|
[ Den enda Pastorn som behövs ] I'm so tired of being alone, I'm so tired of on-my-own, won't you help me, girl, just as soon as you can. "Tired Of Being Alone" Spelar ingen roll om man är allra längst ner på botten utan det minsta hopp. Al Green förstår, han har ju också varit där. Han har också varit kär i henne, stått mitt i orkanens öga och trott att allt varit lugnt för att plötsligt inse att orkanen rör på sig medan man själv står still. Plötsligt finns hon inte där längre. Han har också blivit lämnad kvar, lämnad utan hopp.
Det är när man är där nere som man kanske behöver honom som mest. | När allt bara är obehaglig tystnad så finns hans sånger där. Och man lyfter med dem. Hur olycklig man än är så minns man ju alltid hur det var när man strålade, när inget mörker var så mörkt att det inte gick att lysa upp. När ingen tystnad inte gick att fylla med toner, med glädje, med kärlek. Och det är Al som får en att minnas, som får en att hoppas. Han har ju också varit kär i henne. Älskat henne, blivit älskad tillbaka. Tagit hennes hand, sett henne djupt i ögonen och låtit varje ögonblick bli en evighet. Det är hans röst. Hans låtar. Willie Mitchells gudomliga produktion. Tillsammans blir det någon sorts storslagen minimalism. Något alldeles underbart. En passionerad besatthet. En röst så full av känslor att man hela tiden är rädd att den ska spricka, att den bara ska ta slut och inte finns där längre. Och vad skulle man då göra ? Min kusin sa en gång att om man var olyckligt kär i någon så skulle man spela in ett Al Green-blandband till henne. Om hon inte förstod då var hon ju ändå inget att ha. Även om man kanske inte ska döma folk efter vad de lyssnar på så ligger det nog ganska mycket i det. Förstår man inte Al Green så förstår man inte kärlek liksom. Har inte hört ens en fjärdedel av hans skivor. Känner ingen brådska heller, än så länge räcker de jag har alldeles utmärkt. Känns bättre om sparar det goda så man kan få tröst även som gammal. Känns bra att veta att det finns åtskilliga timmar av himmelriket som bara väntar där ute nånstans. Känns bra att veta att han fortfarande lever. En kille som sjunger som om det vore frågan om liv eller död. "It´s you that I want but it´s Him that I need" [Belle] Skulle så gärna vilja åka till Memphis för att bevittna någon av hans gudstjänster. Någon som har kämpat så med demonerna måste ju verkligen ha viljan att övertyga. Att få en att tro. Där Marvin Gaye mest var besatt av Henne kämpade Al Green på heltid med kampen mellan sex och religion. Kampen mellan kärleken och kyrkan. Såg honom på "Late Show" med David Letterman för något år sedan. Har för mig att han sjöng "Let´s Stay Together". Eller sjöng, mässade är nog ett bättre ordval. Han gick ut i publiken kramade folk fick hela publiken att sjunga med, att känna sig delaktiga. De gjorde det tillsammans och det är ju det all kärlek handlar om. Det är ju kärlek allting handlar om. Jonas Markbäck Jonas skriver om Pop lite överallt där det finns kärlek. Han skrev en sak om Scott som jag verkligen gillade i Bomben. Christian.
| | ||