Hovrätten  

This page in English
 
På denna sida redovisas en sammanfattning av förhandlingarna i Hovrätten.

Sammanfattning av rättegången i Hovrätten
 
2000-07-27: Hovrättens förhandlingar startade idag. De dömda som alla befanns skyldiga till grov mordbrand av Tingsrätten har har varit de första att överklaga. Straffet för var och en blev:

A21 dömdes till 6 års fängelse. Han företräds av Anders Munck.
B19 dömdes till 6 års fängelse. Han företräds av Göran Franzén.
C19 dömdes till 8 års fängelse. Han företräds av Göran Bergendahl.
D19 dömdes till 3 års sluten ungdomsvård. Han företräds av Leif Silbersky.

Rättegången hålls återigen i tre skilda salar i Svenska Mässan. Själva rättegången pågår i Sektion A och därifrån överförs bild och ljud till Sektion B där de flesta av målsägande får sitta och till Sektion C där de flesta från massmedia får vara.
Utanför Sektion B
 
Chefsåklagaren Ulf Norén lade fram sin sakframställan som förra gången och krävde att straffet skulle skärpas för de fyra. Så gjorde även några av målsägarbiträden medan andra krävde samma straff som i Tingsrätten. De fyras försvarsadvokater vill dock att åtalet för grov mordbrand ska ogillas och att deras klienter ska antingen frikännas (A21, B19 och D19) eller få sänkt straff (C19).

Idag har det framkommit att uppgiften i förundersökningsmaterialet om en upphittad nedsmält plastdunk i trapphuset är fel och att dunken har hittats vid scenen. I det sammanhanget berättade chefsåklagaren att en dunk med växtfärgningsmedel påträffades i kulverten dagen efter branden. Dunken har därefter förvarats hos dess ägare som har en blomsteraffär i närheten. Först i samband med tingsrättens förhandlingar tog polisen hand om dunken som nu ska analyseras.

2000-07-28: Idag besökte rätten brandplatsen för att få en uppfattning om de verkliga omständigheterna. Lokalen är numera sanerad och alla inre väggar och rum har tagits bort.

Tillbaks i rätten så var det försvarsadvokaternas tur att framföra sina klienters inställning. Alla berättade att deras klienter förnekar grov mordbrand och grovt vållande till annans död och att de inte har kunnat inse att elden skulle få sådana katastrofala följder.

Advokat Leif Silbersky lovade att hans klient (D19) ska "uppriktigt, ärligt och detaljrikt ge sin version om vad som hände" samt be om en ursäkt. "Han ber alla som berördes av brandens ohyggliga konsekvenser om ursäkt för sitt felaktiga moraliska handlande." sade Leif Silbersky.

Advokat Göran Bergendahl sade liksom tidigare att hans klient (C19) erkänner att han tänt eld under en stol. Han tillade att enligt C19 så har han inte talat med det vittne som säger sig ha pratat med honom utanför lokalen. Han påpekade också att vittnet trädde fram först efter att belöningen hade utlysts.

Advokat Göran Franzén sade att hans klient (B19) inte deltog i anläggandet av branden "Det fanns inget samförstånd överhuvudtaget om vad som skulle göras i kulverten.". Han sade att B19 inte har sett någon dunk med brandfarlig vätska.

Advokat Anders Munck sade att hans klient (A21) har sett eld anläggas under en stol. Men han har inte sett någon dunk eller att något annat slängts på elden. Någon diskussion i kvartetten om att eld skulle anläggas förekom aldrig. "Han ångrar i dag djupt att han inte gjorde något för att släcka elden. Han förlorade ju själv många vänner.".

2000-07-31: Idag var det förhör av D19. Han berättade i stort sett samma som i förra rättegången och pekade återigen ut C19 som den som med hjälp av ett papper som hade formats till en fackla tände på säcken som hade lagts under en av stolarna vid viloplanet i mitten av trapphuset. Enligt honom så var det också C19 som hade kastat en säck med rispuffar eller frigolit över stolarna och sedan stänkt innehållet ur en dunk (märkt med en eldlåga) över alltihopa innan han anlade elden.

De andra inklusive han själv fanns då i trapphuset och gjorde inget. Alla lämnade trapphuset tillsammans när lågorna var decimeterhöga. Idag sade han att han trodde att bara stolarna skulle brinna och att elden skulle självslockna. D19 sade att han ibland hade ljugit under polisförhören men att han nu talade sanning och bad än en gång de anhöriga om ursäkt. Han sade "Jag vill be om ursäkt till de anhöriga och de som drabbats för att jag inte hindrade elden eller larmade polis eller räddningstjänst.".

2000-08-01: Rätten började idag med förhör av C19. Han medgav återigen att han hade anlagt elden. Hans motiv var att han hade känt sig kränkt för att hans vänner (några av arrangörerna) inte lät honom komma in gratis. Han pekade ut D19 som den andra som också tände på papper, som hade rullats ihop till en boll under en stol som hade ramlat ned i den nedre delen av trapphuset och stod avskild från de andra stolarna på viloplanet, och B19 som den som också var med och rev papper. Han sade att han ville att alla skulle berätta om sin del och när detta inte gjordes igår så ville han berätta allt nu.

Enligt C19 så var det också D19 som hällde innehållet ur en glasflaska med penslar i på stolarna. Angående dunken sade han "Hade det förekommit någon dunk hade jag talat om det, jag har ingen anledning att förtiga det.". Angående polisens huvudvittne som har pekat ut honom sade han att vittnet har fått sina uppgifter av en tredje person och "När belöningen kom byggde det vittnet upp en berättelse bara för att bli mera trovärdig.". Han sade också att alla fyra hade sett när eld hade anlagts.

Till sist ville han också säga några ord "Det är till alla anhöriga och så. Man vill att de ska förstå att vi inte kunnat inse att något sådant här skulle hända. Även om jag inte kan förlåta mig själv, så skulle jag vilja be dem om förlåtelse. Om de kan förlåta mig efter allt lidande de fått gå igenom.".

D19 fick bemöta C19:s påstående om att han också har tänt eld och sade "Nej. Han vill inte vara ensam om det här.".

Förhöret av A21 skedde också idag. Han ville bara berätta vad han själv hade gjort och inte om andra. Chefsåklagaren bad honom att sluta med denna attityd som han har haft i 7 månader och berätta mer. A21 svarade att "Vet bara att jag inte gjorde någonting. Min princip är att endast berätta vad jag själv gjort.". Han tyckte dock att den version som C19 har berättat är mer korrekt då eld bara hade anlagts under en ensam stol på de lägsta trapporna nära utgången till kulverten och ingen dunk fanns med i bilden. Han talade också om att man redan på brandnatten berättat för B19:s äldre bror vad man gjort och att han i sin tur på brandplatsen talat om det för ytterligare en person och "Det är han som berättat för polisens nyckelvittne och det är därför vi sitter här.".
2000-08-02: Idag var det förhör av B19. Han sade att han inte visste att det brann när de lämnade kulverten och att han inte var i trapphuset utan utanför i kulverten och åt riskakor när C19 var därinne. Han hade inte sett någon dunk eller glaburk med penslar. Hans advokat Göran Franzén frågade varför han nu har ändrat sina uppgifter mot tidigare och han svarade "För att de var felaktiga och jag trodde att det skulle hjälpa mig. Jag ville inte bli inblandad i det här. Jag är oskyldig.". B19 avfärdade C19:s påstående om att han också har rivit papper som lades under stolen och sade "Han vill inte ta på sig ansvaret för branden själv.".
2000-08-08: Ulf Wikström, professor från Sveriges forskning- och provningsinstitut, sade idag att D19:s version är fullt trolig. För att branden skulle få ett snabbt förlopp måste den ha startat under flera stolar i trapphusets vilplan. Brännbar vätska kan ha påskyndat förloppet, men det fanns tillräckligt med brännbart material ändå.

Han kommenterade C19:s version och sade att "Man kan säkert antända en stapel stolar på det sättet, men inte en ensam. För att elden från en ensam stol skulle kunna sprida sig till de övriga stolarna på viloplanet måste det ha funnits en sträng av brännbart material mellan dem.".

För att branden skulle kunna sprida sig i lokalen måste båda dörrarna varit öppna, både den in till lokalen och den från trapphuset och ut i kulverten. Han sade "Höjdskillnaden har gjort att trapphuset fungerat som en skorsten, med drag nerifrån och uppåt. Det har skapat optimala förhållanden för branden.".

Försvarsadvokaterna påpekade att branddörren in till lokalen saknade en länkarm och gick inte riktigt igen och att den andra branddörren ut till kulverten måste ha varit vidöppen, tvärtemot vad som rekommenderas i brandsäkerhetsföreskrifterna.

Sedan var det dags för Parash Lama som förlorade sin bror Norden och själv skadades allvarligt att berätta om verkligheten inne i lokalen. Han berättade att han hade varit i lokalen under dagen och hjälpt till att bära bort stolarna från scenen till trapphuset, där stolarna staplades på viloplanet i mitten och några trappar upp. Några stolar fanns också med på det övre viloplanet.

Han berättade vidare att senare på kvällen innan han skulle uppträda på scenen upptäckte diskjockeyn att det brann och uppmanade alla att ta det lugnt och gå mot utgången. "Jag själv såg ingen rök eller eld och de flesta stod bara kvar och tittade, men efter ett tag började massor av ungdomar att springa mot utgången. Någon stund senare kom svart rök. Det blev svårt att andas. Folk fastnade. Det var panik. Alla skrek, efter mamma, pappa eller Gud." sade han.

Sen slocknade ljuset och kaos rådde och då "Nu insåg jag riktigt faran. Nu hade skriken avtagit. Det var nästan tyst på något sätt.". Han kröp över en massa människor för att ta sig till entrén men svimmade i närheten och vaknade ute på parkeringsplanen utanför. Han berättade för kammaråklagaren Kristina Ehrenborg Staffas hur han mådde idag "Jag går framåt, tar livet som det är. När folk frågar mig säger jag bara, det är okej.".

2000-08-09: Idag var det förhör av åklagarens huvudvittne. Vittnet berättade återigen att han träffade C19, B19 and A21 utanför lokalen innan branden och att C19 då hade sagt till honom att djävulen var där och att han (C19) skulle förstöra festen genom att sätta igång brandlarmet, något som vittnet hade tagit som ett skämt.

Han berättade vidare att han några dagar senare träffade C19 utanför ett kafé som då inför andra hade förnekat att han låg bakom branden och sagt "Tror du att jag skulle döda mina egna kompisar?". Sedan när de hade blivit ensamma hade han dock först fått vittnet att lova att inget säga och sedan sagt till honom "Det var inte meningen, jag ville inte det skulle bli så stort. Jag borde inte ha gjort det, jag borde inte ha skojat så.".

Advokaterna (men inte D21:s advokat) påpekade att vittnet har pekat ut C19 först när belöningen utfästes men han sade sig inte ha vetat om belöningen när han kontaktade polisen. Hans skäl var då att han ville hjälpa de anhöriga samt att hjälpa en kompis som var gripen för bränder i Falun och som då misstänktes även för denna brand. Vittnet har flera gånger sagt till polisen att de borde undersöka dem som bråkade på festen och även namngett C19 en gång under ett förhör.

Vittnet berättade också att uppgifterna var hans egna och han inte hade hört den från en tredje person såsom C19 och A21 har sagt i rätten. Angående belöningen sade han också att det är bra att ha om han skulle behöva flytta utomlands och att "Det är ju också många andra som får del av pengarna, och sedan kommer skatten till.".

En av arrangörerna vittnade också idag och berättade återigen att han hade träffat C19, och eventuellt även A21 och B19, utanför Nordstan en vecka före festen och berättat om den planerade festen och sagt till C19 att han skulle komma dit. C19 hade sagt att han ville i så fall komma in gratis och att han annars skulle förstöra festen, något som vittnet hade tagit som ett skämt.

2000-08-10: Idag var tid för slutpläderingar och först av alla var det Chefsåklagare Ulf Norén som yrkade på strängare straff. Han hänvisade även till andra mål som Malexanderfallet (två poliser mördades av tre nazister i Sverige 1999) och Söderbergfallet (en fackföreningsmedlem mördades av tre nazister i Sverige 1999), där samtliga gärningsmän dömdes utan att ha erkänt vilka av dem som aktivt deltog i morden. Han ansåg att samtliga fyra handlat tillsammans och i samförstånd när de gick in i kulverten den andra gången och sedan gick raka vägen till trapphuset. "Här skulle det eldas, vilket också skedde senare.", sade Chefsåklagaren.

Han sade att berättelserna från C19 och D19 är trovärdiga och tillsammans ger en klar bild över vad som hände även om de har förtigit vissa detaljer angående sin egen insats. Berättelserna från A21 och B19 är däremot inte trovärdiga, ansåg han.

Angående påföljdens storlek sade Ulf Norén att det bör vägas in att det var 400 ungdomar upp i lokalen som utsattes för livsfara och fortsatte "Jag är fullt medveten om att det här handlar om fyra ungdomar och de straffnedsättningsgrunder som då gäller. Men grov mordbrand är påföljdsmässigt ett mycket allvarligt brott. Jag ifrågasätter om minimistraffet på sex år ska användas i detta mål, det känns som att det skulle ge fel signaler. Jag har fått frågan av andra om C19 ska straffas mer för att han berättade först, medan de två andra som har tigit och skruvat på sig ska belönas. Gapet på två år mellan de tre är för stort. Det är också angeläget att hovrätten prövar om inte straffet för D19 bör skärpas. Han har trots allt inte tvekat att vara med på kvällen.".

Målsägarbiträdet Thomas Bodström som tillsammans med några andra advokater företräder 250 av de anhöriga och skadade utkrävde inte bara juridiskt ansvar för de fyra utan även ett moraliskt ansvar och hänvisade till brottsbalkens bestämmelser (29:1) där storleken på skadan som brottet orsakat tas upp.

Han sade att "De ska dömas därför att de har gjort moraliskt fel. Det är fel att anlägga en brand som inneburit en fara för 400 människor, varav 63 människor dog och ett stort antal skadats. Detta är inte en gärning som man kan förhålla sig likgiltig till. Man står inte vid sidan om och säger 'Jaså, står du här och elda upp 90 stolar?' Det går inte, det säger sakens natur.". Han sade vidare "Kom inte och säg att det fanns otursamma omständigheter. Kom inte och säg att det inte fanns risker. Kom inte och säg att det inte fanns eventuellt uppsåt med sådana risker.".

Angående påföljden krävde han straffskärpning för alla fyra och sade "Det finns klart utrymme för det och det är en stark önskan från samtliga målsägare som vi företräder, och det oavsett om klienten är invandrare eller svensk, född i Sverige. Hovrätten bör ta hänsyn till den ofattbara skada brottet inneburit. Ingen av oss, trots många erfarna advokater, åklagare och domare, har någonsin varit med om ett brott som fått så stor skada som detta brott. Faktum är att det aldrig någonsin i modern tid begåtts ett brott av en sådan skada.".

Målsägarbiträdet Stig Centerwall sade "I Alexander Dumas bok 'De tre musketörerna' har vi Artos, Portos och Aramis och så den yngste, som vill vara som en av de andra musketörerna. Den kvällen ville den yngste av de här fyra så gärna vara med de andra, trots att han mycket väl visste vilka dessa var. Eller kanske var det just därför han ville bli vän med dem. Men det var inga musketörer som besökte lokalen på Backaplan den här kvällen. Det var djävulen som var på besök nere i kulverten. De hade samma valspråk som musketörerna. En för alla, alla för en. Så ska deras skuld bedömas här i hovrätten. En för alla, alla för en. De här killarna agerade gemensamt och i samförstånd den här natten.".

Målsägarbiträdet Svante Frigell påpekade de fyras kallsinnighet efteråt då några av dem hade besökt begravningarna och ett par av dem pekat ut andra som skyldiga för ett år sedan och sade "Mycket kallsinnigt av dem att delta i sorgen, utan att ge sig till känna. De har visat sådan förslagenhet och kallsinnighet att man inte behöver ta hänsyn till deras låga ålder när man bestämmer påföljd.".

2000-08-14: Slutpläderingarna fortsatte idag. Först var det försvarsadvokaternas tur. Alla krävde att åtalet mot deras klienter om grov mordbrand eller grov vållande till annans död skulle ogillas av rätten, eftersom de anser att det inte har funnits något uppsåt. De begärde att var och en ska dömas efter vad han själv har berättat och att rätten inte ska låta sig påverkas av katastrofens vidd.

Advokat Göran Bergendahl som försvarar C19 sade "Ingen hade för avsikt att branden skulle få det förloppet. Inte en enda hade förstått att det fanns en risk.... C19 har inte sagt något som minskat hans roll. Han har tagit ett moraliskt ansvar genom att erkänna och stå fast vid sitt erkännande.... De som var i trapphuset är de enda som vet vad som hände.... ". Han begärde inte att C19 skulle frikännas helt utan att rätten skulle döma honom till ett väsentligt mindre straff pga hans låga ålder när gärningen skedde.

Advokat Göran Franzén som försvarar B19 begärde att han skulle frikännas helt. Han sade "Det fanns ingen planering, ingen brottsplan. Han har inte deltagit i någon brandanläggelse och han var inte införstådd med att eld skulle anläggas. Än mindre har han varit med och rivit papper. Det finns stöd för att han inte varit i trapphuset när elden anlades. Är inte detta ett enmansverk och de andra oskyldiga?".

Advokat Anders Munck som försvarar A21 ansåg att huvudvittnets utsaga, som visar på att uppsåt har funnits, är ett sätt att säkra sin del av belöningen som utfästes samma dag som vittnet trädde fram. Han sade att målet var unikt så till vida att branden fick så omfattande och tragiska följder och fortsatte "Men det är också unikt för mig som försvarare. Vad ska jag försvara min klient mot? Det har inte framkommit något som visar att han gjort något för att främja brandens uppkomst.... I Sverige straffar vi inte vittnen.".

Advokat Leif Silbersky som försvarar D19 hänvisade till andra rättsfall som Annika-fallet som handlar om en kvinna som dömdes till 25 år i fängelse i USA efter att hon passivt vittnat och inte försökt hindra när hennes pojkvän mördade en polisman och sade att i Sverige skulle hon få villkorlig dom. Han sade "Går det att försvara en person som bär ett tungt moraliskt ansvar för 63 ungdomars bortgång? Och som varken i ord eller handling försökt stoppa en medåtalad, eller larma polis och brandkår? Jodå, eftersom han saknar juridiskt ansvar och eftersom jag efter 38 år i yrket har en stark tro på det svenska rättssystemet. Pojken har agerat oacceptabelt och stötande och förtjänar kritik, men är definitivt inte skyldig till något brott. Han har stått bredvid och tittat på, och vittnen dömer vi inte i det här landet.".

Efter det var det målsägarna som fick avsluta slutpläderingarna. 21 personer hade begärt att få säga några ord. Alla krävde lagens hårdaste straff.

Gunilla Nilson-Axman som förlorade sin dotter Sofia i branden, påminde rätten om varför alla är där och läste upp alla de 63 vännernas namn och sade "de var också på fel plats och vid fel tillfälle".

Hon sade vidare "Sofia är död och det beror på att C19 kände sig kränkt. Jag känner mig också kränkt, kränkt över att killarna överklagat tingsrättens dom och över att tre av dem anser sig oskyldiga och vill frisläppas. Den fjärde vill ha lägre straff. Men själv fick jag livstid och jag kan inte överklaga. Jag anser att alla fyra är skyldiga, jag tror inte att C19 gjorde detta själv. Alla fyra var med av fri vilja, alla har en hjärna att tänka med och ingen är omyndigförklarad. Ingen gick därifrån, ingen försökte släcka elden. De lämnade en brinnande eld, vägg i vägg med en lokal med 400 ungdomar.".

Rozbeh Aslanian som skadades svårt i branden sade att han kände de här fyra väl och berättade om sin sjukhusvistelse efter branden "Jag har anledning att tro att redan dagen efter branden hade i alla fall C19 planer att lägga skulden på någon annan. Han besökte mig på Östra sjukhuset, kramade om mig och berättade att vår gemensamma vän var död. Efter att han beklagat sig över det som hänt, lade han sin hand på min axel och sade 'Lugn Rozbeh, vi ska fixa de djävlarna som gjort det här'. Jag får fortfarande rysningar i kroppen när jag tänker på att det vara samma hand som bara några timmar tidigare hade dödat 63 ungdomar och skadat många fler, däribland mig själv. Samma hand som förstört så många familjers liv och öden. Samma hand som den natten tänt en glöd som aldrig någonsin kommer att släckas…".

Han vände sig till de fyra och sade "Ni talar om heder och principer, att inte tjalla. Men ni tvekade inte inför att falskt peka ut andra kamrater. De principer ni talar om finns inte och är bara själförvarsmekanismer för att rädda ert eget skinn.".

Rozbeh fortsatte sedan "Straffet för detta helvetesinferno de utsatte oss för kan inte mätas i år och månader. Natten till den 30 oktober gjorde mina vänner det ingen vän får göra. Det brutala sätt de svek mig på kan inget straff kompensera. Men hovrätten kan ge mig och mina drabbade kamrater en någorlunda upprättelse. De fyra har begått Sveriges grövsta brott i modern tid och bör dömas därefter. Livet går vidare för de flesta av oss, men vi kommer alla att minnas den där höstnatten som natten då fyra kamraters fåfänga fick djävulen att besöka oss på Backaplan.".

Rozbehs slutplädering gjorde att C19 sänkte ner huvudet och fällde några tårar.

Sara Sadek berättade om sin dotter som brännskadades så svårt att hon tillbringat ett år på sjukhus och sade "Festen blev nog inte som hon tänkt sig. Hon genomgår fortfarande operationer och lider också av psykiska trauman. Jag själv har hamnat i flera allvarliga trafikolyckor och min relation till min man och min familj har påverkats.".

Angeliki Bouras som förlorade sitt enda barn, dottern Voula frågade "Varför nöjde i er inte med att tända på och sedan varna? Festen var ju förstörd i vilket fall som helst.".

Parvaneh Tana som förlorade dottern Mona frågade efter rättvisa och sade " Ni ska ha samma straff som ni givit oss. Livstid.".

Mirhussein Javaherinasab som förlorade sonen Gilzad vände sig till C19 och sade "Jag gick igenom min döde sons ägodelar. I hans spargris fanns det två sammanvikta tjugolappar. Jag ska be mitt biträde att överlämna dem till dig efter rättegången så att du, när du kommer ut, kan betala för dig så att inga andra drabbas.".

Leo Papini som förlorade dottern Moa i branden talade om de fyra grundläggande ämnen, skadan, brottet, skuldfrågan och straffpåföljden. Han sade "Oavsett hur illa ni kommer att beröras kommer jag nu att släppa in er i mitt minne.".

Han berättade om brandnatten "Två svettiga och sotiga pojkar la min älskade lilla dotters kropp på marken framför mig. Kroppen var fortfarande varm och ögonen såg ut som spruckna speglar, men inget var kvar. Moa var inte längre där. Ingenting jag gjorde, hjälpte. Hon låg där sotig i näsan och med fradga i mungipan. Knappt 16 år gammal. På sätt och vis dog även jag där när jag gav henne andningshjälp….Jag anser att de är skyldiga till mord. De är mördare.". Där stoppades han av ordföranden eftersom yttringen inte var relevant.

När Leo Papini kom in på straffpåföljden sa han att de åtalades beteende är vuxet och att de därför ska dömas som vuxna. Han ser därför ingen anledning till strafflindring och sade "Jag begär att alla fyra döms för grov mordbrand och att alla döms till livstids fängelse.".

Masoud Owji, som skadades mycket svårt i branden, tog upp ämnet om sanningen och sade "Vi har kommit hit 2 gånger för att få veta sanningen. Ingen av de här fyra har vågat säga sanningen. Men sanningen finns framför oss.".
Efter en paus så meddelade rättens ordförande att dom ska meddelas den 29:e augusti klockan 11:00 och att de dömda ska sitta kvar i häktet tills dess.
2000-08-29: Domarna meddelades idag:

I hovrätten har förebringats samma bevisning som vid tingsrätten.... Av utredningen framgår att den dunk med växtfärgningsmedel som efter branden påträffats i kulverten har en symbol om att innehållet är brandfarligt. Av de skäl som tingsrätten har angett finner hovrätten att det är utrett att det har anlagts brand bland stolarna på vilplanet eller bland flera stolar som har staplats några trappsteg ner från vilplanet på ett sådant sätt att de har varit i kontakt med de övriga stolarna på vilplanet eller befunnit sig i omedelbar närhet av dem....

När det gäller de anklagades berättelser konstaterar hovrätten att berättelserna är ofullständiga beträffande väsentliga delar av händelseförloppet... Sammantaget medför de anförda omständigheterna att de uppgifter som lämnats av var och en av de fyra måste bedömas med stor försiktighet....

C19 uppgav visserligen redan vid tingsrätten att det förutom han själv var två personer som rev papper och en som tände eld men att han inte ville namnge dem, och han har också i ett polisförhör angett att D19 var med och rev papper. Å andra sidan skall beaktas att hans uppgifter har lämnats först sedan det blev känt för honom att D19 hade berättat för polisen att det var han som anlade branden. Redan på grund härav finns det alltså anledning att ifrågasätta hans uppgifter om D19:s agerande i trapphuset. Beträffande D19:s uppgifter om vad C19 gjorde kan det inte uteslutas att D19 genom dem har velat förringa sin egen delaktighet. A21s uppgifter om vilken av C19:s och D19:s berättelser som är den riktiga är så vaga att de kan lämnas utan avseende....

Med hänsyn till det anförda finner hovrätten att det inte är styrkt att någon annan än C19 rev papper eller tände eld. Av de fyras berättelser framgår emellertid att samtliga fyra befann sig i trapphuset eller i mycket nära anslutning till detta när elden anlades.

Genom de två vittnens (en arrangör och en vakt) samstämmiga uppgifter är det utrett att C19 någon vecka före festen uttalade att han skulle förstöra den om han inte kom in gratis. C19 har vidare bekräftat deras uppgifter om att han försökte att komma in på festen utan att betala någon avgift och att det blev en diskussion om detta vid entrén. C19 har berättat att han tyckte att det var pinsamt att bli avkrävd entréavgift inför sina kamrater och att han kände sig kränkt av detta.

Det är dessutom utrett att B19 och A21 senare under kvällen ingrep när C19 hamnade i bråk inne i festlokalen med några andra besökare och att man sade till dem att de skulle komma att avvisas om de inte slutade att bråka. Enligt hovrättens mening står det klart att C19, B19 och A21 har velat förringa betydelsen av bråket inne i festlokalen. Det anförda innebär att i vart fall C19 uppenbarligen var upprörd med anledning av diskussionen om entréavgiften, och det kan antas att samtliga tre reagerade när man hotade med att avvisa dem från festlokalen.

Nyckelvittnet har uppgett att C19 utanför festlokalen uttalade att han skulle förstöra festen genom att utlösa brandlarmet. C19 som har förnekat att han sagt så, har påstått att vittnet har lämnat osanna uppgifter om honom för att få del av den belöning som har utfästs. Enligt hovrättens bedömning är det inte uteslutet att belöningen kan ha påverkat vittnet att lämna upplysningar i saken, vilket också varit själva meningen med belöningen, men det finns inget stöd för att den har haft betydelse för innehållet i upplysningarna.

Därvid bör särskilt framhållas att vittnet för sin tränare i mycket kort tid efter branden och vid polisförhör som hölls innan belöningen utfästes, har berättat att han kände till vem som låg bakom branden eller bland vilka personer gärningsmannen skulle sökas. Vid bedömningen av vittnets trovärdighet bör dessutom beaktas att hans uppgifter vid polisförhöret i december 1999 om att det var C19 som låg bakom branden har visat sig riktiga. Med hänsyn till det anförda anser hovrätten att det är utrett att C19 för vittnet utanför festlokalen uttalade sig på det sätt som denne har angett.

C19, B19 och A21, som är landsmän, har känt varandra länge och umgåtts regelbundet. C19 och B19 har även begått brott tillsammans. Alla tre är enligt egna uppgifter mycket goda vänner. C19, B19 och A21 har uppgett att detta innebär att de känner ett stort förtroende för varandra, att de visar varandra stor respekt och att de alltid ställer upp för varandra. Alla tre har framhållit att det inte finns någon ledare bland dem. Det starka kamratskapet har bl.a. kommit till uttryck genom vad som framkommit om hur B19 och A21 genast grep in när C19 hamnade i bråk inne i festlokalen.

Deras kamratskap och inbördes lojalitet har också bekräftats vid förhören med dem i hovrätten genom att var och en har varit fåordig i fråga om uppgifter om de övrigas agerande under den aktuella kvällen även där det har framstått som klart att de måste ha gjort iakttagelser av betydelse. Enligt hovrätten är det uppenbart att det finns mycket starka band mellan C19, B19 och A21.

D19 var inte sedan tidigare närmare bekant med någon av C19, B19 eller A21 när han träffade dem den aktuella kvällen, men han kände till dem. D19 har uppgett att han hade en stark önskan att bli vän med B19, som han bodde granne med, och A21 och att det var därför som han anslöt sig till dem under kvällen. D19 har också angett att han inte ville bli kamrat med C19, som han var rädd för och som han den aktuella kvällen uppfattade som påverkad av något. Det står klart att D19 uppfattade C19 som ledaren.

B19, A21 och D19 har angett att samtliga fyra lämnade festlokalen via nödtrapphuset och kulverten för att sedan på nytt gå in i kulverten via den blå porten, medan C19 har varit osäker på den punkten. Det saknas särskild anledning att ifrågasätta de tres uppgifter i detta hänseende. Det får därför anses vara utrett att alla fyra redan hade varit inne i kulverten en gång när D19 släppte in de övriga via den blå porten.

Var och en av dessa fyra har lämnat helt eller delvis olika förklaringar till varför de på nytt gick in i kulverten. C19 har sagt att han ville "kolla" i kulverten och dessutom komma in i festlokalen utan att behöva stå i kö vid entrén. B19 har angett att han ville förstöra saker och dessutom ville följa med C19, som skulle dansa en sista gång, och hjälpa honom ifall det skulle bli bråk inne i festlokalen igen. A21 har uppgett att han ville göra förnyade försök att hitta verktyg att begå inbrott med. D19:s förklaring innebär att de skulle släppa in festdeltagare bakvägen via kulverten.

Att var och en av dessa fyra skulle ha gått in i kulverten av helt skilda anledningar framstår inte som sannolikt, särskilt med hänsyn till att de strax dessförinnan gemensamt hade lämnat kulverten i avsikt att gå hem. Redan den omständigheten att de har lämnat olika förklaringar innebär därför att det kan ifrågasättas om de inte i själva verket gick in av någon annan orsak. Vid bedömningen av sanningshalten i deras uppgifter måste vidare beaktas det nära kamratskapet mellan C19, B19 och A21 samt D19:s starka önskan att bli upptagen i de övrigas gemenskap....

Med hänsyn till det nyss anförda kan det enligt hovrätten hållas för visst att de fyra gick in i kulverten av någon annan anledning än de har angett och att de inte har velat berätta om den rätta orsaken.

D19 måste ha insett att uppgifterna om dunken är till nackdel även för honom själv. Mot den bakgrunden framstår det inte som sannolikt att han skulle ha lämnat uppgifterna, om de inte var riktiga. Därvid skall särskilt beaktas att D19 lämnade uppgiften om symbolen på dunken först vid tingsrätten, dvs. sedan han hade haft lång tid på sig att tänka över saken.

Vidare skall beaktas att den plats i kulverten som D19 har pekat ut för dunkens placering ligger i nära anslutning till baksidan av en blomsteraffär där man efter branden har påträffat en dunk med en symbol om att innehållet är brandfarligt. Detta talar också för att uppgiften om dunken är riktig.... En annan sak är att det inte har kunnat utredas om någon brandfarlig vätska kom till användning, men den frågan saknar avgörande betydelse i målet.

C19 har angett att det var först i trapphuset som han eller möjligen någon annan uttalade att man skulle tända eld. Att det var fråga om en impulshandling som någon tog initiativet till i trapphuset motsägs emellertid av uppgiften om dunken.... Vad nu sagts innebär enligt hovrätten att det inte kan ha funnits någon annan förklaring till att dessa fyra gick in i kulverten på nytt än att de hade kommit överens om att anlägga eld i nära anslutning till festlokalen.

Sammantaget anser hovrätten på grund av det anförda att det är styrkt att C19 tände eld i trapphuset sedan han, B19, A21och D19 gemensamt hade kommit överens om att förstöra festen genom att anlägga eld. Vid den bedömningen saknar det avgörande betydelse för skuldfrågan att det inte har kunnat utredas om det var någon eller några andra än C19 som rev papper eller tände eld i trapphuset.

Det är utrett att elden anlades i anslutning till en stor mängd stolar av trä i en nödutgång belägen nära festlokalen där flera hundra ungdomar uppehöll sig. Med hänsyn till dessa förhållanden måste det ha stått klart för de fyra att det fanns en risk för att branden skulle sprida sig till festlokalen och att branden därmed innebar fara för flera människor och för omfattande förstörelse av annans egendom. Som tingsrätten har kommit fram till skall därför var och en av de fyra dömas för grov mordbrand. Tingsrättens dom i skuldfrågan skall alltså stå fast.

Fängelse på livstid kan inte komma i fråga som påföljd för någon av dem, eftersom samtliga var under 21 år när de begick brottet (29 kap. 7 § andra stycket brottsbalken). Enligt 29 kap. 1 § brottsbalken skall straff bestämmas inom ramen för den tillämpliga straffskalan efter brottets straffvärde. C19, B19, A21 och D19 har utsatt flera hundra människor för fara.

Straffen för A21 och B19 höjs till 7 år. Straffen för C19 och B19 fastställs. Deras restriktioner i häktet upphävs. Alla ska sitta kvar i häktet tills domen vinner laga kraft.

 
Källa:

TV (Sveriges Television, TV4)
Radio (Sveriges radio)
Tidningar (Göteborgs-posten, Aftonbladet, GT/Expressen,
Metro, Arbetet, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet)
Web-nyhetsbolag (Svenska CNN)