Pojkarna i hörnet

...så man vet var man har dem 

 

 







-Heeej Jessica! Mm, får jag en kram? 

Jag ler, ger honom en kram. Det är min vän. Han är full och jag vet  precis vad som ska komma härnäst.

-Jessica?

-Mm.

-Vet du, du är den bästa tjejen.

-Jag vet. 

-Jag menar det. Du är så himla härlig. Och du är söt också. 

Jag ler och säger:

-Du, jag gillar dig med. Ska vi gå till baren?


-Jessica?

-Ja?

-Han verkar gilla dig. 

-Jag vet. 

-Han är rätt söt.

-Hm, ja ganska. Och han är himla trevlig. Jag gillar honom verkligen. 

-Är det något emellan er?

-Mellan honom och mig? 

Jag ler och skakar på huvudet.

-Men Cessen, det är ju en Pojke i hörnet.
 
-En pojke i hörnet? 

-Ja.

-Hur menar du?

-Kom, jag behöver lite påfyllning i baren. Jag ska 
berätta för dig om mina gossar i hörnet. Så här är 
det; 


Ikväll är han lite full. Om jag lyssnar lite noggrannare till vad han säger kan jag nog säga ungefär precis hur full han är. Men det är ganska oviktigt. Han är full, och han tycker om mig. Jag är en tjej som han kan prata med, som skrattar åt hans skämt. Dessutom tycker jag helt ärligt att de är roliga. Jag tycker om honom och han tycker om mig. Tillsammans med alkoholen blir detta till svallande känslor. Jag blir till den bästa tjejen. Jag är så himla bra på alla sätt och vis. Men vänta tills imorgon. När solen skiner skarpt och alkoholen släpper taget. Då blir han åter min goda vän som tycker om mig. 




 
 

-Ja?

-Men förstår du inte? Det är en stor skillnad att tycka om någon och vara intresserad eller kär i någon. Han och jag är vänner. Det är bara på fyllan han har lite svårt att hålla koll på det. Känslorna växer till ofantliga. Men de överlever aldrig dagsljus. Och vet du vad, han är inte ensam. Genom åren har det blivit en hel lite skara Pojkar som står i hörnet. 

-Varför kallar du dem för Pojkarna i hörnet? 

-Därför att där placerar jag dem. De får stå där så att jag vet var jag har dem. För det är ingen ide att falla för deras vackra ord.

-Det låter trist. 

-Varför då? De är mina vänner. Jag trivs bra med att ha dem som det. Och eftersom jag känner igen en Pojke i hörnet ganska snabbt så är det inga problem. På det sättet kan de tycka om mig och jag tycka om dem, och vi fortsätter vara vänner. Man får sig en mjuk och härlig kram lite då och då. Och kramar ska man ha. Egentligen vill varken de eller jag att något mer ska hända. Även om jag tvivlar på att de skulle säga nej om de fick chansen. Fast killar brukar sällan säga nej om de får chans till sex. 

Jag skrattar och rycker tag i henne

-Äh, kom nu så ska jag presentera dig för honom. Vi kan ju inte stå här i baren och hänga hela kvällen. 














Tillbaka