Site hosted by Angelfire.com: Build your free website today!

Tunisien

Karta
Info Tunisiska Media
Nouvelles de Tunesie    franska

Tunisien, sammanfattningar av artiklar om Tunisien och, som Bertil Tomelius läst i den svenska veckotidskriften Tempus sedan år 2000. Tempus ger en bra bakgrund till och ökar förståelsen för världspolitiska händelser.

96-22 s 16-18
Tunisien visar vägen"
Är "en ö av övertygad sekularism och galopperande ekonomisk tillväxt i ett hav av islamisk extremism". På väg att bli ett afrikanskt Singapore.
På sju år har BNP/capita fördubblats. Och BNP tredubblats. Kvinnornas livslängd har ökat från 58 till 71 år! Exporten tredubblats.
Afrika måste börja se framåt och sluta upp att betrakta västvärlden som roten till allt ont.
Presidenten, den 59-årige Ben Ali, regerar sedan 1987 då Bourgiba förklarades "medicinskt oförmögen" att fortsätta.
98,5 % är muslimer men extremisterna förbjuds hänsynslöst. Kvinnor som bär slöja får inte gå i skolan, män får inte bära "iranskt" skägg.
En stor majoritet stöder Ben Alis hårda linje, även om han fördöms som en diktator av fundamentalisterna.

2000-11 s 20-21
"Södra Tunisien skakas av oroligheter"
Den växande sociala misären har lett till protestdemonstrationer och kravaller. Sydtunisien skakades under februari av oroligheter som utlöstes av allmänna prishöjningar på viktiga förnödenheter. I staden El Hamma har bara 2000 av 80000 invånare en fast lön. Ungdomsarbetslösheten är 70 %. En ung generation upproriska har växt upp. Vill ta upp kampen med Ben Alis regim.

2002-26 s 18-19
"Under Tunisiens polerade yta anas en polisstat"
Den tunisiska regimen använder hot och trakasserier för att tysta oppositionen och behålla kontrollen. När landets nuvarande president ben Ali tog makten i en oblodig kupp 1987 lovade han att införa demokrati. Nu sitter hans regim liksom många andra i arabvärlden på en vulkan av folkligt missnöje som underblåses av religiös fanatism och internationella händelser som den palestinska intifadan. Just avsaknaden av demokrati, politisk process och pluralism får islamisterna att gadda ihop sig och locka andra oppositionella till sina led. Det är tomheten som får alla att välja islam som en sista utväg.

2003-21 s 18-20
"Ett arabland som fungerar"
Smart politik och mjuk diktatur - som mer liknar 1980-talets Sydkorea och Singapore än dagens arabstater - skapat någon unikt i Tunisien: en framgångsrik arabisk ekonomi. Och detta utan en ekonomi baserad på olja. Hjälpen från utlandet har inte heller varit nämnvärt stor. En stark exportsektor som under det senaste decenniet haft en genomsnittlig årlig tillväxt på över 5 %. Det viktigaste är nog frånvaron av korruption - Tunisien använder sina tillgångar till folkets bästa och inte bara till att berika den politiska överklassen vilket ju är fallet i många andra stater i tredje världen, inklusive i princip alla arabstater.

2007-08 s 13-15
"Spåren förskräcker"
En farlig algerisk terrorgrupp försöker förena alla islamiska extremistgrupper i Nordafrika och placera dem under al-Qaidas paraply. I Tunisiens huvudstad Tunis har ett dussintal militanta kommande från Algeriet och två poliser dödats i flera sammanstötningar. Tunisien är ett av Nordafrikas sårbaraste länder därför att det hårda förtrycket mot islamisk extremism har skapat ilska hos många unga religiösa. Dessutom gör landets attraktionskraft på europeiska turister det till en måltavla för terrorism. Salafistgruppen som är känd under sina franska initialer, GSPC, arbetar intensivt för att organisera alla extremister i Nordafrika och ansluta dem till resterna av al-Qaida. Resultatet är tänkt att bli en ny, internationell styrka för ett heligt krig. Gruppen knyter kontakter med terroristgrupper i Marocko, Nigeria, Mauretanien, Tunisien och andra nordafrikanska länder.

2009-34 s 6
"Tunisiskt kvinna väntar tolvlingar"
Den trettioåriga kvinnan är lärare i arabiska och har fått missfall sedan hon 2007 gifte sig med en lärarkollega. Läkarna varnar för att det enbart finns en minimal chans att någon av dem ska överleva. Ansträngningen kan få henne att börja föda redan efter 20 veckor, ungefär halvvägs genom en normal graviditet och då kommer sannolikt inget av barnen att överleva.

2009-44 s 19
"Sista perioden?"
Tunisiens president, Zine el-Abidine Ben Ali, blev som väntat omvald till en femte mandatperiod med stor majoritet. För den 73-årige Ben Ali kan detta vara hans sista mandatperiod. 2002 ändrades författningen så att fem mandatperioder är maximalt antal och att statschefen inte får vara äldre än 75 år.

2011-02 s 25
"Turistparadiset skakas av våld"
Kravallpolis skjuter och dödar upproriska sedan de våldsamma demonstrationerna och upploppen började för mer än tre veckor sedan. President Zine el-Abidini beskyller ospecificerade utländska fiender för att ha underblåst våldsamheterna. Det började med att en då 26-årig man med universitetsutbildning begick självmord genom att sätta eld på sig själv i förtvivlan över att polisen konfiskerat hans container med frukt och grönsaker han försökt sälja. Hans självmord släppte loss den återhållna ilskan hos Tunisiens välutbildade och undersysselsatta ungdomar.

2011-03 s 13
"Osäkert om regeringen överlever"
Aktivister i Tunis godtar inte den nya övergångsregeringen. Alla ministrar som en gång har tjänat under den störtade diktatorn Ben Ali ska bort, kräver folket. Tre ministrar tillhörande det inflytelserika fackförbundet UGTT, har avgått, liksom förra socialministern, i protest mot att den nya interimsregeringen innehåller ministrar från det förra regeringspartiet, RCD.
Om regeringen överlever är uppdraget att stifta nya lagar som medger fria och rättvisa val inom sex månader efter 23 år av diktatur. Det oppositionella PDP-partiet tros vara i färd med att föreslå en allmän amnesti och kräva en officiell separation mellan RCD-partiet och staten. Oppositionsledaren Moncef Marzouki återvände i tisdags till Tunisien efter 20 år i exil. Han meddelade sin avsikt att kandidera i presidentvalet.

2011-03 s 14
"Med guld i bagaget"
Före exilen ett brådskande ärende i banken. Leila Trabelsi, hustrun till den störtade diktatorn Ben Ali i Tunisien misstänks ha flytt från Tunisien med en rejäl reskassa i form av 1,5 ton guld till ett värde av 49 miljoner euro.
Leila Trabelsi och hennes familj har länge ansetts vara extremt korrupta och glupska.
Enligt Le Monde bordade Leila Trabelsi ett privatflyg med guldet och reste till Dubai. För närvarande sägs Trabelsi och hennes make, expresidenten Ben Ali, befinna sig i Jidda i Saudiarabien. Klanen Trabelsi påstås också ha varit involverad i kriminalitet. Efter att president Ben Ali störtades förra fredagen plundrade upprörda tunisier klanens villor i Tunis flotta förorter. Affärsmannen Imed Trabelsi som förkroppsligar korruptionen i Tunisien mördades av okända gärningsmän. Han var brorson till Leila Trabelsi.

2011-04 s 14-15
"Tunisierna njuter av förändringen"
Glädjen och optimismen går inte att ta miste på, men under ytan finns farhågor om att islamister smider planer på att ta över. Det verkar inte som om det finns särskilt många islamister men deras närvaro bland de protesterande väcker oro hos många sekulära tunisier. De är bättre organiserade och har större möjligheter att göra sig hörda via moskéerna. Det kan leda till restriktioner som gäller både män och kvinnor.

2011-04 s 15-17
"En liten revolution"
Tunisien är ett unikt arabland på många sätt. Tunisien är en uråldrig civilisation. Tunisien igår egentligen inte i det arabiska Nordafrika utan är mer en demografisk och kulturell ö som omges av hav och öken och som hyser europeiska ambitioner. Efter självständigheten från Frankrike tog Habib Bourgiba makten, en sorts arabernas Atatürk som styrde landet i strikt sekulär anda. Han förbjöd slöja och försökte till och med eliminera Ramadan. 1987 blev han sjuk och ersattes av sin före detta inrikesminister Zine al-Abadine Ben Ali. Det finns flera andra skillnader mellan Tunisien och andra nordafrikanska arabländer.
Egypten har haft undantagslagar sedan 1952. Algeriet och Libyen har varken de effektiva institutioner eller de vördnadsbjudande statstraditioner som Tunisien har och Libanon är en oroshärd mellan landets många olika grupper. I Irak ökar det sekteristiska våldet.

2011-08 s 25
"Nya regeringen måste avgå"
Tusentals människor gick ut och krävde att interimsregeringen ska avgå. Det var den hittills största demonstrationen sedan revolutionen i januari.

2011-12 s 22
"Vad händer i Tunisien?"
Tunisien, landet där de arabiska revolterna startade, söker den rätta vägen framåt. Ännu finns inget som liknar en tidtabell för grundlagsreformer och allmänna val. Landets ledning verkar bräcklig och ekonomin har så stora bekymmer att Tunisiens kreditvärde sänktes i förra veckan vilket betyder att landet närmar sig skräpstatus. Den politiska rörelse som orsakar störst uppståndelse är kanske Ennahdha, ett islamiskt parti som var bannlyst under förre presidenten Ben Ali och som legaliserades i förra veckan. Medlemmar i gruppen, som har inspirerats av Muslimska Brödraskapet ingick i en osannolik koalition med kommunister och fackförbund för att störta Ben Ali.

2011-19 s 11
"Otåliga demonstranter"
Polisen har gripit 200 personer efter protestdemonstrationer. Sedan president Ben Ali störtades i mitten av januari är det övergångsregimens främsta mål att upprätthålla stabilitet i landet. Enligt regeringens kritiker är förändringstakten alldeles för långsam.

2011-24 s 31
"Ben Ali rannsakas i sin frånvaro"
Den före detta tunisiske presidenten Zine Bin Ali, ska rannsakas av både militär och civil domstol enligt ett besked från premiärminister Beji Caid Essebsi. Ben Ali åtalas på 93 punkter för bland annat maktmissbruk, narkotikahandel och förskingring. Presidenten och hans fru har flytt från Tunisien och lever i exil i Saudiarabien sedan den 14 januari. De misstänks för att ha stulit juveler och utländsk valuta för ett värde av 20 miljoner euro.

2011-25 s 31
"Dömda i sin frånvaro"
Fem månader efter flykten till exil i Saudiarabien dömdes den förre tunisiske diktatorn, Zine al-Abidine Ben Ali, och hans hustru till 35 års fängelse som straff för förskingring av statliga medel, narkotikabrott med mera. Att de både skulle utvisas från Saudiarabien är föga troligt. Efter parets brådskande flykt hittade man enorma mängder kontanter och smycken i presidentpalatset, och i ett annat palats fanns droger, vapen och ej registrerade arkeologiska skatter.

2011-41 s 12-14
"Slaget om Tunisiens själ och framtid"
I Tunisien, där den arabiska våren började, äger fria val rum i slutet av nästa vecka. Valet gäller författningsförsamling. Rashid al-Ghannouchi, som efter revolutionen återvände från exil i London, leder ett islamistiskt parti som kan bli landets största. Han sympatiserar med Muslimska Brödraskapet. Ur hans skriverier kan man utläsa att en islamisk demokrati är otänkbar eftersom sharialagen står över allt annat. Många jämför hans återkomst från exilen med ayatolla Khimeinis återkomst till Teheran 1979.
Rashid al-Ghannouchi, 70 år och ledare för islamistpartiet al-Nahda, håller just denna dag ett möte med folket i Sidi Bouzid, platsen där den tunisiska revolutionen började i december 2010. Ghannouchi är Tunisiens största politiska attraktion sedan han i början av året kom tillbaka från exilen i London. Al-Nahda är ett moderat parti jämförbart med AKP i Turkiet.
Det kan bli ekonomin som avgör valet. De stora sociala problem som orsakade revolutionen har förvärrats under året och den ekonomiska tillväxten har minskat från 4,5 % till nästan noll! Turismen har nästan halverats och den höga arbetslösheten har blivit ännu högre.

2011-43 s 19
"Islamister bildar samlingsregering med liberaler"
Valsegraren i Tunisien, ett moderat islamistiskt parti, Ennahda, vill samarbeta med sekulära partier och lyfter fram det turkiska regeringspartiet som förebild. Ennahda fick cirka 40 % av rösterna. Tunisien är det första landet som gått till val efter den arabiska våren. Islamister i Egypten räknar också med segrar i parlamentsvalen nästa månad. Många är dock skeptiska till islamisternas framgångar. Och i Egypten utmanas Muslimska Brödraskapet även av nya partier som bildats av ultrakonservativ islamister, så kallade salafister vars mål är en strikt islamisk stat med sharialager.

2011-48 s 30
"Islamister blockerar liberalt lärosäte"
Ett femtiotal islamister blockerade i måndags ingången till Manoubauniversitetet utanför den tunisiska huvudstaden i protest mot skolans i deras tycke alltför liberala undervisning. Skäggiga män i traditionell klädedräkt slog läger utanför universitetet och hindrade studenter från att ta sig in på skolområdet. Islamisterna kräver att män och kvinnor undervisas åtskilda och protesterar mot att man tillåter kvinnor att gå utan huvudduk.

2011-50 s 31
"Marzouki är Tunisiens nye ledare"
Den nya författningsförsamlingen i Tunisien valde tidigare i veckan människorättsaktivisten Moncef Marzouki till ny president. Han företräder det liberala partiet Republikkongressen. Nu förväntas den nye presidenten utse en regeringschef som representerar det islamiska Nahdapartiet som fick flest röster i valet av författningsförsamling i oktober.

2012-1/2 s 31
"Revolutionens baksida"
När tunisierna Mohamed Bouazizi brände sig själv till döds i december 2010 tände han gnistan till den arabiska vår. Och igår för exakt ett år sedan flydde Tunisiens diktator, Ben Ali till Saudiarabien. På årsdagen hedrade det tunisiska folket de människor om dödades i upproret. Men hyllningarna till deras minne sker mot bakgrund av stora samhällsproblem. Många tunisier har det ekonomiskt sämre efter revolutionen, bland annat därför att turismen har minskat markant liksom utländska investeringar.
Läs mer här:
http://azstarnet.com/news/world/tunisia-marks-year-of-freedom-peacefully/article_816e0c93-cb7b-5866-8300-4802f0820c0b.html

Tunisien, Syrien
2012-09 s 31
"Tunisien erbjuder Assad asyl"
Tunisien har meddelat att den erbjuder sig att ge Syriens statschef, Bashar al-Assad, en fristad. Om det kan medverka till att blodbadet i Syrien upphör är den tunisiska regimen beredd att erbjuda Assad och hans familj asyl, meddelade presidentens talesman i tisdags.

2012-15 s 17-18
"Grusade förhoppningar och svikna löften i revolternas spår"
Arabisk vår förvandlas till ekonomisk vinter när arbetslösheten stiger. Det finns en avgrund mellan de förväntningar som släpptes loss av revolterna och den ekonomiska verkligheten i dessa länder. Detta innebär en risk för nya oroligheter i en region som sitter på drygt hälften av jordens oljeresurser.
Tunisiens BNP krympte med 1,6 % förra året, Egyptens med 0,8 %. Egypten måste låna pengar till 16 % ränta och är i princip utestängt från den internationella kreditmarknaden. Egyptens utlandsreserv har halverats och räcker idag till tre månaders import.
Fackförbund pressar de nya regeringarna att förbättra arbetsvillkor och höja löner. Uppgiften att infria förväntningarna vilar nu på islamiska politiker.
Revolutionen har inte åstadkommit särskilt många förbättringar för vanliga medborgare. Det främsta hindret för välstånd är de negativa effekterna av begränsad rörelsefrihet över gränserna för investeringar, varor och människor.

2012-27 s 17
"Striden om universitetet i Tunis"
På Manouba universitetet i utkanten av Tunis, Tunisiens huvudstad, tillåts inte bönerum eller kvinnor som döljer sina ansikten i slöjor.
En handfull ultrakonservativa Salafiststudenter och busslaster med deras anhängare, många från den fattiga landsbygden utmanar beslutet. Dekanen Habib Kazdaghli försvarar den sekulära utbildningen och hans kamp har gjort honom till hjälte. Hur kan man undervisa en student när du inte ser hennes ansikte, menar han, eller examinera en person som man inte vet vem det är?

2012-39 s 24
"Vad ska regeringen göra med salafisterna?"
Tre dagar efter mordet den 11 september på den amerikanske ambassadören i grannlandet Libyen bröt sig salafister in på den amerikanska ambassaden i Tunisien. Fyra människor dödades av polisen som skingrade mobben.
Nahda har sedan länge anklagats av sina motståndare för att vara alltför släpphänta gentemot landets salafister. Nahda är en viktig partner i koalitionsregeringen,
Tunisiska affärsmän är speciellt missnöjda med ambassadhändelsen. De amerikaner från vilka de förväntat sig investeringar och stöd har dragit tillbaka sitt folk, så när som på några få personer. Tunisiens rykte som turistort och investeringsland har skadats.
Föder Nahda ett monster som det inte kan kontrollera? Oron för salafisterna gör det sannerligen svårt för regeringen att upprätthålla en nationell dialog som omfattar folk i alla delar av det ideologiska spektrat.

2012-40 s 16-17
"Svårt att få grepp om attacken i Benghazi"
Sexton dagar efter det att fyra amerikaner dödades vid en attack mot USAs konsulat i Benghazi vågar sig FBI-agenter fortfarande inte till platsen för dåden även om Libyens regering säger sig kunna garantera säkerheten. Men den libyska övergångsregeringen har ännu inte en meningsfull nationell armé eller en nationell polisstyrka. Flera olika grupper kan vara inblandade, många anser att det var medlemmar av Ansar al-Shariah. President Obama har sagt att USA ska ställa de skyldiga inför rätta. Det blir svårt då den amerikanska regeringen har ingen säker information om de islamistgrupper som opererar i Nordafrika. Islamistiska extremister har ett säkrare fotfäste i Afrika än någonsin tidigare.

2012-44 s 16-17
"Målet är ett modernt Tunisien"
Tunisiens förre premiärminister, Béji Caïd Essebsi, försöker samla det anti-islamistiska, sekulärt sinnade Tunisien i en ny rörelse, som i nästa val ska kunna bjuda islamisterna hårt motstånd. Här följer ett samtal med Essebsi om den aktuella situationen i Tunisien och hans syn på landets framtid.
Essebsi, född 1926 medverkade i många av Bourgibas regeringar. Hans krav på politiska reformer medverkade till att han uteslöts ur Bourgibas parti 1974. 1980 försonades de åter. 1990-91, under Ben Alis regim, var han talman i parlamentet för att 1994 dra sig tillbaka från politiken.
28 februari 2011 blev han chef för den andra post-revolutionära övergångsregeringen. Denna post behöll han till den 24 december samma år då han överlät den till Hamadi Jebali, som tillhör Nahda vars ledare är Rachid Ghannouchi. Béji Caïd Essebsi leder själv partiet Nida Tounés - Appell för Tunisien.

2012-51 s 25-27
Nästan två år efter Jasminrevolutionen i Tunisien fruktar nu många att regeringen i tysthet stöder de radikala islamisterna och deras kamp att förvandla landet till en teokrati.
Attackerna i februari förra året var bara början på en utveckling som vuxit till en hel kulturell rörelse och står som föregångsmodell för andra postrevolutionära länder i Nordafrika;
Offensiva attacker av fundamentalistiska salafister mot delar av det moderna, sekulariserade samhället. Aktioner som regeringen tyst accepterar.
Det är de mest ultrakonservativa muslimerna som fått störst framgång i moskéerna efter revolutionen. "De är som kommunisterna, de vill inte ge upp makten". De vill ha det som det var på 600-talet, för 1400 år sedan!

2013-13 s 16-17
"Högutbildade väljer arbetslöshet framför jobb i den privata sektorn"
De bestraffas om de tar ett lågstatusjobb inom den privata sektorn. Det ekonomiska systemet belönar de som är arbetslösa. Högutbildade väljer därför arbetslöshet i väntan på ett ledigt jobb. Det är också att arbetsrättslagarna motverkar långsiktiga privata investeringar, slutligen tillåter arbetsrättslagarna företagen helt fria händer när det gäller att anställa och avskeda folk under de första fyra åren. Jordbruket är också långt underinvesterat, lågproduktivt med 18 5 av arbetskraften.

2013-15 s 31
"Barbröstad feminist dödshotad"
En 19-årig kvinna, Amina, har mottagit dödshot som en konsekvens av att hon lagt ut bilder på sig själv med nakna bröst på Facebook - flankerade av feministiska slagord som "min kropp tillhör bara mig". Inspirationen till detta har hon hämtat från den feministiska rörelsen Femen där aktivisterna uppträder barbröstade. Aminas protest var direkt riktad till det islamistiska partiet Ennahda.
Efter dödshoten försöker Amina nu att fly från Tunisien. Hon fruktar inte bara för sitt eget liv utan även för sin familjs.

2013-18 s 26-27
"Judar och kristna flyr Tunisien"
Efter Jasminrevolutionen har Tunisien blivit allt mer intolerant mot andra religioner. I dag finns bara ett fyrtiotal judiska familjer kvar i Tunis och de kristna utgörs huvudsakligen av immigranter.
Religiösa spörsmål är inte längre en privatsak i Tunisien.
Islam präglar både det offentliga rummet i Tunisien och den politiska diskursen om det är möjligt att förena politik och tro, islam och demokrati. Om detta råder det skilda meningar.
Jasminrevolutionen 2011 medförde både yttrandefrihet och rätten att leva ut sin muslimska tro. Men denna religionsfrihet verkar dock vara större för muslimer än för de religiösa minoriteterna, som för de kristna och judarna.
Före självständigheten levde omkring 300 000 kristna i Tunisien, i dag är de reducerade till att omfatta 30 000 personer. De har förvandlats till en minoritet som huvudsakligen består av immigranter, det vill säga afrikanska studenter och utlänningar som är stationerade i Tunisien.
Även den tidigare mycket stora judiska gemenskapen har minskat kraftigt till omkring fyrtio judiska familjer i Tunis och tusen judar på ön Djerba.

2013-31 s 23-24
"Tunisien hävdar att lönnmord har länkar till Al Qaeda"
Tunisiens regering beskyller en extrem islamistisk cell med anknytning till Al Qaeda för lönnmordet på en av ledarna för den politiska oppositionen och man har identifierat en huvudmisstänkt som den person som också lönnmördade en annan talesman för oppositionen i februari. Man säger att samma automatvapen användes vid båda morden.
Inrikesminister Lotfi Ben Jeddou framhöll detta alltmedan indignationen svämmade över alla bräddar efter dödsskjutningen av Mohamed Brahmi, en liberal politiker. Han sköts ihjäl utanför sitt hem förra en vecka sedan. Hans hustru och barn blev vittne till mordet.
Allmänne åklagarens kontor säger att obduktionen visar att den 58-årige Mohamed Brahmi träffats av 14 skott från ett 9 millimeters vapen. Sex skott i den övre delen av kroppen och de övriga i hans vänstra ben.
Regeringen har tidigare kritiserats för att man inte lyckats finna de som bar ansvaret för lönnmordet i februari på en annan oppositionspolitiker, Chokri Belaid, och är nu pressad att komma med svar.

2013-39 s 30
"Sex-jihadresor" till Syrien måste stoppas"
Tunisiska kvinnor resor till Syrien för att "trösta" soldater med "jihad-sex", säger en minister i Syrien. Tunisiens kvinnominister försöker därför inleda ett samarbete med både regeringen och privata organisationer för att bekämpa denna utveckling.
Inrikesministern Lotfi Ben Jeddou talade i förra veckan om hur de tunisiska kvinnorna hade sexuella förhållanden med upp till 100 soldater.
Efter dessa sexuella förhållanden, som d har haft i "det heliga krigets namn", kommer de gravida hem.
Nu ska kvinnoministeriet satsa på en informationskampanj som upplyser om jihadsexresornas faror, både för ensamstående kvinnor och familjer.
http://www.washingtontimes.com/news/2013/sep/25/women-fleeing-tunisia-wage-sex-jihad-syria-interio/

Tunisien
2014-14 s 13-14
"La Famiglia"
Den avsatt presidenten skapade regler för att gynna familjens företag. Reglerna gäller fortfarande. På arabiska kallas det "wasta", det kontaktnät och inflytande som smörjer hjulen i byråkratin och hjälper dig att komma framåt. Och familjen Zein al-Abidene Ben Ali, Tunisiens avsatte president, hade gott om detta. I en rapport från Världsbanken avslöjas hur koncentrationen av rikedom på några få händer eldade på ett utbrett missnöje som till slut resulterade i revolution och den "arabiska våren". Folket var upprörda över den svågerkapitalism som präglar hela regionen. Det är ett misstag att anta att svågerpolitiken har försvunnit från Tunisien med Ben Ali och hans familj heter det i rapporten.

2014-14 s 15-16
"En modell för hela arabvärlden"
Enligt observatörer var den långsamma arbetsprocessen i parlamentet som hjälpte till att skapa en av arabvärldens mest progressiva konstitutioner.
Efter decennier av diktatur, och två år av debatt och kompromisser, fick Tunisien en ny konstitution för ett par månader sedan och som anses vara den modernaste i hel Mellanöstern. Den antogs av parlamentet med 200 röster av 216.
Den nya konstitutionen syftar till att göra landet med 11 miljoner människor till en demokrati, en civil stat vars lagar inte baseras på islamsk lag.
Där finns en paragraf som garanterar "samvets- och trosfrihet". Den tillåter ateism och bruket av "icke-abrahamitiska religioner" (Kristendomen, Islam, Judendomen), ett bruk som starkt ogillas i andra muslimska religioner.

2014-44 s 24-26
"Houcine Abassi lyckades rätta Tunisien från kaos och anarki"
Den tunisiske fackförbundsledaren Houcine Abassi kommer i arabvärldens historia ingå som en nyckelfigurför övergången till demokrati.
Den 26 oktober valde Tunisien ett nytt parlament för första gången sedan revolutionen. 217 medlemmar valdes i ett fritt och anonymt val.
Abassi är den tuniska vägens ansikte, den som efter plågsamma erfarenheter satsar på en nationella dialog och samförstånd. Han har visat Tunisien vägen till demokrati genom att tvinga fram kompromisser mellan islamister och den sekulära oppositionen.
Landsorganisationen UGTT har spelat en nyckelroll i demokratiprocessen. Som största organisation inom den tunisiska har den 800 000 medlemmar, finns representerad i alla regioner, både i den offentliga och i den privata sektorn.

Tunisien, Terrorism
2015-17 s 17
"Bardo museet i Tunis: Kollisionen mellan urgammal skönhet och moderna konflikter"
Enplats som för bara några veckor sedan fick uppleva fasansfulla mord verkar nu sjuda av liv. Attacken chockade det enda landet som haft en fredlig övergång till demokrati efter de arabiska upproren 2011.
Tusentals unga tunisier slåss sedan dess tillsammans med extremister i Syrien, Irak och Libyen.

Tunisien, Terrorism
2015-22 s 11
"Misstänkt för museimassakerna i Tunisien är gripen i Italien"
Jihadisterna kan resa till Europa med flyktingbåtarna till Sicilien.
Abdel Majid Touil greps utanför Milano efter det att tunisiska myndigheter meddelat att ha hjälpt till med logistiken under massakern i Tunisien då 24 personer dödades. Detta skrämmer upp italienarna - och resten av Europa sedan IS fått fotfäste i Libyen. Det är lätt för jihadister att gömma sig bland migranterna på de flyktingbåtar som anländer till Sicilien.

2015-28 s 11-12
"Klarar Tunisien bekämpa terrorn och samtidigt förbli en demokrati?"
De tunisiska myndigheterna har lovat att man ska stänga moskéer som predikar extrem islamism, strypa terrroristernas tillgång till pengar och kalla in arméreserven. De föreslår också en ny lagstiftning som ska bekämpa terrorismen; längre häktningstider utan rättsligt skydd och större polismakt som tillåter våld i skarpa situationer. Tunisiens situation är prekär. Samtidigt som man försöker försvara demokratis så ökar hoten för ytterligare terrordåd - inte bara av utländska IS-terrorister utan också av inhemska.
Åtgärderna är ett svar på attacker mot säkerhetspersonal och blodiga massaker på turister - bland annat den tuniska beväpnade mannens skjutningar på badorten Sousse som krävde minst 38 människoliv. Den tunisiska allmänheten kräver hårda åtgärder mot terrorhandlingarna samtidigt som tusentals tunisier har lämnat Syrien ocn Irak för att gå medi olika grupper bland annat IS. Om säkerheten behöber få företräde före mänskliga rättigheter, då får det bli så.

2015-49 26-27
Terror i Tunisien : En sårbar demokrati under attack"
Egentligen hör inte radikal islamism hemma i Tunisien, traditionellt sett tillämpas en moderat islam här. Men nästan 5000 tunisier har valt att strida under IS flagga. Hur kommer det sig och vad kan Tunisien göra för att försvara sig mot terroristernas attacker och förhindra sin egen befolkning att resa till det förmodade paradiset, IS kalifat?
Att kämpa för demokratin är viktigare nu än någonsin, menar många tunisier. Frågan är om det kan göras med säkerhetsvakter och vapen. Parlamentarisk kontroll, införandet av rättsstatsprinciper, åtgärder mot korruption och bristande insyn är förmodligen lika viktigt.

Tunisien
2016-22 18-19
"Tunisiens muslimska bröder överger islamismen"
"Islamismen är död!" konstaterar Said Ferjani på ett hotell i Tunis. Ferjani leder den progressiva grenen Ennahdapartiet, som är Tunisiens största islamiska parti. Trots att Ferjani tidigare var strikt konservativ och en gång konspirerade mot president Zine el-Abine Ben Alis regim är han vid detta tillfälle mycket entusiastisk när han berättar om den historiska förvandling som partiet står inför. Ennahdapartiets medgrundare, Rachid Ghannouchi vill liksom Ferjani kalla sig "muslimska demokrater". Ferjani anser att stat och religion bör vara åtskildaoch att agnostiker och ateister bör åtnjuta samma medborgerliga rättigheter som troende. På Ennahdas kongress i maj godkände de 1200 delegaterna merparten av de ändringar i partprogrammet som Ferjanis fraktion och med flera föreslog. Ghannouchi
Ennahda har, delvis i strid mot egna övertygelser, blivit arabvärldens första postislamistiska parti. Detta kan få enormt stor betydelse för regionen och resten av de muslimska världen.
http://www.nytimes.com/2016/06/03/opinion/tunisias-new-revolution.html?_r=0
'Islamism Is Dead!' Long Live Muslim Democrats

Tunisien
2016-30 28
"Affischer med tidigare regeringsmedlemmar för att inte glömma eller förråda revolutionen"
Under de senaste veckorna har den 23-åriga studenten Sana Shili ägnat mindre tid åt sina böcker. I stället har hon och hennes vänner klistrat upp "Efterlyst"-affischer på offentliga platser över hela Tunisien.
- Affischerna brukar snabbt tas ner av myndigheterna, säger hon.
Shili är en av grundarna i en rörelse som kallas Manich Msamah (Jag tänker inte förlåta, på arabiska) och på "Efterlyst"-affischerna syns medlemmar av den förre presidentens Zine el-Abidine Ben Alis regering. Han ledde landet i 23 år, innan han 2011 flydde från Tunisien. Ben Ali var den första ledaren som avsattes i det som blev känt som den arabiska vårens uppror.
Nu har den nuvarande presidenten föreslagit en lag som om den antas kommer att ge amnesti åt korrupta affärsmän och politiker som utreds för handlingar i samband med ekonomisk korruption och missbruk av offentliga medel, i utbyte mot en återbetalning av de förskingrade pengarna.

USA, Tunisien, IS, Libyen
2016-44 26-27
"USA har i hemlighet expanderat nätverk av drönarbaser i Nordafrika"
Pentagon har i hemlighet expanderat globala nätverk av drönarbaser i Nordafrika genom att placera ut obemannade flygplan och amerikansk militär på en bas i Syrien. Syfter är att samla underrättelser om Islamska statens mål i Sirte i grannlandet Libyen och som har en central roll i den omfattande amerikanska flygoffensiven mot Islamska statens fäste i Libyen. Islamska staten har redan genomfört en rad attacker i Tunisien under de senaste två åren.

Tunisien
2016-51 20-21
"Tunisien tvättar gammal byk: Hjärtskärande berättelser när diktaturens övergrepp granskas"
Drygt fem år efter det att Tunisiens auktoritära ledarskap störtades i revolutionen under den Arabiska våren, granskar det alltjämt plågades landet sitt brutala förflutna i hopp om att läka. Tunisierna har sedan i november skakats av hjärtskärande berättelser när vittne efter vittne trätt fram inför en Sannings- och värdighetskommission. Denna ovanliga offentliga redogörelse för övergrepp, som begicks under nästan sex decennier av autoritärt styre, direktsänds i nationell TV och radio och kommenteras i de sociala medierna. Egypten, Libyen, Syrien och Jemen hade också revolutioner, men där lyckades man inte undvika våld eller segrarens partiska rättskipning.

Tunisien, Terrorism
2017-02 16-18
"Terror har inte längre någon nationalitet"
Tunisiens premiärminister Youssef Chaled i en intervju med der Spiegel.
Efter det dödliga angreppet av den tunisiske medborgare Anis Amri i decemberattacken i Berlin, som dödade 12 personer, säger Chaled, 41: Vissa terrorister kommer från Tunisien, ja. Men trots detta är Tunisien inte ett land av förövare - landet är också en måltavla för jihadisternas attacker. Bara under 2015 hade vi tre allvarliga attacker. Islamistiska extremister hatar oss eftersom vi har visat att en sekulär demokrati faktiskt kan fungera i arabvärlden. Efter 23 år av diktatur har vi en ny konstitution, nya lagar fria val, en högsta domstol, pressfrihet och yttrandefrihet.

Tunisien, FN
2017-07 16-18
"Han vill tillbaka till Guantánamo"
Hedi Hammami har suttit fängslad i Guantánamo Bay på Kuba i åtta år. Efter återkomsten till Kuba har han levt under konstant polisövervakning med räder och trakasserier.. Den tuniska npolisen har gjort hans liv så outhärdligt att Hammami säger att han bett Röda Korset att skicka honom tillbaka i fängelset på Kuba.
I dag sex år efter frigivningen lider han av huvudvärk, depression och ångestattacker från tortyren och misshandeln han fick genomlida där. Nu är han gift med två barn och jobbar som ambulansförare. Utåt sett verkar han ha byggt upp sitt liv igen.
Hammadis önskan om att återvända till fängelset är inte ovanlig bland Guantánamfångarna. På grund av sitt förflutna betraktas de fortfarande som skyldiga.

Tunisien
2017-38 26-27
"Tunisien tillåter muslimska kvinnor att gifta sig med icke-muslimska män.
Nyligen blev Tunisien ett av få länder i arabvärlden att tillåta muslimska kvinnor att gifta sig med icke-muslimska män. De trotsar århundraden av traditioner och har hyllats av människorättsgrupper pch aktivister över hela världen.
Inledningsvis kom Tunisiens sedan länge förtryckta islamister till makten, men de röstades bort 2014 och den 90-årige politikerna Beji Caid Essebsi övertog makten. Ett av Essebis huvudlöften var en "försoningslag" för de affärsmän och statstjänstemän från den gamla regionen som nu ställs inför rätta för sina tidigare förbrytelser, däribland tortyr, mutbrott och förskingring. Argumentet var att dessa män och kvinnor vet hur landet ska ledas.

Tunisien
2017-50 36-41
"Vi vet redan allt, men vi har inga bevis"
En sanningskommission försöker att hjälpa Tunisien att bearbeta sin historia och tv-sänder vittnesmål från både förövrare och offer från statligt våld. Men det har bidragit till att splittra snarare än att läka landet och polisstaten är på väg att göra en återkomst.
Sedan 2015 har kommissionen, vars ordförande är Siham Bensedrine, samlat in över 62000 vittnesmål i syfte att göra upp med över 50 år av diktatur. Målet för denna "övergångsrättvisa" är att uppdaga sanningen om den gamla regimen som störtades den 14 januaril 2011 i samband den "arabiska vårens" första uppror. Men det kommer inte att resultera i några domstolsbeslut. I stället handlar det pm att erkänna offrens erfarenheter och lidanden.
Kommissionen har fortfarande inte fått tillgång till handlingar från inrikesministeriet, justitieministeriet, polisen eller militärdomstolarna. Beväpnade säkerhetsvakter hindrade Siham Bensedrine från att komma in. "Vi kommer inte åt ledarna, de som gav order", säger hon. Ju längre upp man kommer desto fler personer från det gamla systemet hittar man, hävdar hon.
'We Know Everything, But We Have No Proof'