Resan Till Ett Barn

2.2

- Jag vill inte dö!!
- Du kommer inte att dö, älskling!
- Men det gör ont ju!
- Bara för att det gör ont behöver det itne vara dödigt!
De hade fått vänta på sjukhuset i närmare fyra timmar, men nu kommer Tony’s värkar tätare. Det börjar närma sig. Han ligger i en sjukhussäng och stirrar paranoit upp i taket medan Benji sitter bredvid och håller hans hand.
Benji börjar med får ett lätt panikslaget uttryck i ansiket. Efter alla gånger som Tony påpekat att han komemr dö de senaste timmarna, börjar han nästan tro på det. Tony kramar krampaktigt hans hand medan ytterligar en av värkaran skär genom hans kropp. - Aaaagghhh!!!
- Det är bra, ta i nu så är det snart över, uppmuntrar doktorn.
- Aaaagghhh!!!
- Kom igen nu, älskling, kom igen...mumlar Benji medan han torkar svetten ur Tony’s panna.

I väntrummet utanför sitter Joel med huvudet i hönderna, alldeles för nervös för att göra något annat än att blunda, men aldeles för trött för att sluta ögonen.
Som en avlägsen mur av mummel omkring sig hör han sin mamma samtala lågt med Tony’s föräldrar. De hade kommit förbi alla tre för ungefär en halvtimam sedan, istället för att åka till jobbet. De tyckte inte att de kunde jobba en dag som denna.
Det välbekanta ljudet av Tony’s skrik skär genom rummet, men det avbryts abrupt av skriket fron en nyfödd bäbis.

Doktorn lyfter försiktigt upp det lilla barnet och sveper in den i en handduk. Tony ligger utmattad i sängen coh blundar, fortfarande hållandes Benji’s hand. Benji i sin tur iaktar nyfiket doktorn.
- Det blev en pojke, ler han och lägger varsamt ner byltet i Tony’s famn.
Tony lyfter sakta på huvudet och tittat ner på barnet han håller, han kan känna att Benji gör det samma vid hans sida. Barnet tittar nyfiket tillbaka på sina föräldrar. Hans stora ögon går från den enda leende mannen till den andra. Plötsligt börjar han gråta och spratla med både armara och benen. Hans vänstra arm trasslar sig ut ur handduken han är insvept i och på armbågen sysns en svart och röd spindelvävstatuering. Inte lika stor som Benji’s, men inte lika liten som Tony’s. De två männen tittat upp mot varandra med varsit stort leende på läpparna.
Tony lyfter upp bäbisen och vaggar honom sakta för att lugna honom. Benji sitter bredvid och ler fortfarande åt scenen framför honom.
- Benji? säger Tony, fortfarande vänd mot bäbisen i sin famn.
- Ja?
Han tittar upp mot mannen som sitter bredvid honom, nu gravalvarlig.
- Vill du gifta dig med mig?
- Såklart att jag vill, Benji böjer sig fram och kramar om både Tony och den lilla bäbisen i hans famn, såklart att jag vill!

Del 7