|
HEMLAND: England
BAKGRUND/
ÄNDAMÅL:
Som framgår av namnet, härstammar rasen från de västra högländerna
i Skottland, där små, lågbenta, robusta terrier i flera färgvarianter
användes till bl a gryt- och vildkattsjakt. Det hände att man av misstag
sköt hunden istället för bytet. För att minska den risken började
överste Malcolm of Poltalloch, under 1860-talet, att prioritera vita
exemplar. Sitt nuvarande namn fick rasen 1905, men så sent som 1924
var ännu parningar med cairnterrier tillåten. Uttrycket "ängel
med humör" stämmer till fullo med dagens westie. Bakom den kritvita,
vältrimmade fasaden, skall en terrier, helt i klass med sina anfäder,
dölja sig. Den vita pälsen skall vara sträv och vädertålig, om än
trimmad enligt dagens mode.
HELHETSINTRYCK:
West highland white terrier är en kraftigt byggd hund med djup bröstkorg
och långa bakre revben, plan rygg, kraftfulla, muskulösa fram- och
bakben och ger i utpräglad grad en bild av kombinationen styrka/rörlighet.
Det är en liten, rörlig, sportig, härdig terrier med stor självsäkerhet
och okynnig uppsyn. Den är vaken, glad, modig, vänlig och full av
självtillit.
HUVUD:
Skallen skall vara lätt välvd och vid beröring ha en slät kontur över
pannan och smalna mycket svagt från öronen ned mot ögonen. Avståndet
från nackknölen till ögonen skall vara något längre än nospartiets
längd. Huvudet skall vara rikligt behårat och bäras i rät eller nästan
rät vinkel mot halsen. Huvudet får aldrig bäras framåtsträckt. Nospartiet
skall smalna gradvis från ögonen till nosspetsen. Det skall finnas
en tydlig pannavsats som formas av kraftiga, beniga ögonbrynsbågar
direkt ovanför och något framskjutande över ögat: Mellan ögonen finns
en lätt fåra. Nospartiet får inte vara urgröpt eller falla av abrupt
under ögonen utan skall vara väl utfyllt. Käkarna skall vara starka
och jämnlånga. Nosspegeln skall vara svart och ganska stor och i förening
med nospartiet ge detsamma en mjuk kontur. Nosspegeln får inte vara
framskjutande.
ÖGON:
Ögonen
skall sitta brett isär, vara medelstora, inte framträdande och så
mörka som möjligt. De skall vara ganska djupt liggande, skarpa och
intelligenta så att blicken under de kraftiga ögonbrynen får ett genomträngande
uttryck. Ljusa ögon är absolut inte önskvärt.
ÖRON:
Öronen skall vara små, stramt upprättstående och avslutas i en vass
spets. De får varken vara för brett eller för tätt ansatta. Pälsen
på öronen skall vara kort och mjuk (sammetslen) och skall inte klippas.
Öronen får inte ha någon frans i toppen. Rundade, breda, stora eller
tjocka öron eller ron med för mycket päls är absolut inte önskvärt.
BETT:
Saxbett med stora tänder i förhållande till hundens storlek. Avståndet
mellan hörntänderna skalle vara så brett att hunden får det önskade,
okynniga uttrycket.
HALS:
Halsen skall vara så lång att den ger den huvudansättning som eftersträvas.
Den skall vara muskulös och gradvis bli grövre mot ansättningen, så
att halsen vackert övergår i det väl tillbakalagda skulderpartiet.
KROPP:
Kroppen skall vara kompakt, ryggen plan och ländpartiet brett och
starkt. Bröstkorgen skall vara djup och revbenen väl välvda i sin
övre hälft för att ge sidorna ett plant intryck. De bakre revbenen
skall ha ansenligt djup och avståndet från de bakre revbenen till
bakbenen så kort som är förenligt med fria rörelser.
FRAM-
OCH BAKBEN:
Skulderpartiet skall slutta bakåt med breda skulderblad, som ligger
tätt intill bröstkorgen. Skulderbladsleden skall vara placerad långt
fram och armbågarna tätt intill kroppen, så att frambenens rörelser
blir fria och parallella till kroppens axel. Frambenen skall vara
korta, raka och muskulösa och vara täckta av kort, hård päls. Bakpartiet
skall vara kraftigt, muskulöst och brett över ryggen. Bakbenen skall
vara korta, muskulösa och seniga. Låren skall vara mycket muskulösa
och inte alltför brett ställda. Hasorna skall vara vinklade och ansatta
väl in under kroppen så att de är relativt nära varandra, vare sig
hunden står eller går. Rak eller vek has är absolut inte önskvärt.
TASSAR:
Framtassarna skall vara större än baktassarna, runda, proportionerliga,
starka med tjocka trampdynor och vara täckta av kort, hård päls. Baktassarna
skall vara mindre än framtassarna med tjocka trampdynor. Trampdynor
och klor skall helst vara svarta.
SVANS:
Svansen skall vara 13-16 cm lång, täckt med hård päls, utan fana,
så rak som möjligt och bäras käckt men inte glatt eller böjd över
ryggen. En lång svans är inte önskvärt och svansen får under inga
omständigheter kuperas.
RÖRELSER:
Rörelserna skall vara alltigenom fria, parallella och lediga. Frambenen
skall röra sig fritt framåt från skuldran. Bakbenens rörelser skall
vara fria, kraftfulla och ganska täta. Knä- och hasled skall ha god
flexibilitet och genom att hasen dras väl under kroppen ges bakbenen
ett bra påskjut. Stela, styltiga bakbensrörelser och kohasighet är
absolut inte önskvärt.
PÄLS:
Pälsen skall vara dubbel. Täckhåret är hårt, c:a 5 cm långt och får
inte vara lockigt. Underullen, som påminner om pälsverk, är kort,
mjuk och tätliggande. Öppna pälsar är felaktiga.
FÄRG:
Vit.
MANKHÖJD:
C:a 28 cm.
FEL:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande
till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution.
|