God Is An American I'm Afraid Of Americans (David Bowie) Tänk dig Spiritualized, fast med pondus och utan onödiga missljud. Med mer sex och utan shoegazing. Med mer skägg och svett och utan pillerburksomslag. Släng sedan in tuffa skinnbrallor, några demoner, en hel del blytung rocknroll och massvis med sväng. Då hamnar du mitt i grytan som kallas för Monster Magnet. Känslan är lite densamma. Drömsk, svävande musik som bitvis är väldigt hallucinativ. Skillnaden är trots detta väldigt markant. Inget ont om Spiritualized, de har gjort mycket fina saker, men i slutändan är Dave Wyndorf bra mycket roligare och snyggare att se på än Jason Pierce. Monster Magnet spelar fet jävla rocknroll, de viker inte en tum och kör självsäkert på rakt fram i 200 km/tim på fel sida av vägen och de som inte väjer får skylla sig själva. Liksom hos Spiritualized finns här gott om drogreferenser, fast jag tycker inte att Monster Magnet är lika glorifierande som Jason & co. Det här är mer skrämmande. Lite som en musikalisk motsvarighet till Trainspotting fast på amerikanska. Ingen vill väl bli som Dave trots att han antagligen får knulla mer än vad du får. Här har vi hillbillys med hål i armarna som kör traktorer på knarkfarmar långt inne i redneck-land. Det här är amerikansk rocknroll för folk som inte gillar amerikansk rocknroll. På ungefär samma sätt som RSIS egentligen inte är en musiktidning på nätet. RSIS är ett sätt att leva. Got a nail in my head and I know that I'm gone When I'm driving the tractor on the drug farm Got a knife in my back got a hole in my arm. ("Tractor", 1998) Monster Magnet gör ignorant musik som RSIS-Sebastian kanske skulle benämna cock-rock, men jag är inte säker. Musik som i ena stunden inte riktigt bryr sig, och som i andra beskriver den känsla många av oss ofta känt, frustration. I'm never gonna work another day in my life The gods told me to relax They said I'm gonna be fixed up right ("Powertrip", 1998) Men allt detta utan att bli för politiska. Det är skönt. För även om band som Primal Scream skriver skitbra politiska attacker nuförtiden så känns det bara jobbigt när Dennis Köttfärs står på Emmabodas scen och uppmanar oss att skicka brevbomber till våra chefer för att sekunden senare uppmana oss alla att gå bakom scenen och köpa deras skivor. Jag har inte så bra koll på gamla Monster Magnet plattor, men de två senaste Dopes To Infinity och Powertrip är två fläskläppsframkallande käftsmällar. De har släppt två album innan dessa, Spine Of God och Superjudge. Titelspåret på Powertrip är så kaxigt uppkäftigt anti att även den mest städade person uppviglas att säga ifrån. "Bummer" från samma album är med sina otäcka gråtande körer den bästa skräckboogie du hittar på den här sidan om Everglades. Dave Wyndorf gillar även att mixtra med elektronisk musik som till exempel i "See You In Hell" och i deras alldeles egna version av Depeche Modes "Black Celebration" som kanske inte är helt bra, men nånting har den. Antagligen är det Daves ande som svävar över produktionen och gör den till vad den egentligen inte är. Ett av bandets rökigaste och röjigaste nummer är givetvis "Tractor", en gammal singelbaksida som fräschats upp på Powertrip och anger tonen för hela albumet. Det riffet som låten bygger på är i sig inget märkvärdigt, vi har hört det förut, men i det här sammanhanget sitter det som en lantmännen-keps mitt på huvudet. Det här är rock´n´roll som golvar dig lika hårt som The Stooges gjorde på sin tid. Sväng som får dig att inse att det är rockstar du egentligen borde ha varit. Du vill hellre spela luftgitarr till det här än till några bleka, taniga, skägglösa umeårockare och du kan svettas jättemycket tillsammans med Dave om du bara vill. Monster Magnet kan fungera precis lika bra som pumpande hypnotiserande "Swastika Eyes"-musik. Det är bara det att det här aldrig får chansen ute på golvet. Den passar bättre i rökiga källarlokaler än på snyggt inredda klubbar, och även om "Look To Your Orb For The Warning" är väldigt futuristisk i sin framtoning så är den i hårdaste laget. För mycket spegelblanka pilotbågar, skägg, jävlaranamma, öl och whisky och för lite kostym, stil och gin&tonic. Fast hela tiden finns den där, den lite obehagliga drogrusiga demonkänslan som svävar över Daves huvud likt en svart gloria. I was having a great time and I'm lucky that I didn't loose my mind. Maybe I did lose my mind and I haven't noticed it so far? (Dave Wyndorf - 990623) I den instrumentala "Ego, The Living Planet" förs vi allt längre bort från den värld som en gång var tänkt för oss. Längre och längre ut i världsrymdens oändliga tomhet i jakt på något nytt. Den mässande kören i bakgrunden för tankarna till slottscenen i Eyes Wide Shut. Låten slutar med en människas förtvivlade skrik efter att ha upptäckt vad som hänt. Texterna och stämningen är ofta nattsvart och ändå är musiken ofta uppsluppen partyrocknroll. Stora konstraster är vad det handlar om. Och jag skulle verkligen aldrig vilja bli Dave Wyndorf. Han har rätt mycket konstiga saker som snurrar runt i skallen, både kemiska och imaginära. Hu... 
Gästbok |