Site hosted by Angelfire.com: Build your free website today!

text_your_story.jpg (6014 bytes)

 

 

Evald Hansson - Privatdetektiv  (En gripande människoskildring)

Natten var kall och mörk. Gränderna i gamla stan låg öde sånär som på några halvpackade element som valt, eller tvingats att gå på grund pengabrist, genom denna del av staden. Kanske bodde de här, vad vet jag?

 Det var söndag morgon och klockan var 03.30. Den halv kände tyske industrisyntharen Klaus Niderberger var på väg genom gränderna, till en kompis där han lovats nattlogi. Plötsligt fick han syn på någonting som stack ut bakom en container. Han stannade till för ett ögonblick. Han gick sakta fram, med blicken fokuserad på föremålet. Han blev alldeles blek i ansiktet.

//Tomzorn  

Där bakom den skabbiga containern, till hälften nedstoppad i en svart sopsäck låg ett gammalt nummer av Vi föräldrar. Klaus ögon stirrade på rubriken "Stort blöj-test". Han tittade sig försiktigt över axeln för att vara säker på att ingen iakttog honom, sedan böjde han sig kvickt ner och plockade upp tidningen som han omsorgsfullt rullade ihop och stoppade ner i innerfickan medan han med stora kliv fortsatte genom gränden.

//Pärra 

'Precis som han kommit ut ur gränden kände han något kallt och kladdigt rinna nedför sin bröstkorg. "vadan detta!" utropade han. Ett förälskat par som sakta gungade mot varandra i skuggan av ett gammalt bilvrak fick bråttom iväg. Klaus tog snabbt deras plats, hukade sig och tog fram tidningen. Det visade sig att man hade skickat med en blöja ur testet med varje exemplar av tidningen, testad. "jag tyckte att den luktade när jag tog den", tänkte Klaus när han besviket torkade sig med pappret från rullen han hittat vid bilen. Då hände något han aldrig varit med om förr.

//Doc

Plötsligt kände han hur en melodi sakta tog form i hans huvud. För ett ögonblick kände han paniken komma krypande "va fan, håller jag på att bli kommersiell" tänkte han medan han torkade sin nedsölade skjorta. Han tog ett steg bakåt och kände hur han trampade på någonting. Han tittade ner. Synen som slog honom i ansiktet som en fet örfil var inte trevlig. Han kippade efter andan. Där under det utbrända bilvraket stack en hand ut. Han strök den svarta luggen bort från sitt ansikte, utan att släppa handen med blicken. Han böjde sig ner och tittade in under bilen. "fy fan vilken stank" sade han bara sekunden innan han kände hur middagen började att komma ut samma väg den kommit in. Han stod och hulkade som bäst i ränstenen när han plötsligt kände en hand på sin axel. "Det här ser inte bra ut!" Klaus snodde runt och torkade sig om munnen. Där bakom honom stod en halvfet figur med grånat flottigt hår och en skabbig beige rock. "Evald Hanson" sade han och sträckte fram handen "jag är privatdetektiv". "Vilket sammanträffande" tänkte Klaus, torkade av handen mot byxan och sträckte fram den mot Evald. "Klaus" sade han med kraftig tysk brytning, så mycket man nu kan bryta vid framförandet av sitt namn. "Det här borde väl vara ett fall för polisen" hostade Klaus fram. "Ha, ha, polisen" skrockade Evald "polisen klarar ju ingenting. Nej för att lösa ett sådant här tillsynes knivigt fall krävs det lite hårdare tag."

//Tomzorn

Evald kliade sig i det yviga håret och såg fundersam ut " cirka tretio år gammal, troligtvis byggnadsarbetare. Gift eller förlovad, gillar att spela på hästar" han stod en stund och funderade och sedan tillade han "hundägare". Han tittade över axeln på Klaus och mötte hans frågande blick. "tretio år är en ren gissning, betonghänder, förlovnings eller vigselring, billig klocka med reklamtrycket V75 guiden, samt hundhår på byxorna" sade Evald lite överlägset. "Ska vi inte ta och ringa snuten i alla fall" hostade Klaus fram. "Ring snuten om du vill, de lär väl intressera sig för det här förr eller senare i alla fall. Jag brukar inte ta mig an fall utan en uppdragsgivare" sade Evald och lirkade fram den döde mannens plånbok "tretusen femhundra kronor! Då blev han inte rånmördad i alla fall" viskade evald och stoppade ner pengarna i egen ficka. "Du har just anlitat Evald Hansson, privatdetektiv" tillade han stolt. Efter en snabbtitt på den döde mannens körkort så stoppade Evald tillbaka plånboken. "Du kan väl undvika att berätta om pengarna" sade Evald och tittade på Klaus. Klaus nickade och stod kvar och stirrade på Evald som sakta lufsade iväg genom gränden.

//Tomzorn igen! Nu är det din tur!

(Skicka mig fortsättningen)