Ursprungland/hemland
England Användningsområde
Stående fågelhund, specialiserad för jakt på
hönsfågel
Bakgrund/ändamål
Engelsk setter härstammar från spaniels, som redan på
1500-talet användes vid jakt på fågel. Dessa s k
"setting spaniels" hade till uppgift att
markera var fågel tryckte genom att stanna, sjunka ner
(sätta) sig framför bytet, för att sedan krypande
avancera mot det så att jägaren kunde fånga det med
nät. När skjutvapen introducerades, vilka medförde att
man kunde flyktskjuta fågel. avvecklades fågelhunden
till att markera fågel med att "stå" för den
och sedan avancera och apportera efter skott. Denna
utveckling skedde troligen i början av 1700-talet och
medförde att spaniels och "setting spaniels"
separerades i avelsarbetet. Den moderna engelska setterns
fader är Edward Leverack. Han utvecklade en egen
settertyp, med hjälp av stark inavel och noggrant
avelsurval, kallad Leveracktyp. Den typen dominerade
rasen i mitten av 1800-talet. Den hårda inaveln
försatte dock rasen i en brydsam situation, där endast
nytt blod kunde rädda standarden. Det nya blodet
infördes med hjälp av R L Purcell-Llewellin, som på
1860-talet använde Leverack-linjer i korsning med andra
typer av setter. Våra dagars settrar bygger i allt
väsentligt på hundar från Leveracks- och Llewellins
linjer. Den engelska settern är en utmärkt stående
fågelhund, lättdresserad och följsam. känd och
uppskattad i stora delar av världen.
Helhetsintryck
Engelsk setter är en medelstor hund med rena linjer,
elegant i utseende och rörelser.
Uppförande/karaktär
Engelsk setter är mycket energisk och med intensiv
jaktlust. Den är utpräglat vänlig och godmodig.
Huvud
Huvudet, som bärs högt, skall vara långt och tämligen
stort. Skallparti: Skallen skall vara lätt välvd från
öra till öra och med mycket gott utrymme för hjärnan.
Nackknölen skall vara väl markerad. Stop: Stopet skall
vara väl markerat. Nostryffel: Nostryffeln skall ha vida
näsborrar och färgen skall vara svart eller leverbrun
beroende på pälsfärg. Nosparti: Nospartiet skall vara
måttligt djupa, tämligen kvadratiskt och av samma
längd som avståndet från stopet till nackknölen
(1:1). Läppar: Läpparna får inte vara för hängande.
Käkar/tänder: Käkarna skall vara starka och av
ungefär samma längd. Bettet skall vara regelbundet och
komplett saxbett. Fullständigt tandantal är önskvärt.
Ögon: Ögonen skall vara ovala och inte framträdande.
Blicken skall vara mild, klar och uttrycksfull. Färgen
varierar från hasselnötsbrunt till mörkbrunt, ju
mörkare desto bättre. Endast hos leverbruna hundar:
accepteras en ljusare ögonfärg. Öron: Öronen skall
vara måttligt långa, lågt ansatta och hänga i mjuka
veck tätt intill kinderna. Öronspetsarna skall vara
sametsmjuka och övre delen av öronen skall vara
behårade med fin, silkig päls.
Hals: Halsen skall vara tämligen lång,
muskulös, torr, elegant som helhet med lätt välvd
nacke som skall vara tydligt avgränsad vid ansättningen
mot huvudet. Halsen skall vara vidare och mycket
muskulös vid ansättningen i skuldrorna. Halsen får
aldrig vara grov vid ansättningen mot huvudet. inte
heller ha löst halsskinn.
Kropp
Kroppen skall vara måttligt lång. Rygglinje: Rygginjen
skall vara plan. Rygg: Ryggen skall vara kort.
Ländparti: Ländpartiet skall vara starkt och lätt
välvt. Bröstkorg: Bröstkorgen skall ha mycket gott
djup och vara bred mellan skulderbladen med väl välvda,
rundade revben. Även de bakre revbenen skall vara djupa
och välutvecklade. Svans: Svansen skall vara ansatt
nästan i linje med ryggen och buren i plan med
rygglinjen men aldrig över den. Svansrörelserna skall
vara livliga och snärtiga. Svansen skall vara medellång
och inte nå nedanför hasleden. Den får inte vara
ringlad eller tunn, men får vara svagt böjd eller
sabelformad dock utan tendens att böja sig uppåt.
Extremiteter
Framställ
Skulderblad: Skulderbladen skall vara väl
tillbakalagda, dvs vinklade.
Armbåge: Armbågarna skall ligga väl an mot nedre
delen av kroppen.
Underarm: Frambenen skall vara raka. mycket
muskulösa och med rundad benstomme.
Mellanhand: Mellanhanden skall vara kort, stark,
rundad och rak.
Tassar: Tassarna skall ha tjocka trampdynor,
vara väl slutna och ha väl välvda tår, som är gott
skyddade av behåring mellan tårna.
Bakställ: Lår: Låren skall vara breda.
långa och muskulösa. Knäled: Knäleden skall vara
välvinklad. Underben: Underbenen skall vara breda,
muskulösa och långa. Has: Hasorna skall vara vertikalt
ställda, varken inåt- eller utåtvridna. Tassar:
Baktassar, se framtassar.
Rörelser
Rörelserna skall vara fria och eleganta och tyda på
förmåga till fart och uthållighet. Bakben och hasor
skall ge bakstället kraftigt påskjut. Sedda bakifrån
skall höft, knä och has vara parallella.
Päls
Pälsstruktur: Från bakre delen av huvudet, i linje med
öronen skall pälsen vara vågig, aldrig lockig, lång
och silkig, vilket pälsen skall vara som helhet.
Behängen på fram- och bakbenens baksidor skall vara
längre och på frambenen skall de nästan nå ner till
tassarna. Pälsen på svansen bildar fana som hänger i
långa, tunna lager som får vara vågig men inte
lockiga. Behåringen som skall vara lång, blank, mjuk
och silkig börjar en bit från svansroten och ökar i
längd mot mitten av svansen för att därefter gradvis
avta mot svansspetsen.
Färg
Vit och svart (s k blue belton), vit och orange (s k
orange belton), vit och gul (s k lemon belton), vit och
leverbrun (s k liver belton) eller trefärgad. Trefärgad
betecknas blue belton med tantecken eller liver belton
med tan-tecken. Belton-färgade (vita hundar med små
fläckar i ovan nämnda färger) föredras framför
hundar med mycket stora färgade fläckar på kroppen.
Storlek
Mankhöjd: Hanhund 65 - 68 cm Tik 61 - 65 cm
Fel
Varje avvikelse från standarden är fel och skall
bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
SVENSK KOMMENTAR TILL STANDARD FÖR ENGELSK SETTER
Mankhöjd: Världen över finns engelsk
setter med den ungefärliga mankhöjd som den gamla
engelska standarden föreskrev. Den var avpassad för
jagande hundar. Även i Sverige har de ursprungliga
måtten bibehållits såsom varande lämpligast för
bruksändamål. Hanhund ca 58 - 64 cm Tik ca 54 - 60 cm
|