikyrkorörelser, och
dessa rörelser var nog inte så intressanta för dem som inte hade en helt
övertygad Gudstro. I logen spelade religion och politik ingen roll, utan det
enhetliga var nykterheten. Föreningen anordnade olika fester exempelvis
Luciafester och kafferep.
På
sommaren så ordnade man utflykter, så kallad ” gökotta ”, vilket innebar att
dom gjorde små turer ut i det gröna tidigt på mornarna.
"Gökotta" 1921 tillsammans med familjer.
Värt
att nämnas kan ju vara att föreningen startade
1909 också en ungdomsloge som fick namnet Blåklockan [11].
Ungdomslogen
fick så mycket som 79 medlemmar, vilket nästan måste ha varit alla ungdomar som
fanns i byn under denna tid. Blåklockan verkade ungefär som dagens
ungdomsgårdar med uppträdande och dylikt.
(se särskilt
avsnitt)För den vuxna logen så kom sedan en Nödhjälpfond och en
egen sjuk och begravningskassa
att
gälla, (när dessa trädde i kraft tyvärr nämns inte i protokollen).
Nödhjälpfonden[12] var till för att hjälpa
familjer till medlemmar som var arbetslösa eller låg på nödhjälpsarbete. Till
den kassan bidrog medlemmar i föreningen, som hade arbete och inkomst.
Sjuk- och begravningskassan[13] var en försäkring dit alla
medlemmar satsade ett fastställt belopp per månad. Dessa pengar skulle användas
till medlemmar som på grund av sjukdom eller olycksfall inte hade någon inkomst
och även som hjälp till begravningar.
Den som
hade hand om insamlingen av pengar till nödhjälpskassan och sjuk- och
begravningskassan hade även som sitt ansvar att gå runt i gårdarna och inkassera
den fastställda avgiften. Denne man/kvinna kallades Skattmästare.
MEDLEMSOMSÄTTNING
I GONÄS- LOGEN 1907-1962
För
att visa hur medlemsantalen i Gonäs-logen "Nya Seklet" har ändrat sig
under den angivna tidsperioden 1907 - 1962 har jag använt mig av stapeldiagram
för att få en mer klar bild av förändringarna. 4 st. tidsperioder har jämförts.
Dessa
är åren 1907-1914, 1915- 1943, 1944- 1950 och 1951- 1962.
Viss
reservation för att det kan finnas vissa oklarheter i diagrammen, särskilt åren
mellan 1915-1943. Att så är fallet, har att göra med att det nämns inget i vare
sig medlemsmatriklarna, som ska sägas är de mest pålitliga, eller
protokollsböckerna som inte heller nämner något konkret.
Uppgifterna
för diagrammen är tagna från åren 1906-1962.
Under
perioden 1907 – 1914 som diagrammet ovan visar, var det en ganska stor tillströmning
av nya medlemmar. Männen var flest, faktiskt hela 55 st. nyanmälde sig under
den här tiden. Kvinnorna var inte långt efter med 46 nyanmälningar.
De
yrken som dominerade bland männen, var järnvägsarbetare (rallare), träarbetare
och gruvarbetare. Dessa yrken verkar också ha titulerats som grovarbetare.
Kvinnorna
som var med i logen var mestadels hembiträden eller s.k. jungfru, vilket var en
annan benämning för yrket. Det fanns även någon lärarinna med och några stycken
hade blivit kallade fru eller dotter.
Perioden
mellan 1915 -1943 var en tid då föreningen knappt hade någon tillströmning av
nya medlemmar. Endast 3 kvinnor och 1 man gick med, medlemmar som utgått nämns
inte i materialet. Det enda som visar på någon typ av aktivitet, är ett annonsblad
från 1936 från IOGT:s Stor Loge i Ludvika där det nämns att Gonäs filialen Nya
Seklet har 26st medlemmar. Tänkas kan ju att de som var kvar var några
eldsjälar som med nöd och näppe höll föreningen vid liv. Genom att materialet
var otillräckligt har jag inte kunnat se några skillnader gällande
samhällsklasser.
Några
möjliga faktorer och någonting som jag anser värt att nämna angående
utvecklingen den här perioden är att:
Under
denna period så genomlider folket i Europa och andra delar av världen 2st
världskrig. Sveriges befolkning berörs ju också på olika sätt, och det som
troligtvis kan ha påverkat IOGT rörelsen mest, var nog det att pojkarna blev
tvungna att mobilisera sig och kunde på så vis inte vara aktiva i föreningen[14]. I och med det kan man ju
också tänka sig att likaså flickorna gick ur när man inte längre hade chansen
att träffa pojkar där.
Kan
även ha varit "Det glada 20-talet" med nya festliga saker, som kanske
bidrog till avtagande intresse.
Även
att 30-talets depression kan ha lett till att folket använde mer alkohol och på
det sättet ej kunde vara med i logen, är ju också en eventuell faktor.
Dessa
och säkert en hel rad andra faktorer kan eventuellt förklara det diffusa i
diagrammet.
Nu när 2:a Världskriget
når sitt slut så ser Gonäs-logen återigen en ljuspunkt liknande den man hade
under början av seklet. 33 st. män och 44 st. kvinnor nyanmäler sig.
Av de 77 nyanmälda
kvinnorna och männen så blir inte alltför många långvariga. Ett stort antal
slutar redan efter ca 1-2år andra droppar av allteftersom inom de resterande
åren fram till 1950.
Yrkeskategorierna inom logen
1943-1950 har knappt ändrats något sedan perioden 1907-1914.
Männen är övervägande
grovarbetare, några har titulerat sig verkstadsarbetare och några hemmansägare
finner man också.
Hos kvinnorna är det
fortfarande en majoritet av hembiträden och hemmafruar.
Mellan åren 1951-1962
var det återigen ett visst tillflöde av medlemmar.
Egentligen så är det här
diagrammet något missvisande, då nyanmälningarna först började komma in 1958.
De som
nu gick med nu var mestadels medlemmar som kommit upp ifrån Ungdomslogen
Blåklockan. Den här gången så var det fler män som anmälde sig. Yrkesfördelning
var i stort sett fortfarande den samma som tidigare. Skillnaden var att några
var yngre och fortfarande studerade.
Denna bild gäller likaså kvinnorna, som också de
var yngre och studerade.
2.2 SAMMANFATTNING
Mitt syfte med det här
arbetet var att ta reda på vem/vilka som startade föreningen IOGT Nya Seklet i Gonäs.
Och jag ställde frågan
vilket syfte föreningen hade och om den spelade någon social roll för dess
medlemmar.
Jag ville också se hur
tillökningen i föreningen rört sig under årens lopp och även försöka att se
vilka samhällsklasser som var medlemmar i föreningen.
Genom att undersöka
protokoll och medlemsböcker/matriklar kom jag fram till att logen i Gonäs startades
med största inverkan av Loge Templare Carl Holmberg.
Man hade ett syfte att
sprida IOGT:s nykterhetsstadgar, men den här föreningen kom även att spela en
roll som social knutpunkt. Där kunde man träffas, dricka kaffe och prata. Under
sommaren var man på utflykter med sina familjer och hade picknick.
Man anordnade även
Luciafester och andra nöjesevengemang.
Gällande
medlemsomsättningen som var, så har den varit ganska ojämn.
Föreningen hade som mest
ca 80st medlemmar och under åren för de två världskrigen så har den knappt kunnat
hålla sig flytande. Under vissa år har föreningen till och med varit vilande.
Jag ville också
undersöka vilka samhällsklasser som varit medlemmar i logen. Vad man kan se är
att de som verkat i Gonäslogen har alla varit arbetare eller uppassare. Med
största sannolikhet har många jobbat i Ludvika och i Blötberget. Det fanns även några bergsmansgårdar i Gonäs,
men vad man kan se så medverkade bergsmännen ej i Gonäslogen NYA SEKLET.
Källförteckning
IOGT, Nya Seklets protokollsbok 1901-1903.
IOGT, Nya Seklets medlemsmatrikel 1901-1906.
IOGT. Nya Seklet, ungdomsloge, Blåklockan, medlemsbok 1909-1910.
IOGT, Sjuk- och Begravningskassa, protokollsbok.
.
-
o -
IOGT, Ungdomslogen
1113 Blåklockan i Gonäs.
1909 - 1947, 1954 - c:a 1960
Ungdomslogen Blåklockan
bildades vid ett möte den 28/2 1909 i skolhuset i Gonäs.
Det började med ett
hälsningstal av en broder Andersson från ungdomslogen Snöklockan. Syster G Hagman
från samma loge höll en nykterhetslektion varefter det egentliga mötet öppnades
av Snöklockans ordförande broder Palmgren.
Följande begärde och
erhöll inträde i logen:
Agnes Jansson Erik
Lind
Adrian Jansson P
E Strand
Signe Karlsson Edit
Danielsson
Jenny Persson Karin
Lundström
Ida Karlsson Gerda
Danielsson
Ellen Thunéll Elna
Berglöf
Astrid Danielsson Olga
Jansson
Marian Pettersson Paul
Eriksson
Sanna Pettersson Erik
Rosin
Anna Pettersson Hjalmar
Jansson
Emilia Jansson Erik
Pettersson
Emma Karlsson Ragnar
Eriksson
Elin Gustavsson Eugen
Karlsson
Axel Karlsson Ernst
Nyström
Josef Eriksson Gunnar
Gustavsson
Erik Johansson Elida
Thunéll
Gerda Thunéll Elin
Jakobsson
Elsa Eriksson Hulda
Persson
Harald Jansson Charlotta
Jakobsson
Hulda Gustavsson
Inalles 39 medlemmar.
Därefter vidtog val av
tjänstemän, som utföll sålunda:
Ordförande G Lagerkvist
Vice ordf. T Pettersson
Sekr. Sundström
Uppbördsman Wikström
Skattmästare Strand
Kaplan Gerda Thunéll
Kaplan 2 Elin Jakobsson
1:e Templare
Josef Eriksson
2:a Templare
Anna Pettersson
Inre vakt Erik Lind
Yttre vakt Paul Eriksson
Sedan dessa blivit
behörigen installerade av Snöklockans G Hagman, intog den nya ordföranden
talarstolen.
Ordföranden broder Lagerqvist
tackade "Snöklockan" för hjälpen vid bildandet av loge Blåklockan. På
vilket broder Andersson svarade med en önskan att Blåklockan måtte växa sig
stor och stark.
Nästa möte bestämdes att
hållas i skolsalen söndag den 7 mars, och uppdrogs åt sekr. att utannonsera mötet.
Inkomst vid mötet blev kronor
3:60.
Gonäs, dag som ovan Justerat
Gerda Carlsson, t.f.
sekr. Gustav Lagerquist
Nästa möte blev den 7/3 1909 i skolhuset.
- Syster Hilda Linder
öppnade mötet kl. 3.10 em. varefter Templare G Lagerquist övertog mötet.
-
Tjänstemannaupprop förrättades, varvid alla befanns
närvarande.
-
Protokollet från föregående mötet föredrogs och godkändes
till justering, med den ändringen att två namn ströks som ej vara intagna i
logen.
-
Följande kandidater begärde och erhålla inträde i
logen, vilka voro:
Karl Viktor Danielsson
Axel Ferdinand Danielsson
Ivar Karlsson
Hugo Andersson
Karl Persson
Manne Fors
Johan Fors
Oskar Johnsson
Hanna Norman
Elsa Hagberg
Berta Hagberg
Maria Karlsson
Inalles 12 nya
medlemmar.
-
Intagningen förrättades omedelbart på sedvanligt
sätt.
-
Upprop av medlemmar: 38 närvarande och 4 frånvarande.
-
Syster Hilda Linder meddelade en skrivelse som hon
erhållit från broder K J Lundgren i Brunnsvik, för ombyte av namn i
ungdomslogen, på grund av att de tänkte sig samma namn, nämligen Blåklockan,
för sin ungdomsloge. Efter en livlig debatt beslöts att behålla sitt namn.
-
Till andras fromma uppläste syster Linder en berättelse
som hade till rubrik, "Svante trillar ner i tjärn". Från bokhyllan.
-
Val av följande tjänstemän utsågs, skattmästare Hulda
Persson, inre vakt Viktor Danielsson.
-
Tid för nästa möte beslöt man att avhållas
söndagen den 21/3 kl. 3 e.m.
Mötet slöts kl. 4.40
e.m. och utgjorde inkomsterna för mötet 9 kr och 10 öre. Utgifter blev 7
kronor.
Gonäs
som ovan
Klas
Sundström, sekr.
Gust.
Lagerquist, templare
Vid mötet den 12/12 1937 i Folkets Hus föreslogs att det skulle ordnas med en julfest.
Eftersom pengar saknades valdes en kommitté som skulle "gå med lista"
och samla in pengar,
4
Vid nästa möte den 19/12 rapporterades att listinsamlingen hade givit följande inkomst:
Ture Wikström 5,60 kr,
Lars Johansson 23 kr, Frits Eriksson 5 kr.
Två nya medlemmar
intogs: Holger Hultberg och Reinhold Jansson
Utflykt med Ungdomslogen 1945 till Rättvik och Mora
.
Resan företogs med tåg. Övernattning
i småstugor i Rättvik (vandrarhem). Ledare var Elsa Wikström.
Med på bilden längst bak
fr. höger: Elsa Wikström, Ann-Britt Järlestig, Maj-Lis Johansson, Margareta
Wanberg, Marianne Alvarsson, Inga-Britt Persson.
Mellanraden: ?, Karin ?,
Gurli Söderholm, Ann-Marie Eriksson.
Sittande: Gunnel
Simonsson, Berit Järlestig, Erna
Wennström, Siv Karlsson.
Från ett möte den 20/1 1947 i Folkets Hus.
(utdrag)
-
Rekommendation av ungdomsledaren och ungdomslogen
för inträde i Grundlogen,
Maj-Lis Johansson,
Gun-Britt Johansson, Inga-Lisa Pettersson. Rekommendationen beviljades.
-
Beslut fattades om resan till Morgårdshammar. Det
bestämdes att avfärden skulle ske kl. 11. Återresan kl. 6.
-
Det beslöts att ungdomslogen i Gonäs skulle inbjuda
alla ungdomsloger i kretsen i slutet av mars. Kommitté tillsattes. Valda blev
Elsa Wikström, Marianne Alvarsson, Maj-Lis Johansson, Margareta Wanberg.
-
Det beslöts att ungdomslogen skulle ha årsmöte den
första söndagen i februari, samt att grundlogen skulle inbjudas.
-
Då intet annat förelåg avslutades mötet.
Dag som
ovan
Marianne
Alvarsson
Tf
sekr.
Antal medlemmar i Ungdomslogen Blåklockan har under åren 1909 - 1945 varierat en hel del,
som redovisas här.
-
1909 - 1910. Mest 79 medlemmar. 58 medlemmar har
utgått av olika orsaker.
-
1917 - 1922. Mest 117 medlemmar. Kvar 1922, 56 st.
-
1938 - 1945. Mest 62 medlemmar. Kvar 1945, 19 st.
-
I slutet av 1940-talet var det 35 medlemmar, varav
30 st. under 14 år.
1954 blev det en nysatsning inom Blåklockan.
I en matrikel från 1954
framgår att det intogs 42 nya medlemmar. Datum för mötet var 24 april 1954.
Intagen i ungdomslogen:
Bengt Simonsson Arne Järlestig
Margit Danielsson Wiran Eriksson
Britt-Marie
Danielsson Solvej Jakobsson
Ulla-Britt Nilsson Kerstin Nyström
Leif Karlsson Kurt Danielsson
Kjell Lagerquist Nanny Thunberg
Clary Brunk
Göran Pettersson
Sven-Erik Lagerquist
Hans Johansson
Alf Lindberg Cristina Backström
Irene Olsson Bengt-Gunnar Trogen
Bernt Danielsson Jan-Evert Sundström
Per Söderholm Gun-Britt Pettersson
Monika Glemmert Leif Lagerquist
Olav Eriksson Karl-Gustav Backström
Bengt Järlestig Janet Sjögren
Christer Johansson Lars Ottosson
Krister Danielsson Barbro Lindberg
Monika Jakobsson Inger Christina Eriksson
Anita Stenkvist Stig Mattson
Aina Danielsson Elsa Wikström
Alla utom en var födda
mellan åren1941 - 1947.
Elsa Wikström var född
1896. Hon var med redan 1909, och hette då Elsa Hagberg.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Gonäs Byggnadsförening.[15]
Orosmoln som varslade om första världskriget kastade sin skugga över
landet. Det vädrades gynnsamma tider för krigsindustrin. Gruvor startades. Även
i Gonäs fick en aning av fläktarna utifrån stora världen. Även här kom nya
gruvor igång och folk flyttade hit.
Det bildades fackföreningar och andra föreningar. Men föreningarna var
husvilla. Fackföreningsmöten hölls vintertid i hemmen och sommartid ute i
skogsbackarna. De enda befintliga lokalerna - kapellet och missionshuset - stod
inte öppna för rörelser av mera profan natur
Visserligen uppläts en gång kapellet för en bioföreställning. Det var i de
levande bildernas barndom. Alltså vid sekelskiftet.
På den tiden var en bioföreställning full av mystik och förväntan. Lukten av
gas, en grammofon med jättetratt, lakanet på väggen och så förevisaren som
vevar sin maskin och kommenterar bilderna. Levande bilder!!
Något år före kriget (1914-1918) hade handelsföreningen SEGER fått en ny
föreståndare, Adolf Malmborg. Han var en god talare, aktiv och full av idéer.
Den 22 februari 1914 fick han till stånd ett möte, där det bildades en
byggnadsförening. Dan Andersson som då bodde i Gonäs var med vid mötet och
sjöng till gitarr. "Det var dans borti vägen-----".
Den första styrelsen fick följande sammansättning:
Adolf Malmborg, C A Carlsson, A G Andersson, Gustav Vikström och K E
Lundgren.
Wikström
Lundgren
Första årsmötet hölls den 15 april 1915. Där beslöts att inköpa en tomt
för 100:- kr. Tomten bestod till största del av kärrmark.
Det var på den tiden inte lätt att förvärva en byggnadsplats för en
samlingslokal. Den gamla uppfattningen, att en sådan lokal var ett led i en
samhällsomstörtande verksamhet var djupt rotad. I köpekontraktet hade också
inflikats en bestämmelse om att föreningen inte fick upplåta mark åt
handelsföreningen. Säljaren var nämligen hyresvärd åt dåvarande handelsföreningen
På den förvärvade tomten i värsta kärrhålet byggdes en dansbana.
Så snart dansbanan var färdig anordnades dans och festligheter på löpande
band. Pretentionerna var inte så stora på den tiden. Det kunde ibland bli lite
bråkigt. Ordningsvakter var ett i lag okänt begrepp.
Stora möjligheter till bråk fanns nog. Dels fanns det kvar av den
traditionella fiendskapen mellan bydelar och byar. Den fiendskapen var en
viktig ingrediens i den tidens nöjesliv, varför den omhuldades på alla tänkbara
sätt.
Det är också förvånande hur alla möjligheter till gräl utnyttjades. Vid
ett tillfälle hade en person "spöats" grundligt och därtill utan hör-
och synbar anledning. Varför skulle han då ha spö? Jo, kom det motvilligt, dom
hade hört att sägas att han skulle vara stark.
Genom den nya gruvdriften hade det kommit en hel del nytt folk till
platsen. Denna gruvarbetarstam var till stor del ambulerande och av den mest
egendomliga sammansättning. Det låg därför nära till hands att befara oroligheter
mellan bybefolkningen och de nya gruvarbetarna. Därav blev dock intet, ty
gruvfolket var trots sin egendomliga sammansättning ett i stort sett rejält och
hårdfört släkte, och hade därför en viss respekt med sig. Om det var någon som
uppträdde dumt, fick han en s.k. smocka och därmed var som regel saken
utagerad.
Visserligen så fanns det ju en och annan notorisk bråkmakare, men han tilläts
inte husera så länge, innan han så pass eftertryckligt togs ur villfarelsen,
att han för framtiden tappade lusten att visa sig på festplatsen
Dansmusiken var på den tiden ganska billig. För 8-10:- kr fick man en
dragspelare, som spelade en hel kväll. När dansen var slut tog musikanten sitt klaver på ryggen och tog sig
, ibland lite vingligt, hem för "egen maskin".
Efter någon tid beslöt föreningen att låta bygga in dansbanan till en
s.k. paviljong.
Bygget stötte dock från första stund på opposition, inte minst från de
religiösa församlingarna, som vid den här tiden inte hunnit så långt i tolerans
. Som
exempel kan berättas att när baptistansluten bysnickare av en kamrat erbjöds
arbete på bygget svarade han: "Åhnej, jag kan väl inte ge mej till att arbeta
direkt åt fan heller".
Paviljongen
Bygget blev klart lagom till jul. På själva julafton städade vi ut
bråten. En gammal utrangerad kamin hade vi fått ärva från skolan, och i den
eldades allt vad den tålde under julnatten
Det lyckades också att åstadkomma lite blidväder närmast kaminen, men några
meter längre bort hade snö och is bitit sej fast, och ville inte släppa taget
Klockan sex julmorgonen samlades vi med våra gruvlampor till julotta och
invigning.
"Predikan" hölls av en gruvarbetare, Ivar Andersson, syndikalist, ungsocialist, antimilitarist och föresten
allt möjligt på -ist bara det var revolutionärt. Han avtackades med livliga
applåder vilka yttrligare underströks genom välbehövliga åkarbrasor.
Nu följde en livlig tid. Det blev möten, föredrag, amatörteater och bio,
där det kördes film både fram och baklänges samt tillställningar av alla slag.
Alltid lika välbesökt.
Inredningen var så spartansk de
kunde vara. I stället för stolar hade vi bockar med löst upplagda plankor.
Ändå hördes det aldrig klagomål över träsmak eller stickor i ändan. Lite extra
muntration kunde det bli när någon "bänkrad" mitt under pågående
föreställning säckade ihop.
I protokoll från den tiden har vi
hittat en del beslut, som kan förtjäna att återges
---Till den kommande basaren skall lyse ordnas genom att var och en tar
med en gruvlampa
---Beslöts att inköpa en större fotogenlampa för 5:-kr
---Beslöts att anskaffa 4 st. skåp vilka uthyres till de olika föreningarna för
50 öre kvartalet.
Vaktmästare i paviljongen var Clas Svensson, Fridhem.
En och annan ambulerande biograf kom också på besök. Clara Bow och Tom
Mix stod högt i kurs, den förra för sina runda former och den senare för sin
revolver.
Föreställningarna var sporadiska och först när Gnalin något år senare
uppträdde på arenan, blev det mera regelbundna föreställningar. Dock bara
regelbundna såtillvida att det blev fasta kvällar.
Gnalin var långt före sin tid och han införde redan på den tiden den
verkliga rationaliseringen, som bestod i att samma film visades på fyra platser
samma kväll. Detta möjliggjordes genom att en bil gick i skytteltrafik mellan
de olika platserna.
Systemet fungerade dock inte prickfritt, utan ibland kom bilen med fel
akt. Detta orsakade en viss
förvirring som dock rättades till i nästa akt. Men nu kunde det hända att
filmen inte var omspolad utan visades då bakfram, i vilket fall de mullrade
lite bland publiken.
Ibland kunde bilen vara försenad. I sådana
fall gällde det för maskinisten att ta igen den förlorade tiden. Maskinen var
ju handdriven, varför det fanns vissa möjligheter till det, och det enda man
såg på duken då var något som liknade ett störtregn. Om maskinisten var av det
motsträviga slaget, satte han inte ner hastigheten till normala förrän man
hotat slå både armar och ben av honom.
Alltid vid sådana
tillfällen hördes ett ilsket morrande från den plats där Erik-Lars Johan Eriksson satt. Han var en
flitig biobesökare, men han ville också ha ordning på tingen.
För de flesta stod det väl klart, att paviljongen inte var något hus för
framtiden. I många år diskuterades möjligheten att bygga ett ordentligt hus.
Man skulle dock komma långt in i 30-talet innan idén kunde förverkligas.
Not. Jag har själv flera minnen från paviljongen. Bredvid scenen, till
höger, i ett smalt rum var det ordnat ett slags kök. Speciellt minns jag det
fräsande ljudet av 2 fotogenkök som användes att koka kaffe på. Jättestora
kaffepannor av koppar. Vatten till kaffekokningen hämtades i en uppdämd bäck
bara någon meter bakom husväggen.
Ett annat tydligt minne har jag när jag fick följa med min morfar att se
film. Jag var nog bara 5-6 år, och det var en stor upplevelse att se levande
bilder på ett lakan vid scenen.
Det var naturligtvis stumfilm. Biomaskinisten stod längst bak och vevade
på projektorn, och spelade grammofon.
Styrelseberättelse.
Undertecknade, Styrelse för Gonäs Byggnadsförening u.p.a. får härmed till
föreningens årsmöte avgiva följande berättelse över verksamhetsåret 1/1-31/12
1921.
Medlemsantalet har under året bibehållit sig oförändrat och utgör vid
årets slut 44.
Andelskapitalet utgjorde vid årets början kr. 1168:29, och har ej
förändrats i annat avseende än att räntan överförts, varför det vid årets slut
utgör 1226:70.
Sedan stadgeenliga avskrivningar gjorts å inventarier och fastighet, samt
andelskapitalet förändrats med 5 %, uppstår ett underskott på Kr. 443:56.
Erik Danielsson Claes
Svensson
Ordf. Sekr.
Affisch från början 1920-talet, när det ordnades fest vid paviljongen.
Byggnaden var i väldigt dåligt skick. Den saknade en ordentlig grund, och
sjönk därför allt djupare ner i dyn år för år. Innan den försvann helt passade
vi på att sälja rasket för 300:-kr. Den som köpte den var Nisse Jansson. Han
kunde använda virket när han byggde en egen villa.
Folkets Hus
I början av 30-talet hade föreningen lyckats förvärva en i byn centralt
belägen tomt.(intill Stora kärret). Området var ganska stort, onödigt stort för
våra behov. Vi började med att avstycka och sälja en del byggnadstomter. Någon
riktig fart ville det dock inte bli. Paviljongen spökade som en ärftlig
belastning. Det var någonting som vi till varje pris måste göra oss kvitt. Den
såldes till Nils Jansson i Gonäs för rivning och bort- forsling.
Trots det så stod vi utan lokal och med en skuld på gott och väl 3000:-
kr. Paviljongen var nu borta, och tomten fick nu tjäna som byns soptipp.
Krigets långa slagskugga hade ännu inte dragit förbi. Det var
arbetslöshet, AK-arbeten och nöd.
Mitt i allt detta började vi dock på allvar diskutera möjligheten att bygga ett
hus på den nya tomten. Utsikterna var små, för att inte säja obefintliga. Det
enda vi kunde visa upp var en tomt värd något 100-tal kronor, och däremot den
totala skulden som uppgick till 2340:-kr. Först byggdes en dansbana på den nya
tomten.
En hel del fester hölls där, men kostnader för musik m.m. blev så stora
att det inte gick ihop ekonomiskt.
Efter långt och omständligt resonemang, enades man så småningom att
bygga.
Hur skulle då huset se ut?
Ja, därom var det delade meningar. En falang ville ha en regelrätt lada
bestående av ett enda rum med ingång direkt utifrån. Möjligen skulle det finnas
ett litet köksutrymme. Något annat var inte ekonomiskt tänkbart. En annan
falang ville ha ett någotsånär hyfsat hus.
Uppgörelsen blev hård, närmast stormig. Optimismen segrade dock till slut och
stadsarkitekt Sundvall ritade det hus vi ville ha.
I styrelseberättelse över Gonäs Byggnadsförenings
verksamhet under år 1937, kan man läsa följande:
Styrelsens
sammansättning har under året varit:
Ordf. Erik
Danielsson(Myllergren), sekr. Martin Jansson, kassör Harald Jansson, v. ordf.
Birger Åhman, v. sekr. Erik Jansson.
Medlemsantal vid
årsskiftet var 102.
Andelskapitalet
är vid årsskiftet inbetalt kr. 4276:74.
Resumé
över byggnadens tillkomst.
Byggnadsfrågan
har varit aktuell i många år men först under 1935 beslöts det på allvar att
planerna skulle förverkligas.
Grunden
påbörjades redan 1936 fastän ritningarna ännu inte var fastställda. Ett flertal
förslag förelåg, däribland ett från arkitekt Sundvall, Gävle, anskaffat genom
Gustav Fornell.
Detta förslag
antogs och kostnadsberäknades till
14 000:- kr,
enligt arbetsbeskrivningen.
På grundval av
detta utlämnades arbetet på entreprenad till J.A. Bergström, Håksberg, vars
anbud var lägst, och löd på 9685:- kr.
Kontrakt
tecknades med Bergström om att arbetet skulle vara färdigt 1:a juli. Det blev
emellertid något fördröjt, en sak som Byggnadskommittén dock inte ansåg sig ha
anledning påtala, enär en del svårigheter uppstått med anskaffandet av pengar.
Sedan arbetet
påbörjats beslöt styrelsen med stöd av mötesbeslut den 25 april att låta
installera centralvärme samt anordna apparatrum för eventuell bio. Vidare
beslöts i enlighet med arkitektens förslag låta bekläda väggarna invändigt helt
och hållet med wallboard. Byggnadskommittén hade som bekant föreslagit sådan
nedtill och papp upptill.
För detta arbete
begärde och erhöll entreprenören 475:- kr. Apparatrummet drog en kostnad av
130:- kr.
Vidare anmodades
entreprenören uppsätta en fond på scenen för en kostnad av 50:- kr. Därtill
tillkommer för spismur 15:- kr.
Sammanlagda
summan entreprenören uppburit utgör således 10355:- kr.
För
centralvärmen antogs som entreprenör J. Ludvigsson, Grängesberg, vilken lämnat
ett anbud å 1600:- kr.
Den elektriska
installationen har hittills dragit en kostnad av 575:- kr. (det var troligen
endast materialkostnad, eftersom Harald Jansson i styrelsen utförde arbetet).
Inventarier och
dylikt har kostat c:a 250:- kr. Myndigheternas avsynande av lokalen samt
ändring enligt gjorda anmärkningar har kostat c:a 300:- kr.
Driftresultat.
Inkomsterna har
från den 23 okt. till årets slut utgjort 690:- kr, att fördela på följande
sätt:
Lokalhyror 144:- kr
Egna danstillställningar 323:-
Andra -:- 197:-
Diverse 26:-
Driftkostnaderna
har under samma tid utgjort c:a 130:- därav för belysning 43:-, bränsle,
skurning osv. 87:-.
Balansräkning.
Tillgångar: Skulder:
Kontant i
kassan 358:54 Svenska Handelsb
12100:-
Fastighet 16000:- Andelsägare 4276:74
Inventarier 250:- Årets överskott
231:80
Summa 16608:54
Summa 16608:54
Årets överskott föreslår styrelsen föres till reservfonden.
Då vi nu äntligen efter många års strävan fått en värdig samlingslokal
vill styrelsen ställa en vädjan till samtliga medlemmar och övriga inom
samhället boende, att i största mån gynna och på alla sätt stödja företaget.
Gör vi det torde inga svårigheter behöva uppstå beträffande finansieringen av
vår byggnad.
Till slut vill styrelsen uttala ett tack till alla dem som bistått oss
under byggnationen och senare när olika tillställningar anordnats. Samtidigt
uttala vi den förhoppningen att vi även i fortsättningen få räkna med ert
bistånd.
Gonäs i februari
1938.
Harald Jansson Erik Danielsson Martin Jansson
Birger Åhman Erik Jansson
Revision.
Revisorerna föreslår att styrelsen beviljas full och tacksam ansvarsfrihet
för den tid revisionen omfattar.
Gonäs i mars 1938.
Gösta Jansson Alvar Danielsson
Revisorer
Folkets Hus
Som redan omnämnts så startade bygget 1937 helt utan pengar, endast
förlitade oss på bankens löfte om lån. Det inteckningslån vi fick räckte inte
till färdigställandet, varför styrelsen måste träda emellan och teckna borgen.
LO ansåg sig inte kunna hjälpa oss och något kommunalt bidrag var inte att
tänka på. Den första uppmuntran vi fick sedan lokalen stod färdig var ett
anslag på 1000:-kr från Bergsverks AB Vulcanus i Blötberget.
Hösten 1937 kunde lokalen invigas. Lokalen var dock inte helt färdig även
om den kunde användas
Huset byggdes, inreddes och målades för den förhållandevis blygsamma
summan 20 000:-kronor.
I den summan ingick även en ljudfilmsanläggning för 4000:- kronor.
Att minnas från den tiden är att en man vid namn Rundborg utförde
målningen. Var han kom ifrån vet jag inte, men han hyrde rum på övervåningen
hos "Skommar-Tilda" i Fridhem. Rundborg hade bara en hand. Troligen
mistat den andra genom olycksfall. Att ändå genomföra detta arbete måste ha
varit en prestation.
Målaren
Rundborg.
Utbyggnads- och förbättringsarbeten har ständigt pågått och det är väl först nu
27 år senare som den kan presenteras i någorlunda färdigt skick.
Efter några år ställdes krav på bättre bioutrustning. Lokalen byggdes ut
med ett maskinrum med dubbelmaskineri och optik för såväl normal som vidfilm
och Cinemascope.
Ekonomiska svårigheter för de små
lokalerna har med åren ökat i oroväckande grad. Möjligheter att skaffa
inkomster genom nöjesindustri har helt bortfallit. Kraven på lokalerna har ökat
i takt med vår egen bostadsstandard. Förhållandet har uppmärksammats av såväl
statliga som kommunala myndigheter. För vårt vidkommande inträffade 1952 en
händelse som i stor grad bidrog till att lätta på det ekonomiska trycket, och
gav därigenom föreningarna möjlighet att bättre underhålla lokalerna.
Efter många års påtryckningar från såväl vår som andra föreningar tog
äntligen de kommunala myndigheterna upp frågan om bidrag till allmänna samlingslokaler.
Dåvarande kommunalnämndsordföranden Elis Broström gjorde en grundlig
utredning med resultat, att det lades upp en stödfond.
Nu, när Folkets Hus var klart att börja använda, så var det nödvändigt med en
vaktmästare som såg till att det löpande fungerade, värme, städning etc.
Den första vaktmästaren var Erik Myllergren, under 9 år.
Han hade det vid sidan om sitt arbete i Blötbergsgruvan och det egna torpet.
Efter honom blev det Gunnar Jansson som tog över 1946. Han kom att ha den sysslan
under 20 år.
Maskinist för biografen var i början folk från Hult i Smedjebacken, som
även hyrde ut filmerna. Efter något år blev det aktuellt att någon Gonäsbo
skötte den sysslan.
Elof Carlsson blev den som fick åka på kurs och lära sig detta. Han skötte det
under många år. Hans efterträdare blev Ingemar Johansson. Även han boende i Gonäs.
Styrelseberättelse över Byggnadsföreningens verksamhet
under år 1941.
Styrelsens
sammansättning har under året varit följande:
Ordf. Erik
Danielsson, sekr. Birger Danielsson, kassör Harald Jansson, v.ordf. K E
Danielsson och v.sekr. David Jakobsson.
Medlemsantalet
har under året ökat med 19 personer. Enligt föregående årsmötes beslut har dock
avförts 11 äldre medlemmar vilka antingen har dött eller sedan mer än 20 år
tillbaka avflyttat, och under denna tid inte låtit höra av sig.
Medlemsantalet
vid årsskiftet blev därmed 116.
Lokalhyrorna har
under året inbringat kr. 815:86 och biografrörelsen 1087:26. De direkta
utgifterna för lokalen utgöres av löner 120:- kr, belysning 182:26 och bränsle
387:78 kr.
I nöjesskatt har
till kommunen inbetalts kr. 755:04.
Totalkostnaden
för anläggningen utgör f.n. 4124:75 kr, däri inberäknat ändringar i
apparatrummet, för att nedbringa brandförsäkringspremierna för såväl maskin som
fastighet. Dessutom har en del reservdelar anskaffats.
Totalt har 70
filmer körts sedan starten. Därav 18 under vårsäsongen och 52 under
höstsäsongen.
Totala antal
besökare har varit 4006 äldre och 470 barn. Omräknat till äldre är genomsnittet
61 per föreställning.
På det s.k.
biolånet har 22 tecknare hittills inbetalat 2056:50 kr., samt har på
utrustningen amorterats kr. 1734:43.
Totala
omsättningen har under året balanserat på kr 5261:38.
Största inkomstposten
är biografen med kr 1087:26. Största utgiftsposten är räntor och amortering kr
2396:43.
Årets resultat
är inte lysande. Vi hoppas att kommande årsberättelser uppvisar bättre
resultat.
Beträffande
biografen vill styrelsen uttala den förhoppningen att de äldre i större
utsträckning än hittills besöker föreställningarna. En hel del är ju flitiga besökare
men det vore önskvärt med en mera allmän ökning.
Styrelsens
uppfattning är nämligen att biografrörelsen är ett livsvillkor för föreningen
under nu rådande förhållanden på alla områden.
Till slut vill
styrelsen till alla som under gångna året i ett eller annat avseende gynnat
föreningen, uttala ett varmt tack.
Gonäs i jan
1942.
Erik Danielsson Karl Danielsson
Birger
Danielsson Harald
Jansson
Tore
Lagerkvist
Klipp ur Ludvika Tidning, oktober 1958.
I Folkets Hus har man allt under ett tak, och man kan säga att Gonäsborna
har haft mycket stor nytta och glädje av huset under åren. För 5-6 år sedan
reparerades huset och står nu putsat och fint, både in- och utvändigt.
Här har man bibliotek, IOGT:s och ABF:s, som sköts av fru Ingegerd Karlsson.
Bio, barnbespisning sedan ca 10 år. IOGT-logen, arbetarekommunen och
kvinnogillet har sina utrymmen där.
Dans anordnas en gång i månaden. Tyvärr är scenen för liten för att kunna
ta dit större teatersällskap.
Komplett kök med servis, så man kan hålla fester och sammankomster med
förtäring.
I en rapport från styrelsen i
april 1963 kan man läsa följande:
Förutsättningar för att driva en FH-rörelse är väl i våra dagar både
bättre och sämre.
- Bättre genom att riksorganisationen kommit till
och kan ge rörelsen ett gott stöd. Vidare har en omsvängning skett så till
vida, att föreningarna nu kan få såväl statligt som kommunalt stöd för sin verksamhet.
Även från industrihåll erhålles nu i många fall god hjälp vid ny- och ombyggnader.
- Sämre har det blivit genom att nöjesindustrin
spårat ur helt. I rörelsens barndom kunde man ta 50 öre i inträde till dansen
och ha en dragspelare för 8:- kr. Ett 20-tal besökare betalade då musiken, och några
andra omkostnader fanns inte. Publiken hade hjärtans roligt, och slåss kunde
man göra minst lika bra utan ordningsvakter.
I våra dagar (1963) kostar inträdet 5-6 kr. En fullsatt
salong räcker ändå knappt att betala det odefinierbara som kallas musik.(?).
Ungdomen går och skjuter varandra fram och åter över dansgolvet med en uppsyn
så uttråkad som om all världens sorger åvilade dem.
Hur framtiden ter sig vet vi inte, men av myndigheternas inställning att döma, förefaller det som om
klimatet skulle bli något "mildare".
Trots det bistra klimat vi under många år fått kännas vid, anser vi oss
ha lyckats ganska bra. Vi har en lokal.
Den skulle väl kosta att bygga nu c:a 200
000:- kr
Taxerad
till 45 000:-
Belånad
till 23 000:-
Bokförd
till 26 000:-
Den ekonomiska ställningen är alltså ganska god, men svårigheten för oss
består i att få in pengar till driftkostnader och nödigt underhåll av lokalen.
Det är säkerligen inget överdrivet påstående om man antar att lokalen
betytt en hel del för samhället. Huvudsyftet har varit att erbjuda en trivsam
lokal för samhället. Vi anser oss ha lyckats med det.
Gonäs den 1 april 1963.
Styrelsen
Att Folkets Hus har blivit den centrala samlingspunkten för flera
verksamheter i byn har blivit allt tydligare
Inte minst är det fallet sedan man ställt i ordning en hobbylokal med
förrum i källaren. Den används till bl.a. bordtennis (pingis) av byns ungdom.
Klart för en pingisomgång med fr.v. Susanne Halvarsson, Anette
Lagerqvist, P M Jansson och N O Skoog. Alla är åtta år gamla.
Vägg i vägg med hobbylokalen
ligger postens lokal.
.
Fru Agda Jansson passar på att klara sina postärenden i postens nya lokal
i Folkets hus. Fru Ingrid Pettersson är poststationsföreståndare som trivs med
de nya lokalerna.
En trappa upp, i stora salen, har barnbespisningen sin verksamhet på
dagtid. På kvällar är det biograflokal.
- o
-
När Folkets hus firade 50-års
jubileum 1987 så deltog som hedersgäster Gustav Vikström med
fru Elsa. Gustav var med i den första styrelsen för Gonäs Byggnadsförening,
1914. Klipp ur DD.
Hyllade blev även Harald Jansson och vaktmästarparet Agda och Gunnar
Jansson, för sitt uppoffrande och mångåriga arbete.
Vilka som blev med i den första
styrelsen 1914 har berättats i början av detta avsnitt, men
vilka tog sedan över och jobbade vidare?
Ur verksamhetsberättelser som har hittats kan man få en bra bild av det.
Ordföranden:
1922 - 1927 (6 år), Arvid Berglöf;
1928 - 1931 (4 år), Erik Pettersson(Gonäs); 1921 samt 1933- 1941 (10 år), Erik Danielsson(Myllergren);
1942 - 1943 (2 år), Birger Danielsson;
1944 K E Danielsson.
Kassör:
1921, Claes Svensson;
1922 - 1943 (21 år), Harald Jansson. Hur många år han var kassör därefter
framgår inte av det befintliga materialet, men det var säkerligen åtskilliga.
Det är säkert åtskilliga timmar av sin fritid de lagt ner på dessa
förtroendeuppdrag.
- o -
Att anskaffa ett piano till Folkets
Hus.
Man kom ganska snart underfund om att ett piano var en nödvändighet i en
sån här lokal.
Som framgått av det som skrivits här ovan så fanns det inte, inom
Byggnadsföreningen, ekonomiska resurser för ett sådant köp.
Ett sånt problem skulle dock inte
få hindra Gonäsborna att köpa ett piano.
Utdrag ur protokoll.
§ 1
Den 31 oktober 1937 bildades
en interimstyrelse till en "pianoförening" som genom
andelstecknande skulle skaffa det kapital som behövdes för köp av ett piano.
§
2
Einar Jakobsson rapporterade att ett piano fanns till salu i Ludvika för
750:- kronor. De medlemmar som sett pianot i fråga förordade inköp av detsamma.
Mötet beslöt enhälligt att köpa pianot.
§
4
Beslöts även att varje andel skulle lyda på femtio (50) kronor.
§
11
Föreningens egendom (Piano) uthyres till den eller de som anordnar sammankomster
i Folkets Hus.
§
14
Förslag till hyressatser för 1938.
Offentligt med
eller utan dans 10 kr.
Enskilt med eller
utan dans 5 "
Föreläsningsföreningen 5
"
Inövning och ackompanjemang. Av unison sång , fritt.
Styrelseval: Ordf. Einar Holm
Sekr. Anders Thegel
Kassör Einar Jakobsson
Suppl. Valter Lagerkvist
Revisorer. Elis Jakobsson och Erik Jansson.
Styrelsen fick i uppdrag att verkställa inköpet av pianot.
"Efter 10 år"
Möte med Gonäs pianoförening den 28 december 1947.
§ 6
Styrelsens förslag: försäljning av sin egendom "Pianot" till Gonäs
Byggnadsförening till ett pris av 600:- kr. och att satsat kapital återbetalts
till Pianoföreningens andelsägare plus ränta.
Förslaget antogs enhälligt.
§ 7
Arkiveringsfrågan behandlades. Beslöts att förenings protokoll och
kassaböcker skulle tillfalla Byggnadsföreningens arkiv.
§
8
Ordföranden tackade föreningens medlemmar för ett gott samarbete och
uttryckte sin glädje över att de nått det mål som var föreningens syfte.
Dag
som ovan
Ture
Wikström
t.f.
ordf.
Pianofrågan fick sin lösning tack vare initiativrika och handligskraftiga
personer i samarbete.
Inkomst av uthyrning under de 10
åren blev summa 1131:- kronor.
- o -
Handelsföreningen SEGER[16]
– Vid den här tiden (1900) fanns två affärer i Gonäs. Det var Daniel
Petterssons affär vid Simmelgården och Viktor Jansson nere i Byn.
År 1901 hölls ett föredrag om kooperationen i
Gonäs, troligtvis av Bernhard Eriksson från Grängesberg. Jag minns att ett
demonstrationståg ordnades från stationen förbi hyttan upp genom byn. Vem eller
vad som var upphovet till mötet är svårt
att veta. I ett protokoll från gruvavdelningen i Blötberget kan man dock finna,
att tanken på en kooperativ förening flera gånger varit uppe. Kanske kom
impulsen därifrån.
1901 valdes en interimstyrelse till en
kooperativ förening som skulle ge byborna en affär som de skulle äga gemensamt.
År 1902 var föreningen ett faktum. Till första styrelse valdes J P Jansson,
Gustav Hedlund och P G Kvist. Så startade den kooperativa föreningen SEGER i
Gonäs.
Den första affärslokalen blev i en
gammal fastighet som tillhörde Viktor
Jansson. Föreståndare blev Gustav Jakobsson(Fall-Gustav).
Fall-Gustav var något av ett original och skulle kunna ge stoff till en roman.
Affärsman var han inte, och allraminst passande att stå innanför en disk. Han
avskedades också efter en tid, och i desperation däröver byggde han en egen affär,
i korsningen landsvägen - Halvarsvägen, mittemot handelsföreningens butik.
Den övertogs efter ett antal år av en inflyttad
person som hette Henning Claesson.
Nu kunde Fall-Gustav
Jakobsson ägna sig åt sin hobby och sitt stora intresse, tidningsläsning och
politiska dispyter. Han läste allt om politik och visste allt. Han var alltid
oppositionslysten och snabb i repliken. Var han själv hade sin politiska hemvist
torde varken han själv eller någon annan vara klar över.
Han var till sin död en
trogen valurneförseglare vid förekommande val. Som sigillbevarare var dessa
dagar för honom rena högtidsdagar och han gick då gärna klädd i s.k. smällpiskrock.
Han hade talets gåva,
och ville gärna få igång diskussioner. För att citera Strindberg: "han
stack till höger, gaddade till vänster och kastade på en tvedräktens pinne, för
att diskussionens låga skulle blossa upp".
Efter någon tid fick
föreningen hyra en närliggande fastighet av J P Norman.
Denna byggnad blev kvar,
i tillbyggt och renoverat skick, som affärslokal under hela tiden som
föreningen Seger, Konsum, och privata affärer därefter var verksamma
Byggnaden är nu borta
och ersattes under Konsums tid av en nytt hus, som ligger närmare vägen än den
gamla.
Foto av
butiken.
Ny föreståndare för
"SEGER" blev en Gonäsbo utan affärsutbildning, K E Persson. Han
slutade 1913 pga. sjukdom och efterträddes av Adolf Malmborg.
Nu följde en
glansperiod i föreningen. Det var full fart i gruvorna i trakten.
Adolf Malmborg är värd en särskild presentation här:
Malmborg hade tidigare
varit redaktör för Smålands Folkblad och var rätt välkänd som politiker med dragning
åt den vänstersocialistiska rörelsen. Han omnämns även i Kilboms memoarer.
Malmborg
var en initiativrik person och verksam på många områden. Han bildade Gonäs
Byggnadsförening. Han startade IOGT:s bibliotek samt studiecirkel. Inom logen
grundmurade han sin popularitet genom att på sitt första möte
framföra Frödings "I bönehuset". Framförandet gjorde en kolossal succé´.
Inom studiecirkeln var
Malmborg en av oss ungdomar mycket flitigt anlitad föreläsare. Han talade i de
mest skilda ämnen, och jag minns än idag när han en kväll höll en föreläsning
om Bengt Lidner och till slut läste hans ståtliga dikt, Spastaras död:
Från Nova Zemblas fjäll
Till Ceylons brända dalar
Varhälst en usling finns
Han är min vän, min bror.
Även fru Malmborg
deltog flitigt med uppläsningar. Företrädesvis Snoilsky, Topelius och Viktor
Rydberg. Även Dan Andersson höll en hel del föreläsningar för oss.
För kooperativa
föreningen Seger blev det ett aldrig skådat uppsving. Malmborg var en driftig
och smart affärsman efter dåtida mått, god talare och organisatör.
Han förstod att skaffa
sig visst inflytande inom livsmedelsnämnden och gonäsborna har nog i den vägen
en hel del att tacka Malmborg för. Rörelsen svällde ut och filialer öppnades
såväl i Blötberget som i Våghalsen. Föreningen höll sig under den här tiden med
egen häst och körkarl. Körkarl var Johan Danielsson.
Nu var det storartade
uppsvinget inte enbart Malmborgs förtjänst. Järnmalmkonjunkturen hade redan
1912 känning av det kommande kriget, och gruvdrift startade såväl i Kärrgruvan
i Gonäs och i Våghalsen där den tidigare påbörjade driften byggdes ut.
Orten tillfördes
därigenom en massa nytt folk, och när kriget sedan kom, förde det med sig
skyhöga priser.
År 1914, bondetågsåret,
var ett märkesår politiskt sett. Malmborg försatt heller inte tillfällena och
hade många givande duster med meningsmotståndarna, bl.a. med Rasjön som en gång
talade vid föreningens gård.
Även Dan Andersson deltog i en hel del debatter, kanhända mest
för sitt nöjes skull. Han hade just då fått ut sin första bok, Kolarhistorier,
som vi hjälpte honom att sälja.
Föreningen Segers utveckling var nog inte enbart sund. Kreditsystemet
var ganska utbrett och personalen var väl kanhända inte alltid av högsta klass
Styrelsen var inte
heller vuxen att följa utvecklingen. Samtliga var ju vanliga arbetare vars
kunskaper inskränkte sig till vad de för länge sedan lärt i skolan och sedan
glömt. Arbetstiden var lång och arbetet hårt varför tid och krafter inte räckte
till att förkovra sig vidare. Det blev därför så, att man mer och mer litade på
föreståndaren, och då denne var smart och dessutom mer och mer ägnade sig åt
politiken, blev ställningen till slut ohållbar. De många och dåliga
kristidsvarorna gjorde heller inte saken bättre.
Styrelsen gjorde nu en
förtvivlad ansträngning att rädda föreningen. K E Lundgren, C A Carlsson, Karl
Jansson och Daniel Jansson, tecknade gemensamt borgen för ett lån på 5000:-kr.
Samtidigt fick
föreståndaren en vink om att han borde dra sig tillbaka, vilket han också
gjorde.
Styrelsen tyckte dock
att han gjort så mycket för föreningen, att han vore värd en erkänsla, och skramlade
därför till ett guldur. Ingen anade då hur illa det i verkligheten var ställt.
Hans efterträdare, Söder, var dock snart på det klara med att föreningen var
räddningslöst förlorad. 1918 kom konkursen.
Till Malmborg sändes då
ett telegram med följande lakoniska lydelse: "Skeppet sjunker". Går
klockan?
Detta var första fasen
av kooperationen i Gonäs. För den sista styrelsen blev det, förutom nederlaget,
mycket kännbart ekonomiskt. De var ju alla fattiga arbetare och fick nu själva
lösa in det lån de gått i borgen för i avsikt att rädda föreningen.
Mera om
föreningen Seger:
De senaste åren var stormiga i mer än ett avseende.
Medlemmarna var inte alltid av bästa slag och intrigerna var många. Föreningens
årsmöten var som regel helgade åt store drabbningar. Där skulle allt, inbillat
som verkligt, som legat och grott och jäst under året vädras ut ordentligt. Allt
lumpet, alla intriger, All kverulans och alla inbillade orättvisor samlades på
hög och blandades omsorgsfullt, stampades, blöttes och vändes.
När så den stora dagen kom hade man en komposthög där
inga ingredienser saknades. Man fäktade med alla till buds stående vapen, såväl
blanka som mera beslöjade, och gallan sprutade grön och giftig. Debatten fördes
för det mesta på ett ganska lågt plan och kunde ibland tangera bottenrekord.
Men det fanns ljuspunkter också. Vi minns en person från
Blötberget med det karakteristiska namnet Eld. Han hade talets gåva. Han kunde
när han var som bäst åstadkomma ett fyrverkeri med kaskader. En gång när han i
ett flammande tal förde enighetens illa medfarna fana, avfyrade han med
skälvande patos och en talande gest med armarna följande visionära slutkläm:"över
privathandlarnas ruiner skall kooperationens fana vaja!".
Vilka som tillhörde den första styrelsen är svårt att
säga eftersom protokoll helt saknades. Men J P Jansson, Gustav Eriksson ,
(nybygge-Gustav), P E Strand och PG Kvist var några av de allra första. De
äldsta tillgängliga stadgarna är daterade 1908 undertecknade av P G Pettersson,
Daniel Jansson, A G Andersson, C L Eriksson och Karl Jansson.
Många förtjänta att nämnas för ett hängivet och uppoffrande
arbete under kooperationens hårda genombrottsår.
Andra
följde väl i spåren,
Plöjde,
harvade och sådde.
Men
det var de stora gamla som
med odlarspettet kom.
Så har Fabian Månsson en gång skrivit och detta passar
alldeles utmärkt på de män som här presenteras.
P G Pettersson var gruvarbetare, men hade en
tid varit rallare. Han var far till nuvarande (1956) länsbostadsdirektör Erik
Gonäs. Från rallartiden hade han kanhända ärvt sitt något hetsiga humör men
samtidigt också rallarens kamratliga och rejäla uppträdande. Som en god kamrat
var han alltid villig till arbete och slit.
Daniel Jansson, lugn, sansad och plikttrogen.
Han var en tid före Malmborgs ankomst tillfällig föreståndare och hedrades som pionjär
vid Konsums 50-årsjubileum.
C A Carlson, f. d. gardist. Sedan gruvarbetare. Duktig karl
när det gällde skrivning och räkenskaper. Full med lögnhistorier och en glad
prick.
A G Andersson,"masen". Han var
masmästare i hyttan. Mångårig styrelseledamot och sparkasseman. Lugn och
stabil. Även han hedrades som pionjär.
C L Eriksson var en mångkunnig man. Han var
finsnickare till professionen men dessutom skräddare, skomakare, målare,
urmakare och flygplanskonstruktör??. Han var dessutom musikalisk och byggde en
hel del musikinstrument. I debatten var han en av de stilla men visste alltid
vad rätt var. Hedrades som pionjär vid jubileet.
Johan Eriksson (kattbäckjohan), gruvarbetare,
intelligent, lugn, vaken och sansad men envis på rätta sättet. Fackföreningsman,
som underhandlare gav han aldrig upp en god sak.
Karl Jansson (Björnhyttkalle), mångårig
styrelseledamot, optimist och en lidelsefull slitvarg.
K E Lundgren, också han gruvarbetare och
gammal fackföreningsman och mångårig styrelseledamot i Seger. Omutlig, lugn och
trygg.
C A Svensson, Blötberget. Den verkliga pionjären
när det gäller föreningsliv. Optimist och filosof. Ett liv fyllt av arbete och
slit har inte förmått att avtrubba gosselynnet och tron på framåtskridande,
trots sina nu (1956) 79 år. Han är fortfarande bibliotekarie för Blötbergets
bibliotek där han känner och kan redogöra för varenda bok. Han är likaledes
ordf. i föreläsningsföreningen och har väl aldrig uteblivit från en föreläsning.
Han är en god historieberättare och har ett minne som aldrig
sviker. Han ser rosenrött på tillvaron men döljer inte allvaret och plikten när
han citerar Dan Anderssons manande ord till kolvaktaren:
Somna
inte! Somna inte in!
Du
kan väckas av en helvetes brand
Och
den brödlösas lott kan bli din!
Johan Jansson, skogvaktar-Johan, en nobel
fin gentleman, mekaniker till yrket, lugn, säker och sansad. En klippa som
säker tillflykt.
Karl Sunesson, far till lutsångaren med
samma namn. Drömmare och idealist.
Många fler, som under förhållanden, svårare än vi är vana
vid idag, har gjort en stor insats. Deras dagliga arbete var hårt och
arbetstiden lång, men på kvällarna samlades man i butiken för att gemensamt och
lösa problem som ständigt dök upp.
Organisationen var ny,
erfarenheterna ringa eller inga och svårigheterna stora. Sammanträden pågick
ofta till långt inpå natten och nästa morron skulle man upp kanske redan vid
3-tiden till en ny dags arbete.
Heder
åt dessa män !
Butikskulturen var inte
så hög på den tiden. Man möttes i dörren av en odör, blandad av snus, sill,
fotogen, läder, mm.
I butiken såg man en rostig järnkamin och intill den en plåttunna med 200 liter
fotogen, samt ett sirapsfat. I taket hängde klackjärn, träskor, seldon,
Fenixlyktor mm. Hur var då priserna vid den tiden?
Här några prisexempel
från 1904.
Rågmjöl, 0:17 kr/kg–Vetemjöl,
1:45 kr/kg–Socker i topp, 0:68 kr/kg–Kaffe, orostat, 1:25 kr/kg–Salt fläsk,
1:35 kr/kg–Smör, 2:15 kr/kg.
Hur mycket fick man för
en dagpenning år 1904 resp. 2001? (ungefär)
1904
2001
Vetemjöl 9,3 kg 165 kg
Margarin 1,7 kg 35 kg
Smör 1,5 kg 22 kg
Socker 3,7 kg 70 kg
Kaffe 2,0 kg 17,5 kg
Köttfärs 2,5 kg 14 kg
Fläsk 2,0 kg 8,3 kg
Efter konkursen 1918
måste föreningen avvecklas. Efter sammanbrottet övertogs affären av en privat
företagare. Den första var Einar Andersson, Falun. Han sålde snart rörelsen
till Bromzelius, också falubo. Därefter blev det bröderna Andersson och sist
Sahlberg.
- o -
KONSUM
I Ludvika fanns en kooperativ förening,
KONSUM.
1927 uppsökte en
delegation från Gonäs chefen för Konsum Västerbergsslagen i Ludvika, Backman,
och försökte få dem att öppna en butik i Gonäs. Backman lovade det under
förutsättning att omsättningen skulle bli minst 60 000 kr/år.
På nyåret 1930 kunde butiken öppnas. Delegationen som uppsökte Backman 1927
var: K E Lundgren, K M Danielsson och Harald Jansson.
Med tanke på det krav
på en omsättning på 60 000:- kr per år som ställdes vid starten i Gonäs, kan
det vara intressant att läsa:
Medlemsrådets rapport över verksamheten under år
1951.
Omsättningen har ökat
med 22786:-kr, till 286 520:-kr. Ökningen motsvarar 8,6 %. Sett mot det gångna
årets prisstegringar är ökningen inte så stor, om ens någon.
Prisstegringen beräknas
nämligen till 15 %. För att dock fullt rättvist kunna bedöma resultatet, måste
man också ta hänsyn till att en viss standardsänkning i verkligheten ägt rum,
åtminstone under årets senare del. Troligt är väl att detta förhållande i viss
mån påverkat köpkraften.
Några egentliga klagomål
har inte framförts till medlemsrådet. Det brännande spörsmålet är väl byggnadsfrågan,
som när detta skrives dessbättre ser ut att kunna lösas under innevarande år.
Medlemsrådet vill till
sist tacka medlemmarna för det resultat som uppnåtts, samtidigt som vi uttalar
den förhoppningen, att när vi nu får en ny butik ska kunna uppvisa ännu bättre
resultat.
Gonäs i mars
1952.
Harald Jansson Erik Myllergren
Annie Vanberg Frank Pettersson
När KONSUM Dalarna
startade, blev det större krav på att alla föreningar skulle vara lönsamma.
Konsum i Gonäs bedömdes inte vara det, och 1 september, 1989 stängdes affären.
Nu måste man in till Ludvika för att handla i Konsum. För de yngre var inte
problemet så stort.
De flesta hade bil, och många hade sitt arbete i Ludvika. Värre blev det för
många äldre. PRO-föreningen skickade en protestskrivelse.
Det hjälpte dock inte.
Nu kom några privata affärsidkare: Daun, en Stockholmare, Edit Danielsson.
Någon gång 1999-2000 stängdes affären helt.
Den kooperativa handelsföreningen som startade
1902, och betjänat gonäsborna i nästan 90 år, var nu ett minne blott.
- o -
Gonäs
Elektriska Distributionsförening u.p.a.
Den 1 december 1919 tecknades kontrakt mellan, Stora Kopparbergs
Bergslags Aktiebolag, Kraftverken (säljare), och Gonäs Elektriska
Distributionsförening u.p.a. (köpare)om leverans av elektrisk energi intill
ett effektbelopp av maximalt 10 kilowatt
i form av trefasig växelström om normalt 60 perioder per sekund och ca 380/220
volts spänning.
Leverantören ska även
uppföra en tornbyggnad av trä för transformatorstation i Klinten, samt fria
körningar. Vidare framdraga högspänningsledning från huvudlinjen till
transformatorstationen i Klinten.
Den som undertecknat
kontraktet för köparen var:
G A Lagerqvist, K A
Pettersson, Johan Jansson, Jakob Andersson och Robert Tegel.
Ledningsnät och
installationer gjordes klart under vintern och redan i februari 1920 var det historiska ögonblicket inne, då strömmen
kunde släppas på. I många Gonäshem lyste
nu elektriska glödlampor.
Hela
anläggningskostnaden belöpte sig till ca 26000:- kronor. Största delen av detta
belopp inbetalades kontant! Och
redan ett par år senare var praktiskt taget hela beloppet betalt.
Sedan den första
glädjen lagt sig grävdes dock stridsyxan upp. Som läget var så saknades
elmätare, varför strömförbrukningen betalades per ljuspunkt. Där fanns möjligheter
!
Någon kanske lyckades
få tag på en större lampa än vad som föreskrivits. Kanske man inte släckte när
andra tyckte att borde göra det. Dessa hiskeliga lagöverträdelser höll på att
bli orsak till allmänt slagsmål. Det kom dock att inskränka sig till böter.
Vederbörande till straff och androm till varnagel, som det heter.
Om föreningen bildades
vid den tiden är inte helt säkert, men det är det tidigaste som jag hittat om
den.
Den första styrelsen
kan, enl. prot.1920, ha varit följande personer:
Ordf. Claes Svensson, v.
ordf. J E Andersson, Kassör Gustav Wikström, sekr. Robert Tegel och v sekr.
Johan Hedman.
- 1920 hade föreningen
50 medlemmar, som tillsammans hade 268 ljuspunkter
- 1924 hade föreningen
54 medlemmar med tillsammans 316 ljuspunkter.
– 1930 hade antal
ljuspunkter ökat till 561. Totala förbrukningen under året har varit 11362 kWh.
Genomsnittpriset har varit 15,8 öre per kWh.
Lägger man till
årsavgiften blir priset 18 öre per kWh.
-
1938 hade
föreningen 93 medlemmar. 130 mätare fanns. Totala förbrukningen har nu ökat
till 22054 kWh.
Den 30 september 1939 tecknade föreningen ett kontrakt med
Trafikaktiebolaget Grängesberg - Oxelösund.
Föreningen överlåter
utan ersättning alla Föreningen tillhörande ledningar, anläggningar och
apparater. Från och med 1 juli, 1939 övertager Trafikbolaget Föreningens distribution
av elektrisk ström.
Trafikbolaget förbinder
sig att senast 1 juli 1941 så hava ombyggt och förstärkt Föreningens
distributionsnät, att alla de av Föreningens nuvarande förbrukare av elektrisk
ström som så önskar det kunna erhålla elektrisk hushållsström.
Kontrakt-tecknare för
föreningen var: Harald Jansson och Gustav Eriksson.
Efter att
Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund nu tog över ansvaret och driften av elnäten
och el-leverans till Gonäs så hade inte föreningen så värst mycket att handlägga.
I och med detta beslut
har föreningen upphört med sin huvudsakliga verksamhet.
En viss uppföljning och
kontroll att det fungerade som det skulle, hade dom några personer som skötte
om.
113
Gonäs El. Distributionsförening.
Verksamhetsberättelse
för 1940 - 1955.
/avskrift av
originalet/
Undertecknade, sedan
1939 styrelse för Gonäs El. Distr. Förening, får härmed till föreningens möte
lämna följande redogörelse över verksamheten under dessa år.
Distributionen
överläts 1939 till Trafikförvaltningen varför föreningen sedan dess inte haft
annan verksamhet än att förvalta de medel som då funnes, samt enligt
mötesbeslut, ordnades en del ytterbelysning.
Början gjordes med en
lampa i byns centrum, men så kom kriget med åtföljande stora svårigheter med materialanskaffning.
Detta gjorde att det blev en längre tids uppehåll. 1947 uppsattes fem lampor
efter Stationsvägen. Stolpar till denna linje fick vi av Trafikbolaget, mot att
vi rev en linje i Slogsveden.
1950 startade nästa
etapp då ett möte beslutade att sammanlagt 8 lampor skulle uppsättas vid
viktigare vägkorsningar. Arbetet utfördes sommaren 1951.
Då nätet överläts till
Trafikbolaget fick vi löfte om att disponera 600 W för ytterbelysning. Detta
offertbelopp har nu överskridits med 400-500 W, men genom frivilligt tillmötesgående
från Trafikbolaget har vi erhållit även detta belopp gratis. Dessutom har vi
erhållit ström till julgranen gratis.
1940 fanns i disponibla
kontanter 1200:- kronor, men för att
inte tära för hårt på det kapitalet beslöts att till första etappen göra en
uttaxering på 6:- kronor per fastighetsägare. Detta belopp inbetalades av de
flesta. För andra etappen beslöts uttaxera 15:- kronor. För denna uttaxering
resterar ännu efter 5 år en hel del trots upprepade påstötningar.
Arbetet skulle efter
mötesbeslut utföras i egen regi och för utfört arbete skulle utgå en ordinär
timpenning. Det visade sig emellertid i många fall vara svårt att få erforderlig
hjälp, varför arbetet för den som skulle leda det hela blev onödigt betungande
och tidsödande. En del var dock mycket villiga att hjälpa till, och frågade
inte heller efter betalning. Lite större intresse för saken skulle i hög grad ha
underlättat arbetet för dem som fått mötets uppdrag att ordna med arbetet.
I extra uttaxering har för sista etappen inbetalts
1035:- kronor, vartill erhållits i kommunalt anslag 500:- kr, samt 10 stolpar.
Kostnaden för denna sista etapp har utgjort c:a 2100:- kr. Lampkostnaden har
under den gångna tiden utgjort 350:- kr.
Därtill kommer kostnad
för byte av lampor samt reparationer, c:a 125:- kr.
Underhållskostnaden
kanhända förefaller stor, men förklaras av, att vissa tider har många lampor
slagits sönder med berått mod. Det har funnits tillfällen då samtliga lampor
efter stationsvägen jämte tre armaturer slagits sönder på en enda kväll. I en
del fall har dom skjutits sönder med salongsgevär.
Styrelse är enligt
utdrag ur föreningsregistret: Johan Danielsson, Georg Axelby, Gustav Eriksson,
Axel Nilsson och Harald Jansson. Suppleanter är: Viktor Danielsson, Birger
Danielsson och Levi Andersson.
Firman tecknas av Georg
Axelby och Harald Jansson. Styrelsen har under den tid denna redogörelse omfattar
ej uppburit något som helst arvode.
Balansräkning.
Tillgångar Skulder
Kontant i kassa 32:15 Överskott
820:79
Å Handelsbanken 169:70 Kronor
820:79
Å KF:s sparkassa 92:94
Diverse inventarier 25:-
Anläggningstillgångar 1:-
Anläggningsmaterial 500:-
Kronor 820:79
Gonäs i maj 1956.
Harald Jansson Gustav Eriksson Viktor Danielsson
Diverse
protokollsutdrag:
-
Vid möte 1933 gjordes en erinran till de medlemmar som
själva lagar sina "proppar", att ett dylikt förfaringssätt är belagt
med böter, samt att i händelse av eldsvåda, att försäkringstagaren går miste om
försäkringsbeloppet.
-
Vid årsmötet
1941 beslöts bl.a. att alla skulder till föreningen, utom de som resterar för
strömförbrukning, avskrives. Ett förslag att använda föreningens medel till
flyttning av anslagstavlan, bifölls. Förslag om en 20-årsfest överlämnades till
styrelsen.
-
Vid mötet 1941,
20 april, beslöts att föreningen ska kvarstå, men att intet arvode skall utgå
till styrelsen. Enligt tidigare beslut angående ytterbelysning vid
vägkorsningar inom Gonäs, framkom ett förslag om att tillsvidare uppsätta 6 st.
Förslag: vid posten, vägkorsningen mellan Snöklinten och Halvars, Perviks, Slogsveden,
vägen ned till Nybrofallet eller vid Ernst Danielsson, samt vid vägkorsningen
vid s.k. Myllergatan.
Detta syns vara det
sista protokollförda årsmötet.
Avslutningsvis:
1973 fick Ludvika
Elverk ansvar för den direkta driften av anläggningen. Ägarskapet kvarstod dock
hos TGO.
Från 1977 är det VB
Energi som är den helt ansvarige leverantören.
- o -
Gonäs
Socialdemokratiska Arbetarekommun.
Protokoll fört vid konstituerande sammanträde med
styrelsen för Gonäs arbetarekommun, söndagen den 15 mars 1925.
$ 1
Sammanträdet öppnades
av Claes Svensson, vilken vid kommunens bildande förordnades som sammankallande,
varefter styrelsen konstituerade sig sålunda:
Ordförande: Ordförande - Claes Svensson, Kassör - Myller
Johan Danielsson, sekreterare - Knut Svensson, vice ordförande - Myller Erik
Danielsson, samt vice sekreterare - Erik Pettersson.
Claes Svensson
Knut
Svensson Erik Petterson
Myller
Johan Myller
Erik
$ 2
Styrelsen beslöt att
anmäla kommunen för inträde i Sveriges Soc. dem. Arbetarparti genom
Partidistriktet, från och med den 1:sta april 1925.
$ 3
Beslutades att avhålla
kommunmöte söndagen den 22:a mars kl. 2 e.m. hos Johan Danielsson för att bland
annat företaga följande val:
Två stycken
styrelsesuppleanter, två revisorer jämte suppleant, samt en uppbördsman m.m.
$ 4
Styrelsen utsåg
undertecknad att vara kommunens korresponderande, varefter mötet avslöts.
Fridhem, Gonäs som ovan
F.A. Gustavsson
Sekr.
Detta var starten för
Arbetarekommunen i Gonäs. Det verkar som att mötet hölls i Svenssons hem i Fridhem.
Bestämdes ju även att nästa möte skulle bli hos Johan Danielsson.
De lokaler som fanns
att tillgå vid den här tiden i Gonäs var skolan och paviljongen, men ansågs väl
vara onödigt stora så här i början.
Sammanfattning från protokoll vid mötet de 22
mars, 1925:
-
Mötet öppnades
av ordf. Claes Svensson.
-
6 personer hade
anmält sig för inträde i kommunen, nämligen: K E Eriksson, Viktor Danielsson,
Axel Danielsson, Emil Danielsson, Holger Holm och G A Lagerqvist. Samtliga beviljades
inträde.
-
Val av två
stycken styrelsesuppleanter, K E Eriksson och Viktor Danielsson. Två stycken
revisorer: Axel Danielsson och Emil Danielsson. En uppbördsman: även till det
Emil Danielsson.
-
Bestämdes att
medlemsavgiften skulle vara kr. 1:50 per kvartal.
-
Till ledamöter i
5:e valdistriktet skulle föreslås Claes Svensson och Daniel Jansson.
-
Beslutades att
hemtaga 50 st. majblommor "Röda rosen". Valda att försälja dessa blev
John Rosin, Emil Danielsson och Holger Holm.
Dag som ovan, Knut Svensson
Sekr.
Justerat 24/5 av Claes Svensson
Ordf.
Den fortsatta verksamheten kommer nu att följas
medelst verksamhetsberättelser vart 5:e år. Dessutom ett mötesprotokoll från
1944.
Verksamhetsberättelse avgiven för tiden 1/1 -
31/12 1930.
Kommunens medlemsantal
var vid årets början 43 och vid årets slut 42.
Styrelsen har under
året haft 6 sammanträden, och har medlemmarna under samma tid varit kallade
till 10 ordinarie möten och 1 extra möte. Kommunen har också anordnat ett
samkvämsmöte, vartill medlemmarnas fruar samt ungdomsklubbens medlemmar varit
inbjudna. Red. Hallberg höll då föreläsning om en resa genom Estland, belagt
med ljusbilder.
Kommunen har även
anordnat offentligt föredrag med Gus. K Pettersson som talare. Ämnet var Demokratisk
Kommunalpolitik.
Ävenså har kommunen på
ett effektivt sätt agiterat och verkat
för tillslutningen till de under året hållna Landsting och- Kom.
Fullmäktigevalen.
Vidare så har man i
samband med "klubben" anordnat Julgransfest för sina medlemmar med
familjer, varvid förtroendeman Mattsson höll föreläsning om Joe Hill.
I övrigt är kommunen
representerad i de olika kommunala styrelser och nämnder.
Angående kommunens
ekonomiska ställning gavs följande rapport i koncentrerad form:
Inkomster för året 295,25 Kronor
Utgifter för året 242,50 -"-
Saldo till 1931 52,75 -"-
Styrelsen.
Verksamhetsberättelse angiven för kalenderåret 1/1
- 31/12 1935.
Styrelsen har under
året haft följande sammansättning: ordf. - Gustav Pettersson, v. ordf. - Karl
Erik Persson, kassör - Erik Jansson, sekr. - Emil Jakobsson, v. sekr. - Einar
Holm.
Gustav Einar
Arbetarekommunen har
under året avhållit 7 möten. Styrelsens protokollförda sammanträden under året
utgöra 6 stycken.
Kommunen
har under året firat 10-års jubileum. Som talare anmodades distriktets förre
ombudsman, Einar Lindberg från Borlänge att deltaga, och som beredvilligt
ställde sig till förfogande. Vidare inbjöds kretsstyrelsen, men ingen av denna
instutions medlemmar var närvarande. Från arbetarekommunens medlemmar röntes
även ringa intresse för denna fest, som resulterade i en förlust för arbetarekommunen på kr. 28:56.
Vid partidistriktets
kongress i Vansbro representerades kommunen av Valter Pettersson. Kommunen hade
anhållit och även beviljats fri representation vid nämnda kongress.
Till den 1:a maj
rekvirerades och försåldes 75 st. 1:a majmärken och 10 exemplar av tidningen,
1:a Maj.
Medlemmarnas antal
utgjordes vid årets början 46, och vid årets slut 45. Trots att ett antal nya
medlemmar inträtt i kommunen visar dock medlemssiffran tendens att sjunka,
beroende på att en del av medlemmarna av någon anledning, som inte styrelsen
känner, begärt utträde ur kommunen. Även föreligger utträdesansökningar från
innevarande års början.
Vi fäster årsmötets
uppmärksamhet på denna företeelse och anhåller hos årsmötet att denna fråga upptages
till behandling, och om möjligt utreds för att få kännedom
om huruvida denna avtrappning
av medlemssiffran kan ha orsakats av styrelsens sätt att utföra sina åligganden,
eller om orsakerna är att finna hos någon viss medlem inom styrelsen.
Vi erinra medlemmarna
om den, dem enligt solidaritetens och för sammanhållningens sak, åliggande skyldigheten
att säga allt, som var och en av medlemmarna eventuellt kan ha kännedom om angående
utträdena ur kommunen.
Under året har
anordnats en busstur till Gävle, som av alla deltagarna uppskattades på det
livligaste.
Arbetarekommunens
räkenskaper har under året fördelat sig enligt följande:
(summering)
Inkomster 353:77
Utgifter 271:41
Saldo t. 1936 82:36
Styrelsen.
Verksamhetsberättelse angiven för kalenderåret 1/1
- 31/12 1940
Styrelsen för Gonäs Soc
.Dem. Arbetarekommun får för verksamheten för år 1940 avge följande berättelse.
Styrelsen har under
året haft följande sammansättning.
Ordf. Axel Gustavsson,
sekr. Emil Jakobsson, kassör Erik Jansson, Övriga ledamöter, Birger Danielsson
och Axel Jansson.
Axel Gustavsson Emil Jakobsson
Kommunmöten.
Kommunen har under året
haft 4 protokollförda möten, med i regel dålig tillslutning från medlemmarnas
sida. Styrelsen finner för sin del beklagligt att intresset i så hög grad
saknas hos medlemmarna och vill på den punkten lämna frågan öppen för
diskussion vid årsmötet.
Medlemssiffran.
Medlemsavgifter håller
sig konstant och utgjorde vid årets början 35 manliga och 3 kvinnliga, samt vid
årets slut 35 manliga och 3 kvinnliga. Dessa siffror är inte tillfredsställande
enär det finns så många ungdomar inom kommunens verksamhetsområde som ur kommunens
och klubbens synpunkt borde vara anslutna till partiet. Även för de klubbister
som kommit upp i 20-årsåldern bör en anslutning till kommunen vara aktuell.
Representation.
Kommunen
representerades vid distriktskongressen i Borlänge av Axel Gustavsson samt vid
de flesta av kommunala samorganisationsmöten samt valkretsorganisation.
Kommunen har representanter i kommunalfullmäktige, kommunalnämnden, fattigvårds-
barnavårds - samt valnämnden i Ludvika socken.
Vidare har kommunen
ombud i ABF:s bibliotek samt Gonäs byggnadsförening.
Dala-Demokraten.
Agitation för
Dala-Demokraten har utförts dels av kommunen och dels av Klubbens medlemmar.
Postupplagan vid poststationen i Gonäs utgjorde 50 ex. vilket på grund av det
förhöjda priset får anses tillfredsställande, men styrelsen får påpeka att det
finns många arbetarhem där endast borgerliga tidningar läses.
Agitationen.
Agitationen för partiet
har för året gått i valets tecken. Agitationen har utförts av byombuden för de
olika delarna av byn. Broschyrer har sålts i några hundratal. Flygblad har
utdelats. Valfilmen visades vid ett agitationsmöte med 125 mötesdeltagare.
Vid mötet talade
Sigvard Gustavsson, Ludvika.
Resultatet av valet
blev för 4:e valdistriktets vidkommande, gott. Jämfört med valet 1936 fördelade
sig röstsiffrorna efter följande tablå:
Parti 1936 1940 Ändring
Högern 41 45 +4
Bondeförbundet 17 11 -6
Folkpartiet 43 15 -28
Socialistpartiet 124 16 -108
Kommunisterna 1 5 +4
Soc. Demokraterna 377 445 +68
Totalt 603 537 -66
Av 537 avgivna röster
fick vi 445, mot de borgerliga, kommunister och socialister 92.
Till sist vill
styrelsen tacka för visat förtroende samt framföra ett särskilt tack till våra
kommunala representanter samt alla som bidragit till det goda valresultatet.
Gonäs den 10 mars 1941
Emil Jakobsson Axel F Gustavsson
Sekr. ordf.
Erik Jansson
Kassör
Protokoll fört vid Gonäs Soc. dem. Arbetarekommuns
årsmöte i Folkets Hus den 2 mars 1944 (delvis).
§ 1
Mötet öppnades av ordf.
Arvid Risberg som hälsade de närvarande välkomna, samt föredrog styrelsens
förslag till dagordning, vilken godkändes.
§ 2
Att leda årsmötets
förhandlingar valdes Tore Lagerqvist och till sekr. Nils Nordgren.
§ 4
Som nya medlemmar
anmäldes och inröstades, Gustav Vald. Jansson, F.6/12 1906, Karl Gustav Backström
F. 8/11 1907, Samt en övergång från Ludvika arb. komm. Nils Nordgren F. 20/2
1910.
§ 7
Verksamhetsberättelsen
och revisionsberättelsen föredrogs och beslöts i likhet med revisorernas
förslag att bevilja styrelsen full och tacksam ansvarsfrihet.
Så företogs val för
kommande året, och styrelse blev:
Axel Gustavsson, Emil Jakobsson, David Jakobsson,
Erik Järlestig samt Nils Nordgren.
Suppleanter blev:
Bertil Pettersson, Einar Jakobsson och Tore Lagerqvist.
Revisorer: Gösta Karlsson,
E Steen, suppl. Karl Norman.
Ombud för ABF: Emil
Jakobsson, David Jakobsson, suppl.
Bertil Pettersson.
Uppbördsmän: Gösta
Karlsson, Bertil Pettersson, Einar Jakobsson.
Ombud till
Byggnadsföreningen blev, Emil Jakobsson och David Jakobsson.
§ 8
Programmet för mötet
var ett föredrag om sjukvårdsplanen i England.
Ur talet framgick att
planen bl. a. Skulle vara fri sjukvård för hela England och att alla barn
skulle få ett visst underhåll tills de blev vuxna.
§ 12
Mötet avslutades.
Dag som ovan
David Jakobsson Nils Nordgren
Sekr.
Ordf.
Verksamhetsberättelse för Gonäs Soc. dem. arbetarekommun
över verksamhetsåret 1945.
Styrelsen har under
året varit följande:
David
Jakobsson
Ordf. David Jakobsson
Sekr. Nils Nordgren
Kassör Erik Järlestig
Övriga ledamöter, Emil
Jakobsson, Axel Gustavsson, suppl. Einar Jakobsson, Arvid Wilker.
Styrelsen har under
året haft 5 st. protokollförda möten. Vidare har kommunen firat sin 20-åriga
tillvaro med ett pampigt möte där den nuvarande ombudsmannen Hilding Johansson
och klubbgänget medverkade. Julfesten avhölls gemensamt med ungdomsklubben. Ett
gemensamt möte med Blötbergets Arb. kommun har även ordnats med anledning av
den stora medlemskampanjen. Samtliga tillställningar var välbesökta.
Arbetarekommunen har
även representerat vid distrikt- och kretskampanjen samt i de flesta kommunala
instutioner. Vidare har ett flertal kommittéer valts för en del sociala
förbättringar. Således har i samarbete med platsens övriga organisationer en skrivelse
tillsänts skolstyrelsen för en förbättring av Gonäs skolas gymnastiksal. Vidare
arbetar en kommitté för att utröna möjligheterna att förbättra vägen från byn
till Gonäs station. Den förut valda tvättstuge-kommitten har under året arbetat
under svåra förhållanden enär byns befolkning visat ett så litet intresse för
en kommande tvättstuga. Frågan är tills vidare vilande och i stället har denna kommitté
fått i uppdrag att utröna möjligheter till ett bastubad i Gonäs.
En cirkel i
efterkrigsprogrammet har under vintern arbetat med ett tiotal deltagare. Vidare
har styrelsen hemtagit böcker, broschyrer och flygblad för agitatoriska syften,
som sålts eller delats ut.
Premurantanskaffningen
för Dala Demokraten har i likhet med föregående år skötts på ett mycket bra
sätt av klubbmedlemmarna. Postupplagan var vid årets början 59.
Medlemsantalet var vid
årets början 49 och vid årets slut 57. Således en ökning på 8 st.
Till sist uttalar
styrelsen den förhoppningen att det kommande verksamhetsåret må bliva ett lyckosamt
år för vårt parti och vår egen kommun, samt att den kommande styrelsen må taga
som sina första arbetsuppgifter ett internt samarbete med de tillsatta kommittéerna,
som har till uppgift att så snart som möjligt slutföra de för byns vidkommande
stora sociala förbättringar och att de i tid planlägger det kommande landstingsmannavalet.
Styrelsen manar även
medlemmarna till större aktivitet för den rörelse de tillhör, samt att de mer
flitigt än tidigare besöker kommunens möten.
Gonäs den 11/4
1946
Nils Nordgren
Styrelsen för
Gonäs Soc. Dem. Arbetarekommun får för år 1950 avgiva följande berättelse.
Styrelsen har under
året haft följande sammansättning:
Ordf. Gustav Wanberg
Sekr. Per Svensson Per Svensson
Kassör Arvid Lindberg
Övriga ledamöter, Nils
Jansson, Ture Wikström, Suppl. Emil Jakobsson, Gustav Backström, Elov Johansson.
Arbetarekommunen har
under året hållit 9 protokollförda möten. Vidare så har kommunen deltagit i
årets valrörelse för fullmäktige och landstingsmannavalet. Ett valmöte med film
och föredrag har hållits. Kommunen har även under året firat sitt
25-årsjubileum, som hölls på påskdagen med stor anslutning. Erik Gonäs som var
med vid kommunens bildande höll för övrigt högtidstalet.
Kommunen har
representerat vid distriktkonferensen och valkonferensen. Styrelsen har även
representerat vid samorg. samtliga möten.
Till medlemmar som
aktivt deltagit i årets valarbete, så får styrelsen framföra ett tack för deras
insatser. Resultatet kan anses vara mycket bra. Styrelsen anser att kommunen
med heder skilt sig från denna uppgift.
Om besöksantalet på
kommunmötena, så uttalar styrelsen sitt beklagande att det under året varit så
dåligt. Frågan bör snarast tagas upp till diskussion, om det går att få en förbättring
till stånd.
Gonäs i april 1951
Ordf. Kassör Sekr.
Gust Wanberg Arvid Lindberg Per Svensson
Med de första
protokollen från starten av arbetarekommunen i Gonäs, och de följande
verksamhetsberättelserna, kan det kanske anses att det givit en någorlunda bild
av Arbetarekommunens arbete de 25 första åren.
- o -
Gonäs
Socialdemokratiska Ungdomsklubb.
Möte i Gonäs paviljongen omkring 1935
NAMNFÖRKLARING
1. Hytt-Hjalmar
Jakobsson |
23. Einar Jansson, Mossen |
2. Okänd |
24. Myller-Elsa
Danielsson(Glad) |
3. Martin Jansson,
Mossen |
25. Svea Karlsson |
4. Okänd |
26. Edla Gustavsson |
5. Emil Jakobsson,
Snöklinten |
27. Valter
Gustavsson, Slogsveden |
6. Knut Svensson,
Fridhem |
28. Einar Holm,
Snöklinten |
7. Okänd |
29. Fritz Johansson,
Hagalund |
8. Valle Danielsson,
Slogsveden |
30. Axel Eriksson,
Eriklars |
9. Einar Johansson,
Hagalund |
31. Okänd |
10 Ivar Eriksson,
Hälla |
32. Okänd |
11. Algot Karlsson,
Hyttan |
33. Okänd |
12. Signe Jakobsson,
Snöklinten |
34. Gerda Svensson, Fridhem |
13. Slaggfalls Erik
Jansson |
35. Märta Israelsson,
Snöklinten |
14. Aron Svensson,
Fridhem |
36. Okänd |
15. Emil Danielsson |
37. Per Svensson,
Fridhem |
16. Gösta Jansson |
38. Viola Jansson,
Fridhem |
17. Lisa Rosin |
39.
"Flickornas" Alfred Karlsson, Väsmansbacken |
18. Okänd |
40. Harry Pettersson,
Hagalundsvägen |
19. Nisse Jansson |
41. Gustav
Pettersson, Fornells |
20. Ivar Jansson,
Mossen |
42. Anders Tegel,
Perviks |
21. Ellen Eriksson,
Eriklars |
43. Okänd |
22. Erik Pettersson,
Fornells |
|
Om Ungdomsklubben:
(utdrag ur
klubbens 15-års berättelse)
Gonäs SDUK bildades vid
möte i Paviljongen, Gonäs den 4 april 1928. Det var klubbister från Blötberget,
som gemensamt med Gonäs Arb. Kommun och ungdomskretsens dåvarande styrelse, som
gjort förarbetena för en ungdomsklubbs bildande i Gonäs.
Ovannämnd dag
medverkade red. Edvin Malmsjö från Ludvika. Efter hälsningsanförande av Artur
Svensson, Blötberget, höll red. Malmsjö ett föredrag över ämnet: "Den
socialdemokratiska ungdomsrörelsen genom tiderna".
Efter detta föredrag,
beslöts enhälligt att bilda Gonäs SDUK.
Redan vid starten
erhöll klubben 39 medlemmar.
Till klubbens första
styrelse valdes följande personer:
Ordf. Erik Pettersson
(Fornells), Kassör Einar Johansson (Hagalund),
Sekreterare Erik
Jansson, Övriga ledamöter, Birger Åman och Gustav Pettersson (Fornells).
Erik Pettersson Birger Åhman Gustav
Pettersson
Så snart som till nästa
möte hade medlemsantalet stigit till 58.
Man kan redan från den
första tiden av klubbens verksamhet, spåra ett starkt intresse för bildningsverksamhet
av olika slag.
Som ett led i dessa
strävanden, anslöt sig klubben omedelbart till ABF.
Som för alla nybildade
arbetarorganisationer kom klubbens ekonomifråga snart att göra sig gällande.
Med ungdomlig entusiasm upptogs den frågan till omedelbar behandling, och snart
anordnades ett antal offentliga tillställningar av olika slag. Samkväm, gökaftnar,
kamratmöten o.d. anordnades, ofta i syfte att stärka klubbens ekonomi. Man kan
också konstatera att ekonomifrågan hjälpligt lösts genom denna verksamhet.
Av klubbens verksamhet
i övrigt, lägger man märke till den öppna syn klubbisterna hade för då aktuella
politiska och sociala problem.
Vid nästan alla möten
diskuterades de mest skilda frågor, och bland dem som inlett diskussioner kan
vi nämna en del: Artur Svensson, Blötberget, Einar Johansson, Erik Pettersson,
Arvid Villker, Einar Holm, Erik Jansson, Gustav Pettersson m.fl.
Som ämne för dessa
diskussioner finner vi bland annat följande:
"Är ungdomen sämre
nu än förr?", "Fredsfrågan",
"Kan vi få ett bättre samhälle med penningens avskaffande"?,
"Vad menas med idealitet"?, "Dansen och idrotten" osv.
Redan på hösten av
första verksamhetsåret, bildades en studiecirkel i organisationskunskap med 15
medlemmar, och Erik Pettersson som ledare. Man sökte alltså med frivilligt
studiearbete att skapa en grundval för sitt organisatoriska och politiska kunnande.
Vid förbundskongressen
i dec. 1928 i Stockholm, representerades Gonäs och Blötbergets klubbar av Einar
Kvist, Blötberget.
Vid årsmötet i januari
1929, omvaldes Erik Pettersson till ordförande i klubben. Den 13 oktober samma
år avgick han emellertid, för att genomgå en. kurs på Brunsviks Folkhögskola.
Som ordförande i hans ställe valdes Einar Holm. Även under år 1930, var Einar
Holm klubbens ordförande.
Einar Holm
Under detta år fick klubben förtroendet att ha
kretsstyrelsen förlagd till Gonäs, med Ture Pettersson som ordförande. 1930 års
kretskonferens hölls också i Paviljongen, Gonäs.
(slut utdrag
ur…)
Klubbens verksamhet
fortsatte på samma positiva sätt under åren framåt. En viss tillbakagång av
medlemsantalet blev det under 1931, men vid 5-årsjubileet hade klubben 121
medlemmar, vilket är den största siffra som någonsin noterats.
Styrelsen bytte
sammansättning undan för undan under de 15 åren som har presenterats här ovan.
Som ordföranden kan nämnas, Erik Pettersson, Einar Holm, Valter Pettersson,
Birger Danielsson, Anders Tegel, Tore Lagerkvist, Ann-Gret Gustavsson, David Jakobsson, Sven Andersson (masens
Sven), Ture Vikström (1942).
Ska man försöka att
sammanfatta det man läst om de första 15 åren i klubbens verksamhet, så kan man
väl säga att föreningen fick en lyckad start, mycket beroende på det brinnande
intresse som många medlemmar visade. Utan att glömma någon, så måste det sägas
att Fornellsbröderna och Einar Holm hade en stor inverkan på utvecklingen i
starten.
"Masens"
Sven Andersson
Fortsättning med tiden 1943 till 1948.
Styrelsen hade år 1943
följande sammansättning: Ordf. Bertil Pettersson, sekr. Eivor Josefsson, kassör
Ivar Jansson samt Fritz Gustavsson och Henry Sundström.
Verksamhetsåret, 1943,
präglades av de många inkallelserna, men medlemsantalet har hållit sig tämligen
konstant. Samarbetet har under året varit rådande mellan närliggande klubbar mestadels
i form av programutbyte.
Ävenså har klubben i
samarbete med Gonäs Koop. Kvinnogille deltagit i den s.k.
fältjulklappsinsamlingen vilket har givit ett lysande resultat.
Vidare har klubben på
två av arbetarekommunens anordnade agitationsmöten medverkat med lättare underhållning.
Ordförandeposten
uppehölls 1944 av Ivar Jansson. Under året bidrog klubben ekonomiskt till den
av organisationerna gemensamt anordnade barnfesten. Även 10:- kr anslogs till
ABF:s bibliotek. Klubben har även varit arbetarekommunen behjälplig vid årets
valrörelse.
År 1945 övertogs ordf.
posten av Ture Wikström. Klubben höll ett stort upplysningsmöte med Erik Söderström som talare. Klubben var också
med och startade en folkhögskolekurs i Blötberget. Fyra av klubbens medlemmar
deltog i denna. Vidare var tre studiecirklar i arbete med sammanlagt 15 deltagare.
Under år 1946 återtog
Ivar Jansson ordförandeskapet. Verksamhetsåret var mindre gott på grund av klubbens
dåliga ekonomi. Ivar Jansson frånsade sig ordförandeskapet, och till ny
ordförande valdes Ture Wikström. Glädjande nog tycks intresset återigen aktualiserats
för klubbarbetet, vilket resulterat i att en hel del unga nya medlemmar vunnit
inträde. 70 % av medlemmarna besöker som regel klubbmötena.
Ungdomens dag och de
sedvanliga jul- och påskfesterna har arrangerats, vilket givit goda ekonomiska
resultat, varvid klubben åter har kommit att vila på stabilare grund.
Intresset för klubbens
arbete har givetvis växlat under de gångna åren, men glädjande nog har klubben
hela tiden hållits vid liv, och har alltid goda förbindelser varit rådande
mellan klubben och förbundets olika instanser. Kriget med med därav följande
militära inkallelser skapade givetvis speciella svårigheter, men dessa övervunnes
och arbetet kunde snart återupptagas i samma utsträckning som tidigare.
Under den här
femårsperioden har följande medlemmar tillhört styrelsen:
Bertil Pettersson,
Eivor Josefsson, Ivar Jansson, Fritz Gustavsson, Arne Svensson, Ture Wikström,
Ingemar Carlsson, Gunnar Bergström, Allan Svensson, Eivor Holm, Sune Hellström,
Elis Pettersson, Elice Åhman, Allan Pettersson och Sven Jansson.
Om vi nu lämnar
verksamhetsberättelser och mötesprotokoll och läser de bevarade handlingarna i
övrigt, så kan konstateras att det fanns stor intern verksamhet inom klubben.
Här ser man att det kom fram verkliga eldsjälar som gjorde mycket för att
förgylla vardagen och verka för ökad trivsel inom klubben.
Tidningar inom Klubben.
Det tycks alltid
ha funnits medlemmar inom klubben som
haft lätt att uttrycka sig i både tal och skrift. Detta innebar bl.a. att det
skrevs tidningar som skulle läsas internt inom klubben.
Några som kan nämnas
är, "Framtidens Hopp", "Brandfacklan", m.fl.
Här skrevs kåserier och
dikter, författade av medlemmar.
Jag vill gärna återge
någon av de mycket intressanta appeller som Valter Pettersson har skrivit
(1934-35). Dessutom två dikter av Ingvar Danielsson och Einar Holm.
Appell 1.
Jag ser mig själv som
en femtonåring, nyligen ingången i klubben, sitta och lyssna på debatterna
under ett klubbmöte.
Här väcktes mitt
intresse för den socialdemokratiska rörelsen och de dagspolitiska frågorna.
För min personliga del
betraktar jag klubben som en samlingsplats för ungdomen för att skapa
kamratskap och enigt uppträdande i solidaritetens tjänst, liksom även en plats
där ungdomen kan uppbygga sina andliga egenskaper.
Klubben har också
säkerligen uträttat en del i denna by.
Allt mer och mer har
slagsmålromantiken försvunnit till förmån för en vidare och klarare syn på
tingen. Det är uteslutande till vår heder om vi i fortsättningen går på samma
väg.
Arbeta i klubben
kamrat! som om du arbetade för dig själv.
Överse med
småsintheter, satsa för fortsatt framgång för Gonäs Socialdemokratiska Ungdomsklubb.
Appell 2.
Med varje generations
framträdande följer också nya tankar och idéer. Då man kan befara, att de nya
idébärarna kan inympa friskt blod i de stagnerade tankegångarna, måste man ge
dem en möjlighet, att låta deras basuner ljuda. Men här måste vägar beredas för
att sprida de nya företeelserna bland de stora massorna på ett effektivt och
fruktbringande sätt.
/Fornells
Valter Pettersson/.
Fornells Valter. Troligen på ett SSU-läger.
Dagens dikt.
I Gonäs bott en folkvild stam
Den spridit skräck där den dratt fram
Båd karl och kvinns var lika
Dom ej en tum gav vika.
Men nu har blitt en annan ton
Dom liknar mest ett dårhushjon
Och alla samma fråga tugga
Var får man lära jitterbugga?
Det dansas både dag och natt
Dom är av själva hin besatt
Hur skall detta månne sluta
Det börjar starkt åt Säter luta.
Ingvar Danielsson i början av
1940-talet.
Men det är många fler
som bidragit till innehållet i tidningarna. Här finns en dikt inför valet 1934,
av Einar Holm.
Det stundar val!
Valbasunen ljuder!---
Landsting och fullmäktige,
Alla partier nu bjuder
Sina allra allsmäktige.
2.
Från kojan i skogen,
Från palatset i stad
Går den i ålder mogne
till urnan, att göra sitt val.
3.
Valmötenas oändliga rad har börjat.
Alla partier sina demagoger har sänt,
Att förkunna något de röjt
Under senaste tiden som hänt.
4.
Av partier med diktatur uti
Det finnes så många i riket
Men det hindrar ej vår demokrati
Att göra framsteg som äro rikast.
5.
På idrottsspråket-"Alla tiders"
Är Sillén den som mest är radikal
Därför gäller det minst det är tider
Att göra hans parti till neutralt.
6.
Av höstens val vi kan förvänta
Ett resultat som aldrig förr
Om ej vi går i väntan
På demokratin tills tanken dör.
7.
Därför må det bli en hederssak
För oss kamrater
Att av bygdens väljare göra demokrater
Som med oss, vårt parti till
seger skall föra.
8.
Killevippen med sitt gäng
Går till anfall mot de våra
Detta gör han som den bästa dräng
Men o-ve vad han Leninismen försvårat.
9.
Kamrater, bliv med i agitationen
Som en god rekryt i våra led
Och förhindra reaktionen
Som hotat våra leder bryta ned..
10.
På söndag börjar vår agitation
Som första signalen från våra led
Kamrater bli med i agitationen
Den som stryker är feg.
Einar Holm
Ur "FRAMTIDENS HOPP", november 1934.
UPPMARSCHEN.
Lördagen den 10
november 1934 hade 10000 socialdemokratiska ungdomar från hela landet samlats
till möte i Stockholm. Bland dessa tiotusen var fyrahundra dalkarlar, och kan
även tilläggas att Gonäs var representerat av fem klubbister.
Bland de fem klubbister
från Gonäs var även Undertecknad med och vi anlände till Stockholm på lördagsmiddagen.
Det första vi fick göra när vi kom dit var att leta på våra inkvarteringsställen,
där vi mottogs mycket vänligt. Vi var nämligen inkvarterade hos partikamrater
som upplåtit sina hem för oss.
Vi hade rätt god tid på
oss innan vi skulle infinna oss på Norra Bantorget för att deltaga i
fackeltåget, så vi hann ju se en del av staden. Det var mycket att titta på för
en landsortsbo. Min kamrat var mycket intresserad av kvinnornas röda läppar och
deras silkesklädda ben.
Tiden gick och klockan
blev halv sju och vi skulle samlas på Norra Bantorget för fackeltåget.
Vi skulle gå från
Bantorget (?) till Norrmalmstorg, och vi var uppdelade i elva grupper med var
sin musikkår, samt mycket kraftiga fanborgar i spetsen.
Dånet från en musikkår
hördes; det var första gruppen som marscherade iväg. Nu kommer turen även till
oss då vår musikkår "brände av" en marsch, och med facklor i händerna
tågade vi åstad. Vi slingrade oss fram genom Stockholms gator. Det var en
imponerande syn att se gamla partivänner stå med blottade huvuden utefter
trottoarerna och bevittna vår uppmarsch. Vi passerade även Hjalmar Brantings
grav, vilken var omringad av marschaller.
Så stod vi då efter 20
minuters marsch på Norrmalmstorg, där den ena gruppen efter den andra tågade in
under sång och leverop. Samtliga fanor samlades kring den provisoriskt
uppställda estraden och det blev en fanborg på inte mindre än 700 fanor.
Nu besteg en man
talarstolen, det var vårt förbunds ordförande Vallentheim, som höll ett med
intresse fyllt föredrag över ungdomens problem och vårt förbunds ställning förr
och nu. Hans föredrag avslöts med livliga applåder. Efter hans föredrag sjöng
en kör från Stockholm några nummer. När sången tystnat bestegs talarstolen av
utrikesminister Sandler, som lyckönskade vårt förbund och hoppades att vi
skulle gå framåt i samma takt som på de fyra senaste åren, både kvantitativt
och kvalitativt, så att vi kan ta vid efter dem som nu är i elden för vårt
lands och folks bästa. Ett fyrfaldigt leve utbringades för Sveriges Socialdemokratiska
Ungdomsförbund och för den Socialdemokratiska rörelsen i sin helhet.
Sedan Internationalen
sjungits skildes var och en åt sitt håll.
Vi fick nu kasta oss in
i storstadens nöjesliv, men vad vi gjorde på natten offentliggöres inte.
Söndagen var också en trevlig dag. Förbundskongresserna öppnade, vilket vi fick
lyssna på genom radio.
Nu var det dags för en
middag på NORMA-restaurangen som verkligen smakade bra. Därefter ett besök på
Skansen, där vi gick och drev tills det var dags att leta sig till Centralen
för hemresan.
Det var en uppmarsch
som vi inte ska glömma så snart!
"Fem
Gonäsklubbister"
Klipp ur protokoll:
Mötet 18/1 1931.
Styrelseval: Till ordf.
efter Einar Holm som undanbad sig återval, valdes Birger Danielsson. Sekr.
Valter Pettersson. Ledamot Elis Jakobsson. Styrelsesuppl. Signe Jakobsson och
Ebba Fredriksson. Till revisorer omvaldes Gustav Pettersson, Emil Danielsson
och Axel Jansson.
Revisorsuppl. Omval av
Märta Israelsson och Lisa Rosin.
Uppbördsmän, Anund
Eriksson, Ebba Fredriksson, Georg Danielsson Viola Jansson och Ragnar Johansson.
Från mötet 12/3 1933.
En inbjudan från Räfvåla
SDUK förelåg och upptogs till behandling. På förslag av Arvid Risberg beslöts
att de som skulle följa med skulle samlas vid Konsum kl. 6.30 fm., och att de
sedan skulle färdas dit gående. Beslöts.
Styrelsemöte 16/11 1933.
Beslöts att ordna
Luciafest den 12 december. Till kommitté och tablåspelare utsågs:
Kommitterade: Styrelsen
Luciabrud: Greta Risberg
Bugare Lisa Svensson
Brita Norgren
Tärnor: Karin Wikström
Viola Norgren
Karin Norgren
Inga Norgren
Judith Hellström
Vandrare: Börje Norgren
Utan funkt Anna
Risberg
Gunhild Tegel
Biljettpriser:
Kaffe 35 öre
Dans o tablå 50 öre
Möte 29/3 1938.
Einar Holm rapporterade
från fankommittén, att det inköpts fanspets och hel montering från Köping för
65 kronor.
Gösta Jansson lämnade
en del uppgifter om 10-års jubileum som
kommer att gå av stapeln på påskdagen.
Rektor Alf Ahlberg
kommer att hålla föredrag samt Eklund från Brunnsvik bidrager med sång till
luta. Holger och Halvar Karlsson ansvarar för en kabaré. Mignon dansorkester
svarar för dansmusiken. Rapporten godkändes.
Möte 5/9 1939.
Val företogs till den
nya styrelsen och suppleanter.
Följande kamrater
valdes: Arne Svensson, Maj-Britt Karlsson, Sven Andersson och Fritz Gustavsson.
Henry Sundström, Valter
Danielsson och Ann-Gret Gustavsson kvarstår fortfarande i styrelsen.
Styrelsen fick i
uppdrag att själva konstituera sig.
Från
starten av klubben, 1928, och 15 år framåt var det verkligen uppåt. Men
vad hände sedan?
En titt i verksamhetsberättelser
kan man bara konstatera:
– År 1943 hade klubben
19 ordinarie möten, antal medlemmar var vid årets slut 58. Ordf. var Bertil Pettersson.
– År 1946 hade klubben
haft endast 4 ordinarie möten, antal medlemmar var vid årets slut 38. Ordf. var
Ivar Jansson.
– År 1947 hade klubben
haft 7 ordinarie möten, antal medlemmar var nu 28. Ordf. var Ture Vikström.
– År 1948. Nu hade
klubben ökat till 31 medlemmar. Ordf. Åke Myllergård.
– År 1949. Nu hade
klubben 32 medlemmar. Ordf. Sven Jansson.
– År 1952. Nu hade
klubben 29 medlemmar. Ordf. Holger Hultberg.
En
visa som troligen har diktats och sedan sjungits på klubbens 25-års jubileum,
1953.
Men av vem? Troligen
Ingvar Danielsson.
Klubbvisa.
Vi sjunga en visa om SDUK
Båd om pojkar och flickor ni här höra få
Kanhända den retar en del
Men i så fall är det erat eget fel
Det nog händer en del saker på den här sta´n
Alltemellan som månen går sin lugna ban
Så stopp! Fall inte i sken,
för det ni nu får höra och se´en.
2.
Allan Pettersson har skaffat sig en gammal båt
Så på Väsman ska nu bli en helt annan låt,
Om stäven det forsar och yr.
När han ut på den blå böljan styr
Och Elice hon står ju så käckt uti stäven
Och håller den gladlynte Allan i näven
Men som vanligt får motorn ej gas
Så sen får dom ro tillbaks.
3.
Gunnar Bergström och Sune har också ett åk
Och den har dom förankrat vid sin sommarkåk.
På böljan dom tar sig en sväng
Med armen om halsen på sin hjärtevän
Men då hörs nerifrån Ån ett hiskeligt dån
Det är Stig som har startat sin hembyggda pråm.
Stig säger, nära mej står ni still
Så får ni säga vad f-n ni vill.
4.
Uti klubben vi idrottar inte så mycket
Mest för fotboll har pojkarna fattat sitt tycke.
Till hagberget styr dom sin kos
Av varandra dom där söker göra mos.
Men i löpning där har vi den stora kanonen
Han är känd under namnet stålfarfardemonen
Sin största framgång han vann
När han till Värmland sprang.
5.
I klubben där har vi ju flera charmörer
Och flickor dom ofta och gärna förförer
Den största av dem är Sven
Han sina brudar kan räkna på fingrarna fem
I Falun han härjat bland sjuksystrar många
När han nu hemskickad blev
Var dag kommer tio brev.
6.
Ivar Jansson han har också flickor så många
Båd i Klinten och Täkten han söker dem fånga
Men mest han till Bergslagen far
Han tycker att Britt-Marie är så rar
När sen Ludvika vinner i fotboll en seger
Vad är engelska proffsen mot dessa strateger
Säjer Ivar så glad i sin håg
Månntro jag hos Vanbergs blir måg.
7.
Uppåt Myllerns där bor ju också en filur
Myllergård är hans namn, han känns igen eller hur?
I dansen han för sig så flått
Och sällan nåt motstånd från flickan fått
När han kommer i tagen går flickor ej säkra
Både gifta och ogifts får han då släta
Och han säger med sakkunnig min, man är nog ett hår utav
hin.
8.
Uti skogen vi har också två säkra skyttar
Å dom lurar på storskogens fyrbenta jössar
Och de skall till slut lura dom
Fast hittills dom har bara skjutit bom
Men när vinden sen skingrar den blåa krutröken
Så skådar man ryggen på den välfödda stöten
Han undrar hur det kan vara fatt
Kanske haren dött av skratt.
9.
Upp till Sunnansjö var lördag Einar har farit
Kanske är det en flicka som dit honom dragit
Men han nekar och säger bestämt
Efter flickor jag aldrig i livet har ränt
Henry Sundström han står i sin nya affär
Över trasiga cyklar han gormar och svär
JohnWennström på ASEA gjort debut
Så nu är semestern slut.
10.
Utav flickor i Gonäs det har vi så många
149Och alla så vill dom med pojkarna hångla
En del har ju redan kört fast
Och väntar så glad uppå bröllopsstass
Lilla Gun uppå kiosken, den glada korinten
Hon har valt sig den yngsta av bröderna
från Klinten
Sonja Eriksson ger Rune en kram
När han far tillbaks till stan.
11.
Majken Norman hon far nu var lördag till parken
Sen hon givit herr Dahlström från Sunnansjö sparken
Hon cyklar så lätt ett par mil
Fast hon är van vid att åka bil.
Gunnel Janssons egen grabb, jag vet ej vad han heter
Men i strumplästen mäter han dryga tu meter
Jag vet inte om dom har bestämt
Men nog rantar han efterna jämt.
12.
Uppåt Halvars där går varje lördag en sajlor
Han går för att träffa sin älskade Eivor.
Karl-Axel är namnet han bär
Och sin trohet och kärlek till henne han svär.
Gun-Britt Johansson säger jag är inte alls led
På att dansa en tjyvvals med flickornas Alfred
Med pojkar jag trivs och är säll
Helst en ny vill jag ha varje kväll.
13.
Ner i Konsum där går Margareta och stampar
När nån pojk kommer in i butiken och klampar
Hon ilar så raskt till vår disk
För att tacka honom så hjärtligt för sist.
Men när Björk hon får se vill hon äga en bössa
För i lördags han knöck hennes nyköpta mössa.
Men Björk hon inte gillar så värst
Kring Gustav Nilsson hon svärmar dock mest.
14.
En pianist vi nu hoppas ska få i vårt gäng
Och hon spelar ju både med fart och kläm
Hennes namn! ni nog kan gissa vill
Marianne är ju namnet hon lystrar till
När hon kommer från parken hon går ju så lätt se
Och säger min goding, vill du ha ett äpple
Hennes kind nu en rodnad bränt
Ni förstår ju att grabben var Bengt.
15.
Nu jag tycker det är tid på att sluta
Och ni önskar åt häcklefjäll sända mej och min luta
Men innan vi skiljs för nån dag
Så lova för klubben ta friska tag.
Om ni här ikväll nu har sårats av sången
Ni får ge igen när vi träffas nästa gången
Om ni i
vinter trevligt ska få
Bliv
medlem i SDUK !
SDUK: s klubbtidning. Kåserier, av Valter
Pettersson.
Fornells Valter Pettersson, som här var i 20-års åldern,
kom senare i livet att bli Länsbostadsdirektör i Gävleborgs Län.
Kastvindar över planeten.
Kåseri av Fornells Valter
Pettersson. (avskrift)
Vid
varje organisations särskilda högtid skildras i korta ordalag några av de mest
aktivas personalia.
Den som
håller i klubban och försöker klubba ned oss ibland heter Thegel, även av sina
närmaste kallad Anders. Han läser cirkulären med kläm och fart och i övrigt
stillsam och gudomlig. På sistone har hans aktier stigit i höjden, särskilt på
den kvinnliga sidan, beroende på att han inköpt en dragharmonika med vars ljuva
toner han lockar kvinnor och andra svaga varelser. Han har alltid bråttom.
Eva vid
protokollet, "dag som ovan", formulerar goda satser och smäller in
dem i protokollet. Vid vissa tillfällen måste hon ständigt hålla ett öga i
lokalen, särskilt vid besök av tjusiga Grängesbergare, och det andra användes
gör att snitsa ihop de konstiga paragraftecknen. Klingande skratt och gott
humör. Hon har alltid bråttom.
Likt
Sankte Per med sin nyckel står också vår kassör Pelle med sin kassaskrinnyckel,
granskande alla dem som vill ha pengar, och till stor fasa för den kontingentbetalande.
Ständigt oroad av nattliga utflykter kring bygden. Vid övriga tillfällen har
han också alltid bråttom.
Emil
Jakobsson, tänk vad kunnat förtjäna åtskilligt på detta papper. Nu får han
liksom de övriga nöja sig med några ord, fastän jag vet hur misslynt han kommer
att bli över en så kortfattad promemoria. Han skriver som en gud, inte vad
handstil beträffar ty den hör inte till den som står sig i konkurrensen i en
skönskrifttävlan, men satserna smeka vackert åhörarnas öron. Satserna glimta
som små solstrålar mellan arkens mörka rader. Jag har i hans brev på sista
tiden förmärkt en dragning mot Eros salvelsefulla läror. Tydligen har han sett
sig som en liten kerub dansa bland de söta älvorna i paradiset. Håll dig kvar
på jorden Emil, fastän du har bråttom jämt.
Artur
Pettersson, den trogne mötesdrabanten, vem har bevistat mötena så flitigt som
han. Lugnet och tryggheten personifierad hos Artur.
F.d.
sekreteraren och kassören Gösta Jansson knallar fortfarande med i lunken, trots
att en del mallankommande intermezzon har inträffat på senaste tiden. Han är,
när han kommer med "Frihetsbunten", den söndagsprommenerande
allmänhetens fasa. Ingen kommer förbi honom då.
Annat är
förhållandet när undertecknad blir tvingad att sitta och vänta medan han äter.
Då försvinner allt annat för hans tankar. Hela arméer kan marschera förbi utan
att bli antastade. Blott den rykande maten fångar hans intresse. Han har alltid
bråttom.
Risberg,
oppositionsmannen från Våghalsen med de radikala impulserna, är en stor
humorist. På senaste tiden har han visst förlagt en del av sitt verksamhetsfält
till Grängesberg. Mina antaganden är här endast baserade på rykten, men enligt
vad han sade till mig en kväll denna vecka, måste allt detta vara sant…. I dagarna
tillträder han en ny befattning, nämligen som beväring i Sollefteå. Han är
dessutom ostadig som ett höstväder.
De som
här omnämnts kommer i ett kommande nummer att antastas och avklädas i all sin
nakenhet inför offentligheten. Ingen bör känna sig säker. Alla som känner ett
tryckande samvete må ändra sin livsföring i den riktningen som för mot
salighet.
Frid
vare med eder tills nästa gång. Val.
Festarrangörer.
Spelning
på hippor och fester önskas av kapell med nytt stort dragspel och en 2000-årig
fiol samt en 2 meter lång gitarrspelare.
Hänvändelse
till tel. 9, Gonäs.
Främlingar på besök.
Av Valter Pettersson (i
skämtsam ton)
Vid vårt
förra möte insteg tre främlingar i lokalen, samtliga charmanta och
chevalieriska, åtföljda av respektive damer. Vår artighet bjöd oss att genast omfamna
dem och hälsa dem välkomna med faderliga välkomstklappar, inte kyssar, ty detta
ansåg vi de åtföljande damerna kunde bestå dem med. Efter det ritualmässiga
ordnandet av frisyren intog de sina platser i den luxulösa salongen, dock inte
under det permanenta takdroppet som finns i lokalens nordöstra ände. Carlberg
som är materialist formade sin giftiga mun till följande fråga: bjuder ni på
kaffe? Nej svarade undertecknad, inte nu.(jag tänkte säga, sådant har du väl
fått i Fridhem). Hans anletsdrag mörknade och jag tvingade säga för att trösta
honom: kom nästa gång, kanske du kan få. Med nickningar, tydande på gillande
och belåtenhet. När Eva läste sitt protokoll, gjorde sig Rydén först märkbar.
Rune
stolpade fram till talarpodiet och i väl valda ord framlade sitt evangelium för
folket.
Han har
i fortsättningen vägrat att tala för oss om vi inte anskaffade en talarstol.
Han är nämligen van vid en sådan den guldlockige charmören.
Det blev
synd om den stackaren efter mötets slut. Hans kumpaner försvann som agnar för
vinden, eller rättare för kärlekens orkaner. Jag som alltid är medlidsam bjöd
honom ett par timmar på mitt enkla tjäll för att i någon mån lindra hans
kvalfyllda smärta, medan han inväntade de övriga som kämpade för livet på andra
fronter.
Efter
vad jag senare erfarit, retade de övriga den stackarn för det olyckliga
äventyret.
Referenten.
Uppmaning.
De som
äro ansvariga för Gonässläktets bibehållande och förökning göres uppmärksamma
på det betänkliga underskott på kvinnliga medlemmar som existerar i Gonäs.
Befolkningskommissionen.
Framtidens Hopp
Redaktör: Valter Pettersson
Tryckeri: Red. Skrivmaskin
Gonäs den 23 aug. 1934
GLIMTAR.
Avskrift från originalet:
Strider och tvister
kännetecknar Europa av idag. Som en sista kraftansträngning försöker
kapitalismen, i socialistisk förklädnad, att upprätthålla ett dödsdömt
samhällssystem, nämligen det privatkapitalistiska.
Den rörelse som vill skapa en
annan tingens ordning sopas bort, brutalt och hänsynslöst. Ett block av
diktaturer har bildats, från Östersjön i norr till Medelhavet i söder. Där
lyder parollen: "tänk ej utan lyd, annars är ditt öde beseglat"
Med den förändrade
samhällsordningen i nämnda länder, har faran för en ny världsbrand åter trätt i
förgrunden. Tyska nazisterna ropa efter hämnd och revansch. De inrikes
politiska oroligheterna i central-Europa, har medfört en febril upprustning hos
de övriga stormakterna. Brådskan är stor, man förbereder sig till en kraftmätning
som kommer att bli fruktansvärd för hela mänskligheten. Ja, allt detta är
resultatet av det nationella nydanings- och uppbyggnadsarbetet, som försiggår i
de diktaturstyrda länderna.
Den enda ljusglimten som för
närvarande kan skönjas är Norden. Mitt uppe i svåra kristider, har de nordiska
folken givit sin röst för demokratin, som giva människan möjlighet till fritt
tankeutbyte och självbestämmanderätt.
De nordiska länderna och
England har egentligen blivit den internationella arbetarrörelsens enda fasta
punkt. Många av våra kamrater, som lever under diktaturernas fångenskap, önska
säkerligen inget hellre än att få komma i samma ställning som oss.
Må vi därför i fortsättningen
slå vakt om vår frihet och som en förebild för andra, gå i täten för skapandet
av det nya. Vi få icke tröttna i vårt betydelsefulla arbete, ehuru allt ter sig
ganska mörkt, utan fram och åter framåt mot vårt gemensamma mål, socialismen.
"Inter"
Årg. 2 Tidning för Gonäs
SDUK Nr. 1
ANMÄLAN. Valter Pettersson.
Avskrift från originalet.
Med
varje ny generations framträdande följer också nya tankar och idéer. Då man kan
befara, att de nya idébärarna kan inympa friskt blod i de stagnerade tankegångarna,
måste man giva dem möjlighet, att låta deras basuner ljuda. Men här måste vägar
breddas för att sprida de nya företeelserna bland de stora massorna på ett
effektivt och fruktbringande sätt.
Nu har
även ett par företagsamma personer lyckligtvis konstaterat, att det även inom
vårt samhälle, finnas en del personer med slumrande förmågor och därför har en
redaktion bildats, för att möjliggöra utgivandet av ett språkrör, som gör
anspråk på att vara ett bland de högst stående i kulturellt hänseende. (måtte
läsekretsen även efter en genomläsning av tidningen även bekräfta detta
anspråkslösa uttalande).
Emedan
redaktionen vinnlagt sig om att endast föra ett renodlat och samvetsgrant
språk, befaras att tidningen kommer att förbjudas i Tyskland, för tyskfientlig
propaganda.
I
föreliggande nummer ha vi äran att presentera en del kända förmågor på
pennfäktarnas område. Läsekretsen kommer att påtrugas både lyrisk och prosarisk
tillverkning. De mera svärmiskt anlagda står för den lyriska fabrikationen. Vår
kåsör är en mycket bestämd man. Han lämnar alltid sina manus i rätt tid och håller
sig borta också bestämt varje lördag och söndag.
Med
förhoppning om att tidningen mottages med pukor och trumpeter av en begeistrad
läsekrets väntar sig redaktionen en mängd lyckönskningstelegram.
P.S.Till
de eventuellt missnöjda inlämna vi vår ansökan om nåd och förskonsamhet
Redaktören..
Vad menas med kultur, av Einar
Holm.
Avskrift av originalet.(skrivet
omkring 1935-36)
När man
i pressen och i böcker finner ordet kultur, tänker man inte så noga på vad
ordet egentligen innebär. På den senaste tiden har detta ord, som har en så
mångfaldig betydelse börjar allt mer komma till användning i våra böcker,
tidskrifter och tidningar.
Vad
betyder då egentligen ordet kultur? Man skulle kanske enklast kunna definiera
detsamma som andlig och materiell odling. För oss som är unga och som en gång
ska bli det kommande samhällets bärare, vi skall i främsta rummet göra klart
för oss vad kultur är och hur den verkar. Kulturen står i nära samband med samhällsutvecklingen,
man skulle t.o.m. kunna påstå att samhällets grundval vilar på kulturen.
Allt som
i ett land är och blir förbättrat det man kan kalla för en materiell odling.
Jag
skall här välja några exempel så det blir lättare att förstå. Vi förflyttar oss
till Tyskland, där vi kan välja exempel i massor. Av detta land har andra
länder fått taga sina lärdomar, ty det har helt enkelt varit ett föregångsland.
Man kan nu ställa den frågan: Har kulturen i Tyskland höjts eller sänkts sedan
Hitler kommit till makten? Om man ser vilka massaker som där förekommit, som
att bödelsyxan skoningslöst fått gå fram över oskyldiga människor. Koncentrationslägren
och de bokbål som brunnit så skall man om man dömer rättvist, finna att kulturen
i Tyskland är på reträtt. Detta kan man inte kalla för materiell odling.
Om man
tar detta exempel mera i skärskådande finner man att det från högsta
statsledning påbjudit lagar för folket, så att de ej fritt får hävda sig. Genom
denna lagbundenhet så måste det vara givet att statsledningen än den
bestämmande myndigheten även både den materiella och andliga odlingen.
Detta är
i stora drag hur den materiella odlingen verkar och i någon, vilken uppgift den
har att fylla. Så har vi den andliga odlingen som kanske har ännu mera vital
betydelse för det unga släktet. För att inte trötta den ärade läsaren längre
lovar jag att inte gå in på detta spörsmål, men lovar att i ett annat nummer av
tidningen redogöra för detta ämne på ett mera övertygande och lättförståeligt
sätt än vad denna artikel är.
15/7
Einar Holm
Gonäs kooperativa kvinnogille.
Under 1930-talet och en
bit in i 1940-talet fanns även ett kvinnogille med anknytning till
Kooperationen. Vem som tog initiativ till föreningen vet jag inte, men på ett
foto från omkring 1935, ser man vilka som var medlemmar.
Bakre raden fr.v. Elin
Steen, Linnéa Johansson (Billing), Märta Skoog, Elsa Persson, Alma Danielsson,
Emma Eriksson.
Främre raden fr.v. Anna Lundgren, Hilda Svensson, Hilda Karlsson, Elin Almqvist.
Kvinnogillet 1941 på Folkets Hus trappa.
Bakre raden från
vänster: Iris Johansson, Agda Jansson, Helga Karlsson, Milda Norman, Alma
Myllergren, Elin Steen, Hulda Persson,
Gunnel Karlsson.
-Främre raden: Anna Johansson, Hilda
Svensson, Elsa Lindberg, Linnéa Johansson.
Kvinnogillet såg som sin uppgift att hålla ett vakande öga
på hur butiken sköttes, och att komma med förslag till förbättringar. Detta med
avsikt att föreningen skulle behålla sina kunder.
De gjorde även en hel
del resor för att studera förhållanden på likartade föreningar på andra orter.
Till viss del var det säkert lite av nöjesresor också.
Ett par foton från en
sådan resa till Västerås, 18/7 1937, kommer här:
Vänstra bilden: fr. vänster, Anna-Lisa Berglöf, Ragnhild
Danielsson, Ingegerd Haraldsson.
Högra bilden:
framför fr. v. Henry Johansson, Lars Johansson (Billing), Yngve
Johansson (Billing).
Övriga fr. vänster: Alma Danielsson, Anna Johansson,
Hulda Gustavsson, Elna Danielsson, Hilda Svensson, Annie Jansson, Milda Norman,
Linnea Johansson (Billing), Elin Steen, Jenny Eriksson, ???; Gunnar Bergström,
Allan Svensson.
Kvinnogillet
ordnade även fester och trevliga sammankomster för medlemmar med
familjer, men även för allmänheten.
Här en bild från luciafirande i Paviljongen 1935.
Flickorna från vänster: Alice Svensson, Ingegerd Jansson,
Maj-Britt Karlsson, Bojan Svensson, Anna-Lisa Berglöf. Judas är okänd.
Gonäs Kvinnogille deltog även i, KVB Kvinnogilles
Samarbetskommitté, som hade möten på olika orter.
1939 september deltog Hilda Svensson och Elin Steen.
18/10-42 i Konsumlok., Ludvika, 6 delt. från Gonäs
14/3-44 i -"- -"- , 7
" -"-
29/9-46 i FH
Sörvik , 1
" -"-
17/10-62 i DOMUS
-"- , 5
" -"-
19/3-63 i
Frit.gård, Morgårdsh., 3 "
-"-
1/3-65 i
DOMUS , 1
" -"-
Pensionärsföreningen, PRO.
Verksamhetsberättelse för 1968.
Ordf. har under året varit Harald Jansson
Sekr. -"- Olga Bergström
Kassör -"- Elna Danielsson
V. ordf. -"- Erik Jansson
V. sekr. -"- Lalin Jansson
Medlemsantalet har minskat något till 35 i Gonäs och 33 i
Blötberget. Summa 68.
Gymnastiken har bedrivits i samma omfattning som tidigare
och med Märta Gullmar som ledare. Samtliga 15 deltagare har överlevt och tycks
befinna sig väl. I varje fall återkommer de troget år efter år.
Studieverksamheten har glädjande nog varit ganska livlig,
kanske till stor del beroende på att överste studieorganisatör Knut Danielsson
och ABF: s Henry Nilsson gjorde ett besök med sina "injektionssprutor" innan säsongens
början.
Under våren 68 hölls avslutning på gruppen, Pensionär
Idag och i Morgon, Till avslutningen hade inbjudits E G Eriksson, Knut
Danielsson och Henry Nilsson.
Under säsongen 68 - 69 har 13 deltagare i Gonäs och 9 i
Blötberget läst ämnet, Ögat och belysningen.
Gonäsborna har dessutom fortsatt med kursen om Danmark, i
akt och mening att preparera sig för eventuellt deltagande i någon av de
danmarkresor som pensionärsföreningen planerar.
Kretsen har haft månatliga sammankomster under vintermånaderna.
Sammankomsterna har alternerat mellan Gonäs och Blötberget.
Vid dessa sammankomster har förekommit sång och musik av
kretsens egna krafter. Till ett av dessa möten hade inbjudits socialnämndens
ordf. Inga Danielsson. Hon talade om socialvård och därmed sammanhängande
frågor, och redogjorde för olika former av hjälpverksamhet. En redogörelse som
livligt uppskattades.
Vid månadsmötena har vidare förekommit tips, frågesport
och en del annat i den vägen.
Det har då och då klagats över att frågorna varit svåra.
På detta kan man svara, att det som är svårt för en del är lätt för andra. Vid
genomgången visade det sig också att en hel del uppnår ganska höga poängsiffror.
Skulle alla frågor vara så lätta att alla klarade av dom
så vore det hela värdelöst. Det blev ingen gymnastik för geniknölarna och
ingenting lärde man sig.
Det kan också nämnas att det gjorts ett förtvivlat försök
att återuppliva "Korven". Ett par nummer har utkommit, men det är
svårt att få medarbetare. Det är inte redaktionens fel om det blir ytterligare
en tidningsdöd i landet!
Kretsen har i egen regi ordnat tre bussturer under sommaren.
En till Nås, en till Kopparberg- Kloten-Söderbärke och en till Granliden. I
Kopparberg besågs bryggeriet under sakkunnig ledning, varefter man bjöds på
förfriskningar. I Söderbärke intogs middag på Söderbärkegården.
Resan till Granliden blev med säkerhet en upplevelse och
ett minne för de flesta. Vi mottogs där av ciceroner som sakkunnigt och
trevligt informerade om och visade hemmet varefter vi bjöds till kaffebordet. Under
Kaffet bjöds vi på ett livligt uppskattat underhällningsprogram med musik, sång
och tal. Efter besöket gjordes en busstur runt Grängesberg som just då kunde
visa upp sina grannaste höstfärger.
Vi vill till slut uttala vårt tack till medlemmarna för
visat intresse, till musikanter, till Märta Gullmar för gymnastiken och till
Folkets Hus-föreningarna för att lokal ställts till förfogande utan kostnad.
Det sistnämnda ett förhållande som vi hoppas
inte behöver upprepas. Kretsen har nämligen fr.o.m. i år
erhållit ett kommunalt anslag till hyra.
Resultaträkning.
Inkomster Omkostnader.
Lotterier 571:- Resor 1951:-
Auktioner 482:75 Kaffe 417:74
Kaffe 405:20 Lotterier 205:48
Gissn. o tips 23:55 Riksorg. 19:-
Resor 838:- Diverse 17:25
Årsavg. 124:- S:a kronor 2601:47
Tidningen 12:30
Årets underskott 144:47
S:a kronor 2601:47
Balansräkning
Tillgångar.
Ing. balans 1/1-68 905:33 Kronor 905:33
Skulder.
Årets underskott 144:67
Disponibla medel 31/12-68 760:66
Kronor 905:33
Gonäs i mars 1969
Harald Jansson, Elna Danielsson, Olga Bergström, Erik
Jansson, Lalin Jansson.
Tidningen
"KORVEN".
På initiativ av Harald startades en intern tidning för
pensionärsföreningen i Gonäs - Blötberget.
Att tidningen fick namnet "korven" hänsyftar
helt naturligt på det sedan lång tid tillbaka kända uttrycket "Gonäskorvar".
Det lär enligt en artikel i tidningen ha sin grund i följande:
Enligt "de äldste", som man säger, får man gå
tillbaka till den tid då prästerskapet skulle ha "tionde". Detta
innebar att de skulle ha en tiondedel av produkter som jord och ladugård gav. En
tiondedel av slakt, potatis o.s.v. Det räknades som en naturaförmån som de hade
rätt till. Gjorde en bondmora korv och sylta m.m. av en slaktad kalv eller
gris, så skulle prästen alltid ha en tiondedel.
Nu berättades, att en av de då verksamma prästerna i Ludvika
var av den sorten att han att han alltid fick för lite. Han klagade alltid.
Detta gick med tiden de goda gonäsborna på nerverna. De höll
"krigsråd", och beslöt att nu skulle prästen en gång för alla tystas.
Han skulle få en korv, så han blev nöjd!!!
Vid nästa slakt tillvaratogs våmmen, fylldes med korvmat,
och skickades till prästgården med hälsningar från Gonäs.
När historien om våmmen blev bekant i trakten, tyckte något
kvickhuvud att denna sorts korv borde ha ett namn, och vad var då lämpligare än
att uppkalla den efter fabrikationsorten.
Det blev alltså "Gonäskorv".
Om den här historien som lever kvar är riktig, eller om
det finns fler versioner kan författaren inte gå i god för. Så har det i varje
fall berättats av en "ålderman" i byn, som var med redan 1874 och som
minns en hel del om förhållandena i gamla Gonäs.
Bepe
Vaktmästaren
i Folkets Hus, Gunnar Jansson, fyllde 50 år, och det föranledde
fölande notis i tidningen.
Hej å hå Gunnar Jansson
Redan väckarklockan ringer
Korta natten rullat undan,
Redan nya dagen gryr.
Har du sovit med din Agda,
Har du kysst till avsked kinden,
Har du druckit ur ditt kaffe
Så
sjung hej å hå!
Illustration
Krikon
Slöjd
och hantverksutställning. (ur
Korven 1967)
När nu Gonäs-Blötbergets pensionärskrets ordnar en sån
här utställning, så är det väl inte sådär förfärligt alvarligt menat. Man kan
väl säja att det en blandning av skoj och allvar.
Delvis ställer vi ut för skojs skull. Vi tycker nämligen
att det är kul att ha en hobby, att ha en avkoppling. Gör någonting som du kan
titta på och glädjas åt, och kanske även glädja andra med. Då först har livet
fått en mening och du själv kan känna dej tillfreds med tillvaron.
De alster som visas upp här har knåpats ihop med mycket
möda och tålamod. De är av vitt skilda slag. En del är bundna till en viss
tidsperiod och minner om tider då man själv tillverkade större delen av sitt husgeråd.
Tider då man kanske inte hade råd att hålla sig med nåt
så bräckligt som porslin.
En del av de utställda föremålen är tidlösa, en del möjligen
rena fantasifoster. Andra föremål har blivit någonting därför att naturen
skapat dem så.
Alla har dock det gemensamt, att de tål att visas upp. Sedan
får publiken döma.
Not. Såvitt jag kan bedöma så är det här den första utställningen
av det här slaget i Gonäs. Det kan nu konstateras att det har blivit en
återkommande årlig aktivitet, som pågår än idag, när det här skrives.
-
o -
UNGA ÖRNAR, GONÄS
Föreningen
bildades 24 oktober 1964.
Följande protokoll är från upptaktsmötet i Gonäs Folkets
hus 24/10-64.
$
1
Beslut om bildande av U. Ö. avdelning, tills vidare
lydande under Ludvika.
$
2
Val av styrelse: Ordf. Arnold Jonsson
Sekr. Lars Ottosson
Kass. Harald Jansson
$
3
Följande grupper beslöts att startas snarast möjligt:
Friluftsgrupp
Bordtennisgrupp
Hobbygrupp
Solörnsgrupp.
$
4
Såsom ledare för dessa grupper valdes:
Friluftsgrupp Bengt
Gunnar Trogen
Anders
Andersson
Bordt .grupp Lars
Ottosson
Sören
Lindberg
Hobbygrupp Stina
Nilsson (ska tillfrågas)
Solörn grupp Ellen
Ottosson
Sekr.
Lars
Ottosson
Vid
möte en månad senare, 28/11, beslöts följande:
- Stina
Nilsson välkomnades som ledare för Hobbygruppen, och som hjälpledare valdes
Karin Nyström.
- Som
hjälpledare till Solörngruppen valdes Berit Lindberg.
- Beslöts
att anordna en Lucia-fest gemensamt med Kvinnogillet och hjälp från Ludvika.
- Ett
skinklotteri skall försäljas av avdelningen.
Vid
mötet den 23/1 1969 var Harry Malmberg ordförande.
- Ordföranden
berättade från kretsens möte där Bernt Berglund föreslagit läger i Nornäs den 3
aug., med fjällvandring och övernattning i vindskydd.
- Han
berättade även att Gonäs UÖ deltar i barnfilmsklubben. Där kommer att visas
film i 45 minuter varje tisdag, och avgiften per barn blir 1:- kr.
- Stina
Nilsson föreslog gemensamt möte för byggnadsföreningen och UÖ.
- Förslag
från Harry Malmberg för resterande medlemsavgift att inkasseras med räkningar
till föräldrarna. Godkändes.
Avskrift av protokoll från ett årsmöte:
Styrelsen
för Gonäs Unga Örnar får för verksamhetsåret 1966 angiva följande
verksamhetsberättelse.
Styrelsens sammansättning: Styrelsen
har från föregående årsmöte den 23/3 1966 bestått av följande personer: Nils
Skoog, ordf., Harald Jansson, kassör, Siv Jansson, sekr., Bengt-Gunnar Trogen,
Berit Lindberg, Stina Nilsson, Ulf Svensson.
Möten: Under året har åtta protokollförda
styrelsemöten hållits.
Medlemsavgiften: Medlemsavgiften har under året
varit tio kronor per medlem.
Representation: Distriktskonferensen i Orsa
12-13/3, Berit Lindberg. Kretskonferensen i Ludvika de 12/2 av Siv Jansson,
Stina Nilsson, Ingrid Johansson och Berit Lindberg.
Höstupptaktskurs i Leksand den 10-11/9 av Bengt-Gunnar Trogen
och Berit Lindberg.
Verksamheten: Under året har följande grupper varit i verksamhet
.
Under våren:
Tonårsgrupp Bengt-Gunnar
Trogen
Sy- och
hobbygrupp Siv Jansson, Ingrid
Johansson och Anne-Marie Hellström
Modellgrupp Bengt-Gunnar
Trogen
Solörnar Maj
Skoog, Berit Lindberg
Under hösten:
Solörnar Maj
Skoog, Berit Lindberg
Modellgrupp Bengt-Gunnar
Trogen
Friluftsgrupp Nils
Skoog
Teatergrupp Ann-Sofie
Karlsson
Sy- och
hobbygrupp Maj Skoog, Berit Lindberg,
Eivor Ström.
Tonårsgrupp Bengt-Gunnar
Trogen.
Tonårsverksamhet: Tonåringar har förutom de egna träffarna
deltagit i den högertrafikskola som anordnats.
Idrotts- och friluftsverksamhet: Avdelningens medlemmar har
deltagit i de av kretsen anordnade arrengamangen. Dessutom har avdelningen
inbjudit kretsarnas övriga avdelningar till en utflyktsdag till Jätturn grottan.
Friluftsgruppen har även föreslagit ett tiotal badresor till Grängesbergs
badhus.
Läger: Avdelningen
har deltagit i kretsens läger i Orsa och Gensen.
Övrig verksamhet: Avdelningen
har ordnat en Luciafest med auktion, där avdelnings programgrupp medverkade.
Alla pensionärer i Gonäs var inbjudna. De visade ett stort intresse för festen.
Slutord: Det gångna
året har präglats av en god aktivitet. Då vi kunnat notera en ökning av
verksamheten, känner vi oss nöjda med verksamhet vi lyckats genomföra. Vi hoppas
även på samma goda resultat nästkommande verksamhetsår. Vi vill framföra ett
tack till ledare, föräldrar och organisationer som villigt stått oss till
tjänst i vårt arbete att nå ett resultat så bra som möjligt.
Vi hoppas att den nya styrelsen får samma goda stöd som
vi fått och ställer härmed våra platser till mötets förfogande.
Gonäs i februari 1967.
Nils Skoog , Harald
Jansson, Siv Jansson,
Bengt-Gunnar Trogen, Ulf Svensson, Stina Nilsson, Berit
Lindberg
Trivsam
fest i Gonäs-Folkan för örn-ledare i distriktet.
1969. (referat i Bergslagsposten)
Nils
(ordf.) och Maj Skoog samt Jan Ottosson (i mitten) förser sig vid "gåendebordet".
En verkligt stor ledarsamling inom Unga Örnar var arrangerad
i Gonäs Folkets Hus på onsdagskvällen. Värd var den nybildade örnavdelningens
ledare på orten, som härmed framträdde med den äran i större sammanhang. Ett
40-tal ledare från distriktet övervarar sammankomsten som främst syftade till
gemensam diskussion och utbyte av tankar och erfarenheter och samtidigt vara en
avkoppling från det verkliga ledarjobbet.
Hälsningstal hölls av ordf. för Unga Örnar i Gonäs,
köpman Nils Skoog och det hölls t.o.m. på vers till allas förnöjelse.
Initiativtagare var kretsledningen och ett anförande berörde
distriktsinstruktör Sonja Jarenius, Borlänge, den planerade trafikskolan inför
dagen H för tonåringar. Denna skola blir en verkligt stor sak som man skall
satsa hårt på inom distriktet till allas fromma. Harlys trio från Ludvika stod
för musiken, och under supén förekom allsång och bordsvisor, och med dans som avslutning
på kvällen.
Unga
Örnars luciafirande i Folkets hus 1969.
(ur Bergslagsposten)
Gott om tärnor och tomtar omkring sig hade Unga Örnars i
Gonäs Lucia. Sylvia Malmberg. Tärnorna fr.v. Elinor Becker, Anette Lagerqvist,
Maria Ljung, Carina Hellström, Ingela Jansson, Carina Danielsson, Ann-Kristin
Ström, Anna-Lill Karlsson och Anette Becker.
Tomtarna fr.v. är Hans Karlsson, Jan-Olov Carlsson, Magnus
Jonsson, Per-Arne Ström, Bengt Bååt, Jörgen Skoog, Conny Becker, Roland
Arvidsson, Mats Lindberg, Bengt Carlsson och Gunnar Bååt.
Ur DD:
Unga Örnar i Ludvika har en särskild tur med Vår Herre.
När man ordnar sitt traditionella sommarläger vid Örngården hör det till
traditionen att man skall ha finaste högsommarväder.
Så också i år. I helgen noterades en stor örnsamling som
räknade deltagare från Ludvika, Gonäs och Saxdalen.
I lägerledningen stod Siv Hedblom från Ludvika samt Berit
Lindberg från Gonäsavdelningen. I ledarteamet ingick vidare Maj och Nils Skoog
samt Bengt-Gunnar Trogen från Gonäs.
Protokoll
från mötet 29/1 1973.
Närvarande: Henry Nilsson, ABF
Gustaf Nilsson
Inger Johansson
Siv
Jansson
1) Sammanträdet
förklarades öppnat.
2) Val av
sekreterare. Valdes Siv Jansson
2 justeringsmän: Gustaf Nilsson
och Inger Johansson
3) Efter moget
övervägande beslöts att föreningen,
Gonäs Unga Örnar, skall
nedläggas. Avdelningens värdehandlingar, inventarier och ev. ekonomiska tillgångar
överföres till Unga Örnars Västerbergslagskrets.
4) Revision har
företagits och godkänts.
5) Mötet
avslutades.
Dag
som ovan
Siv
Jansson, sekr.
Justeras:
Inger
Johansson Gustaf Nilsson
- o -
Gonäs IK.
Här verkar det vara mycket svårt
att få fram uppgifter om föreningen.
Det jag lyckats få veta är genom att tala med personer som arbetat med
föreningen i slutet av 1950-talet och senare, samt egna minnen.
Troligen startade någon föreningen omkring 1940 +/- 3 år. De som tog
initiativet var troligtvis Gösta Karlsson och Henry Sundström. Gösta Karlsson var
vid den tiden skrothandlare och bodde i sin villa bakom Folkets Hus
.
Gösta Karlsson
I ett uthus hos Gösta hade Henry Sundström en cykelverkstad. Han hade några år
senare en sportaffär vid Täkten i Gonäs.
Vad föreningen sysslade med de första åren är jag inte helt säker på, eftersom
jag var ganska ung då.
Några minnen finns dock kvar. Fri idrott var något som var mycket aktuellt.
Gunder Hägg m.fl.
stjärnor var ju igång då, och det påverkade väl mycket. Någon idrottsplan fanns
inte i Gonäs då, utan man fick leta på någon annan lämplig plats.
Jag minns en sommar när
det var lågvatten i sjön Väsman. Nere vid "kanalen" där det var
långgrunt, låg sandbotten uppe som en stor fin sandplan.
Där gick det utmärkt att träna både löpning, längdhopp, höjdhopp, kulstötning(med
sotarkula), spjut m.m.
För att nämna någon framstående, så är det Frits Gustavsson från station, som
var duktig i höjdhopp. Ingemar Karlsson från Hyttan var en bra sprinterlöpare.
Ytterligare en
händelse vill jag ta med. Vi var till Räfvåla och tävlade mot dom i fri idrott.
Där fanns då en riktig idrottsplats.
Jag tror att Räfvåla vann överlägset, trots att vi hade med både Frits och Ingemar.
Att föreningen var igång 1948 vet jag med säkerhet, eftersom jag själv var med
då i ett bandylag. Vintern 1948-49 deltog vi i en byalagsserie i bandy.
Övriga lag var, Blötberget, Grangärde och Nyhammar.
Gonäs IK hade då
grön-vita tröjor.
Några namn från
Gonäs-laget: Ingemar Karlsson, Ture Wikström, Erik Wennström, Lars Billing,
Stig Danielsson, Axel Ottosson, Erland Möller(Ludvika), Ingvar Hagström(Ludvika),
Holmfrid Olsson(Ludvika) samt två bröder, Erik och Anders Andersson, som bodde
på "Täkten".
Målvakt var Arne
Sundström från Fredmundberget.
När vi skulle träna så fick vi hålla till på Fredmundbergstjärn eller Väsman.
En extra konditionsträning blev det, eftersom vi alltid fick börja med att skrapa undan snön.
Vad som mer kommit fram är att föreningen lades ner i början av 1950-talet. Den
återuppstod igen 1958 och var igång 2 år.
Ordförande den tiden var Kjell Lagerkvist, som då var bara 17 år.
Under mellantiden var det ändå sportaktiviteter igång. Hockey-Bockey, bordtennis,
skidor och en del annat.
Kommunen hade nu ställt i ordning en idrottsplan bakom skolan.
1972
återuppstod föreningen igen med Leif Karlsson, (son till Gösta Karlsson), som
aktiv ledare. Nu satsades mest på fotboll, men även orientering.
När det gäller fotboll så lyckades detta så bra att de
efter att ha spelat i den lägsta serien, VI, år 1984 vann serien och gick upp i
div. V. Detta var en sensation.
Det måste dock i sanningens namn sägas att det var nog
fler spelare från andra platser än de som var bosatta i Gonäsbyn.
Men visst kändes det härligt att ligga i en högre serie
än laget från grannbyn, Blötberget.
(tidn. klipp)
"Mr Gonäs", Leif Karlsson, tycker att det som
nu sker är det roligaste som hänt i Gonäs någonsin.
– Gonäsborna har upptäckt att vi finns till, säger han.
"Mr
Gonäs"
Här nedan presenteras laget som vann serien.
Bakre raden fr.v. Börje Carlsson, Roger Johansen,
Lars-Göran Källström, Conny Igelström, Torbjörn Karlsson, Leif Holmqvist, Tony
Carlsson, Stefan Silfverlin, Bosse Nordh.
Främre raden fr.v. Milko Oldengård, Mikael Blomgren, Ove
Igenström, Lennart Byberg, Jimmy Medén, Håkan Carlsson, Jonny Cramer.
1986 blev det en sammanslagning av Gonäs IK och IF Vulcanus
fotbollssektion. Laget spelar fortfarande i seriesystemet, och har som bäst
varit uppe i div. 4.
-
o -
När skolan lades ner rustade kommunen upp den för att
användas som ungdomsgård. Gonäs IK fick nu ansvar för att sköta lokalen, vilket
dom har än i dag.
Ungdomsgården öppnade nya möjligheter. T. ex. bordtennis.
Uppåt
igen för Pingisen i Gonäs.
Inte sedan dåvarande eldsjälen Mårten Mårtsén var i
farten har bordtennisen i Gonäs varit värd namnet.
Men
nu har intresset på nytt skjutit fart, tack vare entusiasten Lars Carlsson.
Detta är vad som hittills lyckats att få fram om Gonäs
IK.
Även
innan Gonäs IK bildades fanns intresse för idrott i byn.
Här kan vi se en
bild på Gonäs A-lag i fotboll år 1930.
Några som verkar bekanta: Anders Tegel, Hagalunds-Einar,
långa Sven från Väsmansbacken, Nybygge-Göran, Karl Valter från Hagberget.
Vems
åker är man och spelar på ????
- Troligen är det den plats där senare byggdes Folkets
Hus och Birger Åhmans hus (senare Einar Jakobssons).
- Ett
annat förslag är Simmelns åker bakom Hälla.
Huset i bakgrunden skulle då vara vid Källbacken.
Klipp
ur tidningen "Korven".
Aktiviteten i Gonäs IK har väl som i andra föreningar varierat under
åren.
I tidningen
"Korven" har man på ett humoristiskt sätt tagit upp, att man saknar
den tidigare återkommande skidtävlingen, Gonäsloppet
Idrottsföreningens
styrelse låg på rygg uppå sängen och begrundade värdet av Gonäsloppet
Det är klart det är bra, ett trevligt nöje och något för de unga att hoppas på
Ja, det är klart det är bra - men - ett stort besvär
Ska vi eller ska vi inte, ja det är här det tål att begrunda i många dar
Det frestar nog gruvligt på att ge sig ut i terrängen och lägga ett spår eller
två
Nej, jag tror vi ger
oppet
Då är det betydligt
bättre hemma i sovmojängen
Där kan man ligga och hoppas uppå
att snön tinar bort och marken blir grön
och sommaren kommer,
fager och skön
Det är förvisso ett
klokt beslut
sa styrelsen och vände
sej makligt på sidan
och slumrade snart och
andades ut
efter sitt allvarliga betänkande
Poetius
Beträffande Valborgsmässoelden på fotbollsplanen
Så sant som vi äga en fotbollsplan vi ärvde den alla lika
att sparka oss gula och
gröna
i både baken och syna
Därför vilja vi sparka
fritt
som förr bland armar
och smalben
och inte hindras på planens
mitt av en rishög.
Fy, för den lede!
-
o -
Intressanta
händelser m.m. i Gonäs.
Fredmundbergsmordet, och annat.
(från tidningsurklipp...)
Åren omkring 1915 bodde en ökänd
stråtrövare i Halvars, närmaste granne med Sköld Per-Johan Hedberg.
Det var Carl Ludvig Granlund. Han kallades "Gardist-Kalle" därför att
han exercerat som hästgardist. Han ansågs vara en av de mest beryktade
förbrytare i landet. Han hade flera mord på sitt samvete, men blev aldrig
fälld, eftersom ingen vågade vittna mot honom.
Den ökända s.k. Halvarsligan härjade vid den här tiden i Gonäs. Vilka som egentligen
var medlemmar i ligan fick man ingen riktig klarhet i. Att den inflyttade
"Gardist-Kalle" var med i ligan var dock ingen hemlighet.
Det började hända saker i byn .- Familjen Trogen i Halvars höll på att få sätta
livet till, när ett hagelskott kom in genom fönsterrutan och krossade en lampa.
- Lika illa gick det för en man nere i byn, som satt vid kvällslampan med
rullgardinerna nerdragna. Plötsligt kom en hässjestång infarande genom fönstret
över hans axel och mot en säng, där den sånär dödat hans lilla dotter, som låg
där och sov.
(se även - Gamla huset på
"Hälla")
En dag på sommaren 1916 hade Sköld Per Johan Hedberg kört till skogen för att
forsla ved till milorna.
Ett skott hördes. En stund senare hittade hans dotter Elin honom liggande med
ett "otäckt" skottsår i huvudet. Hatten hade ramlat av och blodet
rann.
"Gardist-Kalle" greps. Han svarade slött och likgiltigt på polisens
frågor men invecklade sig i tvetalan och överbevisades.
Vid tinget erkände han mordet och även ett tidigare, år 1901.
Han dömdes till livstid. Han avled inte förrän 1932 vid 80 års ålder. Sveriges
sista stråtrövare begravdes på statens bekostnad.
Tilläggas kan att ett bostadshus vid Stensbrofallet brann ner 1915. Mordbrand
misstänktes, och då närmast av "Gardist-Kalle".
Inget kunde dock bevisas. och inga vittnen fanns.
Halvarsmysteriet.
I mars 1925 förekom en
mycket uppmärksammad rättegång i Ludvika. Det handlade om ett påstått mord som
skulle ha skett 17 år tidigare, alltså 1908. Vid polisutredningen hade man
t.o.m. öppnat graven för att undersöka om det påstådda mordet hade skett genom
förgiftning med arsenik i välling. Det blev aldrig någon dömd för detta.
En teori var att
beskyllningen mot den anklagade var en hämndaktion p.g.a. någon missämja.
Rättegången blev mycket
uppmärksammad, även nationellt, och som vanligt på den tiden skrevs det visor
som även trycktes och gavs ut. (såldes).
En sådan visa har blivit
kvar, och det kan vara av intresse att läsa.
Avskrift av originalet, första sidan:
Den
mest spännande och sensationella
Rättegång
som förekommit inför Väster-
Bergslagens
domsagas häradsrätt i Lud-
Vika.
De tre första rättegångsdagarna
den
5, 6 och 19 mars 1925 är
Halvarsmysteriet
Författad
efter den belysning
tidningarna relaterat
Karl Johan Jansson
Mel.
Vid låga ryttartorpet
Pris
35 öre
Forts:
Avskrift av originalet, sista verserna:
Vid första rättegången,
en ritning förelåg
En interiör av rummen
och med dess många skåp
Och tröskeln in till
kammarn, där gumman bröt sitt ben
Blev även föreskriven,
men var dock föga men.
Nu vittnena framkallas att vittna en för en
Men alla tappat minnet och bevisningen blir klen,
O, märkligast om Hedman, som den gamla haft om
vård
De nätt och jämt kan minnas att hon bott på deras
gård.
Och dessa rättegångar, de lockat fulla hus,
Ty alla av intresse har väntat något ljus,
Åt någotdera hållet, men lurade de blev,
Nu Johan Axel frigavs, det är ju Hellbergs sed.
Om aldrig än så illa, om man har bra traktat,
Det aktar dock ej föga, ty en duktig advokat,
Han vrider stolt sitt huvud, och länsar varje ord,
Nu får vi bara gissa, att det där var
rävgiftsmord.
Nu är det mycket rabbel om både si och så,
Och många väntar säkert, på gåtan lösning få,
Det förefaller mystiskt, att Frisk så länge teg,
Och låtit skrutt regera, men han var säkert feg.
Men han sig ej vill ändra, det säger han bestämt
Fast utav detta allvar, gör mången blott ett
skämt,
Då tar vi nytt exempel, då han sig ter så fin,
Han sålde ju revolvern, åt han som sköt Brandin.
Det här var de sista 6 verserna av totalt 20
stycken.
-
o -
Den svåra bussolyckan, 1949.
En eftermiddag på
sommaren 1949 kom bussen från Ludvika och var just på väg in till hållplatsen
vid Johanssons kiosk.
Just när den kom till
bron över bäcken mellan Brittsandsvägen och kiosken, fick den möte med en lastbil.
Vägen var trång vid bron, så bussen och lastbilen fick inte plats. Lastbilens
flak som sticker ut fick tag i bussens högra sida och rev upp väggen efter
halva långsidan.
Passagerare som satt på
bänkarna vid den sidan skadades. En del blev mycket svårt skadade och avled senare.
Detta var den svåraste
olycka som drabbat folket i byn. Även folk från byarna efter Gonäs som var med
i bussen kom till skada.
Det blev en chock för
alla, och det dröjde länge innan man ville åka buss. När man gjorde det så undvek
man att sitta på höger sida.
- o -
Gonäsmänniskor
under 1900-talet.
Personer
som varit kända både i byn och utanför.
Fornells-bröderna.
Bergslagsposten 1974. (urklipp)
Snacka om Fåglums och andra Pettersöner. Vad har de som
inte bröderna Pettersson från Gonäs har? Erik, Valter, Gustav och Ture.
Erik och Valter är speciellt märkliga. Dels som personligheter
men mest ifråga om karriären. Båda blev länsbostadsdirektörer!!
Erik, som bytt efternamn till Gonäs var välkänd bostadsdirektör
i vårt län. Brodern Valter har samma syssla i Gävleborgs län.
Gustav sysslar med byggnadsverksamhet. Han är byggmästare
i Bomhus. Thure är butikschef för konsum i Stockholm.
De var söner till gruvarbetaren Fornells PG Pettersson
och Lina. Som jag minns så fanns inte deras far kvar, utan de bodde tillsammans
med sin mor Lina. Man kan nog säja att de hade växt under enkla förhållanden.
En berättelse om Harald Jansson
(1896-1970) i Gonäs.
Som väl har framgått av det tidigare, så har Harald varit
en stor källa när det gäller att fram fakta om Gonäsbyn från första halvan av
1900-talet. Han har skrivit intressanta skildringar om byn i allmänhet, men
även från de olika föreningar som han varit med i, oftast med förtroendeuppdrag.
Många tidningsurklipp har sparats. En kulturgärning.
Tycker att han är värd en presentation.
Det är dottern Ingegerd Carlsson som varit vänlig
och lånat ut det digra materialet.
.
Harald med makan Annie, omkring 1927.
Om
Harald: (utdrag från självbiografi)
Jag växte upp i en familj, där jag hade 4 syskon. Far var
hyttarbetare och tjänade 2:20 om dagen. Det säger kanske mer om samtidigt talar
om att ett kilo smör kostade 2:15, margarin 1:55 och socker 68 öre.
Jag kom rätt tidigt ut i förvärvslivet. Jag har föresten
inte haft mer än två anställningar i min dar, men jag har fått sparken tre
gånger.
Jag började vid en kristidsgruva som smedhalva för 1:- kr
om dagen på grovt gruvsmide.
Sedan hamnade jag på ett annat hundgöra. Där var det treskift
och 15-30 grader kallt på nätterna. Fortfarande 1:- om dagen.
På ett tidigt stadium kom jag ner i gruvan och fick prova
på allt möjligt. En tid skötte jag alla pumpar. Det var ett latmansgöra men
trist.
1914 bröt kriget ut. Då tappade bolagsledningen byxorna.
Dom greps av hysteri eller panik. Det skulle stoppas nästan allting. Inga
pengar hade dom, och vi fick nöja oss med "fläsklappar". Men det
dröjde inte så länge innan dom slog frivolt igen, och nu skulle det köras för
högtryck. Jag blev spelstyrare (gruvhissen), kompressorskötare och till slut
gruvelektriker.
Men kriget tog slut och ledningen föll pladask. Jag mötte
platschefen en dag ute på gruvbacken, och fick då besked att jag måste sluta,
för dom hade bara råd med en elektriker. Jag var yngst och fick gå.
(sparken nr 1).
Det gick en tid och jag var fortfarande kvar, när jag
stötte ihop med platschefen. Jag fick en utskällning för att jag inte gett mej
iväg. Jag svarade att jag inte tänkt sluta, om dom inte skaffade mej ett annat
arbete. Jaså var det inte något annat så var det lätt ordnat fick jag till
svar. Samma dag fick jag besked att jag fick börja på ASEA.
Arbetade först på en avdelning som senare flyttades till
Västerås. Jag sa ifrån att jag inte ville flytta med dit. Då blev jag först permitterad.
Efter några veckor blev jag kallad till Västerås för att börja där. Jag nekade
även nu, och fick besked att jag fick betrakta mej som avskedad.
Det avskedandet varade dock inte så länge. Dagen efter
ringde samma person och erbjöd mig arbete på relätillverkningen. Efter en tid
flyttade även den avdelningen till Västerås. Nu var det ingen som ens frågade
om jag skulle flytta med. (sparken nr 2).
Även nu hade jag turen att få ett nytt arbete ganska
omgående. Jag fick börja på jonventilverkstaden. (likriktarverkstaden). Här blev jag kvar i 25 år, varav 22 år med
ständiga resor som resemontör.
Så småningom blev jag tvungen att sluta när jag blev
pensionär.
Kommentar:
Jag vet inte om det här vad han menade med att få sparken för 3:e gången
Klipp
ur Bergslagsposten, ca 1987. (Uno
Lamm berättar om Harald.)
Från
Haralds långa ASEA-tid:
Klipp ur Bergslagsposten 1983.
:
Vad Harald inte nämnt något om i sin biografi, är att han
varit med i många föreningar i byn, och hade oftast förtroendeuppdrag.
Jag vet inte alla föreningar han var med i, men kan med
säkerhet nämna: Byggnadsföreningen, Kooperativa föreningen SEGER, Konsum,
Arbetarekommunen, Elektriska distributionsföreningen, Unga Örnar, IOGT-logen.
-
o -
Diverse
bilder på människor i Gonäs, före 1950.
Här vill jag påpeka, att val av
bilder inte enbart skett utifrån intressesynpunkt, utan även hur jag lyckats få
fatt i bilderna, och från deras ägare fått låna för kopiering.
Arbetare
vid Gonäs hytta. I början av seklet.
Från vänster:
Conrad Gustavsson, Gustav Jansson Slaggfallet, (bakom) Okänd, Daniel
Jansson Mossen, Axel Järlestig, Hjalmar Jakobsson, C A Carlsson (gardist),
Gustav Andersson (Masen), okänd.
Sitter på en trave järntackor från hyttan.
Ett
gäng gonäspojkar nere på "byn"
.
Sittande från vänster:
John Rosin, Aron Svensson
Stående från vänster:
?, ?, Birger Åhman, Eriklars Axel Eriksson, Myller Alvar Danielsson
(Myllergren), Fornells Gustav Pettersson, Gösta Jansson.
Erik
Persson. "Pell Erik"
Pell-Erik har cyklat ner till "byn".
Samlingsplatsen vid den här tiden var Johanssons Kiosk.
Bröderna Pell-Erik och Pell-Johan
på auktion i Normansgården.
Erik till vänster och Kalle till höger.
Lägg märke till hur vigt dom
"tvinnar" sina ben.
Rik-Sara
Sara Lisa Larsdotter, som kallades Rik-Sara, bodde ensam i sitt lilla hus tills
hon var över 90 år.
När hyttan var igång
arbetade hon där med att "boka malm". Stora malmstycken skulle krossas.
När hon blev gammal
gick hon omkring i byn och hälsade på. Man sade att hon skötte om den lokala
nyhetsförmedlingen. Alltid fick hon väl något att äta.
De sista månaderna i sitt liv fick hon bo på Fallet hos Maria och Gustav Jakobsson.
Hon dog i augusti 1934 och var då 91 år. En uppgift säger att hon var äldst i
Ludvika socken då.
Dan Andersson
Dan Andersson var under en tid före 1920 bosatt i Gonäs.
Han bodde först på övervåningen i föreningen Segers hus, och senare hyrde han
hos ett rum i posthuset hos C A Carlsson. Han bodde även hos Norgrens i Gonäsheden
därefter. Han dog 16 sept. 1920.
Carl Erik Hedman, Stensbrofallet, Halvars.
Carl Erik Hedman, född 1840-08-28 i Hyttriset, Nyhammar.
Död 1935-01-19 i Stensbrofallet, Halvars.
Kort levnadsbeskrivning:
Carl flyttade tillsammans med familjen från Nyhammar till
Iviken, 1847. Han började som
skomakarlärling när han var i 15-årsåldern, men blev senare "skjutspojke"
(kusk) hos Boethius i Sörvik. Han "exercerade" beväring på Salbo hed.
Efter det militära började han som gruvarbetare år 1862,
förmodligen i Iviken. Gruvorna blev sedan hans arbetsplats och stora intresse under
hela hans långa liv.
Bodde på 1870-talet i Väsmansbacken. Till Stensbrofallet
flyttade han den 21 november 1892. Där hade han då tidigare byggt ett eget hus, ladugård och
uthus. Han bröt sedan mark där vid sidan av sitt gruvarbete, och hade till slut
så mycket åker att det räckte för två kor. Han var nu 52 år och hade 10 barn.
De äldsta var redan utflugna. Av de övriga emigrerade två till Amerika, andra gifte sig och flyttade från Gonäs.
Yngsta dottern, Alma, blev gift med Myller-Erik Danielsson och därmed kvar i
Gonäs.
Han arbetade nu i gruvorna i Dröverka och Lekomberg. Vägen
till arbetsplatsen var en promenad genom Mässanskogen till Väsman (ca 2 km) och
sedan rodd med båt till andra sidan sjön. Morron och kväll hela veckan.
En kväll, sommaren 1914, när han rodde hem över sjön, såg
han inte solblänket från plåttaket på
huset. Det enda som syntes var en rökpelare. När han kom hem var hans hus
nedbrunnet.
Han var nu hemlös vid 74 års ålder. Eftersom han nu inte
hade några kor, så inreddes ladugården, byggd av slaggsten, till bostad. Där
bodde han till sin död, nästan 95 år gammal.
(för undvikande av missförstånd ska sägas att han
inte var släkt med andra personer, med samma efternamn, i Halvars.)
Vägarbete i Norhyttan
Nödhjälpsarbete. Ny väg ska byggas
genom Norhyttan. Tre man från Gonäs var med där.
Från vänster: Milton från Norhyttan, Borg från Laggarudden, Helmer Johansson
från Gonäs, Axel Järlestig från Gonäs, okänd, och Julle Johansson från Gonäs.
Perviks Axel Jansson, Perviks Johan Holm
1887 - 1958. 1885
- 1970.
Elna Berglöf (1897 - 1998) .
Hon blev 101 år! Vad som är känt så var
Elna den enda personen, född i byn, som blev över 100 år under 1900-talet.
Var gift med Myller Karl Danielsson -
Myllergård.
Utflykt till Halvarskullen.
Utflykt till Halvarskullen den 3 maj, 1936.
Fr. v. Frits Eriksson, Lars Johansson(Billing), Sven Jansson.
Sitter framför, Ingegerd Jansson(Haraldsson).
Ett gäng Gonäsungdomar på
solaltanen vid Brittsand.
1940-talet
På bilden känner man igen:
Från höger; Sven Jansson, Einar Jakobsson, Margareta
Vanberg, John Wennström, Gunnel Jansson, Yngve Johansson(Billing), Eivor
Danielsson, Marianne Alvarsson, Elice Åhman.
Per-Erik Persson (Trogen) och
hustrun Anna-Greta.
Per Erik föddes på en
plats i Halvars som heter Ormbotten. Det huset är dock borta sedan länge
Per Erik hade sitt
arbete i gruvan i Grängesberg. Mestadels så gick han till jobbet. Ibland tog
han tåget. Han blev känd för att alltid troget ställa upp på sin arbetsplats och
därför fick han av företaget namnet "Trogen".
Det blev därefter
familjens namn, och finns kvar än i denna dag.
August Hedman.
August, son till Carl
Erik, föddes 1886 i Stensbrofallet, Halvars. Han var näst yngst av 10 syskon.
Vid 18 års ålder emigrerade han till Amerika. Där arbetade han bl.a. i Alaska
som timmerhuggare, flottare, guldvaskare mm.
När han så småningom
slog sig till ro flyttade han till Seattle, Wash., och gifte sig där med en
kvinna från Småland. Hon hette Sofie.
Var hem en gång och
hälsade på, år 1926. Han dog i Seattle 1963, 77 år gammal.
Familjen
Svensson i Fridhem.
Claes och Hilda Svensson.
Barnen Svensson:
Främre raden, Alice, Allan, Ingeborg, Arne.
Bakre raden, Tyra, Gerda, Per, Lisa.
Vid sidan, Knut, Aron.
Nybygge Gustav Eriksson med familj.
Foto från 1904
Högst upp i mitten står Gustav (ca 40 år). Framför
honom till vänster sitter hustrun Albertina.
Sitter längst fram till höger gör Gustavs mor
Anna-Lisa Persson f. Andersdotter. Står längst upp till höger gör dottern Ester
(f.1892), som sedan blev gift med Axel Nilsson (f.1886) och tog över gården. En
del av de övriga på bilden är barnen Ellen, Lydia, Paul, Efraim, David, Josef.
Myller-Erik Danielsson med familj, 1920.
Fr. v. Alma (f. Hedman),
Erik, Linnéa, Alvar.
Gustav Andersson
(Masen) med familj
Längst fram sitter Gustav och hustrun Elna.
Bakom fr. vänster: Sven, Ester, Elis, Ingeborg och
Annie. På bilden saknas sonen Hugo.
Familjen Danielsson, Perviks, 1920-talet.
Stående fr.v. Agnes,
Birger, Rut, Signe.
Sittande fr.v. Ingrid, Astrid, (mor)Matilda, Bertil.
Storås-familjen, 1953.
Fr. v med namn och
födelseår, Georg(05), Ester(15), Joel(07), Ruth(20), mor Maria(80), David(17),
Alma(01), Levi(09), Ebba(02).
Myller Per Danielsson
Myller Per Danielsson.(50-årsåldern).
Den av bröderna som övertog gården. Han var byggmästare, och byggde många hus i
Gonäs och i byarna däromkring.
Hade även kommunala förtroendeuppdrag. Bl.a. ombud för kristidsnämnden på
1940-talet.
Hilma Israelsson.
Hilma Israelsson från
Snöklinten. Här vid 88 års ålder, bodde hon hos sin dotter Märta.
Eriklars Johan.
Tog över Eriklarsgården
efter sin far. Var gift med Emma
De hade två söner och
två döttrar.
"Halvars" Johan Hedman
Foto från 1968
Halvars Johan var en
känd profil i Gonäs. Vem minns inte när han på 30-talet åkte med sin lastbil. I
gamla kolhuset vid hyttan hade han en tid ett sågverk
"Unga" Myller-Elsa.
Elsa, som var dotter
till Myller-Johan. Elsa dog tyvärr i unga år.
Det sades att hon var en skönhet. Framgår väl även av bilden.
Ingvar Danielsson
Ingvar var här i 25-årsåldern. Eftersom jag har
känt Ingvar under skoltiden och även före det, så minns jag honom som trevlig
och humoristisk, men även lite speciell. Han följde inte några utstakade vägar
som andra lagt fram, utan gjorde vad han tyckte var bäst.
Om man läser de lokalt
utgivna skrifterna inom SDUK, så upptäcker man att han skrivit både dikter och
kåserier.
Han blev
stjärnförsäljare av vitvaror för Electrolux, och det gjorde han så bra att i
flera år fick utlandsresor som bästa försäljare. Så småningom så öppnade han en
affär i Värmland, som han drev i många
år tillsammans med sin fru.
Jag vet inte om det var
någon, när vi gick i skolan, som kunde ana att Ingvar hade sådana slumrande talanger
Han kallades ofta
"Krollis" i skolan därför att hans hår var så lockigt.
Emil
Jakobsson (Bengt-Emil), Snöklinten.
Emil minns från seklets början:
Mina första minnesbilder härrör från första världskrigets
slut.
Det var krig med ont om kläder och mat. Alla ängslades.
Det var hemska tider. Folk fick jobba i gruvor, hyttor och i skogen med den dåliga
mattillgången.
De som hade lite jord, en gris och några kor, hade det
lite bättre än de som inget hade.
Vi, som hade möjlighet att skaffa lite extra Guds gåvor,
kunde med list och tricks ordna på bästa sätt för familjen, tack vare att vi
hade ett litet torpställe.
I vår familj gjorde vi på vårt sätt för att dryga ut ransonen.
Korn och vete, som man lyckade odla, skulle rapporteras
till "Livsmedelskommissonen". Det betydde att våra inköpskort drogs
in i förhållande till den skörd vi hade bärgat. Men….vi sådde vete och råg på
en åker med gräns mot Perviks - en åker som låg i vilda skogen, och med hårt
arbete och vår Herres hjälp gav den riklig skörd. Vi skördade denna lilla
åkerplätt och torkade säden, men att få den mald var ett annat problem.
Hur gjorde vi då? Jo, far åkte till stan en dag och köpte
en rätt kraftig handkvarn. Kvarnen hade vev, och på kvällar och nätter satt vi
i källaren och drog kvarnen. På en timme fick man en hel del. För att hålla på
med detta "skumrask" måste vi gömma i första hand kvarnen, och sedan
gömdes den färdiga produkten. Resultatet av verksamheten blev några kilo prima
mjöl - härligt grovmalet grötmjöl. Varje kilo mjöl var som en skänk från ovan,
och av mjölet blev härlig rågmjölsgröt.
På utflykt med taxi
Gonäsungdomar i slutet 40-talet är
ute och åker i Beglöfs Taxi. Chaufför är Frits Eriksson. (måg till Berglöf).
Övriga på bilden: Martin Jansson, Yngve Billing, Åke Myllergård och Sune Hellström.
Edward
och Judith Karlsson.
Flyttade in den
Normanska bergsmansgården 1930. De bodde där fram till 1958, när Edward gick
bort. Judith gick bort 1948. De köpte gården av konkursboet efter Normans. 1960
såldes gården till en läkare.
- o -
Gamla
hus och gårdar i Gonäs.
Begränsat till hus som är omkring 100 år eller äldre.
Även här vill jag påpeka, att val
av bilder inte enbart skett utifrån intressesynpunkt, utan även hur jag lyckats
få fatt i bilderna, och från deras ägare fått låna för kopiering.
Även nytagna foton har lagts in,
under förutsättning att huset inte är totalt förändrat sedan det först
byggdes.
Väsmansbacken,
Hyttan och Ån.
Gammalt hus i Väsmansbacken. (Historik över….)
Här bodde Johan och Maria Persson samt sonen Axel. Början
av 1900-talet.
Axel Johansson
byggde sedan ett nytt bostadshus och senare en bilverkstad på tomten.
Lilla huset vid Väsmansbacken. (foto
2002)
Här bodde Lina Pettersson med sonen. Hon arbetade med städning
i gruvstugorna i närheten.
Svens far emigrerade till Amerika. När han återvände till
Sverige och Gonäs så gifte han sig med Halvars Amanda.
Gamla
hus med anknytning till Gonäs Hytta. (foto 2002)
I huset till vänster
bodde, "kolfatarn", Oskar Verner Karlsson med familj från 1923. Som
pensionär flyttade familjen in i huset till höger. Där bodde tidigare Åhman och
Artur Johansson. Före dem hade huset använts som övernattning för personer som
körde malm och kol med hästfordon till hyttan.
I vänstra huset bodde
en tid även en familj som hette Thunell. Thunell var kolfatare före Verner
Karlsson.
Masmästarbostaden (foto 2002)
Den stora förstugan har
kommit till på senare år.
Det här huset låg
väldigt nära själva hyttan.
Det var bara slänten ner mot ån emellan.
Här bodde masmästaren
Gustav Andersson under många år. Många av deras barn föddes här. Yngsta sonen
Sven Andersson (masens Sven) föddes även han här. Bör vara omkring 1915-1920.
De flyttade sedan till ett nytt hus vid Tallbo, där även dottern Ingeborg med
familj bodde.
Efter dem bodde en familj som hette Trogen här.
Slaggfallet. (foto 2002)
Här bodde i mitten av 1800-talet Per Danielsson och hans
hustru Anna f. Hansdotter från Torsång. Han kallades Slaggfalls-Petter. Senare
bodde där en person som kallades Slaggfalls-Gustav.
Gården
Hyttmossen. (foto 2002)
Jöns Larsson köpte mark här den 11/6 1803, och började
bryta mark och odla.
År 1815 flyttade han hit och satte upp ett hus som, enligt
vad som kunnat spåras, var byggt i början av 1700-talet. Varifrån det kommer är
obekant.
Sonen Erik Jönsson tog över 1834. Därefter hans son Per
Ersson, f. 1835.
Bevarade papper visar att Per Ersson fick lagfart på
gården 1860. Han sålde gården år 1881 till Jan Isak Jansson, och köpte (eller
byggde) en ny gård i Slogsveden. Den gården kom senare att kallas för
"Perers".
Ägare till gården Hyttmossen är sedan 1982, familjen Söderholm.
Jan Isak Jansson var farfar till Harald Jansson och hans
syskon.
.
Hedvig
Janssons hus, vid Ån. (foto 2002)
Nuvarande ägare (2002) är familjen
Rodheim.
Å-gården.
(foto 2002)
När just det här huset byggdes är inte känt. Vad man vet
är dock att den första nybyggaren i
Gonäs, Ärlan Algutsson, byggde här vid sjön på 1500-talet.. Platsen kallades då
Erlandsbo.
Det kom sedan flera olika ägare. År 1892 gifte sig Daniel
Norman till Å-gården och blev därmed ägare.
Efter honom kom sonen Vilhelm och hans kusin Valfrid, med
familj, att bo där. (se även under Normansläkten).
1965 köpte Nils Andersson, från Ludvika, gården.
Nuvarande ägare är hans son Jan Andersson. (2002)
Hus och gårdar längs den s.k. "Myllergatan"
och Hagberget
Myllergården
Myller Daniel Larsson
byggde gården omkring år 1800. Han bodde tidigare i Storgården som låg ett hundratal
meter norr om.
(där byggde, på samma plats läraren Almén ett hus, som senare köptes av läraren
Ström). Gården var kvar i Myller-släktens ägo fram till 1990-talet
De som bott där under
åren är
– Bm
(Bergsman). Daniel Larsson m.hu. Carina
Persdotter, Gonäs, och därefter med Anna Persdotter, Harnäs.
- Bm. Per Danielsson m.hu. Cajsa-Lisa Wikström.
- Bm. Jan-Petter Persson m.hu. Stina Jansdotter, Norrvik, och därefter med
Johanna Persdotter, Gonäs.
- Bm. Daniel Jansson m.hu. Stina-Lisa Jansson, Ludvika.
- Per Danielsson m.hu. Ada Johansson, Gonäsheden.
- Nils-Erik Danielsson m.hu. Gurli Söderholm.
- Ingemar Danielsson.
Ingemar sålde gården till person i Gonäs, Conny Bäcker.
ErikLars-gården (foto 2002)
Den högra delen på
bilden är den gamla delen. Troligen byggd under mitten av 1700-talet. I härbret
på gården finns inristat årtalet 1765.
Har funnits i släktens ägo hela tiden. Nuvarande ägare är
"Eriklars" Ellen Thelin. Syns på bilden.
Interiör.
Interiörbilden visar
den gamla spisen med bakugn. Järnhällen som finns där är gjuten i Gonäs hytta.
På väggen ett foto av Ellens farfar och farmor. Eriklars Erik med hustrun
Arkitektens
hus.
Huset har alltid kallats för
"arkitektens hus". Arkitekten Ulrich bodde där, och är troligen den
som ritat det. Husets utformning vittnar om att en person med fantasi har
skapat det.
De äldre i byn minns säkert arkitekten som en särling. Han prydde sin tomt med
diverse olika stenar. "Tänk om stenar kunde tala", brukade han säga. Folk
fick gärna besöka honom och titta på hans stensamlingar.
Rik-Saras
hus på Hagberget.
Här bodde Sara Lisa
Larsdotter tills hon blev över 90 år. Först tillsammans med sin syster Erika,
men sedan ensam. Huset var i dåligt skick. Där fanns inget utedass, utan hon
hade bara en stång mellan två träd.
Läs mer under
Rik-Sara
Gamla
hus och gårdar i nedre byn.
Gonäs Bergsmansgård.
Se även under avsnitt
"Normans-släkten"
Ägarlängd:
C.a 1720
Lars
Samuelsson, f.1695, förste ägaren, var troligen sonsonsson till Erland
Algutsson vid Ån.
C:a 1750
Anders
Larsson. Son till Lars Samuelsson.
1792
Herman Andersson (f.1764). Son till
Anders Larsson
1812
Lars
Andersson (1782-1831). Mangårdsbyggnaden fick sin nuvarande utformning under
hans tid.
1831
Stina
Andersson (-1849). Änka efter Lars Andersson.
1857
Daniel Jansson (1823-),. Måg till Lars och Stina Andersson.
1861
Johan Norman (1821-1892). Köp av Daniel Jansson för 1.000 Riksdaler riksmynt.
1885-12-01
Jan Petter Norman och dennes bror Da- niel köper Bergsmansgården och
gården i Halvars av sina föräldrar för 20.000 kronor
.
1930-05-08
Karl Hedin köper Bergsmansgården av
Jan Petter Normans konkursbo.
1931-04-01
Edvard Karlsson köper gården för 12.500 kronor.
1960-12-19
Stora Kopparbergs Bergslag AB köper gården av Edvards Karlssons dödsbo
för 65.000 kronor.
1966-05-25
Ludvika Stad köper gården för 72.683 kronor.
1969-05-10
Yngve Isgren köper del av gården för 29.970 kronor.
1970-03-25
Yngve Isgren köper resten för 17.074 kronor.
1977
Nils Wåhlin köper av Yngve Isgren.
1986-06-01
Catharina och Olof Riesenfeld köper Gonäs Bergsmansgård av Nils Wåhlin.
Not.
Riksantikvariens beslut
den 28 september 1972 i ärende angående byggnadsminnesförklaring jämlikt lagen
de 9 september 1960 om byggnadsminnen av Bergsmansgården i Gonäs 9:34 och Gonäs
9:36 i Ludvika socken och kommun, Kopparbergs län.
Täktgården.
Detta var det nyare
huset på gården. På bilden syns även ägaren Per Edvard och Anna Larsson samt
döttrarna Maja (stående) och Karin.
Foto från 1895 av äldsta
huset. Framför dörren står ägaren banmästare Larsson med fru. Huset står kvar
än idag men är nu reveterat och vitmålat.
Viktor
Janssons hus. (foto 2002)
Före sekelskiftet bodde
här en man som hette Viktor Jansson. Han drev en liten lanthandel där. Affären
stängdes, och kooperativa föreningen SEGER hyrde där en kort tid vid starten.
Reinhold Jansson och
hans fru Anna bodde länge på bottenvåningen i ett litet kök och rum. Trots det
lilla utrymmet så hade dom plats med IOGT:s bibliotek. På övervåningen bodde
två systrar.
Huset var från början
ett rött timmerhus, utan balkong.
F.d. Posthuset i Gonäs.
Gammal bild på
posthuset. Familjen Carlsson står på verandan.
Posten sköttes av C
August Carlsson, som även bodde där med sin familj. Han hade två döttrar,
Gunhild och
Valborg. När de blev
vuxna fick de hjälpa till med postsysslorna. När man börja köra ut posten till
lådor runtom i byn, så blev Valborg den första brevbäraren. P.g.a. de långa
avstånden och backar, så använde hon en s.k. lättviktsmotorcykel.
Johanssons kiosk.
Kiosken var den
verkliga medelpunkten i byn. Här kunde man vara och vänta på bussen, köpa
muffins och mazariner, dricka Loranga. Man kunde bara vara där. Eller prata med
kompisar om de dagliga bekymren, om flickor och pojkar, hur man skulle få ihop
ett "bilgäng" till Grängesbergsparken eller Tennishallen i Ludvika på
lördag.
De som jobbade i
skogen jämförde hur många "klyp" man huggit under veckan.
Ibland köptes en
kopp kaffe, men inte så ofta. Man skojade ibland med Gösta Johansson:
"ikväll stänger vi inte före kl.11". Gösta var en väldigt snäll
person, och en del av de tuffa pojkarna utnyttjade det.
Många
sommarkvällar satt man på verandan och pratade till långt in på natten.
Ibland cyklade
Willker förbi kiosken efter ett skift i gruvan. Då kanske någon visslade. Det
var det värsta han visste.
För övrigt så
kunde vad som helst hända här. För det mesta var det roligt.
Gamla huset på "Hälla."
Här har många olika
personer och familjer bott under de många åren som stugan fanns. De sista som
bodde där var målaren Ivar Eriksson med familj. De byggde senare ett nytt
modernt hus alldeles intill och det gamla blev rivet.
Före den familjen
användes huset ofta för inkvartering av skogsarbetare som hade tillfälligt
arbete i trakten. I slutet av 1920-talet bodde två skogskörare där. Det var
Helmer Johansson från Västanfors och Valle Johansson från Grängesberg.
1916 bodde ett nygift
par där en tid medan de byggde ett eget hus i närheten. Mannen blev under den
tiden tvungen att vittna vid tinget om något som den s.k.
"Halvarsligan" hade gjort. Som hämnd blev de en natt väckta av att en
lång hässjestång kördes in genom ett fönster, så att glasbitarna yrde i rummet.
Som tur var blev ingen skadad.
Fallet (foto
2002)
Ny fasad har tillkommit.
Här bodde Gustav
Jakobsson med familj. Hans fru var Maria från Storåsen. Gustav kallades alltid
för Fall-Gustav. Efter gårdens namn, Fallet.
Fornells huset (foto
2002)
Gruvarbetaren och
rallaren P G Pettersson och hans hustru Lina bodde här i början av 1900. De
hade fyra söner. Erik, Gustav, Ture och Valter.
Fadern dog i ganska unga år, och hustrun Lina fick nu ensam ta hand om
familjen. Att hon lyckades bra med det är ingen överdrift.
Alla sönerna blev mycket duktiga och framstående. (se avsnitt Gonäsfoton)
Simmelgården. (foto
2002)
Hur kom gården att heta Simmelgården??
Myller
Daniel Danielsson, f.1797 på Storgården, flyttade till Simmelsjön i
Ljusnarsberg och blev där gift med Stina Persdotter.
Han återkom till Gonäs 1823, tillsammans med hustrun, och köpte då in den
Fahlanderska fastigheten med Dalkarlsåkern och del i Slogsveden.
Efter Daniels död, 1846, övertogs gården av sonen Per, f. 1825. Han ägde år
1868, 2 665 mantal, litt. L &
b.
Han kallades för Simmel-Petter, troligen för att föräldrarna flyttat hit från
Simmelsjön i Ljusnarsberg. Även gården kallades nu för Simmelns. Han startade en lanthandel, 1880,
som senare övertogs av sonen Daniel. Simmel-Daniel.
En tid i början av 1920-talet ägde Jan Petter
Norman gården och bodde även där tills 1930 när konkursen kom.
Nästa ägare till gården
blev en inflyttad man från Söderbärke. Harald Jansson. Hans son Anders Haraldsson
driver nu gården.
Gårdshus vid Gatufallet
I början av 1900 bodde
här en man som hette Karl-Johan Olsson. Han var skogsarbetare och på fritiden
även jägare. Han hade en hund som hette Nelly. Hur gammalt huset är och vem som
bodde där först är för tillfället okänt.
Enligt uppgifter som
jag fått är huset ett av tre hus i byn
som by-innevånarna byggde som bostad till fattiga familjer. De övriga husen är
troligen Rik-Saras på Hagberget och Johan Anderssons i Slogsveden.
I huset i Fridhem ska ha bott en familj på 11
personer, enligt anteckningar efter Albertina Eriksson, Nybygge.
Hon kom ihåg att de
ritade rutor på golvet för att markera liggplats för var och en.
"Bönhuset" i Fridhem. Baptisterna.
Det var år 1884 som
byggnaden inköptes i Räfvåla. Det var en timmerbyggnad, kallad
"Bergkviststugan".
Denna stuga fraktades på vintern till Gonäs
och byggdes upp på sin nuvarande plats, på sommaren 1885. Byggnaden har alltsedan
dess tjänat som samlingslokal för
baptistförsamlingen. Nuvarande ägare är Gustav Nilsson.
Här har många Gonäsungdomar
gått i söndagsskola. Man minns särskilt Joel Andersson(Axelby) som lärare.
Svenssons hus i Fridhem
Gammalt foto
I det här huset bodde
Claes och Hilda Svensson i tidigt 1900-tal. De var inflyttade från Persberg.
Huset byggdes ut och moderniserades sedan undan för undan. Man kan väl tänka
sig att det var allteftersom familjen blev större. Det blev till slut 10 barn i
huset.
Nybygge
Albertinas hus.
Huset låg mitt emot bönhuset i Fridhem. Här bodde
Nybygge Albertina Eriksson (infälld bild), sedan hon blev änka efter Nybygge
Gustav. Han dog vid 47 års ålder, omkring 1910.
I slutet av 30-talet flyttade Elof Johansson in
där. Han byggde senare om huset helt.
Idag, juli 2002, är det huset jämnat med marken.
Nybygge
gården.
Foto av gården 1904.
Framför huset: Gustav Eriksson med hästen.Sittande från
höger är Albertina (hustrun), Ester (dottern), Anna-Lisa Persson f.
Andersdotter (Gustavs mor), Efraim, David, Josef (söner)
Från omkring 1910 bodde Axel Nilsson, som var gift med
Ester, med familj här.
Kan nämnas att alla hus i Fridhem, norr om Klintvägen,
står på avstyckade tomter från Nybygge-gården.
Här en interiörbild från köket
1973.
Med på
bilden syns även Axel Nilsson med hustrun Ester.
Gamla hus i Slogsveden och
Snöklinten.
Johan Anderssons hus i Slogsveden.
Med på bilden fr.v. Sigrid Jansson, Erik Eriksson, Tamar
Eriksson.
Busk-Marias hus i Slogsveden.
Busk-Maria var gift med skomakare Larsson. De hade
barnen: Elsa, Gustav, Conrad, Anton och Signe. Signe var yngst, född 1909.
Per-Ers
gården i Slogsveden.
Per-Ers Kalle Pettersson med familj. Barnen: fr.v. Bertil,
Inga-Lisa och Allan. Äldre syster bredvid sin mor
Per-Ers Kalle var son till Per Ersson från Hyttmossen,
som flyttade hit 1881.
Bengtes
gården. (foto 2002)
Jakob 1872-1942
Gården hette sedan gammalt Bengtes, efter förra ägaren
Bengt Jansson. Han hade köpt gården av Hans Erik Ersson.
Hit flyttade Jakob Erik Andersson från Finntorpet.
Finntorpet ligger mellan Norrvik och Stensbo ner mot Väsman.Han kallades för
Finntorp-Jakob. Var gift med Charlotta (Lotta) Persdotter från Norrvik.
De fick 11 barn. Två dog i spanska sjukan, och två omkom
vid gruvarbete i Amerika.
Sonen Emil Jakobsson tog över gården och bodde där med
sin familj. De hade 2 döttrar.
Han fick alltid heta Bengt-Emil efter gårdsnamnet.
Granen i Snöklinten.
Den här
märkliga granen stod i hagen öster om Bengtes-gården.
Fotot är
taget omkring 1920 Den fanns kvar i början av 1960-talet.
Granen
var inhägnad och fridlyst.
Det var
ett omtyckt utflykts-
mål på
söndagarna för folket i Byn.
Troligen
var det en s.k. ormgran, där barren sitter direkt på grenarna, utan småkvistar.
Gustav-Jans
gården.
Huset byggdes år 1878
av gammalt timmer av en man som hette Gustav Jansson Han sålde gården 1928 till
Harald Persson och hans hustru Elsa. De var då arrendatorer på gården högst upp
i Klinten. Dit kom de från Säfsen år 1919
Nuvarande ägare är
deras barnbarn Els-Marie Mjörnander. Els-Maries föräldrar bor dock kvar på
gården än.
Israelssons
hus i Snöklinten.
Per Erik
och Hilma Israelsson byggde det här huset omkring 1911. Före det hade dom bott
i ett gammalt hus strax intill. De hann inte flytta in i nya huset innan Per
Erik dog, 1912.
Hilma
blev ensam med 4 barn. Barnen fick nu efter förmåga hjälpa till. Sonen Erik
blev en stor och kraftig man, och blev den som fick ta över de grova sysslorna.
Men även
hans tre systrar fick deltaga i arbetet.
Det
anställdes även en dräng, Einar Persson, som blev som en andra son på gården.
Erik
blev senare gift och bildade familj.
Mogards
gård vid Klintklacken
Exakt år när huset
byggdes är inte känt, men bör vara på 1800-talet.
Morbergs-Per Johan ägde gården på 1930-talet. Han hade en son som blev lärare
och flyttade till Stockholm. Han bytte sitt efternamn till Mogard.
Han tog över gården
efter sin far, men bodde inte där och drev jordbruket, utan hade ett antal
arrendatorer under åren.
Nämnas kan: Evald Trygg, Hallman m.fl. Arrendator idag är Kalle Häggblad. Ägare
är nu en dotter till Mogard.
Gamla hus längs Halvarsvägen.
Wikströmsgården.
Fotot
är från c:a 1912.
Gustav Wikström står längst till höger med hästen.
Dottern Greta sitter på hästryggen. Längst till vänster ser vi Gustavs maka
Elsa (f. Hagberg). Vid bordet sitter
Gustavs mor Lovisa, och bredvid henne en besökare, banmästare Larsson från
Täkten och hans barnbarn Maja. Mannen som står längst bak är inte känd.
På den mindre bilden ser man Elsa och Gustav på äldre
dar.
I det lilla huset bodde på 30-talet Elsas föräldrar, Hagberg.
Hagberg var då byskomakare.
Idag (2002) bor här på gården Gustavs son Ture med sin
fru Eivor.
Erik-Ers.
Gamla gården. (foto 2002)
Erik Karlsson, Smén,
med familj bodde här på 1870-talet.Han var gift med Jenny, dotter till Erik
Ersson (Moss-Erik) och hans hustru Ida.
Av okänd anledning fick gården namnet Erik-Ers efter hustrun Jennys far.
Erik Ersson var bror till Per Ersson vid gården Hyttmossen. (se vidare Hyttmossen)
Erik-Ers. Nya gården.
Här bodde sonen Robert,
och senare sonsonen.
Jan Petter Janssons hus i Perviks
Huset är för längesedan
rivet. Med på bilden är fr.v.
Jan-Petter, Hjalmar, Olga, Olivia,Elna, Hulda, Ester, Axel, Johan.
Bakom vid väggen står
Gustav, bror till Jan-Petter.
Storåsen.
Gammalt foto av Storåsen.
Till Storåsen flyttade,
från Snöklinten, Jakob Ersson och hustrun Karolina Danielsdotter år 1871
Med var även dottern Hilma, som då var ett år. Tre barn föddes där, åren 1872,
1873 och 1878.
1878 flyttade familjen tillbaka till Snöklinten. Jakob Ersson hade då sålt
gården till Anders Persson, som då varit dräng
på Halvarsgården i 14 år.
Anders Persson var gift med en dotter i Halvarsgården
som hette Britta Sofia. En syster till
Britta Sofia, Maria, blev gift med Johan Oskar Hedman från Räfvåla.
Anders Perssons son
Axel Andersson tog över gården. Han var gift med Maria
(se
bilden)
Axel Andersson dog 1911
och deras son, Levi, tog ett antal år senare, när han var vuxen, över gården.
Levi, som var gift med
Rut Danielsson från Perviks, fick en son, Håkan, som idag driver gården.
Han har byggt en ny villa där, som han bor i med sin familj
1911, gifte Maria om
sig med Gustav Jakobsson på Fallet nere i byn. (Fall-Gustav).
Tjärnbacken, 1905.
Egendomen Tjärnbacken
har gått i släkten sedan 1837, då änkan Greta Samuelsdotter skänker marken till
sin son Daniel Persson "mot
ålderdoms försörjning" som det står i gåvobrevet.
Under 1900-talet bodde Joel Andersson
(Axelby) med familj där.
Med på fotot är: Augusta, Ester, Rut, Per Danielsson, Carl Johan Engblom,
Naemi, Carl Josef.
Efter tillbyggnad på 30
eller 40-talet.
Halvarsgården.
(foto 1948)
Johan Oskar Hedman från
Räfvåla gifte sig med en dotter i familjen som då ägde gården. Dottern hette
Maria. Vilka som ägde gården före, och som var föräldrar till Maria, är f.n.
inte känt. Under Johan Oskars Hedmans tid på gården, hände en hel del saker som
är omtalat på annat ställe i den här skriften. Det var ingen av arvingarna som
tog över utan gården fick andra ägare, utanför familjen.
Trogens
(foto 2002)
Här bodde vid
sekelskiftet Per Erik Persson och hustrun
Anna-Greta. Dom hade fyra söner. Albert, Hjalmar Gunnar och Helmer samt en
dotter, Anna.
Per Erik föddes på
plats i Halvars som heter Ormbotten. Det huset flyttades 1917 till gården
Tjärnbacken.
Den som flyttade huset
dit var Karl Johan Persson (Engblom). Han inredde det till snickarverkstad som
han använde vid fiolbygge.
Ormbottenhuset.
Det ser ut att högra
gaveln varit ihopbyggd med någon typ av uthus. Det var vanligt på 1800-talet.
Huset har flyttats till gården Tjärnbacken, och finns där idag.
Se föregående.
Skräddartorpet. (foto 2002)
Här bodde Axel
Danielsson ,Skräddar-Axel, med hustrun Hilda från Gökbacken i Snöklinten
Axel var bror till Skräddar-Daniel i Slogsveden.
Sonen Gunnar tog sedan
över, och därefter Gunnars dotter.
Norrgården. (foto 1937)
Gården ägdes och
beboddes först av Johan Norman. Hans son Jan Petter Norman tog över (1856) och
därefter brodern Daniel (1882) När Daniel flyttade därifrån hade gården flera olika
ägare, bl.a. Hellströms. På 30-talet flyttade Georg Axelby med familj in där,
och stannade till omkring 1943. På bilden syns Naemi med döttrarna Betty och
Elvie. Ägare under senare år var Elver Nilsson, Ludvika.
Stensbrofallet, Halvars. (foto
1920)
Karl-Erik Hedmans
bostad under sina sista 21 år.
Efter att hans bostadshus hade brunnit.
Med på bilden hans
dotter Anna med make Karl. Bosatta i Morgårdshammar.
Sommar
på Halvars.
1
Kom upp till Halvars
Bland de blåa bergen
Kom till torpet
I lummig grönska höljd
Gå in på det vackra, gamla tunet
Och känn dig fri, glad och nöjd.
2
Se bergen tona bort i fjärran
Där något finns som ingen vet
Se blommorna som är på ängen
De ruvar på en hemlighet.
3
Och flugsnapparen som bor i holken
Han kommer långt, långt söder ifrån
Där palmer buga i passaden
Och delfiner leka intill strand.
4
De bor hos oss på sommaren
Som vi själva även gör
De är världens bästa grannar
Som hörs men aldrig stör.
5
Gå runt och njut naturens under
Som kommer till oss varje år
En svårlöst gåta på fasta grunder
Som en enkel människa ej förstår.
6
Jag märker nu de finaste detaljer
Som när jag var yngre aldrig såg
Det är en verklighet och inga fantasier
Jag har nu tid så det förslår.
7
Har några rader från daloms höjder
Min barndoms och min ungdoms land
Här blommar romantikens höjder
I grönskan invid Väsmans strand.
/Sommartorpare i Halvars, 1988/
Övriga
hus.
Fredmundbergsgruvan.
Bilden
tagen från kullen där Albin Johansson och familjen bodde.
Källor och litteratur
Skrivna berättelser av Harald Jansson i Gonäs,
1950-1970.
Dalarnas Folkrörelsearkiv i
Borlänge.
Tidningsurklipp från Ludvika Tidning , Dala-Demokraten
och Bergslagsposten
Lokalhistorisk uppsats, Högskolan Dalarna, Ht-2000,
Robert Billing,
Muntliga och berättelser av gamla Gonäsbor.
Gamla foton lånade av Gonäsbor.
Historik över Gonäs by,
Ragnar Eriksson.
En del egna nya foton.
[1] (källa: ”Historik över Gonäs by”, 1969, Ragnar
Eriksson).
[4] Efter Einar Jakobssons anteckningar.
[5] Ragnar Eriksson historik över gonäs by
[6] Källa: Studiecirkel i Gonäs, 1985-86
[9] Medlemsmatrikel 1901-1906
[11] Enligt Ungdomslogens medlemsbok, 1909-1910
[12] Protokollsbok, 31/3-1923, § 5
[13] Protokollsbok, 1911, Årsmöte med Sveriges Good Templare sjuk-och begravningskassa
[14] Enligt Gösta Jansson, IOGT, Borlänge