Den engelska versionen av Orups svenska schlagervinnare presenterades i går, vid en maratonliknande uppspelning av de 36 (!) bidragen som tävlar i Eurovision Song Contest i Istanbul om ganska precis en månad.
  Och det är bara att konstatera att ”Det gör ont” fungerar lika bra som ”It hurts”. Man kan tycka att ”It hurts” är en aningen krånglig fras att sjunga. Det blir lite tungvrickande i refrängen. Men Lena Philipsson klarar det, förstås, galant.
  Något annat av samma kaliber tycker jag inte att jag hörde under de oändliga timmarna.
  Belgiskan Xandee svänger bra i ”1 life”, Julia Savicheva är en begåvad, rysk Avril Lavigne-epigon, Cyperns Lisa Andreas sjunger en utmärkt ballad, britten James Fox är en Bryan Adams-inspirerad enmansversion av Olsen Brothers och hemmanationen ställer upp med en skojig ska-grupp som bryter mot alla turkiska schlager-konventioner.
  Men ”It hurts” är bästa låten - och Lena Philipsson den avgjort hetaste artisten.
  Nej, det handlar inte om chauvinism - bitter erfarenhet har lärt Tut-Bjurre att inte ägna sig åt sådan.
  Jag framför bara min djupt kända åsikt.
  Samtidigt vill jag, på klassiskt vis, kasta in ett helt batteri brasklappar.
  Den viktigaste:
  Jag bedömer nu utifrån mitt eget svenska perspektiv - men i själva tävlingen är det tv-tittare från hela Europa som avgör och där finns människor och grupperingar med helt andra estetiska referensramar.
  Nej, de har inte sämre smak.
  Men annorlunda.
  Så att ingen av de 35 konkurrenterna förmodligen hade haft en sportkepa mot Philipsson i den svenska uttagningen betyder inte nödvändigtvis så mycket 15 maj.
  Jag vill också understryka att vi ännu så länge bara sett deltagarna på video.
  Inte på scen.
  Med tanke på att de europeiska tv-tittarna beklämmande nog premierat de mest tokroliga scenshowerna de senaste åren gör det dessa omdömen något osäkra.
  Risken finns att tomten från Schweiz, Piero, kan larva sig till en massa poäng.
  Likaså att de bisarra operaövningarna från Malta slår an nåt slags klang nånstans.
  Har vi riktig otur blir till och med den hutlöst flåshurtige greken, Sakis Rouvas, populär.
  Fast om man bortser från alla dessa reservationer och bara ser till de fakta vi har just nu finns det anledning att boka Globen till nästa vår.
  Lena är min favorit.
  
  Som väntat öppnar det utökade startfältet för fler kalkoner.
  Albanien och Vitryssland slår faktiskt nåt slags rekord därvidlag. De är dock nya och saknar resurser.
  Men vad är Portugals ursäkt? Hur kan de nedlåta sig till att skicka en så rakt igenom värdelös låt? Jag bara undrar.
  
  När förhoppningar om att slippa bli osams med hela Norge den här gången.
  ”High” är en bra poplåt och Knut Anders Sörum kan sjunga.
  Fast det är klart, det blir svårt att komma runt det faktum att han inte har mer utstrålning än en tvättsvamp ....
  
  Islands bidrag sjungs av en Jon Josep Snjaedbjörnsson.
  Försök säga det fort tio gånger.