Publicerad: 2002-01-20 Asylärenden en tung börda Ohållbart, säger Migrationsverkets chef - Ge oss 300 miljoner kronor under tre år. Då kan vi få ner väntetiderna för asylsökande till en rimlig nivå. Samtidigt sparar samhället en miljard, säger Migrationsverkets chef Lena Häll Eriksson. GP har i en serie artiklar granskat Migrationsverkets handläggning av asylärenden. Resultatet är entydigt.Väntetiderna ligger långt över de mål som verket har att leva upp till. Lena Häll Eriksson håller med om att situationen är ohållbar. - Att behandla människor på detta sätt är oansvarigt. Många kommer i kläm, säger hon. - Människor är oroliga och förväntansfulla och får kanske sedan avslag efter lång tid. Det är då svårt att återvända hem. Barnen har går oftast i skola och har börjat rota sig i samhället. Oavsett vilket besked våra asylsökande får är det mest humana att det går snabbt. Verket har som mål att behandla ett asylärende inom sex månader. I verkligheten klarade man det bara i 40 procent av fallen under 1999. 25 procent av de sökande fick vänta i ett år eller mer. Att målen är helt orealistiska med dagens förutsättningar, har gjort att verket satt upp egna, mer realistiska mål som man försöker nå. Trovärdigheten i de officiella målen har gått förlorad. Lena Häll Eriksson hänvisar helt och hållet till bristande resurser.Under år 2000 hade verket anslag för att klara 17 000 asylärenden inom den uppsatta tiden. Det faktiska antalet asylärenden under året blev i stället 35 000. Den höga siffran förklaras delvis av att man hade 11 000 ärenden med sig som barlast från 1999. Men tillströmningen av nya sökande blev också långt högre än beräknat, 24 000. Migrationsverkets chef kan också lämna klara besked om vad som krävs för att beta av högen av ärenden som väntar på behandling. Det handlar om att anställa fler handläggare. - Med cirka 100 miljoner per år i tre år har vi kommit i kapp och kan leva upp till handläggningstider på sex månader. Och samtidigt skulle samhället spara runt en miljard på minskade kostnader för de asylsökande under denna period. Lena Häll Eriksson säger att hon för en ständig dialog med regeringen i dessa frågor. Att såväl utrikesdepartementet som socialförsäkringsutskottet väl känner till vad som krävs för verket ska nå sina uppsatta mål. Varför gör då politikerna inte de prioriteringar som krävs för att leva upp till målen, och som också skulle leda till en bättre hushållning med skattepengar? Beror det på att problemet rör sig om en resurssvag grupp människor som har svårt att göra sin röst hörd? - Nej det tror jag inte alls. Alla politiker vill säkert att vi lever upp till målen. Det verkar som om det handlar mer om budgettekniska problem. Att man ser det på kort sikt i stället för ett i längre perspektiv. Trots att verket hela tiden jobbar med att effektivisera verksamheten är det i dag orealistiskt att rejält förkorta handläggningstiderna. Situationen sliter hårt på personalen, vilket visar sig i de psykosociala undersökningar som gjorts vid verket. - Det är oerhört frustrerande. Skälet till att handläggarna ändå står ut är att det är ett intressant och spännande område att jobba med. Personalen är mycket engagerad och känner solidaritet med de sökande och deras ofta besvärliga situation. Personalomsättningen är dock hög, speciellt i Stockholmsområdet. De ofta unga beteendevetarna och juristerna hittar andra och mer attraktiva jobb, med en rimligare arbetssituation. - Att man aldrig riktigt räcker till är mentalt jobbigt. Ärendena är också människor, och hur mycket de än arbetar sjunker inte högen av ärenden. Högen i ens skåp är fortfarande lika stor, säger Lena Häll Eriksson. PEDER SVENSSON peder.svensson@gp.se
