Hos Dig

Jag vaknar. Det är tomt bredvid mig i sängen. Var har du gått? Jag går upp och tar på mig en morgonrock och går ut ur rummet och ner för trappan. Du har inte gått ut, jag går åt höger och in i ett rum, men stannar i dörröppningen. Där i andra sidan av rummet sitter du, där du brukar sitta när du skriver. Och skriver gör du nu med, huvudet har du lutat i din högra hand.
Jag står kvar och lutar mig mot dörrkarmen, du brukar ju inte vilja att man stör dig när du skriver.
Jag står och studerar dig länge. Du ser ledsen ut, eller är det bara som jag inbillar mig? Det är ju ganska mörkt där du sitter och det mesta av dit ansikte är skuggat.
Plötsligt reser du dig upp, tar något från en stol bredvid dig. Du står med ryggen mot mig. Du lyfter armen precis som om du siktar med en pistol mot dörren framför dig. Sedan sänker du armen och tittar på det du har i dina händer. Så står du länge.
Sedan vänder du dig om, du tittar åt mitt håll men jag ser inte riktigt vart, dina ögon är skuggade. Det glänser i dem. Du säger inget. Sen går du fram till bordet som du satt vid innan och skriver till något på ett papper.
Sedan vänder du dig mot mig igen. I din hand håller du en pistol. Du osäkrar den. - Jag älskar dig, säger du samtidigt som du lyfter upp pistolen och sätter den mot din tinning. Sedan tycker du av. Du faller ner mot golvet. Jag skriker till och springer fram mot dig och sätter mig ner bredvid dig. Tårar rinner ner för mina kinder. Jag stryker dig över huvudet, det blöder, men jag bryr mig inte om ifall jag blir blodig.
Jag lägger ditt huvud i mitt knä.

Jag lyfter upp dig till sovrummet och lägger dig i sängen. Jag sätter mig bredvid dig och håller i din hand. Tårar rinner fortfarande ner för mina kinder.

Vad är det som har hänt?
Vad har jag gjort?
Varför gjorde du det?
Frågor snurrar runt i mitt huvud.
Varför?
Vad har jag gjort?
Varför Du?
”Jag älskar dig” sa du.
Varför gjorde du som du gjorde då?

Telefonen ringer. Men jag bryr mig inte om den. Efter ett tag sluter den, då lägger jag av luren.

Jag sitter länge jämne din kropp. Hur länge vet jag inte.
Men imorgon är jag hos dig.

Don’t give up on me yet
Don’t forget who I am
I know I’m not there yet
But don’t let me stay here alone