|
Dandie
dinmont terrier
|
|
| Uppfödare av rasen: | Rasklubb: |
|
Rasstandard för Borderterriern |
|
Hemland England Bakgrund/ändamål Dandie dinmont terrier har som rastyp varit konstant sedan slutet av 1600-talet. Den har fått sitt namn efter Dandie Dinmont, en av personerna i Sir Walter Scott's roman Guy Mannering. Förebild för hundbeskrivningen i romanen var små strävhåriga jaktterrier, som sedan länge funnits i Cheviotbergen. Sedan boken kommit ut och blivit en dåtida bestseller blev också dandie dinmont terriern otroligt populär och efterfrågad och alla rasen liknande hundar kunde säljas. Detta utarmade rasen, men efter en tid ebbade entusiasmen ut och populariteten sjönk. Några kvarvarande uppfödare kunde emellertid återföra rasen till den ursprungliga typen av utpräglad jaktterrier. Dandie dinmont terrier intar med sitt speciella yttre en särställning i terriergruppen. Helhetsintryck Huvudet är mycket typiskt för rasen, täckt av silkeslen vacker päls med stora, kloka, intelligenta ögon. Kroppen är lång, lågställd och vesslelik; benen korta och kraftiga. Pälsen står emot väder och vind. Dandie dinmont terrier år en sportig, arbetsduglig terrier, självständig, mycket intelligent, beslutsam, envis, känslig, tillgiven och värdig. Huvud: Huvudet skall vara starkt och kraftigt men i proportion till hundens storlek. Muskulaturen skall vara utomordentligt väl utvecklad, speciellt när det gäller käkarna. Skallen skall vara bred och avsmalna mot ögonen. Avståndet från inre ögonvrån till skallens baksida är ungefär lika med avståndet mellan öronen. Pannan skall vara väl välvd. Huvudet skall vara täckt av mycket mjukt, silkeslent hår, inte enbart bestå av en toft på hjässan. Kinderna skall gradvis smalna mot ett djupt och kraftigt nosparti. Nospartiet i proportion till skallen är 3 till 5. Nosryggen har en trekantig bar fläck, som pekar bakåt från nosspetsen, ungefär 2,5 cm bred. Nosspegeln skall vara svart. Ögon: Ögonen skall vara mättat mörkt hasselnötsbruna. De skall sitta lågt under pannan, vara placerade brett isär, vara stora, framträdande och runda, men inte utstående. Öron: Öronen skall vara ansatta långt bak på skallen, sitta brett isär, lågt ansatta och hänga tätt intill kinderna med endast en obetydlig resning vid basen. De skall vara breda vid basen och avsmalna nästan till en spets. Främre delen av örat skall gå nästan lodrät ner från fästet till spetsen. Örats brosk och hud skall vara mycket tunn. längden på örat skall vara 7 till 10 cm. Pälsen på öronen skall harmoniera med pälsfärgen på kroppen. Hos pepparfärgade hundar skall de vara täckta med mjukt, rakt, mörkt - i en del fall nästan svart hår. Hos senapsfärgade hundar skall öronhåret vara senapsfärgat i en mörkare nyans än på kroppen, men inte svart. Båda skall ha tunna behäng av ljust hår, som börjar ungefär 5 cm från öronspetsen och har nästan samma färg och struktur som hårtofsen på hjässan, varigenom örat får ett tydligt spetsigt utseende. Detta framträder inte alltid förrän efter två års ålder. Bett: Komplett, perfekt och regelbundet saxbett med starka käkar och jämnt ansatta tänder. Varje avvikelse är absolut inte önskvärd. Tänderna skall vara starka, speciellt hörntänderna, som är ovanligt stora för en så liten hund. Hörntänderna skall passa väl mot varandra för att ge största möjliga grepp och styrka. Munnens slemhinnor svarta eller mörkt färgade. Hals: Halsen skall vara mycket muskulös, välutvecklad, stark, kraftig och väl ansatt i skulderpartiet. Kropp Kroppen skall vara lång, stark och smidig. Bröstkorgen skall vara väl utvecklad, med väl välvda, rundade revben och vara väl nedsänkt mellan frambenen. Ryggen skall vara ganska låg vid skulderpartiet genom en sänkning av rygglinjen och en motsvarande välvning över ländpartiet med en mycket svag, gradvis sluttning från ländens högsta punkt till svansroten. Ryggen skall vara muskulös. Fram- och bakben: Skulderpartiet skall vara väl tillbakalagt men inte tungt. Frambenen skall vara korta med synnerligen väl utvecklad muskulatur och benstomme. De skall sitta brett isär med bröstkorgen väl nedsänkt mellan dem. Underarmarna skall följa bröstkorgens linje med tassarna pekande framåt eller lätt utåtvridna i stående. Hjulbenthet är absolut inte önskvärt. Bakbenen skall vara något längre än frambenen, ganska brett ställda men inte onaturligt särade. Lårpartiet väl utvecklat, vinklade knäleder och lågt ansatt has.Om sporrar förekommer avlägsnas de vanligen. Tassar: Tassarna skall vara runda med tjocka trampdynor.Baktassarna skall vara mindre än framtassarna. Klorna skall vara mörka men färgen varierar alltefter pälsfärgen. Platta eller öppna tassar är absolut inte önskvärt. Svans: Svansen skall vara ganska kort, ungefär 20-25 cm lång, ganska tjock vid roten, grovna till ungefär 10 cm:s längd och därefter smalna till en spets. Den får aldrig vara sned eller ringlad men bärs uppåtsvängd som en sabel med svansspetsen lodrätt ovanför svansroten, när hunden är upphetsad. Svansen får varken vara för högt eller för lågt ansatt. När hunden är lugn, bärs svansen glatt och något över rygglinjen. Rörelser Rörelserna skall vara kraftiga med rakt påskjut från bakbenen, vilket ger flytande, fria och lätta rörelser med ett långt steg fram.Bundna, stela hoppande eller vevande rörelser är absolut inte önskvärt. Päls Pälsen är ett mycket viktigt kännemärke för rasen.Pälsen är dubbel med mjuk, lintrådig underull och hårdare täckhår, som inte är strävt men som ger en "frasig" känsla vid beröring. Pälsen skall inte dela sig utefter ryggen utan ligga i smala stråk som bildas av att det hårdare täckhåret kommer upp genom den mjukare underullen. Frambenen skall ha ett ca 5 cm långt behäng. Översidan av svansen skall vara täckt av strävt hår, undersidan inte fullt så strävt hår, med vacker fana av mjukare hår. Färg Peppar- eller senapsfärgad. Pepparfärgad :Varierar från mörkt blåsvart till ljust silvergrått, nyanserna däremellan är att föredra. Pälsfärgen på kroppen skall gå väl ned över skuldra och höft och gradvis blandas med färgen på ben och tassar, vilken kan variera beroende på pälsfärgen på kroppen, från djupt rödbrun till blek fawn. Ymnig silvervit hårtofs. Senapsfärgad:Varierar från rödbrunt till blek fawn. Ymnig, gräddvit hårtofs, ben och tassar i mörkare nyans än huvudet. För båda färgerna gäller att behänget på frambenen är ljusare än frambenens färg i övrigt. Något vitt på bröst och vita klor ät tillåtet. Vita tassar är inte önskvärt. Håret på svansens undersida är ljusare än översidan, men skall ha mörkare färg än kroppen. Vikt 8 - 11 kg för hundar i god arbetskondition. Den lägre vikten föredras. Fel Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution. |
|
|
copyright (C)2001 Hundfakta |
|