Uppfödare av rasen:
Doggmaster´s kennel

Rasstandard för Bullterrier
Rasgrupp: 3
Terrier

England FCI:klassifikation
Grupp 3
Bakgrund/ändamål: Bull terrier kan som namnet anger räkna sina anor tillbaka till den tid då tjurhetsningar var tillåtna i England. Då de förbjöds ersattes de av hundhetsningar och för detta ändamål korsade man bulldogg med olika terrier och resultatet kallades "bull and terrier dog'. Hundhetsningarna minskade emellertid i popularitet och rasen med dem. En uppfödare James Hinchs från Birmingham, började emellertid ett avelsarbete med bull and terrier dog", som korsades med den nu utdöda old english white terrier och därtill dalmatiner. Målsättningen var att få fram en helvit hund, som var stark smidig och elegant. Resultatet blev vad vi i dag känner som bull terrier. Rasen erkändes av den Engelska Kennelklubben år 1887. Rasen förekommer i två storlekar, bull terrier och miniatyr bull terrier, och det är endast mankhöjden som skiljer dem åt. Bull terrier är numera en trevlig och tillgiven sällskapshund och väcker med sitt litet fräcka utseende berättigad uppmärksamhet.

Helhetsintryck:
Bull terriern är hundsläktets gladiator. Den är full av eld och mod, den skall vara kraftigt byggd muskulös, symmetrisk och rörlig, ha intresserat, bestämt och intelligent uttryck. Unikt och karakteristiskt är den konvexa nosryggen och det äggformade huvudet. Oberoende av hundens storlek skall könsprägeln vara mycket markerad. Bullterriern har ett jämnt temperament och är mycket läraktig, envis men vänlig.
Huvud:
Huvudet skall vara långt, kraftigt och djupt ända ut till nosspetsen men inte oädelt. Sett framifrån skall det vara äggformat och fullkomligt utfyllt med en yta som är helt fri från håligheter och urgröpningar.
Hjässan skall vara nästan plan från öra till öra. Profilen skall välva sig mjukt ner från hjässan till nosspetsen, som skall vara svart och nedåtböjd. Näsborrarna skall vara väl utvecklade.
Underkäken skall vara kraftig. Läpparna skall vara torra och stramt åtliggande.
Ögon:
Ögonen skall vara smala snedställda och trekantiga, djupliggande, svarta eller så mörkbruna att de verkar nästan svarta, samt ha en genomträngande glimt. Avståndet från nosspetsen till ögonen skall vara synbart längre än från ögonen till hjässan. Blå eller delvis blå ögon är inte önskvärt.
Öron:
Öronen skall vara små, tunna och placerade tätt intill varandra. Hunden skall kunna hålla dem stelt upprättstående, varvid de skall peka rakt uppåt.
Bett:
Regelbundet, perfekt och komplett saxbett med friska, starka, jämna tänder av rejäl storlek.
Hals
Halsen skall vara mycket muskulös, lång, välvd och avsmalnande från skuldrorna mot huvudet. Den skall vara fri från löst halsskinn.
Kropp:
Kroppen skall vara rundad med tydligt välvd bröstkorg och stort djup från manke till bröst så att det senare är närmare marken ån buken. Ryggen skall vara kort och stark med plan överlinje bakom manken och en lätt välvning över ett brett och muskulöst ländparti. Underlinjen från bröst till buk skall bilda en mjuk uppåtsvängd linje. Bröstet skall framifrån sett vara brett.
Fram- och bakben:
Skuldrorna skall vara kraftiga och muskulösa utan att vara tunga. Skulderbladen skall vara breda, flata och ligga tätt intill bröstkorgen. Skulderbladet skall mycket tydligt slutta bakåt mot manken och bilda en nästan rät vinkel mot överarmen. Armbågarna raka och starka, mellanhanden lodrät.
Frambenen skall ha rund benstomme av kraftigast tänkbara sort, och hunden skall stå stadigt på dem; de skall vara fullkomligt parallella. Låren skall vara muskulösa och underbenen väl utvecklade.
Knä- och hasleder skall vara väl vinklade med korta, kraftiga hasor.
Tassar: Tassarna skall vara runda och kompakta med väl välvda tår.
Svans:
Svansen skall vara kort lågt ansatt och horisontellt buren. Den skall vara tjock vid roten och smalna till en tunn spets.
Rörelser: I trav skall fram- och bakben röra sig parallella och endast vid högre hastighet dras mot kroppens mittlinje.
Frambenen skall ta för sig ordentligt och bakbenen skall röra sig smidigt i höften med stor böjlighet i knä och mellanfot och med kraftigt påskjut.
Päls:
Pälsen skall vara kort åtliggande, jämn och hård att ta på samt ha vacker glans. Huden skall överallt vara stramt åtliggande. Mjuk underull får förekomma vintertid. Färg: Vita hundar skall ha rent vit päls. Hudpigmentering och tecken på huvudet är inget fel. Hos färgade hundar skall färgen dominera över det vita; om alla övriga detaljer är likvärdiga föredras tigrerat. Svart, brindle, röd, fawn och trefärgat kan accepteras. Färgade stänk i en vit päls är inte önskvärt. Blå färg och leverfärg är absolut inte önskvärt.
Mankhöjd: Varken vikt eller storleksgränser finns angivna, men hunden skall ge intryck av att ha maximal substans för sin storlek, parat med kvalitet och tydlig könsprägel.
Fel: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution. Text av E-L Wihlstrand.

copyright (C) 1999, HUNDFAKTA