Avenyn
|
Lördagskväll på Avenyn. Huttrande står vi där och konverserar om
ingenting alls med människor vi inte känner. Likte hjordar i fållan står
vi där, jag och hur många andra människor som helst. Vi köar, det är ju
lördagskväll. Konversationen går segt, men vi kämpar tappert vidare. Det
kan ta lång tid innan vi får komma in. Vi köar för att det är lördag,
för ikväll ska vi ha roligt, ikväll ska vi spendera vår löning på vin,
kvinnor och sång. Jag och hur många andra människor som helst. Så äntligen, efter 40 minuters köande är jag då inne. Nu ska jag nog bara behöva köa i 10 minuter i garderoben och en kvart i baren, sen kan kvällen börja. Inne på stället är trängseln total. Dansgolvet är ett allmänt slagfält där den med vassast armbågar får dansa med utsvängda rörelser. Lokalen är rökig och den höga musiken begränsar konversationen. Eller är det alkoholen kanske? En armbåge i sidan förflyttar drinken i glaset till klänningen. Hoppsan, hejsan, så var den drinken slut. En vända runt på stället för att se hur många man känner bland alla dessa människor. |
Detta kan man ägna större delen av kvällen
åt. Med halvtimmes långa avbräck för att köa vid toaletten då och då.
Så börjar kvällen närma sig sitt slut. När sista halvtimmen börjar
genomgår stället en förändring. Blickarna blir längre och mer sökande.
Att ta kontakt med människor blir lättare för alla blir mer mottagliga.
Ingen vill väl åka hem utan att något har hänt? Denna kväll ska ju föda
tillräckligt mycket spänning för att räcka till nästa helg. Så nu börjar
paren bildas, utmed väggarna hånglas det och dansgolvet är inte längre
samma hårda slagfält. Det börjar svagt likna en homogen pulserande
massa, där alla runtomkring är potensiella möjligheter. |