Dagen då jag föddes
Den 3 Augusti var mamma och Pappa på stranden en bit hemifrån,
helt ovetande om att lilla jag skulle komma innom ett dygn.
Pappa plaskade runt i vattnet och mamma solade med magen
i vädret,,,lugnet före stormen kan man kanske säga.
På kvällen, ca 22,00 när mamma och pappa skulle gå och lägga sig
gick vattnet,,,,upp studsade mamma och ringde förlossningen
i Gävle. Med väskan i handen och en persika i munnen satt
mamma i framsätet i bilen med den blivade mormorn. Pappa var
förstås också med, men han satt lite i skymundan i baksätet.
När mina föräldrar väl hade kommit in till förlossningen
gjordes ett ultraljud och tester pa fostervattnet togs.
Allt såg normalt ut med undantag för säterbjudning.
Mamma fick så småningom ett rum och framåt natten började
också värkarna att komma igång.
Smärtlindring gavs och ett nytt ultraljud gjordes. Läkare efter
läkare kom in och diskuterade om mig. De såg att jag inte mådde
så himla bra inne i magen, och att jag dessutom hade vätska i buken.
Mamma och Pappa fick förvarningar om ett handikappat eller
hjärtsjukt barn. Det beslutated om förflyttning till Uppsala, just
för att dom var så osäkra på vad det var för fel på mig.
I illfart med ambulans for vi fram på de trafikerade sommarvägarna.
Väl framme i Uppsala gick allt på en timme. Ultraljud, avklädning
påklädning av Op.kläder, bedövning, snitt och så VOMS så var
jag UTE !!
Innan Mamma och Pappa fick se mig tog de mig ut ur Op.rummet
och försökte få mig att andas. Jag kunde inte riktigt hålla koll
på det själv. Jag fick en respirator till hjälp.
Medans mamma åkte upp på uppvaket fick pappa och mormor
se mig. En ljuslila liten kille med ljusbrunt hår.
Alla tyckte att jag var världens sötaste lilla bebis, även fast jag hade
slangar överallt.
Min Mamma kom ner till mig efter ett par timmar. Hon grät av
lycka när hon såg mig.
