DU ÄR MIN RENASTE TRÖST
Du är min renaste tröst,
Nej, intet gör ont som du.
Du går långt borta i salen,
du är mitt fastaste skydd,
du är det bästa jag har,
ty intet gör ont som du.
Du svider som is och eld,
du skär som ett stål min själ --
du är det bästa jag har.
JAG KÄNNER DINA STEG…
Jag känner dina steg i salen
jag känner i var nerv dina hastiga steg,
som annars ingen märker.
Omkring mig sveper en vind av eld.
Jag känner dina steg, dina älskade steg,
och själen värker.
men luften böljar av dina steg
och sjunger som havet sjunger.
Jag lyssnar, fången i förtärande tvång
I rytmen av din rytm, i takten av din gång
slår min puls i hunger
I RÖRELSE
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd-
men det är vägen, som är mödan värd..
Det bästa målet er en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast..
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång..
Bryt upp, bryt upp! Den nye dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr..
.
slå deg aldri til ro med det du har....FRÅN EN STYGG FLICKA
Jag hoppas at du inte alls har det bra.Jag hoppas du ligger vaken som jag
och känner dig lustigt glad och rörd
och yr och ängslig och mycket störd.
Och rätt som det är, så får du brått
att lägga dig rätt för att sova gott.
Jag hoppas det dröjer en liten stund...
Jag hoppas du inte får en blund!
DU SKAL TACKA
Du ska tacka dina gudar,om de tvingar dig att gå
där du inga fotspår
har att lita på.
Du ska tacka dina gudar,
om de gör all skam till din.
Du får söka tillflykt
lite längre in.
Det som hela världen dömer
reder sig ibland rätt väl.
Fågelfri var mången,
vann sin egen själ.
Den som tvingas ut i vildskog
ser med nyfödd syn på allt,
och han smakar tacksam
livets bröd och salt.
Du ska tacka dina gudar,
när de bryter bort ditt skal.
Verklighet och kärna
blir ditt enda val.
DU ÄR FRÖET
Du är fröet och jag din mull.Du ligger i mig och gror.
Du är det barn som väntas.
Jag är din mor.
Jord, ge din värme!
Blod, ge din saft!
En okänd makt behöver i dag
allt liv jag haft.
Strömmande varma vågen
känner ingen damm,
vidare vill den skapa,
bryter sig fram.
Därför gör det så levande ont
ini mig nu:
något växer och spränger mig --
käraste, du!
då strekker jag full av vexande jubel
ty dagen er du,
MORGON
Når morgonens sol genom rutan smyger
glad och forsiktig
lik ett barn, som vil overraska
tidligt, tidligt en festlig dag-
öppna famnen mot stundane dag-
solen er du,
och våren er du,
och hela det vackra, vackra,
ventande livet er du!
Tilbake til lyrikksida
