Västgötaspetsen

Uppfödare av rasen:

Rasstandard för Västgötaspetsen

Rasgrupp 5. Spetsar och raser av urhundstyp.

HEMLAND:
Sverige

BAKGRUND/ ÄNDAMÅL:
Västgötaspetsen anses vara en av de genuint svenska raserna, även om viss oklarhet fortfarande föreligger beträffande släktskapen med den delvis typlika welish corgin. Huruvida vikingarna hemförde hundar av denna spetstyp till Sverige eller tvärtom torde vara svårt att klarlägga, men nutida kynologisk forskning anser att denna ras verkligen har uppkommit i Sverige.
Oavsett rasens ursprung tillkommer äran av att ha fått västgötaspetsen erkänd och registrerad som svensk ras greve Björn von Rosen. I början av 1940-talet fästes von Rosens uppmärksamhet på förekomsten av denna spetstyp, och genom en inventering av det kvarvarande beståndet i Västergötland och framför allt på Varaslätten fick han fram ett ringa men i typ tämligen enhetligt material för ett planmässigt avelsarbete. Det praktiska avelsarbetet kom dock att främst ligga i händerna på rektor K.G. Zetterstén.
Konsolideringen av typen kunde ske helt utan att rasens goda vallhundsinstinkter gick förlorade.
Det karaktärshatässigt typiska för rasen är vaksamhet, energi och frimodig livlighet.

HELHETS INTRYCK:
Västgötaspetsen är en lågbent, kraftig och orädd liten hund, vass hållning och uttryck vittnar om vaksamhet, livlighet och energi.

HUVUD:
Huvudet skall vara torrt och tämligen långt, nästan flat hjässa samt tydligt stop. Huvudet skall uppifrån sett avsmalna jämnt mot nosspetsen. Nospartiet skall från sidan vara tämligen tvärskuret. Det skall vara endast obetydligt kortare än skallen. Nosspegeln skall vara svart. Underkäken skall vara tvärskuren och kraftig, men inte framskjutande.
Läpparna skall vara strama och väl slutna.

ÖGON:
Ögonen skall vara medelstora, ovala och mörkt bruna.

ÖRON:
Öronen skall vara medelstora, spetsiga, upprättstående, styva ända ut i spetsen, finhåriga och rörliga.
De får inte vara alltför lågt ansatta.

BETT:
Perfekt och regelbundet saxbett med jämna och välutvecklade tänder.

HALS:
Halsen skall vara lång med kraftig muskulatur och god resning.

KROPP:
Ryggen skall vara plan med kraftig muskulatur och kort, starkt ländparti.. Bröstkorgen skall vara lång och djup med tämligen välvda revben. Framifrån sett skall bröstkorgen vara äggformad, från sidan sett
Den skall nå till 2/5 av underarmens längd. När hunden ses från sidan skall bröstkorgens djupaste punkt ligga tätt bakom frambenen. Bröstbenet skall vara tydligt, men inte vara alltför framträdande.
Korset skall vara brett och obetydligt sluttande.
Buklinjen skall vara något uppdragen.

FRAM- OCH BAKBEN:
Skulderbladet skall vara långt och ställt i 45° mot horisontalplanet. Överarmen skall vara obetydligt kortare än skulderbladet och bilda rät vinkel mot detta. Den skall ligga tätt intill revbenen, men vara väl rörlig. Underarmen skall framifrån sett vara svängd så mycket som fordras för att ge den full rörlighet mot bröstkorgens nedre del.
Mellanhanden skall vara fjädrande.
Bakbenen skall vara väl vinklade i knä och hasleder och bakifrån sett vara parallella.
Lårets muskulatur skall vara kraftig. Underbenet skall vara obetydligt längre än mellanfoten (avståndet från hälen till trampdynan).
Benstommen skall vara kraftig.

TASSAR:
Tassarna skall vara medelstora, korta, ovala och riktade rakt framåt med kraftiga trampdynor och tätt slutna, välvda tår.

SVANS:
Två svanstyper förekommer; lång svans eller medfödd stubbsvans.
Stubbsvansen, som skall vara högst decimeterlång bärs i regel horisontellt eller hängande.
Vid lystring får den höjas, dock ej mer än till rät vinkel mot rygglinjen.

RÖRELSER:
Rörelserna skall vara sunda och vägvinnande.

PÄLS:
Pälsen skall bestå av mycket tät och mjuk underull och halvkort, hårt och tätt liggande täckhår.
Den skall vara kort på huvudet och benens framsidor men får vara något längre på nacken, halsen, bröstet och benens baksidor.

FÄRG:
Önskvärda färger är grå, gråbrun, grågul, rödgul eller rödbrun med ljusare nyanser av ovannämnda färger på nos, kinder, strupe, bringa, buk, kring anus samt på tassarna och benens nedre del.
Mörka täckhår skall finnas på ryggen, halsens översida och bålens sidor.
Ljusare markering över skuldrorna, s k selmarkering, är önskvärd. Vita tecken får förekomma på fram- och bakben samt på bröstet. Därutöver får vitt finnas i begränsad omfattning, t ex i form av s k strimbläs, nackfläck eller obetydlig halskrage.

MANKHÖJD:
Idealmankhöjd hanhund 33 cm
tik 31 cm
En variation av 1 cm över eller under idealmåttet är tillåten.
Förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd skall vara 2:3.

FEL:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution.

FCI 14

SVENSKA KENNELKLUBBEN 1990-10-31 e.ä.

KOMMENTAR TILL STANDARD FÖR VÄSTGÖTASPETS

Uppräkning av fel

HUVUD:
Bulliga kinder, dåligt utfyllt nosparti, -slappa mungipor, dåligt utvecklad underkäke, kort skalle, rund skalle, kort nos, dåligt stop.

ÖGON:
Runda, sneda, eller felfärgade ögon.

BETT:
Allt utom saxbett.

KROPP:
För djup bröstkorg.

FRAM- OCH BAKBEN:
Kort överarm, framskjutet skulderparti, övervinkling bak, som ej passar till spetshundstyp.

PÄLS:
Mjuk päls, stritthår, ("öppen" päls), lång päls, dålig underull, för kort päls.

FÄRG:
Alla färger utom de i standarden angivna.

SVANS:
På grund av infört kuperingsförbud får den långa svansen under en övergångsperiod bäras och i övrigt se ut hur som helst.
Det förekommer att hundar föds helt utan svans.