Hos tvåkönade blommor (till vänster) återfinns både ståndare och pistiller i samma blommor. Sambyggare (mitten) har visserligen separata hanblommor och honblommor men de befinner sig fortfarande på samma planta. Blommor som är uppdelade i hanplantor och honplantor kallas tvåbyggare (till höger).
Vid egentlig korspollinering (a) överförs pollen från en planta till en annan. Egentlig korspollinering är en förutsättning för en ökad genetisk variation genom omkombination av arvsanlag.
Grannpollination (b) innebär korspollinering mellan blommor på samma planta. Eftersom dessa blommor är delar av samma genetiska individ är grannpollination i praktiken självbefruktning.
Tvåkönade blommor och sambyggare har möjlighet till, eller riskerar, självpollination vilket dock ofta försvåras eller förhindras genom olika anpassningar som gynnar egentlig korspollinering. Hos tvåkönade blommor kan t ex de egna pollenkornen ha en långsammare tillväxthastighet än främmande pollen (sk partiell självsterilitet). Hos andra finns anpassningar som förhindrar att de egna pollenkornen kommer i kontakt med pistillmärket, t ex genom mekaniska hinder eller genom att mognaden inträffar vid olika tidpunkt.
För att underlätta spridning av enskilda korn är de vindpollinerade växternas pollen oftast små, lätta, släta och saknar klibbig yta. Många har någon typ av anpassning som håller dem svävande, som t ex luftsäckarna hos tallpollen. Pistillmärket hos vindpollinerade växter är ofta klibbiga och har stor yta för att öka chansen att pollen ska fastna. Flera av våra vindpollinerade växter är besvärliga för allergiker.
Pollenkornens vattenkänslighet gör att många blommor sluter sig vid regnväder. Arter som slår ut tidigt på våren, som t ex snödroppen, har ofta klockformade blommor som hänger ner. Hos läppformade blommor skyddas pollenkornen av den kåpformade överdelen. Grobladet, som inte har några kronblad, sluter istället sina ståndarknappar när vädret är dåligt. Upp
Exempel på enkla blomställningar
Skyltningsenheten hos en art kan även bestå av en kombination av enkla blomställningar och bilda en sk sammansatt blomställning.
Blommor som pollineras av flugor är grunda med lättillgängligt pollen. Vanliga arter med flugpollinering är femfingerört, blodrot och gåsört.
På dagen syns färger bra och de blommor som pollineras av humlor och bin är ofta starkt färgade. De har också en landningsplats som steklarna kan utnyttja när de besöker de vanligen läppformiga blommorna. Nektar är gömd i blomman men inte djupare än att den kan nås med steklarnas korta mundelar. Rödplister och vitplister är arter som pollineras av steklar, främst bin. Ståndarna sitter i blommans kåpformade överdel och när stekeln landar får den pollen på huvud och rygg. Även flugblomstret pollineras av steklar men tar det säkra före det osäkra och satsar på sex mer än på mat. Blommorna liknar stekelhonor vilket drar hanarna till sig för en, förmodligen ganska misslyckad, kärleksstund.
Fjärilar har långa, sugande mundelar. Blommorna de besöker har anpassats till detta och har sin nektar gömd, t ex i långa sporrar. De blommor som pollineras av nattflygande fjärilar är vanligen vita och öppnar sig först i mörker då de sprider en stark doft. Exempel är nattviol, skogstry och kaprifol. Till skillnad från steklar och dagfjärilar så behöver inte nattfjärilarna ha någon landningsplats på sina blommor. De kan nämligen, som kolibrier, suga i sig nektarn medan de står stilla i luften.
Vattenpollinering
Läs även om vattenspridning
Djurpollinering
Läs även om djurspridning
Attraktion av pollinerare
Skyltningsenheter
a)korg b)huvud c)kolv d)dubbel flock e)hänge f)ax g)ensidigt knippe h)tvåsidigt knippeBlommans form
Flugpollinerad blomtyp
Exempel på stekelpollinerade blomtyper.
Till vänster plister, till höger flugblomster.
Nattfjärilspollinerad blomtyp