Jo-Jo. Jo jo. Det var då, det..

- A Caffreys, please. Yes. A pint.

Här går vi, Soho om våren. Det duggar men bara så där lagom så att man blir kletig i håret av billigt spray som rinner ut. Mascarafläckar på ögonlocken men ändå har man aldrig varit vackrare. Det sitter där inne. Vi är ju så glada att bara finnas till. Går in på något litet café. Regnstänk på byxorna. Beställer en kaffe...en capuccino eller möjligen en cafe latte om det klirrar av pund i fickan..Finns extra pengar köper vi en tiramisu. Inte annars. Vi behöver ingen tiramisu men det är ju så förbannat gott. Det är långt till kvällen men ändå funkar en pint på puben bredvid. Lullar ner till Picadilly eller så sneddar vi så vi kommer ut och hugger t-banan från Tottenham Court Road.Ser till att hamna på svart linje norrut. Mot Camden. Kliver av, rulltrappan upp. Folkmassa som trängs och lukten av fuktiga kläder fastnar i näsan. Trängs ut genom spärrarna. Där står vakterna i sina neongälla västar och små kepsar och vill se färdbevis. - Tickets please. Tickets. One way travelcard eller nåt. Kanske köpte we ett oneweek. Kanske löser vi enkel. Det är olika. Det enda vi inte gör är att planka. Det verkar onödigt.

Ut i luften. Dra in den i lungorna och låta sig fyllas.Molnen hänger tungt men i Camden finns inte väder. Där finns själ och liv. Höger. Höger. In bland stånden, följa med havet av mäniskor, bara gunga med. Framåt. Nedåt mot Camden Lock. Nudlar för ett par pund, en diet coke och regnvåt rock. - Grrl. Some extra vegetables or do you want some curry? En bulle kanske, en öl på någon av pubarna. Runt och runt. Ett brassband som spelar nere vid vattendraget, någon pundare som röker på. Rökelser i varje hörn och musik som bara hör dit. Fickorna fylls inte på...nej..inte handlas det. Det bara upplevs. Vi följer massan, gör små avstickare. Camden gungar. En öl till och det susar i huvudet. Lördag eftermiddag. Än är det långt till kvällen...timmar läggs till historien och vi vaggar in på Worlds End. En öl till. En Caffreys. - A pint, please. Egentligen är det kall vinter i Stockholm. Laquerplattan med Popsicle har åkt fram. Den stinker London. Hey Princess och Pale Honey. Vem behöver resa i.r.l? Det är bara att följa med tillbaks till tiden när London-Stockholm, Stockholm-London var jojo. Jo jo. Det var då det.

Tillbaka