Bli medlem
Att vara anhörig
Att leva med
paniksyndrom
KBT
...
Ångest hos barn och ungdom
Hitta rätt
Länkar
Diagnoskriterier
Mediciner
Landstingsinformation
De som stödjer vår verksamhet
Litteratur tips
|
OBS !
Vi sprider kunskap om
ångestsyndrom och informerar om vilka former av
behandling som finns att tillgå. Vi tar inte ställning
för eller emot läkemedel eller terapeutiska
behandlingsformer.
|
Diagnoskriterier för social fobi enligt DSM-IV
ICD-10-kriterier för
PTSD-diagnos
Depression
SPECIELLA
DEPRESSIONSFORMER
Diagnoskriterier för social fobi enligt DSM-IV
A. En uttalad och
bestående fruktan för en eller flera olika sociala situationer eller
prestationssituationer som innebär exponering för okända människor eller
risk för kritisk granskning av andra. Detta grundar sig i en rädsla för
att bete sig på ett förödmjukande eller pinsamt sätt eller visa symtom
på ångest.
B. Exponering för den
fruktade sociala situationen framkallar så gott som alltid ångest,
vilket kan ta sig uttryck i en situationellt betingad eller
situationellt predisponerad panikattack.
C. Insikt om att rädslan
är överdriven eller orimlig.
D. Den fruktade sociala
situationen eller prestationssituationen undviks helt, alternativt
uthärdas under intensiv ångest eller plåga.
E. Antingen stör
undvikandet, de ångestladdade förväntningarna eller plågan i samband med
de fruktade sociala situationerna eller prestationssituationerna i
betydande grad ett normalt fungerande i vardagen, i yrkeslivet (eller
studier), i sociala aktiviteter eller relationer, eller så lider
personen påtagligt av att ha fobin.
F. Hos personer under
arton år ska varaktigheten vara minst sex månader.
G. Ångesten eller
undvikandet beror inte på den direkta fysiologiska effekten av någon
substans (t ex missbruksdrog, medicinering) eller någon somatisk
sjukdom/skada, och förklaras inte bättre med någon annan psykisk
störning (t ex paniksyndrom med eller utan agorafobi, separationsångest,
dysmorfofobi, en genomgripande störning i utvecklingen eller schizoid
personlighetsstörning).
H. Om det samtidigt
föreligger någon somatisk sjukdom/skada eller någon annan psykisk
störning eller sjukdom så har inte rädslan enligt kriterium A något
samband med denna; t ex rädslan gäller inte talsvårigheter vid stamning,
skakningar vid Parkinsons sjukdom eller uppvisande av onormalt
ät beteende vid anorexia nervosa eller bulimia nervosa.
|
Diagnoskriterier för paniksyndrom enligt ICD-10
Paniksyndrom
(episodisk paraxysmal ångest)
Diagnoskriterier för generaliserat ångestsyndrom enligt DSM-IV
Diagnoskriterier för generaliserat ångestsyndrom enligt ICD-10
Utmattningssyndrom Enligt
ICD-10
DSM-IV
Diagnostiska kriterier för utmattningssyndrom
Specificera
generaliserad,
om oron
innefattar de flesta sociala situationer (t ex att inleda eller upprätthålla
konversation, delta i smågrupper, ha en träff med någon, tala med
auktoritetspersoner, gå på fest). Överväg också tillägg av diagnosen fobisk
personlighetsstörning.
B. Ej agorafobi
C. Panikattackerna beror inte
på direkta fysiologiska effekter av någon substans (t ex missbruksdrog,
medicinering) eller någon somatisk sjukdom/skada (t ex hypertyroidism).
D. Panikattackerna förklaras
inte bättre med någon annan psykisk störning som social fobi (t ex inträffar
i sociala situationer som upplevs obehagliga), specifik fobi (t ex inträffar
i en specifik fobisk situation), tvångssyndrom (t ex inträffar vid
exponering för smuts hos någon med tvångsföreställningar om att bli
förorenad), posttraumatiskt stressyndrom (t ex inträffar som respons på
stimuli förknippade med något allvarligt trauma) eller separationsångest (t
ex inträffar som respons på att vara borta från hemmet eller anhöriga).
Paniksyndrom med agorafobi
Som ovan, med undantag för att
villkor B inte skall vara uppfyllt, dvs. agorafobi ska finnas.
Upp
|
ICD-10-kriterier för PTSD-diagnos:
Fem grupper av kriterier, A – E, har uppställts som
krav för diagnosen PTSD.
|
- A.
Exposition för en belastande händelse eller situation (kort-
eller långvarig) av exceptionell hotande eller katastrofal
natur, som mest troligt skulle orsaka allvarlig stress hos
de flesta människor.
- B. Det måste
finnas att ihållande minne eller återupplevande av den
belastande händelsen såsom återtrippar (Flashbacks), levande
minnen, återkommande drömmar eller upplevelse av stress vid
omständigheter eller händelser, som påminner om den
belastande händelsen.
- C. Patienten
måste uppvisa ett verkligt eller önskat undvikande av
omständigheter som påminner om eller associerar till den
belastande händelsen. Detta beteende skall inte ha funnits
före expositionen för belastningen.
- D. Något av
följande måste finnas:
- Oförmåga att minnas, partiellt eller
totalt, några viktiga aspekter av tidsperioden då den
belastande händelsen inträffade.
- Ihållande symtom på ökad psykologisk
sensitivitet och arousal, som inte fanns före
expositionen och som visar sig enligt två av följande:
- sömnsvårigheter
- irritabilitet eller utbrott av ilska
- koncentrationssvårigheter
- hypervigilans (vara på sin vakt, i
spänd uppmärksamhet)
- förstärkt "startle response",
skrämselreaktioner
- E.
Kriterierna B, C och D måste alla vara uppfyllda inom
sex månader från den belastande händelsen. Vid några
tillfällen kan man även inkludera tillstånd med fördröjd
debut, mer än sex månader, men då skall detta klart
specificeras.
|
Typ av händelser bakom PTSD
|
- Våld. Fysiskt våld. Angrepp. Svåra
hotfulla situationer. Missbrukare och psykotiska personer
som hotat och eller fysiskt angripit personen. Sexuella
övergrepp, främst våldtäkt. Kvinnomisshandel. Rån.
Kidnapping. Gisslansituationer.
- Terroristattack
- Tortyr
- Koncentrationslägervistelse
- Krigsupplevelser
- Svåra trafikolyckor
- Svåra upplevelser i samband med
sjukhusvistelse, smärtor och skräck under vård, besked om
livshotande sjukdom, besked om HIV-AIDS, besked om
malignitet
- Naturkatastrof
- Bevittnande av angrepp mot annan person
- Övergrepp i arbetslivet
- Upplevelser av våld, sexuella övergrepp,
smärtupplevelser i barndomen.
|
Ju långvarigare och svårare ett
trauma är, desto större är risken för att utveckla PTSD och att
drabbas av svårare PTSD-symtom.
I DSM-IV (Diagnostic and
statistical manual for mental disorders) betonas att den
traumatiska händelsen måste ha medfört att personen reagerat med
intensiv rädsla, hjälplöshet eller skräck (det som i ICD-10
beskrivs som något som skulle ha utlöst allvarlig stress hos de
flesta människor).
|
Närmare beskrivning av
symtomatologin vid PTSD |
- Återupplevande av den traumatiska
händelsen
- Persistenta påträngande levande minnen
av traumasituationen
- Vardagsupplevelser som fungerar som
triggerfaktorer för att minnena skall dyka upp.
Upplevelserna är starkt känsloladdade och kan vara av
typ "flash backs", mardrömmar om händelsen, ångestfyllda
uppvaknanden och störd sömn.
- Fysiska och psykiska reaktioner på
vissa signaler som associeras med traumat
- Undvikande av stimuli som associerar
till traumat
- Försök att undvika tankar och
känsloreaktioner associerade till traumat
- Undvikande av känsliga saker,
situationer och personliga relationer, eftersom de kan
väcka de obehagliga känslor, som ingår i PTSD. Dessa
känslor kan förnimmas som ett ständigt hot. Känslorna
kan vara aggressiva till sin karaktär, kan väcka
avreaktionsbehov och eventuellt avreaktionshandling.
- Minnesluckor för den traumatiska
händelsen
- Problem med minnet även för andra saker
än traumat
- Överspändhet
- Undvikande av nära emotionella band med
andra personer, förlust av positiva känslor
- Man ägnar sig endast åt mekaniskt
rutinbetonade aktiviteter med föga engagemang
- Ibland växlingar mellan oförmåga att
uttrycka känslor och att drabbas av överflödande
känslor, så att självkontrollen förloras och
känsloutbrott utlöses
- Oförmåga att känna och ge uttryck för
den traumatiska händelsen
- Sömnstörningar
- Irritabilitet
- Vredesutbrott och explosivitet
- Överdriven vaksamhet och lättskrämdhet,
som om faran är nära och som om personen lever under
ständigt hot av att drabbas av det trauma som en gång i
tiden utlöste PTSD
- Uppgivenhet inför livet
- Förlust av optimism och hopp
|
Minneskod för delsymtom i PTSD
|
"Mnemonic”, ERAADD:
|
- E: Event, experience, threat to life or physical
condition
- R: Re-experiencing (flash-backs, nighmares etc.)
- A: Arousal (anxiety, startle, hypervigilance,
irritability)
- A: Avoidance (of things, places, images)
- D: Duration of plus one month
- D: Disability
|
Feldiagnos av PTSD
|
Ofta ger patientens ursprungsland upphov till
associationer hos den behandlande läkaren. Man grundar därför
diagnosen PTSD på sina associationer utan att systematiskt
kontrollera de diagnostiska kriterierna för PTSD.
T ex
kan en person från Bosnien eller Irak ha lämnat landet innan
han/hon greps, hamnade i fångläger eller fick några verkliga
krigsupplevelser. PTSD i dessa fall kan i stället vara uttryck
för en egentlig depression, andra ångestsyndrom,
anpassningsstörning, en svår livssituation genom att leva i
främlingskap, att inte ha tillgång till den egentliga
arbetsmarknaden eller att man stöts bort eller inte accepteras
av befolkningen i det "nya" landet.
|
Differentialdiagnoser
|
- Främst, akut stressreaktion
- Anpassningsstörning
- OCD (tvångssyndrom)
- Depression
- Paniksyndrom
- Missbruk
Simulation i syfte att få ut ersättning för lidande
eller erhållande av andra fördelar
|
Depression
För
depressionsdiagnos kräver DSM-IV och ICD-10 att tillståndet
haft en varaktighet av minst två veckor. DSM-IV understryker
särskilt att tillståndet skall ha inneburit en förändring av
personens tillstånd. I ICD-10 placeras en
depressionsepisod under bipolär diagnos (bipolär sjukdom med
lindrig, medelsvår eller svår depressiv episod, F31-koder) om
hypomani/mani tidigare uppträtt hos patienten. Om patienten ej
tidigare haft någon hypoman eller manisk episod placeras
diagnosen under lindrig, medelsvår eller svår depressiv episod
(F32-koder). |
Depressionsskattningsskalor:
|
Länk till MADRS
|
Länk till CPRS-S-A
|
DSM-IV kriterier för depressiv
sjukdomsperiod |
- A. Minst ett av symtomen nedstämdhet eller
minskat intresse/glädje måste föreligga. Förutom något av
eller båda dessa symtom måste minst fem av de övriga
symtomen föreligga för diagnosen egentlig depressionsepisod.
- B. Övriga symtom är:
- betydande viktnedgång utan bantning, viktuppgång,
minskad eller ökad aptit nästan dagligen
- sömnstörning (oftast minskad sömn, men ibland ökad)
- observerbar psykomotorisk agitation eller hämning
- svaghetskänsla eller brist på energi så gott som
dagligen
- värdelöshets- eller skuldkänslor (obefogade)
- minskad tankeförmåga, koncentrationssvårigheter eller
obeslutsamhet
- återkommande tankar på döden, självmordstankar,
planering för självmord eller utfört
självmordsförsök
- C. Symtomen orsakar kliniskt signifikant lidande
eller försämrad funktion i arbete, socialt eller i andra
viktiga avseenden
- D. Symtomen beror inte på direkta fysiologiska
effekter av någon substans (t ex missbruksdrog,
medicinering) eller av somatisk sjukdom/skada
- E. Symtomen förklaras inte bättre med
sorgreaktion, d v s att den depressiva symtomatologin har
varat längre än två månader efter närståendes
bortgång
|
I DSM-IV kan depressionen specificeras på
olika sätt. En särskild specifikation finns för melankoli vid
både uni- och bipolär affektiv sjukdom. För det
första skall något av följande symtom uppträda under den
svåraste perioden i den aktuella episoden:
|
- förmågan att känna lust eller glädje i aktiviteter har
helt eller i stort sett försvunnit
- personen reagerar inte på vanligtvis positiva stimuli
(känner sig inte ens tillfälligt särskilt mycket bättre när
något roligt inträffar)
|
För det andra skall minst tre av följande
symtom föreligga: |
- nedstämdheten har distinkt kvalitet, upplevs helt
annorlunda än en annan känsla, exempelvis sorg
- nedstämdheten är värst på morgonen
- tidigt uppvaknande (minst 2 timmar före den vanliga
tiden)
- stark psykomotorisk hämning eller agitation
- betydande aptitlöshet eller viktminskning
- överdrivna eller obefogade
skuldkänslor
|
ICD-10 kriterier för depressiv
sjukdomsepisod |
ICD-10-diagnos av depression bygger på följande
huvudprincip.
Depressiv episod vid känd bipolär
sjukdom (F31) klassificeras som:
- bipolär sjukdom, lindrig eller medelsvår depressiv
episod (man har här lagt båda svårighetsgraderna inom en
diagnos)
- bipolär sjukdom, svår depressiv episod utan psykotiska
symtom
- bipolär sjukdom, svår depressiv episod med psykotiska
symtom
Föreligger inte bipolär sjukdom
klassificeras sjukdomstillståndet som:
- lindrig depressiv episod
- medelsvår depressiv episod
- svår depressiv episod utan psykotiska symtom
- svår depressiv episod med psykotiska symtom (under
F32-gruppen)
För diagnosen bipolär sjukdom
med depressiv episod gäller samma kriterier som
depressionskriterierna vid unipolär sjukdom samt att att någon
gång under individens liv förekommit hypomana eller maniska
symtom, tydliga nog för att uppfylla kriterierna för hypoman
eller manisk episod.
För depressiv episod (F32),
unipolär sjukdom, ställs följande generalkriterier:
- Den depressiva episoden skall vara minst 2 veckor
- Det har inte någon gång under individens liv förekommit
några hypomana eller maniska symtom, tydliga nog för att
uppfylla kriterierna för hypoman eller manisk episod (F31)
- De vanligaste exklusionskriterierna är att episoden
förklaras av bruk av psykoaktiva substanser (F10-F19) eller
av något organiskt psykiskt syndrom (såsom vid
F00-F09).
Därefter följer kriterier för tre
olika grader av depressiv episod:
Lindrig depressiv
episod
|
- A. Generalkriterierna är uppfyllda.
- B. Minst två av följande tre symtom måste finnas:
- sänkt grundstämning till den grad att det definitivt
kan anses onormalt för individen i fråga, närvarande
större delen av dagen, nästan varje dag, knappast
påverkbart av omständigheter och med en duration av minst
2 veckor
- brist på intresse för eller glädje av aktiviteter som
normalt upplevs som lustfyllda
- minskad energi eller ökad utröttbarhet
- C. Ett eller flera ytterligare symtom skall
finnas för att ge ett totalt antal av minst 4 symtom:
- brist på självtillit eller självförtroende
- omotiverade känslor av självförebråelser eller svåra
och inadekvata skuldkänslor
- återkommande tankar på döden eller självmord eller
självmordsbeteende
- klagomål eller bevis på försämrad förmåga att tänka
eller koncentrera sig, såsom obeslutsamhet eller
tveksamhet
- förändrad psykomotorik med agitation eller retardation
(subjektivt eller objektivt)
- sömnstörningar av någon form
- förändrad (minskad eller ökad) aptit med åtföljande
viktförändring
|
Medelsvår depressiv episod
|
- A. Generalkriterierna skall vara uppfyllda
- B. Minst 2 av de tre symtomen listade ovan för
lindrig depression
- C. Ytterligare symtom från kriterium C (se
lindrig depressiv episod) måste finnas för att ge ett
totalantal på minst 6 symtom
|
Svår depressiv episod utan psykotiska
symtom |
- A. Generalkriterierna skall vara uppfyllda
- B. Samtliga tre kriterier under B skall vara
uppfyllda
- C. Ytterligare symtom från kriterium C måste
finnas så att det totalt föreligger minst 8 symtom
- D. Hallucinationer, vanföreställningar eller
depressiv stupor får inte föreligga
|
Svår depressiv episod med psykotiska
symtom |
- A, B och C som vid svår depressiv
episod utan psykotiska symtom
- D. Stämningskongruenta psykotiska symtom
(vanföreställningar om skuld, värdelöshet, kroppslig
sjukdom, väntande katastrofer, hånfulla eller fördömande
hörselhallucinationer) eller stämningsinkongruenta
psykotiska symtom (vanföreställningar om förföljelse eller
hänsyftning utan affektivt innehåll) tillkommer
|
Somatiska symtom
|
Vissa kroppsliga symtom vid depression anses som
speciellt kliniskt signifikanta. Dessa symtom kallas här
somatiska (förr biologiska, vitala, melankoliska eller
endogena) och klassificeras med en extra femte kodsiffra
(exempelvis: medelsvår depressiv episod med somatiska symtom
F32.11).
Depressioner med markanta somatiska symtom
förekommer ofta vid bipolär sjukdom i samband med depressiva
episoder.
Somatiska symtom vid depression är:
- tydlig brist på intresse eller glädje för aktiviteter
som normalt uppfattas som lustfyllda
- brist på emotionella emotioner vid händelser eller
aktiviteter som normalt ger upphov till emotionell respons
- tidigt morgonuppvaknande; minst 2 timmar tidigare än
vanligt
- de depressiva känslorna är starkast på morgonen
- objektiva bevis på uttalad motorisk förlångsamning eller
agitation (uppmärksammat eller rapporterat av personer i
patientens omgivning)
- uttalad aptitförlust
- viktförlust (viktnedgång med 5% av kroppsvikten under
den senaste månaden)
- uttalad förlust av libido
-
upp
|
Övriga depressiva sjukdomssymtom
Vid depression kan olika kroppsliga symtom ingå i
symtombilden, såsom:
|
- gastrointestinala symtom
- kardiovaskulära symtom
- urogenitala symtom
- hud- och smärtsymtom
- pseudoneurologiska symtom
|
Dessa symtom kan vara uttryck för depressiv
ångest eller ett depressivt symtom- och sjukdomsupplevande.
Ospecifika muskuloskelettala symtom, smärtor och
upplevd, men ej somatiskt verifierad funktionsnedsättning,
huvudvärk och ryggsmärtor kan ingå i depressionssymtomatologin
och dominera sjukdomsbilden. Omfattande studier visar att
multipla icke somatiskt, men psykiatriskt-diagnostiskt
förklarbara symtom är vanliga vid depression. Data finns också
som visar att patienter med återkommande depressiva episoder
ofta gör fler besök hos läkare än andra.
En svår
depression är lika funktionsnedsättande som en invalidiserande
kroppslig sjukdom. Icke depressionsbehandlade patienter
använder mer sömn-, ångestdämpande- och receptbelagda
läkemedel än andra.
Aggressivitet ingår i
hälften av fallen av depressioner. Ofta yttrar det sig som
grinighet, grälsjuka och affektutbrott. I svårare fall av
depression med agitation kan aggressionen övergå till
kroppsligt våld, särskilt efter alkoholförtäring. I amerikansk
psykiatri har uttrycket hostile depression präglats.
|
SPECIELLA
DEPRESSIONSFORMER |
Dystymi
Med dystymi förstås en relativt
låggradig depression med mer än två års duration. Här
är grundkraven desamma i både ICD-10 och DSM-IV. Tillståndet
förklaras ej av kronisk egentlig depression eller av en
egentlig depression i partiell remission.
|
Minst 3 av följande symtom under någon del av
depressionsperioden: |
- minskad energi eller aktivitet
- sömnstörningar
- brist på självförtroende eller känslor av
otillräcklighet
- koncentrationssvårigheter
- ofta gråtmild
- libidominskning eller brist på intresse för andra
njutningsfyllda aktiviteter
- känslor av hopplöshet eller förtvivlan
- upplevd oförmåga att klara av rutinmässiga
ansvarsområden i det dagliga livet
- pessimism om framtiden eller grubbel om det som varit
- social tillbakadragenhet
- minskat talflöde
|
DSM-IV kräver vidare minst två av symtomen:
|
- minskad aptit eller för stort intag av mat
- för lite eller för mycket sömn
- brist på energi eller svaghetskänsla
- nedvärderande av sig själv
- koncentrationssvårigheter eller obeslutsamhet
- hopplöshetskänslor
-
Upp
|
Begreppet dubbel depression
Begreppet
används vid kombinationen av dystymi och aktuell episod av
egentlig depression. Dystymi är inget opåverkbart
behandlingsrefraktärt tillstånd utan svarar ofta väl på gängse
antidepressiv behandling. Att tolka tillståndet som en
opåverkbar personlighetsstörning är fel och medför att
patienten undanhålls effektiv behandling.
Upp |
Depression med atypiska symtom
Detta är ett
väletablerat och välkänt tillstånd. Specificeras enligt
DSM-IV enligt följande: |
- Ett depressivt tillstånd, där grundkriteriet är att
förmågan till känslomässiga reaktioner finns
(sinnesstämningen höjs av positiva eller potentiellt
positiva händelser)
|
Minst två av följande symtom finns dessutom:
|
- betydande aptit-eller viktökning
- ökat (för mycket) sovande
- "blytyngdkänsla" i armar och ben
- långvarigt (således ej enbart under depressionen)
mönster av känslighet för att bli avvisad av andra och som
resulterar i signifikant funktionsnedsättning socialt eller
i arbetslivet (d v s socialt fobiska och sensitiva drag)
-
Upp
|
Årstidsrelaterad depression
|
- Vintermörkersdepression. Kommer regelbundet med
höstmörkret och slutar på våren under flertalet år. Ofta
ingår atypiska depressiva symtom
- Vår- och höstdepression, som kommer när dagsljuset
förändras snabbast under dygnet.
-
Upp |
Intermittenta kortvariga depressioner
Detta
tillstånd är upptaget i ICD-10 under andra recidiverande
förstämningstillstånd. Det rör sig om recidiverande depressiva
episoder som under det senaste året upträtt ungefär en gång
per månad. Episoderna är kortare än två veckor, oftast 2–3
dagar, och är ej relaterade till menstruationscykeln.
Depressionerna kan vara lindriga, medelsvåra eller svåra. Ofta
förstår den patienten inte att det rör sig om en sjukdom.
Patienterna uppfattas ofta som lynniga, besvärliga och
grälsjuka.
Upp |
Postpartumdepression
Många kvinnor drabbas
av lätta depressiva symtom efter en förlossning ("maternal
blues") och ungefär var tionde drabbas av
postpartumdepression. De drabbade kvinnorna kan insjukna flera
månader efter förlossningen. Ibland förekommer tvångstankar
med rädsla att förlora självkontrollen och skada eller döda
sitt barn. Även tvångssyndrom kan debutera post partum. För
bipolärt sjuka ökar risken betydligt för ny sjukdomsepisod
efter förlossning. Ibland kan sjukdomen debutera i form av en
postpartumpsykos.
Upp |
Depression relaterad till hjärnskada eller
hjärnsjukdom
Förekommer vid:
|
- post-stroke-tillstånd (post-stroke-depressioner)
- Parkinsonsyndrom
- Alzheimerdemens
- vaskulär demens
- traumatiska hjärnskador
- multipel scleros
- amyotrofisk lateralscleros
|
Vid post-stroke-tillstånd och demenssyndrom kan
blödighet och affektiv inkontinens (okontrollerade plötsliga
känsloreaktioner) förekomma, även utan tydlig
depressionsdiagnos. Intressant är att antidepressiva läkemedel
även dämpar lesionell affektinkontinens.
Upp |
Depression relaterad till kroppslig sjukdom
Kroniska somatiska sjukdomar ökar risken för
depression betydligt. På vårdinrättningar för äldre och
kroniskt sjuka är risken för depressioner flerfaldigt ökad.
Tillkomst av depression sänker livskvaliteten ytterligare,
försämrar patientens medverkan i vårdprogram och aktiviteter
samt ökar dödligheten.
Oupptäckt kroppslig sjukdom kan
finnas vid depressiva tillstånd. Särskilt lömsk diagnostiskt
är hypothyreos genom sin smygande sjukdomsprogress. Även
hyperthyreos, hyperparathyreoidism, Addisons sjukdom och
Cushings syndrom ökar risken för depresssion.
Allmänpåverkande patienter med icke upptäckt kroppslig
sjukdom kan också feltolkas som depression (exempelvis
diabetes mellitus och cancer).
Upp |
Depression relaterad till läkemedelsbehandling
Åtskilliga läkemedel anses (på mer eller mindre goda
grunder) öka risken för att utlösa depression :
|
- Kortisonbehandling ökar risken för affektiva syndrom,
ångestsyndrom och psykotiska tillstånd. Riskökningen
korrelerar till dos.
- Interferonbehandling innebär risk för affektiv sjukdom
eller psykotiska tillstånd
- Adrenerga betablockerare anses ha en begränsad,
depressiogen effekt
Upp |
Depression relaterad till missbruk eller tillstånd
efter missbruk
För denna diagnos brukar kriteriet
spontant tillfrisknande från depression under två-tre veckor
efter upphört missbruk användas. Tillståndet skall inte tolkas
som abstinens. Förr sågs depression ofta efter
alkoholmissbruk, men idag är depression efter
narkotikamissbruk den dominerande formen. Särskilt
centralstimulantina inklusive ecstasy och kokain framkallar
depressivitet.
Upp |
Depression relaterad till barnpsykiatriska syndrom
såsom ADHD, Gilles de la Tourettes syndrom och
autismssyndrom
Detta samband har upptäcks genom
utveckling av diagnostik och nosologi vid barnpsykiatriska
syndrom och genom sammanlänkning av vuxenpsykiatri och
barnpsykiatri. Patienter med ADHD är sårbara för depressioner,
inte endast genom sin utsatthet i tillvaron. Möjligen kan
störningar i dopamintransmissionen förklara sårbarheten.
Upp |
Bipolär sjukdom med depressiv episod
|
Länk till Bipolärt syndrom
|
|
Premenstruell dysfori (PMD)
Depressivitet och nedstämndhet som återkommer
periodiskt i anslutning till menstruation. Kriterier:
|
A. Symtomen måste uppkomma veckan före
menstruationen och mildras ett par dagar efter att
menstruationsblödningen kommit igång under majoriteten av
menscyklerna (minst 10 av 12 menscykler) under det senaste
året. Fem av följande symtom måste föreligga, varav minst ett
måste vara 1, 2, 3 eller 4.
1. Nedstämdhet eller dysfori (dysterhet) 2. Oro,
ångest eller spänning 3. Affektlabilitet (hastigt
växlande sinnesrörelse som även kan påverka kroppsliga
funktioner) 4. Irritation 5. Minskat intresse för
vanliga aktiviteter 6. Koncentrationssvårigheter 7.
Påfallande brist på energi 8. Påfallande förändring i
aptit, ökat matintag eller matbegär 9. Hypersomnia eller
insomnia 10. Känsla av att vara nedtyngd 11. Andra
fysiska symtom exempelvis spänningar i bröst,
uppsvälldhet B. Symtomen måste inverka på arbete,
skola, normala aktiviteter eller förhållanden
C. Symtomen får inte endast vara en förvärring
av andra sjukdomar
D. Kriterierna A, B, C måste
bekräftas av åtminstone två på varandra följande menscykler
med symtom, gärna med dagboksanteckningar i form av daglig
egenskattning av symtom.
Diagnostiska kriterier för
PMD, se refrens nedan
Intressant är att SSRI och
tricykliska antidepressiva (Anafranil) visat god
effekt vid PMD och att effekten sätter in utan "delay" som vid
behandling av depressioner och ångeststörningar. PMD påminner
om den atypiska depressionen. Patienter som har PMD kan
medicinera med antidepressiva läkemedel intermittent. I
Sverige har inga läkemedel indikation för PMD (paroxetin och fluoxetin indikation
för tillståndet i Storbritannien respektive USA).
|
Utmattningsdepression
Deprimerade patienter
klagar oftast över trötthet. Närmare analys av vad den
deprimerade patienten menar med trötthet är att det rör sig om
igångsättningssvårigheter, initiativlöshet, frånvaro av lust
att göra något eller oförmåga att känna lust och glädje.
En alltmer uppmärksammad diagnos är den så kallade
utmattningsdepressionen (ingick tidigare i begreppet
psykasteni). Vid utmattningsdepression föreligger
definitionsmässigt mer än ett halvårslångt tillstånd med
upplevelse av trötthet, vilken inte lindras av vila. Behovet
av vila är omättbart. Ibland finns en samtidig nedstämdhet,
men inte hos alla patienter. Prestationsnivån är kraftigt
sänkt både i arbets- och privatlivet. Ofta känner patienten
sig fysiskt trött och är extremt uttröttbar. Patienter med
utmattningsdepression har mycket dålig tolerens för
kroppsansträngningar. Ofta leder tillståndet till långvarig
sjukskrivning. Trötthetskänslorna saknar grund i någon
kroppslig sjukdom.
Andra tillstånd som kan ge upphov
till trötthet och därför bör uteslutas
diffrentialdiagnostiskt:
- malignitet
- infektionssjukdom
- hypotyreos
- systemsjukdomar
- sömnapnésyndrom
- metabolisk sjukdom (exempelvis diabetes)
- läkemedelsorsakad trötthet
- celiaki
- neurologisk sjukdom
.
Till sjukdombilden
vid utmattningsdepression hör flera av följande symtom:
- koncentrationssvårigheter
- nedsatt närminne
- muskelsmärtor
- ledvärk utan tecken på artrit
- huvudvärk
- sömnsvårigheter
- halsont
- ömma lymfkörtlar på halsen eller i
axillerna
En hypotes är att en kronisk infektion
med Epstein-Barr-virus skulle vara bakomliggande orsak till
utmattningsdepression, men detta är inte fastställt.
Utmattningsdepression förbättras inte av antidepressiv
medicinering, ett faktum som kan användas
differentialdiagnostiskt.
|
Diagnoskriterier för paniksyndrom enligt ICD-10
Paniksyndrom (episodisk
paraxysmal ångest)
A. Individen upplever
återkommande panikattacker som inte konsistent är associerade till en
specifik situation eller till ett specifikt objekt utan ofta uppträder
spontant (dvs episoden är oförutsägbar). Panikattackerna är inte
associerade med stark utmattning eller med att man utsatts för fara
eller livshotande situation.
B. En panikattack
karakteriseras av allt följande:
(1) det finns diskret
episod av intensiv rädsla eller obehagskänsla;
(2) den startar abrupt;
(3) den når sitt maximum
på några få minuter och varar åtminstone några minuter;
(4) minst fyra av symtomen
listade här nedan måste finnas, ett av dem måste vara från (a) till (d):
Autonoma (arousal)
symtom
(a) palpitationer eller
hjärtklappning, ökad hjärtfrekvens;
(b) svettningar;
(c) darrar eller skälver;
(d) torr mun (ej beroende
på medicinering eller uttorkning);
Symtom som involverar
bröst eller mage
(e) andningssvårigheter;
(f) kvävningskänslor;
(g) smärtor eller
obehagskänslor i bröstet;
(h) illamående eller
magbesvär (såsom uppkördhet);
Symtom som involverar
det psykiska tillståndet
(i) yrsel,
ostadighetskänslor, svimningskänslor;
(j) upplever att föremål
är overkliga (derealisation); eller att man själv är långt borta eller
"inte riktigt med" (depersonalisation);
(k) rädsla för att förlora
kontrollen, "bli tokig" eller svimma;
(l) rädsla för att dö;
Upp
Diagnoskriterier för generaliserat ångestsyndrom enligt DSM-IV
A. Överdriven rädsla och
oro (förväntansångest) inför ett antal olika händelser eller aktiviteter
(t ex skol- eller arbetsprestationer) flertalet dagar under minst sex
månader.
B. Svårigheter att
kontrollera oron.
C. Rädslan och oron
förknippas med tre eller fler av följande sex symtom (av vilka några
funnits med i bilden flertalet dagar de senaste sex månaderna).
(1) rastlös, uppskruvad
eller på helspänn
(2) lätt att bli uttröttad
(3) svårt att koncentrera
sig eller "tom i huvudet"
(4) irritabel
(5) muskelspänning
(6) sömnstörning (svårt
att somna, täta uppvaknanden eller orolig och otillfredsställande sömn)
D. Fokus för rädslan och
oron är inte enbart begränsat till symtom på någon axel I-störning, t ex
rädslan och oron gäller inte panikattacker (som vid paniksyndrom),
social genans (som vid social fobi), förorening (som vid tvångssyndrom),
att vara ensam borta från hemmet eller anhöriga (som vid
separationsångest), viktökning (som vid anorexia nervosa), olika
somatiska besvär (som vid somatiseringssyndrom), eller allvarlig sjukdom
(som vid hypokondri). Rädslan och oron föreligger inte heller
uteslutande i samband med posttraumatiskt stressyndrom.
E. Rädslan, oron eller de
somatiska symtomen orsakar kliniskt signifikant lidande eller försämrad
funktion i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.
F. Störningen beror inte
på direkta fysiologiska effekter av någon substans (t ex missbruksdrog,
medicinering) eller någon somatisk sjuk-dom/skada (t ex hypertyroidism)
samt visar sig inte enbart i samband med ett förstämningssyndrom eller
en psykos. Den diagnostiseras inte heller vid genomgripande störning i
utvecklingen.
Upp
Diagnoskriterier för generaliserat ångestsyndrom enligt ICD-10
A. Det måste ha funnits en
period på minst sex månader med uttalad spänning, oro och känslor av
osäkerhet kring vardagliga händelser och problem.
B. Minst fyra av de symtom
listade nedan måste finnas, och minst ett ska finnas med från (1) till
(4):
Autonoma (arousal)
symtom
(1) palpitationer eller
hjärtklappning, ökad hjärtfrekvens;
(2) svettningar;
(3) darrar eller skälver;
(4) torr mun (ej beroende
på medicinering eller uttorkning);
Symtom som involverar
bröst eller mage
(5) andningssvårigheter;
(6 kvävningskänslor;
(7) smärtor eller
obehagskänslor i bröstet;
(8) illamående eller
magbesvär (såsom uppkördhet);
Symtom som involverar
det psykiska tillståndet
(9) yrsel,
ostadighetskänslor, svimningskänslor;
(10) upplever att föremål
är overkliga (derealisation); eller att man
själv är långt borta eller
"inte riktigt med" (depersonalisation);
(11) rädsla för att
förlora kontrollen, "bli tokig" eller svimma;
(12) rädsla för att dö;
Generella symtom
(13) heta blodvallningar
eller kalla kårar;
(14) domningar eller
klåda.
Symtom på spänning
(15) muskulär spänning,
värk eller smärtor;
(16) rastlöshet och
oförmåga att slappna av;
(17) känsla av psykisk
spänning, "på gränsen";
(18) klumpkänsla i halsen
eller sväljningssvårigheter;
Andra icke-specifika
symtom
(19) överdrivet svar på
små överraskningar, förstärkt orienteringsreflex;
(20)
koncentrationssvårigheter eller tanketomhet pga oro eller ångest;
(21) ihållande
irritabilitet;
(22) svårt att falla i
sömn pga oro.
C. Syndromet uppfyller
inte kriterierna för paniksyndrom, fobiskt syndrom,
tvångssyndrom eller
hypokondriskt syndrom.
D. De vanligaste exklusionskriterierna är att ångestsyndromet beror på
somatisk sjukdom såsom
hyperthyroidism, ett organiskt psykiskt syn-drom,
eller syndrom beroende på
bruk av psykoaktiva droger såsom
överdriven konsumtion av
amfetaminliknande substanser, eller bensodiazepinabstinens.
Upp
Diagnoskriterierna i DSM-IV-TR för
tvångssyndrom
DSM-kod: 300.3
ICD-kod: F42.8
A. Tvångstankar eller tvångshandlingar
enligt följande:
Tvångstankar som definieras av (1), (2), (3)
och (4):
(1) återkommande och ihållande tankar,
impulser eller fantasier som under någon period upplevts
som påträngande och meningslösa och som ger uttalad
ångest eller lidande
(2) tankarna, impulserna eller
fantasierna kan inte förstås som enbart en överdriven
oro inför verkliga problem
(3) försök att ignorera eller
undertrycka tankarna, impulserna eller fantasierna,
eller motverka dem med andra tankar eller handlingar
(4) insikt om att de tvångsmässiga
tankarna, impulserna eller fantasierna härrör från det
egna själslivet (och inte kommer utifrån som vid
tankepåsättning)
Tvångshandlingar som definieras av
(1) och (2):
(1) upprepade konkreta handlingar
(t.ex. tvätta händerna, ställa i ordning, kontrollera)
eller mentala handlingar (t.ex. bedja, räkna, upprepa
något ord i det tysta), som personen känner sig tvingad
att utföra till följd av någon tvångstanke, eller i
enlighet med regler som strikt måste följas
(2) dessa konkreta eller mentala
handlingar utförs i syfte att förhindra eller reducera
lidande eller förhindra att någon fruktad händelse eller
situation inträffar; emellertid har dessa konkreta eller
mentala handlingar inte något egentligt samband med det
som de syftar till att neutralisera eller förhindra
eller är i sammanhanget betydligt överdrivna
B. Någon gång under sjukdomsförloppet
har personen haft insikt om att tvångstankarna eller
tvångshandlingarna är överdrivna eller orimliga. Obs:
Detta gäller inte barn.
C. Tvångstankarna eller
tvångshandlingarna orsakar ett påtagligt lidande, är
tidskrävande (tar mer än en timme om dagen) eller stör i
betydande grad dagliga rutiner, yrkesliv (eller studier)
eller vanliga sociala aktiviteter eller relationer.
D. Om någon annan axel I-störning
finns med i bilden är innehållet i tvångstankarna eller
tvångshandlingarna inte enbart begränsat till denna
(t.ex. fixering vid mat vid ätstörningar, hårplockning
vid trichotillomani, fixering vid utseendet vid
dysmorfofobi, upptagenhet av droger vid drogberoende,
övertygelse om att lida av allvarlig sjukdom vid
hypokondri, upptagenhet av sexuella impulser eller
fantasier vid sexuell avvikelse eller ältande av
skuldkänslor vid egentlig depression).
E. Störningen beror inte på direkta
fysiologiska effekter av någon substans (t.ex.
missbruksdrog, medicinering) eller någon somatisk
sjukdom/skada.
Specificera om:
bristande insikt: personen inser mestadels inte under
den pågående sjukdomsepisoden att tvångstankarna eller
tvångshandlingarna är överdrivna eller orimliga
Ansvarig webbredaktör:
> SvenOlof Dahlgren
Uppdaterades: 2006-08-18
Granskad av: Jörgen Herlofson
Källa: American Psychiatric Association (APA). (2002).
MINI-D IV : diagnostiska kriterier enligt DSM-IV-TR (J.
Herlofson, Övers.). Danderyd: Pilgrim Press.
Depression
Att ge en individ en diagnos är en förutsättning för en
effektiv och riktig behandling av sjukdomen och för att det
ska vara enklare för forskningen att hitta bättre
behandlingsformer allt från samtalsterapi till medicinsk
behandling har man mellan länderna försökt sammanställa
särskilda diagnoskriterier. De kriterier som gäller nu finns
beskrivna i den amerikanska diagnosmanualen DMS-IV och i den
internationella diagnosmanualen ICD-10.
I det medicinska vardagsarbetet så använder man inte alltid
diagnosmanualernas noggranna sätt att ställa diagnos. Det är
nämligen inte alltid det behövs eftersom i många fall så är
depressionssymtomen tydliga. I mer oklara fall kan dock
diagnosmanualen vara till stor nytta.
I DSM-IV beskriver man kriterierna för en egentlig
depressionsperiod på följande sätt:
Minst fem av följande symtom har förekommit under samma
tvåveckorsperiod. Detta har inneburit en förändring av
personens tillstånd. Minst ett av symtomen nedstämdhet eller
minskat intresse eller glädje, måste föreligga.
Nedstämdhet under större delen av dagen.
Klart minskat intresse/glädje.
Betydande viktnedgång.
Sömnstörning (sover för lite eller för mycket).
Psykomotorisk agitation eller hämning.
Svaghetskänsla eller brist på energi.
Känslor av värdelöshet och eller överdrivna eller obefogade
skuldkänslor.
Minskad tanke- eller koncentrationsförmåga.
Återkommande tankar på döden, självmordstankar eller
självmordsförsök/planer.
Uppfyller inte kriterierna för blandepisod mani/depression.
Symtomen orsakar signifikant lidande eller försämrad
funktion.
Symtomen beror inte på direkta effekter av droger, mediciner
eller kroppslig sjukdom.
Symtomen förklaras inte bättre med sorgreaktion, dvs
depressionssymtomen har varat mer än två månader efter
närståendes bortgång eller karaktäriseras av påtaglig
funktionsförsämring, sjuklig upptagenhet av känslor av
värdelöshet, självmordstankar, psykotiska symtom eller
psykomotorisk hämning.
I beskrivningen skiljer man på den medicinska diagnosen
depression och andra psykiska reaktioner och problem som i
sig ger upphov till nedstämdhet. Detta är viktigt, så att
man inte omvandlar problem och svårigheter som tillhör
livet, till medicinska problem och sjukdomar.
Diagnostiska kriterier för utmattningssyndrom. F43.8A är
diagnoskod.
Samtliga kriterier som betecknats med stor bokstav måste
vara uppfyllda för att diagnosen ska kunna ställas.
A. Fysiska och psykiska symtom på utmattning under minst
två veckor. Symtomen har utvecklats till följd av en eller
flera identifierbara stressfaktorer vilka har förelegat
under minst sex månader.
B. Påtaglig brist på psykisk energi dominerar bilden,
vilket visar sig i minskad företagsamhet, minskad
uthållighet eller förlängd återhämtningstid i samband med
psykisk belastning.
C. Minst fyra av följande symtom har förelegat i stort
sett varje dag under samma tvåveckorsperiod:
1. Koncentrationssvårigheter eller minnesstörning
2. Påtagligt nedsatt förmåga att hantera krav eller att göra
saker under tidspress
3. Känslomässig labilitet eller irritabilitet
4. Sömnstörning
5. Påtaglig kroppslig svaghet eller uttröttbarhet
6. Fysiska symtom såsom värk, bröstsmärtor, hjärtklappning,
magtarmbesvär, yrsel eller ljudkänslighet.
D. Symtomen orsakar ett kliniskt signifikant lidande
eller försämrad funktion i arbete, socialt eller i andra
viktiga avseenden.
E. Beror ej på direkta fysiologiska effekter av någon
substans (t.ex. missbruksdrog, medicinering) eller någon
somatisk sjukdom/skada (t.ex. hypothyreoidism, diabetes,
infektionssjukdom).
F. Om kriterierna för egentlig depression, dystymi eller
generaliserat ångestsyndrom samtidigt är uppfyllda anges
utmattningssyndrom enbart som tilläggsspecifikation till den
aktuella diagnosen.
Hämtad ur
DSM-IV Diagnostiska kriterier för utmattningssyndrom
Samtliga kriterier som betecknats med stor bokstav måste
vara uppfyllda för att
diagnosen ska kunna ställas.
A. Fysiska och psykiska symtom på utmattning under minst två
veckor. Symtomen
har utvecklats till följd av en eller flera identifierbara
stressfaktorer
vilka har förelegat under minst sex månader.
B. Påtaglig brist på psykisk energi dominerar bilden, vilket
visar sig i minskad
företagsamhet, minskad uthållighet eller förlängd
återhämtningstid i
samband med psykisk belastning.
C. Minst fyra av följande symtom har förelegat i stort sett
varje dag under
samma tvåveckorsperiod:
1) Koncentrationssvårigheter eller minnesstörning
2) Påtagligt nedsatt förmåga att hantera krav eller att göra
saker
under tidspress
3) Känslomässig labilitet eller irritabilitet
4) Sömnstörning
5) Påtaglig kroppslig svaghet eller uttröttbarhet
6) Fysiska symtom såsom värk, bröstsmärtor, hjärtklappning,
mag- /tarmbesvär, yrsel eller ljudkänslighet.
D. Symtomen orsakar ett kliniskt signifikant lidande eller
försämrad funktion
i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.
E. Beror ej på direkta fysiologiska effekter av någon
substans (t.ex. missbruksdrog,
medicinering) eller någon somatisk sjukdom/skada (t.ex.
hypothyreoidism, diabetes, infektionssjukdom).
F. Om kriterierna för egentlig depression, dystymi eller
generaliserat ångestsyndrom
samtidigt är uppfyllda anges utmattningssyndrom enbart som
tilläggsspecifikation till den aktuella diagnosen.
|
|
|