Rasstandard
för Berner sennenhund
Rasgrupp: 2
Schnauzer och pinscher, molosser och
bergshundar samt sennenhundar.
Hemland: Schweiz
Användningsområde:
Ursprungligen vakt-, drag- och boskapsdrivande hund på
gårdar. Numera även sällskapshund och mångsidig
nyttohund.
Bakgrund/ändamål: Berner
sennenhund är en gårdshund av gammalt ursprung, som
hölls som vakt- drag- och boskapsdrivande hund i
alpområdet i trakterna kring Bern. Den erhöll sitt
ursprungliga namn "Dürrbächler" efter
värdshuset Dürrbach vid Riggesberg, där dessa
långhåriga, trefärgade gårdshundar var särskilt
vanliga. Berner sennenhundar visades på
hundutställningar under åren 1902,1904 och 1907. Under
1907 samlades uppfödare i området runt Burgdorf och
bestämde att renavla rasen. I november samma år
grundades "Schweizerischen Durrbach-Klub" och
man sammanställde en rasstandard. Redan 1910, vid en
hundutställning i Burgdorf, kunde man visa 107 hundar.
Dessa Duhhbächler kom främst från traktens uppfödare.
Sedan dess har rasen snabbt spritt sig över hela Schweiz
och vidare till angränsande tyska områden. I anslutning
till övriga schweiziska sennenhundar kallas rasen numera
berner sennenhund. Idag är berner sennenhunden, tack
vare sin attraktiva trefärgighet och
anpassningsförmåga, känd och omtyckt i hela världen.
Helhetsintryck:
Helhetsintrycket skall vara en långhårig, trefärgad
hund, över medelstorlek. En kraftig och rörlig
nyttohund med starka extremiteter, harmonisk och
välbalanserad.
Viktiga Måttförhållanden:
Förhållandet mankhöjd - kroppslängd skall vara som
9-10. Kroppen skall snarare vara kompakt än
långsträckt.
Uppförande och karaktär:
Berner sennen skall vara självsäker, uppmärksam,
vaksam och orädd i vardagslivets olika situationer. Den
skall vara godmodig och tillgiven mot familjen,
självsäker och vänlig mot främlingar, samt ha ett
jämnt temperament och god följsamhet.
Huvud:
Huvudet skall vara kraftigt.
Skallparti:
Sett framifrån och i profil skall hjässan vara något
välvd med svagt markerad pannfåra.
Stop:
Stopet skall vara tydligt men inte för markerat.
Ansikte:
Nostryffel: Nostryffeln skall vara svart. Nosparti:
Nospartiet skall vara kraftigt, medellångt och rakt. Läppar:
Läppränderna skall vara svarta, torra och åtliggande.
Käkar/tänder: Kraftigt saxbett med fullständigt
tandantal. Ögon: Ögonen skall vara mörkbruna
och mandelformade med tätt åtliggande ögonlockskanter.
Öron: Öronen skall vara medelstora, högt
ansatta, trekantiga med avrundad spets och i vila hänga
slätt an mot huvudet.
Hals:
Halsen skall vara kraftig, medellång och muskulös.
Kropp:
Kroppen skall vara kraftig och kompakt. Rygg:
Ryggen skall vara fast och plan. Ländparti:
Ländpartiet skall vara brett och kraftigt. Kors:
Korset skall vara mjukt avrundat. Bröstkorg:
Bröstkorgen skall vara bred och nå ner till armbågen.
Förbröstet skall vara markerat. Sedd i genomskärning
skall bröstkorgen vara bred och oval. Underlinje: Buklinjen
skall inte vara uppdragen. Svans: Svansen
skall vara buskig och nå minst till hasen. I vila bärs
den hängande och under rörelse i rygghöjd eller något
över denna.
Extremiteter:
Framställ: Frambenen skall vara snarast
bredställda, framifrån sett raka och parallella. Skulderblad:
Skuldrorna skall vara långa, kraftiga och snedställda
och bilda en inte alltför trubbig vinkel mot överarmen,
som skall vara tätt åtliggande och ha god muskulatur. Mellanhand:
Mellanhanden skall vara fast och nästan lodrät. Tassar:
Tassarna skall vara korta, runda och väl slutna med
välvda tår. Bakställ: Sedda bakifrån skall
bakbenen vara raka och inte för trånga. Mellanfot och
tass varken inåt- eller utåtvriden. Sporrar måste
avlägsnas. Lår: Låren skall vara ganska långa,
breda och kraftiga med god muskulatur och från sidan
sett bilda en tydlig vinkel mot knäleden. Has:
Hasorna skall vara kraftiga och vä1 vinklade. Tassar:
Som framtassar.
Rörelser:
Rörelserna skall vara vägvinnande och regelbundna i
alla gångarter med god steglängd och gott påskjut. I
trav skall rörelserna vara parallella sedda både fram-
och bakifrån.
Päls:
Pälsen skall vara lång, rak eller lätt vågig. Färg:
Djupsvart grundfärg med djupt roströda tecken på
kinderna, över ögonen, på alla fyra benen och på
bröstet och med vit teckning enligt följande: Rent vit,
symmetrisk teckning på huvudet Bläs, som på båda
sidor om nosen breddas mot kinderna. Bläsen bör inte
nå fram till ögonfläckarna eller nå längre än till
läppvinklarna. Vita, måttligt breda genomgående tecken
på strupe och bröst. Vita tassar och vit svansspets är
önskvärt. Liten vit fläck i nacken eller vid anus
tolereras.
Storlek:
Mankhöjd: Hanhund 64-70 cm. Idealhöjd 66-68 cm. Tik
58-66 cm. Idealhöjd 60-63 cm
Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och felets art
skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
Klen benstomme. Överbett och
underbett. Avsaknad av andra tänder än högst 2 av
Pl:orna (premolarerna). M3 får saknas. Entropion,
ektropion Svankrygg, överbyggt kors, sluttande rygglinje
Ringlad svans samt kroksvans. Utpräglat lockig päls.
Teckenfel och färgfel: Avsaknad av teckning på huvudet.
För bred bläs och/eller vita kindtecken, som tydligt
utbreder förbi läppvinklarna. Stor, vit nackfläck Vit
halskrage. Vita framben som tydligt når över
mellanhandens mitt (stövlar). Störande osymmetriska
tecken på huvud och bröst Svarta fläckar och strimmor
i den vita bröstfläcken.Oren vithet (starka
pigmentfläckar). Bruna och röda pälshår i den svarta
grundfärgen. Ängsliga och aggressiva hundar
Diskvalificerande fel:
Kluven nos Blå ögon, björkögon Kort- eller sträv
päls Avsaknad av trefärgighet Mantel i annan färg än
svart.
Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt
utvecklade och normalt belägna i pungen.
|