Att leva med panikångest

 
 

Aktuellt  

    Om ÅSS i Borås

Bli medlem   

Att vara anhörig

Att leva med paniksyndrom


KBT


Om ...    

Ångest hos barn och ungdom

Hitta rätt

Länkar

Diagnoskriterier

Mediciner

Landstingsinformation

De som stödjer vår verksamhet

Litteratur tips      


De här texten är stycken eller rader hämtad ur Pfizers bok "Paniksyndromet" från 1998. Boken kan beställas gratis från Pfizer: 08-519 062 00 eller 
 

 

      

Eller så kan du läsa hela texten även här till texten

 Att leva med panikångest

 Av Åza Svensson

”Hjälp mig”, viskade jag. ”Jag tror att jag håller på att gå i sönder.” När han kom in genom min dörr några minuter senare satt jag i en stol och höll mig i armstöden, livrädd att tappa taget om verkligheten. Han tände ett ljus och sa åt mig att koncentrera mig på lågan. Jag tryckte i mig fem folköl – jag kunde gjort vad som helst för att få komma bort ifrån mig själv.

Det var min första panikattack och det hittills svåraste ögonblicket i mitt liv. Den fasansfulla skräck jag upptäckte den där dagen förändrade mitt liv för alltid.

Paniksyndrom är ett mycket vanligt tillstånd, men alltför få vet vad det innebär. Jag skriver det här kapitlet för att alla de som har mött paniken och dess följeslagare; ständig ångest, torgskräck och depression, ska får rätt hjälp så fort som möjligt. Vi paniker är många och vi förtjänar ett bättre liv än 6 mg Xanor om dagen och ständiga sjukskrivningar. Vi kan få ett bättre liv – med rätt hjälp.

Paniker – en extra känslig sort

De gemensamma drag som jag kan se hos mig själv och hos de hundratals paniker jag pratat med under åren är många.

  •  Vi är en extra känslig sort;
     fantasifulla, kreativa och intensiva.

  •  Vi har höga krav på oss själva och andra;
     är konstant rädda för att inte duga, göra ”fel”, vara till besvär, göra bort oss.

  •  Vi är experter på dåligt samvete;
     uttryck som ”borde ha” och ”måste” ligger ständigt på våra läppar.

  •  Vi är rädda för att visa ilska och säga nej;
     ”om jag säger vad jag tycker så tycker de kanske inte om mig”.

  •  Vi kan verka tuffa på utsidan men är mjuka
    som bomull inuti; vår självkänsla är låg och vi har svårt för att ”ta plats”.

Om man ägnar hela sitt liv åt att undra vad andra människor tycker, vad andra människor vill, hur man på bästa sätt kan passa in i andra människors liv, så gör man ingen lycklig – vare sig sig själv eller de andra. Man trampar på sig själv tills det bara finns slamsor kvar och man är aldrig riktig ärlig mot sina medmänniskor. ”Javisst kan jag handla åt dig också!”, säger vi till grannen och ler vänligt. Men inuti oss frodas stress och ilska. ”Varför ska jag alltid gå med på allting när jag redan har så mycket att göra?”, undrar vi irriterat och riktar ilskan inåt. ”Varför kan hon inte handla själv?”, tänker vi, och kinderna bränner av arghet. Men vi säger ingenting. För då kanske grannen blir arg. Och det är det värsta som kan hända. Att någon blir arg på oss. För då gillar de oss kanske inte. Och då får vi kanske inte vara med längre.

 

Anhörigas situation

Det kan vara svårt att leva tillsammans med en människa som lider av panik-syndrom. Som jag nämnde tidigare är det i princip omöjligt för en ”icke-paniker” att förstå sig på irrationell ångest och panik.

Svenska Ångestsyndromsällskapet
– vi hjälper varandra

 

tillbaka

                                                                                                                                                                                                                                                                       

Copyright © 2008 ÅSS i Borås