Pyrememastiff
Uppfödare av rasen: Rasklubb:

Rasstandard för Pyrememastiff.
Rasgrupp: 2
- Schnauzer och pinscher, molosser och bergshundar samt sennenhundar.

Ursprungsland:
Spanien

Användningsområde:
Vakt- och skyddshund

Bakgrund/Ändamål
Förr i tiden användes raser som försvar mot rovdjur, främst varg och björn. Numera används den med fördel som vakthund. Den är mycket lättdresserad.

Helhetsintryck:
Rasen skall vara välproportionerlig, synnerligen kraftig och storvuxen samt muskulös med kraftig benstomme. Trots sin storlek får den aldrig verka tung eller lymfatisk. Pälsen skall vara lång men utan överdrift.

Viktiga måttförhållanden:
Hunden skall alltid vara proportionerligt och harmonisk byggd. Kroppslängden överstigen mankhöjden något. Förhållandet mellan mankhöjd och bröstomfång skall vara ca 7:10. Förhållandet mellan skallens och nospartiets längd bör vara 5:4.

Utförande och karaktär:
Rasen skall vara vänlig, lugn, stolt och synnerligen intelligent, Mot främlingar skall den vara orädd och aldrig undanfallande. Mor andra hundar är den vänligt inställd och medveten om sin styrka. Om den tvingar slåss är det ytterst skicklig slagskämpe och visar då ett beteendemönster utvecklat sedan sekler i strider mot vargar. Skallet skall vara djupt och respektingivande. Rasen skall ge intryck av vaksamhet.


Huvud:
Huvudet skall vara stort, kraftigt och medellångt. Förhållandet mellan skallens och nospartiet bör vara 5:4. Uppifrån sedd skall helheten skalle-nosparti vara långsträckt utan stora skillnader i bredd mellan tinning och nosparti. I profil skall huvudet vara djupt, inte bulligt.

Skallparti: Skallen skall vara bred, kraftig något rundad i profil. Skallens bredd skall vara lika med dess längd eller något bredare. Skallens och nosryggens plan skall vara lätt att divergerande med tendens till parallellitet. Nackknölen skall vara markerad.

Stop: Stopet skall vara mjukt sluttande, föga markerat med tydligt.

Nostryffel: Nostryffeln skall vara svart, fuktig, stor och bred.

Nosparti: I profil skall nosryggen vara rak. Uppifrån sett verkar nospartiet något trekantigt, brett vid stopet och gradvis avsmalnande mot nosen. Det får dock aldrig ge ett spetsigt intryck.

Läppar: Överläppen skall väl täcka underläppen utan att vara slapp och ha måttligt hängande mungipor. Slemhinnorna och läppränderna skall vara svarta.

Käkar/Tänder: Gommen skall vara svart med väl markerande räfflor. Tänderna skall vara vita, starka och friska. Hörntänderna skall vara stora, långa och spetsiga. Kindtänderna skall vara stora och kraftiga. Framtänderna skall vara tämligen små. Saxbett. Alla Premolarer skall finnas.

Ögon: Ögonen skall vara små, mandelformade, hasselnötsbruna, helst mörka. Uttrycket skall vara uppmärksammat, stolt. Vänligt och intelligent, men mycket skarpt mot inkräktande främlingar. Ögonlockskanterna skall vara svartpigmenterade och helst ligga an mot ögat, när hunden är uppmärksam. Det är typiskt med en lätt förslappning i nedre ögonlocket, som gör att en liten del av bindhinnan syns när hunden vilar.

Öron: Öronen skall vara medelstora, hängande, trekantiga och ansatta över ögonhöjd. I vila bärs det slätt hängande utmed kinden. Vid lystring höjs öronen i sin övre-yttre tredjedel och riktas framåt. De får inte vara kuperade.

Hals: Halsen skall vara konformad, bred, stark, muskulös och smidig. Huden skall vara tjock och ligga aningen löst mot underlaget. Där skall finnas välmarkerade, dubbla dock ej för markerade hakpåsar.


Kropp:
Kroppen skall vara rektangulär, mycket stark och robust. Den skall ge intryck av stor styrka, men skall samtidigt vara smidig och lättrörlig.

Rygglinje: Rygglinjen skall vara plan även när hunden är i rörelse.

Manke: Manken skall vara väl markerad.

Rygg: Ryggen skall vara stark och muskulös.

Ländparti: Länden skall vara lång, bred och kraftig men smalna av mot flankerna.

Kors: Korset skall vara brett och starkt, ca 45o i förhållande till rygglinjen och horisontalplanet vid marken. Korsets höjd skall vara lika med mankens.

Bröstkorg: Revbenen skall vara välvda, ej flata samt ha gott utrymme sinsemellan. Bringan skall vara bred, djup, muskulös och kraftig med markerat förbröst.

Underlinje: Buklinjen skall vara lätt uppdragen mot de djupa och breda flankerna.

Svans: Svansen skall vara kartig vid roten och mjuk päls, som bildar en kraftfull plym. I vila bärs den lågt och skall då nå ner till hasen. Svansen skall alltid ha en liten böjning i sin yttersta del. När hunden rör sig eller är uppmärksam bärs svansen i sabelform med en liten krökning i sin nedre tredjedel, dock aldrig ringlad i sin hela längd eller buren så att den ligger an mot korset.

Extremiter:
Benstommen skall vara kraftig.

Framställ:
Helhetsintryck: Frambenen skall framifrån sedda vara fullständigt raka och parallella. Muskler och senor skall framträda tydligt.

Skulderblad: Skuldrorna skall vara sluttande, mycket muskulösa och längre än underarmarna. Vinkeln skulderblad överarmsben skall vara nära 100o.

Överarm: överarmen skall vara mycket kraftig. Vinkeln överarmsben - underarm skall vara nästan 125o.

Armbåge: Armbågen skall vara stark och ligga väl an intill kroppen.

Underarm: Underarmen skall vara rak och stark samt tre gånger så lång som mellanhandsbenet.

Mellanhand: Mellanhanden skall vara stark. Från sidan sedd skall den vara lätt vinklad och närmast te sig som en fortsättning av underarmen. Tassar: Framtassarna skall vara kattlika med slutna tår och med starka, höga och väl välvda tåleder. Klor och trampdynor skall vara tåliga och starka. Huden mellan tårna skall vara måttligt utvecklad och hårbeväxt.


Bakställ:
Helhetsintryck: Bakbenen skall vara kraftiga och muskulösa. De skall vara normalt vinklade från sidan sedda, och parallellt ställda sedda bakifrån. Med hjälp av bakbenen skall hunden vara kapabel att sätt sig i rörelse på ett lätt, kraftfullt och elegant sätt.

Lår: Låren skall vara starka och muskulösa. Vinkeln mellan bäcken och lårben skall vara ungefär 100o.

Underben: Underbenen skall vara långa och muskulösa. Knävinkeln vara ca 120o.

Has: Hasorna skall vara rättslärda, ej kohasiga. De skall vara väl markerad med framträdande senor. Hasvinkeln skall vara öppen, ca 130o.

Tassar: Baktassarna skall vara kattlika och ha något ovala samt vara något längre än framtassarna. De skall ha sporrar. Dessa kan vara enkla eller dubbla. Det är tillåtet att avlägsna sporrarna. Endast vid en konkurrenssituation skall den som har dubbla sporrar föredras.


Rörelser:
Företrädesvis trav, som skall vara harmonisk, kraftfull och elegant utan tendens till passgång.

Hud:
Huden skall vara smidig och tjock, rosafärgad med inslag av mörkare pigment. Alla slemhinnor skall vara svarta.

Päls:
Pälshår: Pälsen skall vara tjock och måttligt lång. Den idealiska pälslängden skall vara 6-9 cm. Pälsen skall vara längre på skuldror, hals, buk och fanor. Pälsen skall också vara längre på svansen, där den ej är lika grov som på resten av kroppen. Pälsen skall vara grov, ej ullig.

Färg:
Bottenfärgen skall vara vit men alltid men en karaktäristisk mask, som är tydligt markerad och avgränsad. Bägge öronen skall vara täckta av masken. Eventuella fläckar på kroppen skall ha samma färg som ansiktsmasken. Fläckarna kan vara oregelbundet utbredda på kroppen, men konturerna skall alltid vara tydligt markerade. Tassar, ben och svansspets skall alltid vara vita. Vid hårbotten skall pälsstråna vara så ljusa som möjligt, helst vita. De färger som föredras är i prioriteringsordning: rent vitt med mellangrå tecken och vitt med intensivt gyllengula tecken; vitt med rödgula tecken, vitt med svarta tecken, vitt med silvergrå tecken, vitt med ljust beige tecken, vitt med sandfärgade tecken, vitt med marmorerade tecken. Icke önskvärt är trefärgade eller helt vita exemplar. Ej heller önskvärt är röda färger i fläckarna eller gulaktig bottenfärg.


Storlek/Vikt:
Mankhöjd: Det finns ingen övre gräns för storleken. I en konkurrenssitiation skall alltid den större hunden föredras. Önskvärt är att hanhundar överskrider 81 cm och tikar 75 cm. Minimistorlek: Hanhundar 77 cm och tikar 72 cm. Det är dock önskvärt att dessa siffror överskrids med god marginal.

Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och felet skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Lätta fel: Konvex nosig. Avsaknad av premolarer, tangent. Rygg som inte är plan och fast under rörelse. Hus som är något tillbakadragen. Svagt vågig päls- Päls som är längre än 9 cm.

Grava fel: Spetsigt eller överdrivet trubbigt nosparti. Svaga mellanhands- leder och tassar. Felaktig benställning. Måttligt över- eller underbett. Avsaknad av flera premolarer eller hörntänder, ej beroende på skada. Inkorrekt placerade hörntänder i relation till incisivema. Svankrygg. Bakhöghet. Oharmoniska rörelser. Kohasighet i stående och i rörelse. Mycket vågig och lockig päls. Pälslängd på ryggen som understiger 6 cm eller överstiger 11 cm. Avsaknad av mask eller färg på öronen. Kuperade öron eller svans. Entropion eller för mycket ektropion. Allmänt obalanserat temperament. Hund som ger ett tunt eller lymfatiskt intryck. Svans som ligger an mot korset eller saknas svansplym eller som inte har böjd svansspets.

Diskvalificerande fel:
Harmynthet. Uttalat över- eller underbett. Nostryffel och slemhinnor, som är opigmenterade. Avsaknad av vit färg på svansspets och ben. Helt vita hundar. Avsaknad av ansiktsmask. Pälslängd på ryggen som understiger 4 cm eller överstiger 13 cm. Fläckar som är diffust avgränsande och inter framträder tydligt mot bottenfärgen.

FCI-Klassifikation:
Grupp 2, Sektion 2; molosser
 

copyright (C) 2000. hundfakta.