BORZOI

HEMLAND: Sovjetunionen

BAKGRUND/ÄNDAMÅL: Härstamningen torde gå tillbaka på den gamla ryska vinthunden med tillskott av krim – och bergvinthundsblod. Som kapplöpningshund är borzoi snabb och uthållig. I strid kan den vara en farlig motståndare, emedan den, trots sitt eleganta utseende i grunden är en stark hund som tycker om strid. I hemlandet använd som jakthund. Som sådan bör den vara framstående med tanke på sin skarpa syn, stora snabbhet (speciellt på korta distanser) och mod att angripa vilt. Används till hetsjakt i synnerhet på hare, räv och varg.

HELHETSINTRYCK: Normgivande vid bedömningen är helhetsintrycket såväl som karaktärsegenskaperna. Helhetsintrycket skall vara utslagsgivande vid bedömning av rastypen och får inte eftersättas av enskilda detaljer, hur viktiga dessa än må vara i jämförelse med denna. En borzoi kännetecknas framför allt av sin imponerande storlek, rikliga hårbeklädnad, sina vackra färger, väl balanserade proportioner samt av konturernas och rörelsernas elegans och harmoni, vilket allt förlänar hundens exteriör en omisskännlig ädelhet. Format: Något rektangulärt, dvs kroppslängden överskrider mankhöjden med en till två cm. Tvp: Utpräglat linjär eller leptosom kroppstyp, smal och flat men med djup bröstkorg. Lång skalle och långa extremiteter. Karakteristiskt för borzoi är vanligen ädelt lugn och tystlåtenhet, parat med självsäkerhet och lugn värdighet.

HUVUD: Såväl i profil som uppifrån sett skall huvudet vara långt, smalt, torrt, fint utmejslat och mot nosen gradvis avsmalnande. Huvudets längd och bredd skall stå i proportion till kroppens längd och bredd och till extremiteternas längd och slankhet. Avståndet från nosen till ögonvrån är något större än det från ögonvrån till nackknölen. Karakteristiskt är pannan -nospartiets profil, som till följd av en knappt märkbar pannavsats bildar en nära nog uträtad vinkel med spetsen vid ögonbågen. Hjässan skall vara flat, något bakåtsluttande och smal till följd av obetydligt markerade okbågar. Nacknölen tydligt framträdande. Nospartiet skall vara kraftigt, långt, smalt, torrt och med obetydligt djup. Den en aning böjda näsryggen och underkäkens raka linje bildar en spetsig vinkel. De tunna torra läpparna ligger stramt över tandraden och har svart pigment. Den relativt stora nässpegeln skjuter avsevärt fram över framtänderna och är oavsett pälsfärger svart.

ÖGON: Ögonen skall vara stora, mandelformade och: helst med mörk (kastanjebrun) iris, placerade relativt nära varandra och något ovanför mitten av huvudets längd. Uttrycket är milt men vaket. De inre ögonvrårna är något snedställda och ögonlocksränderna har svart pigment.

ÖRON: Öronen skall vara högt ansatta, placerade långt bak, relativt små, tunna, smala och avslutade i en spets. I vila berör de nästan nackkammen (rosenöron), varvid spetsarna kommer att ligga tätt intill varandra. Vid lystring är de resta, varvid topparna ofta faller framåt.

BETT: Önskvärt är ett fulltaligt, väl tillslutet, kraftigt saxbett eller tångbett. Över- eller underbett är stort fel. På grund av käkarnas längd sitter premolarerna glest.

HALS: Halsen skall vara lång, muskulös, med flata sidor, rikligt hårbeklädd och torr. Dess övre linje är lätt välvd utan överflödigt halsskinn.

KROPP: Ryggen bildar i synnerhet hos hanhunden en jämn båge vars högsta punkt ligger över det ställe där bröstkorgen övergår till ländpartiet. Hos tiken får överlinjen vara något rakare. Bröstkorgen och ländpartiet står i förhållande 1:1. Hela ryggen, dock i synnerhet ländpartiet, är tämligen bred och mycket muskulös. Manken skall inte vara framträdande. Bröstkorgen skall vara tämligen lång och mycket djup (till armbågarna) men förhållandevis tunn och flat med obetydligt välvda revben. Förbröstet föga framträdande. Bröstlinjen bildar en konvex båge. Buken mycket starkt uppdragen och föga utvecklad. Korset skall vara långt, brett och mycket muskulöst, bakåt sluttande i harmonisk förening med ryggens välvning. Avståndet mellan höftbensknölarna skall vara minst en handsbredd (ca 8 cm)

FRAM- OCH BAKBEN. Frambenen är långa, torra, muskulösa och såväl framifrån som från sidan sett raka. Vinklingen är i sin helhet tämligen obetydlig. Skulder- och armbågsvinkeln är mycket trubbig. Överdrivet rak vinkling (stolp- eller bockbenhet) är emellertid felaktig. Alla delar av benet, framför allt underarmen, utmärker sig genom sin betydande längd. Längden till armbågen motsvarar ungefär hälften av mankhöjden. Skuldrorna skall vara långsträckta, smala och flata, med torr muskulatur och väl åtliggande. Den övre skulderbladsspetsen når i allmänhet inte över bröstkorgens ryggkotor. Överarmarna skall vara långa, tämligen branta och med mycket torr muskulatur. Armbågarna skall vara ställda rakt bakåt, varken utåtvridna eller mot kroppen alltför tätt intilliggande. Underarmarna skall vara synnerligen långa och lodräta, framifrån smala men från sidan sett breda vid överarmen pga den torra muskulaturen. På baksidan behäng. Mellanhandslederna skall vara kraftiga och endast lätt genomtrampade. Mellanhänderna skall vara tämligen korta, skall inte stå helt lodrätt. Bakbenen skall vara långa, men med mycket kraftigare muskulatur och mindre brant vinkling än frambenen. Visserligen är höft-, knä- och hasvinklarna mycket trubbiga, men mindre öppna än motsvarande vinklar hos frambenen. Bakifrån sett är benen raka och parallella men mer bredställda än frambenen; från sidan sett något bakåtställda. Låren skall vara långa, breda med mycket kraftiga men torra muskler. Baksidan av låren är rikligt bepälsad. Knälederna är väl markerade. Underbenen är långa med torra muskler. Haslederna skall vara lågt ansatta, kraftiga, breda och torra. Från sidan sett är främre konturen något konkav. Hasorna korta, men längre än mellanhänderna och lodräta.

TASSAR: Tassarna skall vara parallella, smala och ovala, välvda och med väl slutna tår. Starka, väl pigmenterade klor och trampdynor.

SVANS: Svansen skall vara lågt ansatt, buren i form av en sabel eller skära, kraftig, rikligt hårbeklädd och så lång som möjligt, dvs dragen mellan bakbenen skall den nå till övre höftbenskammen. I vila bärs svansen graciöst hängande, i rörelse högre buren, dock inte över rygglinjen. Upprullad, i sidled böjd eller för högt buren svans är att betrakta som skönhetsfel.

RÖRELSER: I skritt och trav fjädrande, mycket marktäckande. Vid hetsjakt på vilt ett inte alltför snabbt trav för att skrämma upp viltet; under pågående jakt en snabb galopp med stora, flytande språng.

HUD-OCH PÄLS: Huden skall vara tunn och stram, väl pigmenterad (också hos rent vita hundar) utan att bilda några lösa veck. Pälsen skall vara lång, silkesmjuk, vågig eller mjukt lockig. Speciellt riklig på halsen, på undersidan av bröstkorgen, på frambenens och lårens baksidor samt på svansen. Kort endast på huvud, öron och benens framsida. Kort, smålockig eller krusig päls är att betrakta som skönhetsfel.

FÄRG: Vit: guld i alla nyanser; guld med silvertecken, guld med mörkare tecken, röd med svarta tecken (mörk mask och ben). Grå från askgrå till gulgrå. Brindle: guld, röd eller grå med omfattande mörka strimmor. Röd, svart och alla variationer av dessa färger. Tantecken är tillåtet men inte önskvärt. Hos mörka hundar är svart mask och utbredda mörkare tecken på kroppen typiska. Alla färger förekommer enfärgade eller som tecken på vit botten. På enfärgade hundar är färgen mörkare på ovansidan och ljusare mot buken och baksidan av benen.

MANKHÖJD: Mankhöjden skall hos hanhund vara 70–82 cm eller högre, hos tik ca 5 cm lägre. Den angivna storleken får överskridas så länge det inte sker på bekostnad av det harmoniska helhetsintrycket och inte påverkar snabbheten. Mankhöjden får endast obetydligt överskrida korsets höjd.

FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstellation.

KOMMENTAR TILL STANDARD FÖR BORZOI

Exempel på fel:

HELHETSINTRYCK: För högställd, för lång, för lågställd

BYGGNAD, TYP: Höjd 5 cm under det angivna måttet.

FÄRG: Alltför grällt brandgul; kaffefärgad eller prickig.

PÄLS: Glanslös, kort, tovig; otillräckligt utvecklade byxor och fanor; sträv över hela kroppen jämnt fördelad päls.

HUVUD: Markerad övergång från pannan till nospartiet; oädelhet; utstående kindben; för snipigt nosparti, ljus nässpegel.

ÖRON: Lågt ansatta; placerade för långt ifrån varandra (inte liggande intill halsen); stora; grova; med avrundade spetsar.

HALS: Rund; grov.

ÖGON: Små; runda ögonöppningar; ljusa; ljusa ögonlocksränder.

BRÖSTKORG: För trång; för bred.

RYGG: Smal; sänkt rygg; karprygg. Svankrygg är ett stort fel; en rak rygg är ett fel hos hanhunden, en brist hos tiken.

KORS: Smalt; klent.

FRAMPARTI: Svaga leder; trånga och utåtvridna armbågar; utåtvridna tassar; otympliga rörelser; ovighet; spår av rakitis.

BUK: Dåligt uppdragen; överdrivet lång.

BAKPARTI: Kohasighet; hjulbenthet; dåligt utvecklade fotleder; för brant vinkling; tåtrånghet.

TASSAR: Spretiga tår; runda grova tassar.

SVANS: Kort; upprullad; högt buren; böjd i sidled; otillräckligt utvecklat behäng.

Text av G. Ahlberg

copyright (C) 1999, HUNDFAKTA