De gjorde en satans så snygg video som hette 'Dick Johnson', en svaritvit underjordsvideo. Ett av deras största fans hette Beck Hansen. De levde som svin och de exploderade i ett hav av negativa vibbar och destruktivitet. De spelade musik som lät stundom fantastisk men för det mesta förjävligt. Det är det fantastiska man minns. 'Dick Johnson' är en låt som likaväl skulle kunnat vara med på blues explosions 'now i got worry'. Det tvistar och svänger och är fullkomligt förödande. Om man slår upp ordet sväng i ett cdrom lexikon så spelar de säkert en snutt av just 'Dick Johnson' med Pussy Galore. Du kommer att behöva den här låten och du hittar den på bandets album 'dial M for motherfucker' från 1989. Hela Pussy Galore produktion är egentligen en vansinnesresa i oljud som tar med dig till de mörkaste hörnen av bluesen och de farligaste rummen i punkhuset ackompanjerat av ett grymt sväng. De albumdebuterade med 'Right Now!' som inleds med punkrökaren 'Pig Sweat'. Sedan bjuds vi på en odyssé i svettig New York blues som är så metalliskt stenhård och ändå så brännhet och påträngande att du inte vet vad du ska tro längre. 'Alright' är en riktigt ljuspunkt samtidigt som efterföljande 'Knock Up' är kass. Grejen med Pussy Galore är att man måste plocka ut vissa bitar. Mycket som de spelade in går inte att lyssna på, en liten del är underbart sväng och annat passerar bara förbi, dock ej obemärkt för de förde ett grymt oväsen för det mesta. Som i 'Trash Can Oil Drum'. Oljefat var annars ett instrument som Bob Bert använde flitigt. Andra fina låtar man inte får missa om man älskar Jon Spencer är 'Penetration In The Centerfold' från 'Sugarshit Sharp' och 'Wait A Minute' från 'dial m...', en tung fetblues som äter sig in under din hud för att sedan tränga ut i dina ådror där den börjar fräta tills du inte kan stå still längre. Grejen med Pussy Galore är att man måste plocka ut vissa bitar. Mycket som de spelade in är olyssningsbart, en liten del är underbart sväng och annat passerar bara förbi, dock ej obemärkt för de förde ett grymt oväsen för det mesta. Mycket av det bandet gjorde finns inte att få tag på idag. T ex den kassett de spelade in där de gör covers på hela Stones 'Exile On Main Street'. Lyckligtvis släppte Mute tre album förra sommaren på nytt. 'Right Now!', 'Dial M For Motherfucker' och ep'n 'Sugarshit Sharp' som innehåller Einstürzende Neubaten covern 'Yü Gung'. En version som är så metallisk, kall och svängig att självaste iskalla Blixa Bargeld borde börja svettas. Tänk dig att John Travolta står och tvistar långt ner i jävla helvetet i en evig loop som straff för att han gjorde 'Look Who´s Talking'. Då skulle han tvista till 'Yü Gung' och inte ens djävulen själv skulle kunna stå still. Pussy Galore förintade sig själva. Massor med negativa vibbar, destruktivt leverne, oljud, omusikalitet och osämja gjorde att de inte orkade speciellt länge. Jon Spencer drog vidare tillsammans med bl a Don Howland, då i The Gibson Brothers och spelade in en platta som hette 'Memphis Sol'. Jag tror bestämt att Spencers fru var med där också. Spencer lämnade sedemera Gibson bröderna och startade Boss Hog. Don Howland fortsatte ett tag till med Gibson Brothers för att sedan starta Bassholes och det är en helt annan historia. Vad som hände med Jon Spencer vet ju alla redan. Jag vet inte riktigt vad det är med denna maskinella, stenhårda och skitiga blues som lockar mig. Jag har aldrig lyssnat på gamla blueslegender som sitter med sin gitarr och maler fram ändlösa solon. Jag vill höra musik som är mer bergockdalbana än en tungvrickande dialog i en skön Woody Allen film. Jag vill slippa ifrån de finslipade hittarna och bli överöst med något mer vitalt, något som river och sliter och svänger i mina öron. Jag vill bli chockerad och jag vill se Jon Spencer svettas. Jag vill att Jon Spencer ska spela som att det gällde hans liv och att han ska lämna scenen i trasiga kläder. Och vilken låt ska man dansa in millenieskiftet till? 'milleninum' med Robbie Williams, 'disco 2000' med Pulp, '1999' med Prince eller 'nyc:1999!' med Pussy Galore 
Jon Spencer Blues Explosion Bassholes Interzone Gästbok |