Lovato

Titel: Lovato
Par: Matt/Tony
Fandom: Mest
Kategori: Punk slash
Sammanfattning: Tony har en fin "Lovato" tatuering


The nights that we wasted
Got us through the days
That seems never ending
Always in a haze
But we just didn’t care
No, we just didn’t care

Hans röst ringer i mina öron när vi går av scenen, hans så perfekta röst. Han går bara några steg framför mig. Mina ögon kan som vanligt inte låta bli att studera hans så detaljerade tatueringar på ryggen, det är nära att jag sträcker fram handen och rör vid hans ”Lovato” tatuering, tatueringen är strax över kalsongernas kant, ett par kalsonger som förövrigt syns nästan helt, byxorna har halkat ner under hans rumpa, efter allt hans hoppande på scen. Hans sp perfekta rumpa. Allt men honom är perfekt, allt. Okej, kanske inte att han förstör sig med massa alkohol och droger, men jag kan ju knappast säga till honom att sluta, jag håller själv på med skiten och det var jag som fick honom att börja. Han var 12 när han första gången tog ecstasy, efter att jag hade retats med honom och sagt att han inte vågade, själv var jag 14, det är 11 år sedan.
- Matt? jag hoppar till när jag hör honom säga mitt namn.
- Va? jag tittar upp på hans ansikte. Han skakar på huvudet och flinar.
- Jag frågade precis en sak…
- Men du var väl så försjunken i dina tankar och Tonys röv att du inte hörde det, säger Jere som jag upptäcker står bredvid mig. Jag stirrar på honom ett tag innan jag ger Tony en snabb blick och fäster sedan mina ögon på skorna och rodnar.
- Dude, det var ett skämt! flinar Jere och slår mig lätt i bakhuvudet, sen går han iväg. Jag står kvar och väntar på att även Tony ska gå, men han rör sig inte ur fläcken.
- Kom nu, säger han efter ett tag och lägger sin arm runt mina axlar, jag ryser till vid hans beröringen.
- Vad va det du frågade mig innan? lyckas jag få fram efter en stunds tystnad.
- Inget, inte nåt viktigt, ler han.
Jag suckar, jag känner honom för väl för att försöka få ur honom mer, han är så envis.

Det har gått några timmar sen vi kom tillbaka till vår turné buss, det första jag gjorde var att ta med mig öl och sätta mig rummet längs bak, rummet jag och Jere brukar ockupera när vi spelar TV-spel, vilket händer ganska ofta, men inte idag, för idag är jag ensam.
Plötsligt flyger dörren upp och Tony kommer in och trillar ner bredvid mig i soffan.
- Skulle inte du nånstans med Jere och Benji? undrar jag.
- Jo, jag skulle det, flinar han och lägger sig ner men huvudet i mitt knä. Men, du vet, Nick följde med och som bekant så är han expert på att få folk stupfulla och nerdrogade på en sekund så jag stack, trodde det skulle vara lugnare här… han tittar upp på mig och ler.
- Men du stannade ändå ganska länge, påpekar jag, och alkohol och droger brukar inte hindra dig från att festa.
- Idag gjorde de det, jag stannade ju bara och prata med Benji och de andra, det var ju evigheter sen vi träffade dem senast.
- Evigheter? Don´t think so, två månader typ.
- Whatever…
Vi fortsättar att prata om allt möjligt och dricker öl, massor i Tonys fall, jag som trodde att han kom hit för att inte supa, själv dricker jag inte lika mycket, det är nog ganska bra att ha kontroll över sig själv i närheten av honom.
Jag lutar huvudet bakåt och blundar, lyssnar på Tony som babblar på om något som jag inte kommer ihåg vad det var. Han tystnar efter att tag och flyttar huvudet från mitt knä, sekunden efter känner jag hans läppar mot mina.
- Det såg ut som om du behövde det där, viskar han, hans ansikte bara några millimeter från mitt. Jag ler mot honom och kysser honom, det här har jag längtat efter. Sen läger jag mig ner bredvid honom på soffan.

Jag vaknar, det första jag lägger märke till är min väldigt trevliga huvudvärk, det andra är en naken och sovande Tony jämte mig, själv är jag like naken men inte lika sovande, mina armar är slingrade runt honom, jag pussar honom på panna.
- Jävlans huvud, mumlar jag och lägger mitt huvud på hans bröst.
- Matt? hörs en väldigt sluddrig röst bredvid mig. Vad gör du?
- Har huvudvärk, muttrar jag och lyfter på huvudet och tittar ner på en nu vaken Tony, han ler.
- Samma här, mumlar han och lyckas trassla sig ur mina armar. Kommer strax…
Snart är han tillbaka nu iförd ett par kalsonger och med ett glas vatten och Alvedon i handen.
- Varsågod, säger han och sträcker fram glas och Alvedon till mig, jag tar emot det och sväljer tabletterna, samtidigt lägger han sig ner igen och kryper ihop bredvid mig med sin armar runt mig. Jag ler och ställer ifrån mig glaset och tittar ner på honom, mitt huvud är placerat i min hand, jag stryker min andra hand genom hans hår och han tittar upp på mig.
- Vet du, jag tror jag flyttat över till din säng i fortsättningen, ler han.
- Visst, säger jag och kysser honom. Så länge du inte slänger ner mig på golvet så går det helt utmärkt…