Rasstandard fär
Dobermann
Rasgrupp 2,
Schnauzer och pinscher, molosser och bergshundar samt
sennenhundar
Ursprungsland:Tyskland.
Registreringssiffra: 1997:292.
Rasklubb: Sv. Dobermann klubben. SBK.
I hälsoprogram ingående sjukdomar: Ögon sjukdomen
PHTVL/PHPV. Förekomsten av den förstnämnda är f n
strax under tio procent. Innan leverans ögonspeglas
valparna i syfte att upptäcka ögonsjukdomen. Katarakt
förekommer. Dobermann höftledsröntgas, HD-statistiken
är relativt bra. Cirka 90 procent av hundarna är fria,
de med anmärkning har HD av libdrig grad.
Manhöjd: Hanhund 68 - 72 cm, tik 63 - 68 cm.
Vikt: Hanhund va 40-45 kg, tik ca 32-35 kg.
Färg: Svart eller brun med klart markerade tan-tecken.
Tidigare upptogs även blå med tan-tecken som godkänd
färg, men den är inte längre tillåten. Det kan även
födas isabellfärgade (cremefärg) valpar, en färg som
aldrig varit godtagen.
Exteriör Sammanfattning:
Kroppen är närmast kvadratisk, ryggen ska vara kort,
fast och något sluttande. Elegant helhet med rena linjer
men äbdå med kraftfullhet och väl fördelad
muskulatur. Svansen ska vara högt ansatt, men får inte
längre kuperas i Sverige. Från och med första januari
1997 råder totalt tävlingsförbud för dobermann (coh
rottweiler) som är födda i land där kuperingsförbud
råder. Regeln kan ge en fingervisning om att det inom
dessa raser på sina håll varit mycket svårt att
acceptera kuperingsförbudet. Av tradition har också
öronen kuperats i hemlandet (förbjudet sedan länge i
Sverige) naturligt burna är de vikta framåt och
hängande. Stor vikt läggs vid huvudet som ska vara
proportinerligt och ovanifrån ha formen av en kil med
spetsen kapad. Från sidan sett är stopet måttligt
markerat, skallens och nosryggens plan parallella.
Kinderna är flata, läpparna strama. Slätt, hård och
högglänsande päls.
Övrigt: I standarden står uttryckligen "Genom sina
eleganta linjer och stolta hållning, sitt temperament
och beslutsamma uttryck motsvarar den idealbilden av en
hund."
(Källa Hundsport nr:3/98.)
|