Tunisien |
|
 |
|
Info |
Tunisiska
Media Nouvelles de Tunesie franska |
96-22 s 16-18
Tunisien visar vägen"
Är "en ö av övertygad sekularism och galopperande
ekonomisk tillväxt i ett hav av islamisk extremism".
På väg att bli ett afrikanskt Singapore.
På sju år har BNP/capita fördubblats. Och BNP
tredubblats. Kvinnornas livslängd har ökat från
58 till 71 år! Exporten tredubblats.
Afrika måste börja se framåt och sluta upp att
betrakta västvärlden som roten till allt ont.
Presidenten, den 59-årige Ben Ali, regerar sedan 1987 då
Bourgiba förklarades "medicinskt oförmögen"
att fortsätta.
98,5 % är muslimer men extremisterna förbjuds hänsynslöst.
Kvinnor som bär slöja får inte gå i skolan,
män får inte bära "iranskt" skägg.
En stor majoritet stöder Ben Alis hårda linje, även
om han fördöms som en diktator av fundamentalisterna.
2000-11 s 20-21
"Södra Tunisien skakas av oroligheter"
Den växande sociala misären har lett till protestdemonstrationer
och kravaller. Sydtunisien skakades under februari av oroligheter
som utlöstes av allmänna prishöjningar på
viktiga förnödenheter. I staden El Hamma har bara 2000
av 80000 invånare en fast lön. Ungdomsarbetslösheten
är 70 %. En ung generation upproriska har växt upp.
Vill ta upp kampen med Ben Alis regim.
2002-26 s 18-19
"Under Tunisiens polerade yta anas en polisstat"
Den tunisiska regimen använder hot och trakasserier för
att tysta oppositionen och behålla kontrollen. När
landets nuvarande president ben Ali tog makten i en oblodig kupp
1987 lovade han att införa demokrati. Nu sitter hans regim
liksom många andra i arabvärlden på en vulkan
av folkligt missnöje som underblåses av religiös
fanatism och internationella händelser som den palestinska
intifadan. Just avsaknaden av demokrati, politisk process och
pluralism får islamisterna att gadda ihop sig och locka
andra oppositionella till sina led. Det är tomheten som får
alla att välja islam som en sista utväg.
2003-21 s 18-20
"Ett arabland som fungerar"
Smart politik och mjuk diktatur - som mer liknar 1980-talets Sydkorea
och Singapore än dagens arabstater - skapat någon unikt
i Tunisien: en framgångsrik arabisk ekonomi. Och detta utan
en ekonomi baserad på olja. Hjälpen från utlandet
har inte heller varit nämnvärt stor. En stark exportsektor
som under det senaste decenniet haft en genomsnittlig årlig
tillväxt på över 5 %. Det viktigaste är nog
frånvaron av korruption - Tunisien använder sina tillgångar
till folkets bästa och inte bara till att berika den politiska
överklassen vilket ju är fallet i många andra
stater i tredje världen, inklusive i princip alla arabstater.
2007-08 s 13-15
"Spåren förskräcker"
En farlig algerisk terrorgrupp försöker förena
alla islamiska extremistgrupper i Nordafrika och placera dem under
al-Qaidas paraply. I Tunisiens huvudstad Tunis har ett dussintal
militanta kommande från Algeriet och två poliser dödats
i flera sammanstötningar. Tunisien är ett av Nordafrikas
sårbaraste länder därför att det hårda
förtrycket mot islamisk extremism har skapat ilska hos många
unga religiösa. Dessutom gör landets attraktionskraft
på europeiska turister det till en måltavla för
terrorism. Salafistgruppen som är känd under sina franska
initialer, GSPC, arbetar intensivt för att organisera alla
extremister i Nordafrika och ansluta dem till resterna av al-Qaida.
Resultatet är tänkt att bli en ny, internationell styrka
för ett heligt krig. Gruppen knyter kontakter med terroristgrupper
i Marocko, Nigeria, Mauretanien, Tunisien och andra nordafrikanska
länder.
2009-34 s 6
"Tunisiskt kvinna väntar tolvlingar"
Den trettioåriga kvinnan är lärare i arabiska
och har fått missfall sedan hon 2007 gifte sig med en lärarkollega.
Läkarna varnar för att det enbart finns en minimal chans
att någon av dem ska överleva. Ansträngningen
kan få henne att börja föda redan efter 20 veckor,
ungefär halvvägs genom en normal graviditet och då
kommer sannolikt inget av barnen att överleva.
2009-44 s 19
"Sista perioden?"
Tunisiens president, Zine el-Abidine Ben Ali, blev som väntat
omvald till en femte mandatperiod med stor majoritet. För
den 73-årige Ben Ali kan detta vara hans sista mandatperiod.
2002 ändrades författningen så att fem mandatperioder
är maximalt antal och att statschefen inte får vara
äldre än 75 år.
2011-02 s 25
"Turistparadiset skakas av våld"
Kravallpolis skjuter och dödar upproriska sedan de våldsamma
demonstrationerna och upploppen började för mer än
tre veckor sedan. President Zine el-Abidini beskyller ospecificerade
utländska fiender för att ha underblåst våldsamheterna.
Det började med att en då 26-årig man med universitetsutbildning
begick självmord genom att sätta eld på sig själv
i förtvivlan över att polisen konfiskerat hans container
med frukt och grönsaker han försökt sälja.
Hans självmord släppte loss den återhållna
ilskan hos Tunisiens välutbildade och undersysselsatta ungdomar.
2011-03 s 13
"Osäkert om regeringen överlever"
Aktivister i Tunis godtar inte den nya övergångsregeringen.
Alla ministrar som en gång har tjänat under den störtade
diktatorn Ben Ali ska bort, kräver folket. Tre ministrar
tillhörande det inflytelserika fackförbundet UGTT, har
avgått, liksom förra socialministern, i protest mot
att den nya interimsregeringen innehåller ministrar från
det förra regeringspartiet, RCD.
Om regeringen överlever är uppdraget att stifta nya
lagar som medger fria och rättvisa val inom sex månader
efter 23 år av diktatur. Det oppositionella PDP-partiet
tros vara i färd med att föreslå en allmän
amnesti och kräva en officiell separation mellan RCD-partiet
och staten. Oppositionsledaren Moncef Marzouki återvände
i tisdags till Tunisien efter 20 år i exil. Han meddelade
sin avsikt att kandidera i presidentvalet.
2011-03 s 14
"Med guld i bagaget"
Före exilen ett brådskande ärende i banken. Leila
Trabelsi, hustrun till den störtade diktatorn Ben Ali i Tunisien
misstänks ha flytt från Tunisien med en rejäl
reskassa i form av 1,5 ton guld till ett värde av 49 miljoner
euro.
Leila Trabelsi och hennes familj har länge ansetts vara extremt
korrupta och glupska.
Enligt Le Monde bordade Leila Trabelsi ett privatflyg med guldet
och reste till Dubai. För närvarande sägs Trabelsi
och hennes make, expresidenten Ben Ali, befinna sig i Jidda i
Saudiarabien. Klanen Trabelsi påstås också ha
varit involverad i kriminalitet. Efter att president Ben Ali störtades
förra fredagen plundrade upprörda tunisier klanens villor
i Tunis flotta förorter. Affärsmannen Imed Trabelsi
som förkroppsligar korruptionen i Tunisien mördades
av okända gärningsmän. Han var brorson till Leila
Trabelsi.
2011-04 s 14-15
"Tunisierna njuter av förändringen"
Glädjen och optimismen går inte att ta miste på,
men under ytan finns farhågor om att islamister smider planer
på att ta över. Det verkar inte som om det finns särskilt
många islamister men deras närvaro bland de protesterande
väcker oro hos många sekulära tunisier. De är
bättre organiserade och har större möjligheter
att göra sig hörda via moskéerna. Det kan leda
till restriktioner som gäller både män och kvinnor.
2011-04 s 15-17
"En liten revolution"
Tunisien är ett unikt arabland på många sätt.
Tunisien är en uråldrig civilisation. Tunisien igår
egentligen inte i det arabiska Nordafrika utan är mer en
demografisk och kulturell ö som omges av hav och öken
och som hyser europeiska ambitioner. Efter självständigheten
från Frankrike tog Habib Bourgiba makten, en sorts arabernas
Atatürk som styrde landet i strikt sekulär anda. Han
förbjöd slöja och försökte till och med
eliminera Ramadan. 1987 blev han sjuk och ersattes av sin före
detta inrikesminister Zine al-Abadine Ben Ali. Det finns flera
andra skillnader mellan Tunisien och andra nordafrikanska arabländer.
Egypten har haft undantagslagar sedan 1952. Algeriet och Libyen
har varken de effektiva institutioner eller de vördnadsbjudande
statstraditioner som Tunisien har och Libanon är en oroshärd
mellan landets många olika grupper. I Irak ökar det
sekteristiska våldet.
2011-08 s 25
"Nya regeringen måste avgå"
Tusentals människor gick ut och krävde att interimsregeringen
ska avgå. Det var den hittills största demonstrationen
sedan revolutionen i januari.
2011-12 s 22
"Vad händer i Tunisien?"
Tunisien, landet där de arabiska revolterna startade, söker
den rätta vägen framåt. Ännu finns inget
som liknar en tidtabell för grundlagsreformer och allmänna
val. Landets ledning verkar bräcklig och ekonomin har så
stora bekymmer att Tunisiens kreditvärde sänktes i förra
veckan vilket betyder att landet närmar sig skräpstatus.
Den politiska rörelse som orsakar störst uppståndelse
är kanske Ennahdha, ett islamiskt parti som var bannlyst
under förre presidenten Ben Ali och som legaliserades i förra
veckan. Medlemmar i gruppen, som har inspirerats av Muslimska
Brödraskapet ingick i en osannolik koalition med kommunister
och fackförbund för att störta Ben Ali.
2011-19 s 11
"Otåliga demonstranter"
Polisen har gripit 200 personer efter protestdemonstrationer.
Sedan president Ben Ali störtades i mitten av januari är
det övergångsregimens främsta mål att upprätthålla
stabilitet i landet. Enligt regeringens kritiker är förändringstakten
alldeles för långsam.
2011-24 s 31
"Ben Ali rannsakas i sin frånvaro"
Den före detta tunisiske presidenten Zine Bin Ali, ska rannsakas
av både militär och civil domstol enligt ett besked
från premiärminister Beji Caid Essebsi. Ben Ali åtalas
på 93 punkter för bland annat maktmissbruk, narkotikahandel
och förskingring. Presidenten och hans fru har flytt från
Tunisien och lever i exil i Saudiarabien sedan den 14 januari.
De misstänks för att ha stulit juveler och utländsk
valuta för ett värde av 20 miljoner euro.
2011-25 s 31
"Dömda i sin frånvaro"
Fem månader efter flykten till exil i Saudiarabien dömdes
den förre tunisiske diktatorn, Zine al-Abidine Ben Ali, och
hans hustru till 35 års fängelse som straff för
förskingring av statliga medel, narkotikabrott med mera.
Att de både skulle utvisas från Saudiarabien är
föga troligt. Efter parets brådskande flykt hittade
man enorma mängder kontanter och smycken i presidentpalatset,
och i ett annat palats fanns droger, vapen och ej registrerade
arkeologiska skatter.
2011-41 s 12-14
"Slaget om Tunisiens själ och framtid"
I Tunisien, där den arabiska våren började, äger
fria val rum i slutet av nästa vecka. Valet gäller författningsförsamling.
Rashid al-Ghannouchi, som efter revolutionen återvände
från exil i London, leder ett islamistiskt parti som kan
bli landets största. Han sympatiserar med Muslimska Brödraskapet.
Ur hans skriverier kan man utläsa att en islamisk demokrati
är otänkbar eftersom sharialagen står över
allt annat. Många jämför hans återkomst
från exilen med ayatolla Khimeinis återkomst till
Teheran 1979.
Rashid al-Ghannouchi, 70 år och ledare för islamistpartiet
al-Nahda, håller just denna dag ett möte med folket
i Sidi Bouzid, platsen där den tunisiska revolutionen började
i december 2010. Ghannouchi är Tunisiens största politiska
attraktion sedan han i början av året kom tillbaka
från exilen i London. Al-Nahda är ett moderat parti
jämförbart med AKP i Turkiet.
Det kan bli ekonomin som avgör valet. De stora sociala problem
som orsakade revolutionen har förvärrats under året
och den ekonomiska tillväxten har minskat från 4,5
% till nästan noll! Turismen har nästan halverats och
den höga arbetslösheten har blivit ännu högre.
2011-43 s 19
"Islamister bildar samlingsregering med liberaler"
Valsegraren i Tunisien, ett moderat islamistiskt parti, Ennahda,
vill samarbeta med sekulära partier och lyfter fram det turkiska
regeringspartiet som förebild. Ennahda fick cirka 40 % av
rösterna. Tunisien är det första landet som gått
till val efter den arabiska våren. Islamister i Egypten
räknar också med segrar i parlamentsvalen nästa
månad. Många är dock skeptiska till islamisternas
framgångar. Och i Egypten utmanas Muslimska Brödraskapet
även av nya partier som bildats av ultrakonservativ islamister,
så kallade salafister vars mål är en strikt islamisk
stat med sharialager.
2011-48 s 30
"Islamister blockerar liberalt lärosäte"
Ett femtiotal islamister blockerade i måndags ingången
till Manoubauniversitetet utanför den tunisiska huvudstaden
i protest mot skolans i deras tycke alltför liberala undervisning.
Skäggiga män i traditionell klädedräkt slog
läger utanför universitetet och hindrade studenter från
att ta sig in på skolområdet. Islamisterna kräver
att män och kvinnor undervisas åtskilda och protesterar
mot att man tillåter kvinnor att gå utan huvudduk.
2011-50 s 31
"Marzouki är Tunisiens nye ledare"
Den nya författningsförsamlingen i Tunisien valde tidigare
i veckan människorättsaktivisten Moncef Marzouki till
ny president. Han företräder det liberala partiet Republikkongressen.
Nu förväntas den nye presidenten utse en regeringschef
som representerar det islamiska Nahdapartiet som fick flest röster
i valet av författningsförsamling i oktober.
2012-1/2 s 31
"Revolutionens baksida"
När tunisierna Mohamed Bouazizi brände sig själv
till döds i december 2010 tände han gnistan till den
arabiska vår. Och igår för exakt ett år
sedan flydde Tunisiens diktator, Ben Ali till Saudiarabien. På
årsdagen hedrade det tunisiska folket de människor
om dödades i upproret. Men hyllningarna till deras minne
sker mot bakgrund av stora samhällsproblem. Många tunisier
har det ekonomiskt sämre efter revolutionen, bland annat
därför att turismen har minskat markant liksom utländska
investeringar.
Läs mer här:
http://azstarnet.com/news/world/tunisia-marks-year-of-freedom-peacefully/article_816e0c93-cb7b-5866-8300-4802f0820c0b.html
Tunisien, Syrien
2012-09 s 31
"Tunisien erbjuder Assad asyl"
Tunisien har meddelat att den erbjuder sig att ge Syriens statschef,
Bashar al-Assad, en fristad. Om det kan medverka till att blodbadet
i Syrien upphör är den tunisiska regimen beredd att
erbjuda Assad och hans familj asyl, meddelade presidentens talesman
i tisdags.
2012-15 s 17-18
"Grusade förhoppningar och svikna löften i revolternas
spår"
Arabisk vår förvandlas till ekonomisk vinter när
arbetslösheten stiger. Det finns en avgrund mellan de förväntningar
som släpptes loss av revolterna och den ekonomiska verkligheten
i dessa länder. Detta innebär en risk för nya oroligheter
i en region som sitter på drygt hälften av jordens
oljeresurser.
Tunisiens BNP krympte med 1,6 % förra året, Egyptens
med 0,8 %. Egypten måste låna pengar till 16 % ränta
och är i princip utestängt från den internationella
kreditmarknaden. Egyptens utlandsreserv har halverats och räcker
idag till tre månaders import.
Fackförbund pressar de nya regeringarna att förbättra
arbetsvillkor och höja löner. Uppgiften att infria förväntningarna
vilar nu på islamiska politiker.
Revolutionen har inte åstadkommit särskilt många
förbättringar för vanliga medborgare. Det främsta
hindret för välstånd är de negativa effekterna
av begränsad rörelsefrihet över gränserna
för investeringar, varor och människor.
2012-27 s 17
"Striden om universitetet i Tunis"
På Manouba universitetet i utkanten av Tunis, Tunisiens
huvudstad, tillåts inte bönerum eller kvinnor som döljer
sina ansikten i slöjor.
En handfull ultrakonservativa Salafiststudenter och busslaster
med deras anhängare, många från den fattiga landsbygden
utmanar beslutet. Dekanen Habib Kazdaghli försvarar den sekulära
utbildningen och hans kamp har gjort honom till hjälte. Hur
kan man undervisa en student när du inte ser hennes ansikte,
menar han, eller examinera en person som man inte vet vem det
är?
2012-39 s 24
"Vad ska regeringen göra med salafisterna?"
Tre dagar efter mordet den 11 september på den amerikanske
ambassadören i grannlandet Libyen bröt sig salafister
in på den amerikanska ambassaden i Tunisien. Fyra människor
dödades av polisen som skingrade mobben.
Nahda har sedan länge anklagats av sina motståndare
för att vara alltför släpphänta gentemot landets
salafister. Nahda är en viktig partner i koalitionsregeringen,
Tunisiska affärsmän är speciellt missnöjda
med ambassadhändelsen. De amerikaner från vilka de
förväntat sig investeringar och stöd har dragit
tillbaka sitt folk, så när som på några
få personer. Tunisiens rykte som turistort och investeringsland
har skadats.
Föder Nahda ett monster som det inte kan kontrollera? Oron
för salafisterna gör det sannerligen svårt för
regeringen att upprätthålla en nationell dialog som
omfattar folk i alla delar av det ideologiska spektrat.
2012-40 s 16-17
"Svårt att få grepp om attacken i Benghazi"
Sexton dagar efter det att fyra amerikaner dödades vid en
attack mot USAs konsulat i Benghazi vågar sig FBI-agenter
fortfarande inte till platsen för dåden även om
Libyens regering säger sig kunna garantera säkerheten.
Men den libyska övergångsregeringen har ännu inte
en meningsfull nationell armé eller en nationell polisstyrka.
Flera olika grupper kan vara inblandade, många anser att
det var medlemmar av Ansar al-Shariah. President Obama har sagt
att USA ska ställa de skyldiga inför rätta. Det
blir svårt då den amerikanska regeringen har ingen
säker information om de islamistgrupper som opererar i Nordafrika.
Islamistiska extremister har ett säkrare fotfäste i
Afrika än någonsin tidigare.
2012-44 s 16-17
"Målet är ett modernt Tunisien"
Tunisiens förre premiärminister, Béji Caïd
Essebsi, försöker samla det anti-islamistiska, sekulärt
sinnade Tunisien i en ny rörelse, som i nästa val ska
kunna bjuda islamisterna hårt motstånd. Här följer
ett samtal med Essebsi om den aktuella situationen i Tunisien
och hans syn på landets framtid.
Essebsi, född 1926 medverkade i många av Bourgibas
regeringar. Hans krav på politiska reformer medverkade till
att han uteslöts ur Bourgibas parti 1974. 1980 försonades
de åter. 1990-91, under Ben Alis regim, var han talman i
parlamentet för att 1994 dra sig tillbaka från politiken.
28 februari 2011 blev han chef för den andra post-revolutionära
övergångsregeringen. Denna post behöll han till
den 24 december samma år då han överlät
den till Hamadi Jebali, som tillhör Nahda vars ledare är
Rachid Ghannouchi. Béji Caïd Essebsi leder själv
partiet Nida Tounés - Appell för Tunisien.
2012-51 s 25-27
Nästan två år efter Jasminrevolutionen i Tunisien
fruktar nu många att regeringen i tysthet stöder de
radikala islamisterna och deras kamp att förvandla landet
till en teokrati.
Attackerna i februari förra året var bara början
på en utveckling som vuxit till en hel kulturell rörelse
och står som föregångsmodell för andra postrevolutionära
länder i Nordafrika;
Offensiva attacker av fundamentalistiska salafister mot delar
av det moderna, sekulariserade samhället. Aktioner som regeringen
tyst accepterar.
Det är de mest ultrakonservativa muslimerna som fått
störst framgång i moskéerna efter revolutionen.
"De är som kommunisterna, de vill inte ge upp makten".
De vill ha det som det var på 600-talet, för 1400 år
sedan!
2013-13 s 16-17
"Högutbildade väljer arbetslöshet framför
jobb i den privata sektorn"
De bestraffas om de tar ett lågstatusjobb inom den privata
sektorn. Det ekonomiska systemet belönar de som är arbetslösa.
Högutbildade väljer därför arbetslöshet
i väntan på ett ledigt jobb. Det är också
att arbetsrättslagarna motverkar långsiktiga privata
investeringar, slutligen tillåter arbetsrättslagarna
företagen helt fria händer när det gäller
att anställa och avskeda folk under de första fyra åren.
Jordbruket är också långt underinvesterat, lågproduktivt
med 18 5 av arbetskraften.
2013-15 s 31
"Barbröstad feminist dödshotad"
En 19-årig kvinna, Amina, har mottagit dödshot som
en konsekvens av att hon lagt ut bilder på sig själv
med nakna bröst på Facebook - flankerade av feministiska
slagord som "min kropp tillhör bara mig". Inspirationen
till detta har hon hämtat från den feministiska rörelsen
Femen där aktivisterna uppträder barbröstade. Aminas
protest var direkt riktad till det islamistiska partiet Ennahda.
Efter dödshoten försöker Amina nu att fly från
Tunisien. Hon fruktar inte bara för sitt eget liv utan även
för sin familjs.
2013-18 s 26-27
"Judar och kristna flyr Tunisien"
Efter Jasminrevolutionen har Tunisien blivit allt mer intolerant
mot andra religioner. I dag finns bara ett fyrtiotal judiska familjer
kvar i Tunis och de kristna utgörs huvudsakligen av immigranter.
Religiösa spörsmål är inte längre en
privatsak i Tunisien.
Islam präglar både det offentliga rummet i Tunisien
och den politiska diskursen om det är möjligt att förena
politik och tro, islam och demokrati. Om detta råder det
skilda meningar.
Jasminrevolutionen 2011 medförde både yttrandefrihet
och rätten att leva ut sin muslimska tro. Men denna religionsfrihet
verkar dock vara större för muslimer än för
de religiösa minoriteterna, som för de kristna och judarna.
Före självständigheten levde omkring 300 000 kristna
i Tunisien, i dag är de reducerade till att omfatta 30 000
personer. De har förvandlats till en minoritet som huvudsakligen
består av immigranter, det vill säga afrikanska studenter
och utlänningar som är stationerade i Tunisien.
Även den tidigare mycket stora judiska gemenskapen har minskat
kraftigt till omkring fyrtio judiska familjer i Tunis och tusen
judar på ön Djerba.
2013-31 s 23-24
"Tunisien hävdar att lönnmord har länkar till
Al Qaeda"
Tunisiens regering beskyller en extrem islamistisk cell med anknytning
till Al Qaeda för lönnmordet på en av ledarna
för den politiska oppositionen och man har identifierat en
huvudmisstänkt som den person som också lönnmördade
en annan talesman för oppositionen i februari. Man säger
att samma automatvapen användes vid båda morden.
Inrikesminister Lotfi Ben Jeddou framhöll detta alltmedan
indignationen svämmade över alla bräddar efter
dödsskjutningen av Mohamed Brahmi, en liberal politiker.
Han sköts ihjäl utanför sitt hem förra en
vecka sedan. Hans hustru och barn blev vittne till mordet.
Allmänne åklagarens kontor säger att obduktionen
visar att den 58-årige Mohamed Brahmi träffats av 14
skott från ett 9 millimeters vapen. Sex skott i den övre
delen av kroppen och de övriga i hans vänstra ben.
Regeringen har tidigare kritiserats för att man inte lyckats
finna de som bar ansvaret för lönnmordet i februari
på en annan oppositionspolitiker, Chokri Belaid, och är
nu pressad att komma med svar.
2013-39 s 30
"Sex-jihadresor" till Syrien måste stoppas"
Tunisiska kvinnor resor till Syrien för att "trösta"
soldater med "jihad-sex", säger en minister i Syrien.
Tunisiens kvinnominister försöker därför inleda
ett samarbete med både regeringen och privata organisationer
för att bekämpa denna utveckling.
Inrikesministern Lotfi Ben Jeddou talade i förra veckan om
hur de tunisiska kvinnorna hade sexuella förhållanden
med upp till 100 soldater.
Efter dessa sexuella förhållanden, som d har haft i
"det heliga krigets namn", kommer de gravida hem.
Nu ska kvinnoministeriet satsa på en informationskampanj
som upplyser om jihadsexresornas faror, både för ensamstående
kvinnor och familjer.
http://www.washingtontimes.com/news/2013/sep/25/women-fleeing-tunisia-wage-sex-jihad-syria-interio/
Tunisien
2014-14
s 13-14
"La Famiglia"
Den avsatt presidenten skapade regler för att gynna familjens
företag. Reglerna gäller fortfarande. På arabiska
kallas det "wasta", det kontaktnät och inflytande
som smörjer hjulen i byråkratin och hjälper dig
att komma framåt. Och familjen Zein al-Abidene Ben Ali,
Tunisiens avsatte president, hade gott om detta. I en rapport
från Världsbanken avslöjas hur koncentrationen
av rikedom på några få händer eldade på
ett utbrett missnöje som till slut resulterade i revolution
och den "arabiska våren". Folket var upprörda
över den svågerkapitalism som präglar hela regionen.
Det är ett misstag att anta att svågerpolitiken har
försvunnit från Tunisien med Ben Ali och hans familj
heter det i rapporten.
2014-14 s 15-16
"En
modell för hela arabvärlden"
Enligt observatörer var den långsamma arbetsprocessen
i parlamentet som hjälpte till att skapa en av arabvärldens
mest progressiva konstitutioner.
Efter decennier av diktatur, och två år av debatt
och kompromisser, fick Tunisien en ny konstitution för ett
par månader sedan och som anses vara den modernaste i hel
Mellanöstern. Den antogs av parlamentet med 200 röster
av 216.
Den nya konstitutionen syftar till att göra landet med 11
miljoner människor till en demokrati, en civil stat vars
lagar inte baseras på islamsk lag.
Där finns en paragraf som garanterar "samvets- och trosfrihet".
Den tillåter ateism och bruket av "icke-abrahamitiska
religioner" (Kristendomen, Islam, Judendomen), ett bruk som
starkt ogillas i andra muslimska religioner.
2014-44
s 24-26
"Houcine Abassi lyckades rätta Tunisien från kaos
och anarki"
Den tunisiske fackförbundsledaren Houcine Abassi kommer i
arabvärldens historia ingå som en nyckelfigurför
övergången till demokrati.
Den 26 oktober valde Tunisien ett nytt parlament för första
gången sedan revolutionen. 217 medlemmar valdes i ett fritt
och anonymt val.
Abassi är den tuniska vägens ansikte, den som efter
plågsamma erfarenheter satsar på en nationella dialog
och samförstånd. Han har visat Tunisien vägen
till demokrati genom att tvinga fram kompromisser mellan islamister
och den sekulära oppositionen.
Landsorganisationen UGTT har spelat en nyckelroll i demokratiprocessen.
Som största organisation inom den tunisiska har den 800 000
medlemmar, finns representerad i alla regioner, både i den
offentliga och i den privata sektorn.
Tunisien, Terrorism
2015-17 s 17
"Bardo museet i Tunis: Kollisionen mellan urgammal skönhet
och moderna konflikter"
Enplats som för bara några veckor sedan fick uppleva
fasansfulla mord verkar nu sjuda av liv. Attacken chockade det
enda landet som haft en fredlig övergång till demokrati
efter de arabiska upproren 2011.
Tusentals unga tunisier slåss sedan dess tillsammans med
extremister i Syrien, Irak och Libyen.
Tunisien,
Terrorism
2015-22 s 11
"Misstänkt för museimassakerna i Tunisien är
gripen i Italien"
Jihadisterna kan resa till Europa med flyktingbåtarna till
Sicilien.
Abdel Majid Touil greps utanför Milano efter det att tunisiska
myndigheter meddelat att ha hjälpt till med logistiken under
massakern i Tunisien då 24 personer dödades. Detta
skrämmer upp italienarna - och resten av Europa sedan IS
fått fotfäste i Libyen. Det är lätt för
jihadister att gömma sig bland migranterna på de flyktingbåtar
som anländer till Sicilien.
2015-28
s 11-12
"Klarar Tunisien bekämpa terrorn och samtidigt förbli
en demokrati?"
De tunisiska myndigheterna har lovat att man ska stänga moskéer
som predikar extrem islamism, strypa terrroristernas tillgång
till pengar och kalla in arméreserven. De föreslår
också en ny lagstiftning som ska bekämpa terrorismen;
längre häktningstider utan rättsligt skydd och
större polismakt som tillåter våld i skarpa situationer.
Tunisiens situation är prekär. Samtidigt som man försöker
försvara demokratis så ökar hoten för ytterligare
terrordåd - inte bara av utländska IS-terrorister utan
också av inhemska.
Åtgärderna är ett svar på attacker mot säkerhetspersonal
och blodiga massaker på turister - bland annat den tuniska
beväpnade mannens skjutningar på badorten Sousse som
krävde minst 38 människoliv. Den tunisiska allmänheten
kräver hårda åtgärder mot terrorhandlingarna
samtidigt som tusentals tunisier har lämnat Syrien ocn Irak
för att gå medi olika grupper bland annat IS. Om säkerheten
behöber få företräde före mänskliga
rättigheter, då får det bli så.
2015-49 26-27
Terror i Tunisien : En sårbar demokrati under attack"
Egentligen hör inte radikal islamism hemma i Tunisien, traditionellt
sett tillämpas en moderat islam här. Men nästan
5000 tunisier har valt att strida under IS flagga. Hur kommer
det sig och vad kan Tunisien göra för att försvara
sig mot terroristernas attacker och förhindra sin egen befolkning
att resa till det förmodade paradiset, IS kalifat?
Att kämpa för demokratin är viktigare nu än
någonsin, menar många tunisier. Frågan är
om det kan göras med säkerhetsvakter och vapen. Parlamentarisk
kontroll, införandet av rättsstatsprinciper, åtgärder
mot korruption och bristande insyn är förmodligen lika
viktigt.
Tunisien
2016-22
18-19
"Tunisiens muslimska bröder överger islamismen"
"Islamismen är död!" konstaterar Said Ferjani
på ett hotell i Tunis. Ferjani leder den progressiva grenen
Ennahdapartiet, som är Tunisiens största islamiska parti.
Trots att Ferjani tidigare var strikt konservativ och en gång
konspirerade mot president Zine el-Abine Ben Alis regim är
han vid detta tillfälle mycket entusiastisk när han
berättar om den historiska förvandling som partiet står
inför. Ennahdapartiets medgrundare, Rachid Ghannouchi vill
liksom Ferjani kalla sig "muslimska demokrater". Ferjani
anser att stat och religion bör vara åtskildaoch att
agnostiker och ateister bör åtnjuta samma medborgerliga
rättigheter som troende. På Ennahdas kongress i maj
godkände de 1200 delegaterna merparten av de ändringar
i partprogrammet som Ferjanis fraktion och med flera föreslog.
Ghannouchi
Ennahda har, delvis i strid mot egna övertygelser, blivit
arabvärldens första postislamistiska parti. Detta kan
få enormt stor betydelse för regionen och resten av
de muslimska världen.
http://www.nytimes.com/2016/06/03/opinion/tunisias-new-revolution.html?_r=0
'Islamism Is Dead!' Long Live Muslim Democrats
Tunisien
2016-30 28
"Affischer med tidigare regeringsmedlemmar för att inte
glömma eller förråda revolutionen"
Under de senaste veckorna har den 23-åriga studenten Sana
Shili ägnat mindre tid åt sina böcker. I stället
har hon och hennes vänner klistrat upp "Efterlyst"-affischer
på offentliga platser över hela Tunisien.
- Affischerna brukar snabbt tas ner av myndigheterna, säger
hon.
Shili är en av grundarna i en rörelse som kallas Manich
Msamah (Jag tänker inte förlåta, på arabiska)
och på "Efterlyst"-affischerna syns medlemmar
av den förre presidentens Zine el-Abidine Ben Alis regering.
Han ledde landet i 23 år, innan han 2011 flydde från
Tunisien. Ben Ali var den första ledaren som avsattes i det
som blev känt som den arabiska vårens uppror.
Nu har den nuvarande presidenten föreslagit en lag som om
den antas kommer att ge amnesti åt korrupta affärsmän
och politiker som utreds för handlingar i samband med ekonomisk
korruption och missbruk av offentliga medel, i utbyte mot en återbetalning
av de förskingrade pengarna.
USA,
Tunisien, IS, Libyen
2016-44 26-27
"USA har i hemlighet expanderat nätverk av drönarbaser
i Nordafrika"
Pentagon har i hemlighet expanderat globala nätverk av drönarbaser
i Nordafrika genom att placera ut obemannade flygplan och amerikansk
militär på en bas i Syrien. Syfter är att samla
underrättelser om Islamska statens mål i Sirte i grannlandet
Libyen och som har en central roll i den omfattande amerikanska
flygoffensiven mot Islamska statens fäste i Libyen. Islamska
staten har redan genomfört en rad attacker i Tunisien under
de senaste två åren.
Tunisien
2016-51 20-21
"Tunisien tvättar gammal byk: Hjärtskärande
berättelser när diktaturens övergrepp granskas"
Drygt fem år efter det att Tunisiens auktoritära ledarskap
störtades i revolutionen under den Arabiska våren,
granskar det alltjämt plågades landet sitt brutala
förflutna i hopp om att läka. Tunisierna har sedan i
november skakats av hjärtskärande berättelser när
vittne efter vittne trätt fram inför en Sannings- och
värdighetskommission. Denna ovanliga offentliga redogörelse
för övergrepp, som begicks under nästan sex decennier
av autoritärt styre, direktsänds i nationell TV och
radio och kommenteras i de sociala medierna. Egypten, Libyen,
Syrien och Jemen hade också revolutioner, men där lyckades
man inte undvika våld eller segrarens partiska rättskipning.
Tunisien,
Terrorism
2017-02 16-18
"Terror har inte längre någon nationalitet"
Tunisiens premiärminister Youssef Chaled i en intervju med
der Spiegel.
Efter det dödliga angreppet av den tunisiske medborgare Anis
Amri i decemberattacken i Berlin, som dödade 12 personer,
säger Chaled, 41: Vissa terrorister kommer från Tunisien,
ja. Men trots detta är Tunisien inte ett land av förövare
- landet är också en måltavla för jihadisternas
attacker. Bara under 2015 hade vi tre allvarliga attacker. Islamistiska
extremister hatar oss eftersom vi har visat att en sekulär
demokrati faktiskt kan fungera i arabvärlden. Efter 23 år
av diktatur har vi en ny konstitution, nya lagar fria val, en
högsta domstol, pressfrihet och yttrandefrihet.
Tunisien,
FN
2017-07 16-18
"Han vill tillbaka till Guantánamo"
Hedi Hammami har suttit fängslad i Guantánamo Bay
på Kuba i åtta år. Efter återkomsten till
Kuba har han levt under konstant polisövervakning med räder
och trakasserier.. Den tuniska npolisen har gjort hans liv så
outhärdligt att Hammami säger att han bett Röda
Korset att skicka honom tillbaka i fängelset på Kuba.
I dag sex år efter frigivningen lider han av huvudvärk,
depression och ångestattacker från tortyren och misshandeln
han fick genomlida där. Nu är han gift med två
barn och jobbar som ambulansförare. Utåt sett verkar
han ha byggt upp sitt liv igen.
Hammadis önskan om att återvända till fängelset
är inte ovanlig bland Guantánamfångarna. På
grund av sitt förflutna betraktas de fortfarande som skyldiga.
Tunisien
2017-38 26-27
"Tunisien tillåter muslimska kvinnor att gifta sig
med icke-muslimska män.
Nyligen blev Tunisien ett av få länder i arabvärlden
att tillåta muslimska kvinnor att gifta sig med icke-muslimska
män. De trotsar århundraden av traditioner och har
hyllats av människorättsgrupper pch aktivister över
hela världen.
Inledningsvis kom Tunisiens sedan länge förtryckta islamister
till makten, men de röstades bort 2014 och den 90-årige
politikerna Beji Caid Essebsi övertog makten. Ett av Essebis
huvudlöften var en "försoningslag" för
de affärsmän och statstjänstemän från
den gamla regionen som nu ställs inför rätta för
sina tidigare förbrytelser, däribland tortyr, mutbrott
och förskingring. Argumentet var att dessa män och kvinnor
vet hur landet ska ledas.
Tunisien
2017-50 36-41
"Vi vet redan allt, men vi har inga bevis"
En sanningskommission försöker att hjälpa Tunisien
att bearbeta sin historia och tv-sänder vittnesmål
från både förövrare och offer från
statligt våld. Men det har bidragit till att splittra snarare
än att läka landet och polisstaten är på
väg att göra en återkomst.
Sedan 2015 har kommissionen, vars ordförande är Siham
Bensedrine, samlat in över 62000 vittnesmål i syfte
att göra upp med över 50 år av diktatur. Målet
för denna "övergångsrättvisa" är
att uppdaga sanningen om den gamla regimen som störtades
den 14 januaril 2011 i samband den "arabiska vårens"
första uppror. Men det kommer inte att resultera i några
domstolsbeslut. I stället handlar det pm att erkänna
offrens erfarenheter och lidanden.
Kommissionen har fortfarande inte fått tillgång till
handlingar från inrikesministeriet, justitieministeriet,
polisen eller militärdomstolarna. Beväpnade säkerhetsvakter
hindrade Siham Bensedrine från att komma in. "Vi kommer
inte åt ledarna, de som gav order", säger hon.
Ju längre upp man kommer desto fler personer från det
gamla systemet hittar man, hävdar hon.
'We
Know Everything, But We Have No Proof'
