Här nedan följer ett kapitell ur boken
16. FRÅGOR OM SOCIALISMEN
Kan vårt ekonomiska system fungera utan kapitalister?
Byt ut det sista ordet i frågan och du skall se att det är samma fråga som ställts i varje historiskt period. För fyra hundra år sedan var frågan i Europa: Kan vårt ekonomiska system fungera utan feodalherrar? För hundra år sedan var frågan i USA: Kan vårt ekonomiska system fundera utan slavägare?
Precis som samhället upptäckte att det kunde klara sig utan feodalherrar och slavägare skall det också upptäcka att det kan klara sig utan kapitalister.
En distinktion måste göra mellan kapitalister och produktionsmedlen som de äger, dvs kapitaliet. Sammhället kan givetvis inte klara sig utan produktionsmedlen - jorden, gruvorna, råvarorna, maskiner och fabriker. Dessa är nödvändiga. Skillnaden har klargjorts av Robert Blatchford i hans berömda bok, Merrie England:
Så länge som kapitalisterna var nödvändiga för administrationben, så länge han förtjänade sin inkomst, så länge han var nödvändig: nu när han bara får sin inkomst genom aktier och obligationer medan tjänstemän för arbetet, är han inte längre nödvändig.
Ägandet som en gång var nyttigt är nu parasitiskt. Och vem kan förneka att vårt ekonomiska system skulle kunna fungera - bättre än någonsin tidigare - utan parasiter.
Faktum är att vi har nått den punkt där samhället inte bara kan utan m å s t e fundera utan kapitalister, eftersom de använder makten - och måste det - till att skapa arbetslöshet, osäkerhet och krig.
Kommer folk att arbeta utan vinstmotiv?
Det bästa svaret på den frågan är att de flesta - just nu - arbetar utan vinstmotiv i det kapitalistiska samhället. Fråga arbetaren i en stålindustri eller en textilfabrik eller en kolgruva hur stor vinst han får på sitt arbete och han kommer helt korrekt att tala om för dig, att han inte får någon vinst alls - att vinsten går till industri-, fabriks-. eller gruvägarern. Varför arbetar då arbetaren?
Om inte vinsten är hans motiv vad är det då? De flesta människor i ett kapitalistiskt samhäller arbetar därför att de måste. Om de inte arbetade kunde de inte äta. Så enkelt är det. De arbetar inte för profiten utan för lönerna, för att få råd till mat, kläder och bostad för sig och sina familjer. Det skulle vara samma tvång under socialismen - människorna skulle arbeta för att förtjäna sitt uppehälle.
Socialismen erbjuder flera motiv för arbetet än kapitalismen kan erbjuda. För vems skull uppmanas arbetarna att anstränga sig för att öka produktione? Under socialismen uppmanas människorna att arbeta hårt och bra däeför att det är samhället som helhet som gynnas. Så är det inte under kapitalismen. Där resulterar inte extra arbete i att samhället gynnas utan i att kapitalisternas vinst ökar. Det ena har en mening, det andra inte; det ena inspirerar arbetaren att ge så mycket av sig själva som möjligt, det andra att ge minsta möjliga han kan klara sig undan med. Det ena är ett skäl som tillfredsställer själen och eggar fantasin, det andra skälet lockar bara de enkelspåriga.
Mot detta invänds att det kan vara sant för den vanlige arbetaren, eftersom profitmotivet för honom har varit ganska illusoriskt. Men det gäller inte för snillet, uppfinnaren eller den kapitalistske företagaren för vilka profitmotivet har varit reellt.
Är det sant att det är drömmar och rikedom som får forskare och uppfinnare att arbeta dag och natt för att nå framgångsrika resultat med sina experiment? Det finns få bevis som stöder denna teori. Å andra sidan finns det rikligt med bevis att uppfinningsrika genier inte söker någon annan belöning än uppfinnarglädjen eller lyckan av ett fullt och fritt användade av sina skaparkrafter.