Tchad |
|
|
Info | N'Djamena hebdo |
Tchad, dessa sidor innehåller sammanfattningar av artiklar om Tchad, som Bertil Tomelius läst i den svenska veckotidskriften Tempus sedan 1996. Tempus ger en bra bakgrund till och ökar förståelsen för världspolitiska händelser. Aktuell artikel
2000-5 s 18-19
"Fallet Pinochet kan bli många landsflyktiga despoters
fall"
Tchads förre diktator, Habre, riskerar att bli ställt
inför rätta i Senegal, och andra före detta diktatorer
i afrikanska länder har många skäl att bäva.
T ex Mengistu, f d kommunistisk diktator i Etiopien, som gömmer
sig i Zimbabwe. Eller Idi Amin, Ugandas kejsare med 30000 politiska
mord på sitt samvete. Han sitter nu säker (?) i Saudiarabien.
Frågan är om principerna för mänskliga rättigheter
är de samma i Afrika som i Europa.
2002-30 s 3-5
"Oljan kan bli vändningen för utarmat Tchad"
I likhet med många andra afrikanska länder har Tchad
länge haft enorma oljetillgångar. Men att utvinna oljan
har varit svårt. Sedan 1974 har inbördeskrig och korrupta
diktatorer gjort landet till ett av de fattigaste i stället.
Idag vill Världsbanken tillsammans med ExxonMobil göra
ett stort försök. Världsbanken lånar ut 300
miljoner dollar och Exxon investerar. Projektet ska ge landet
100 miljoner dollar årligen i avkastning. Världsbanken
kräver att få bestämma vad pengarna ska användas
till. Så att inte allt slösas bort av några få
redan rika utan går till sjukvård och utbildning.
(Det är Världsbanken och "Kapitalet" som garanterar
landets välstånd mot landets ledande banditer!). Regeringen
får bara 5 % att förfoga över. Oljeledningar kommer
att dras genom område där det bor människor. Dessa
kommer att kompenseras med 1000 dollar. problemet är att
ingen vet vem som äger vilket markområde. Det finns
inte heller något bankväsen utan den vanliga handeln
på landet är byteshandel. Ingen vill visa sig rik för
anklagas han för trolldom.
2003-51/52 s 22-23
"Olja på gott och ont"
Oljefyndigheter genererar stora pengar, som emellertid inte alltid
hamnar där de behövs bäst. I många fattiga
länder har det plötsliga inflödet av oljepengar
visat sig vara en välsignelse med bitter eftersmak. Lätta
pengar undergräver arbetsetiken. Duktiga yrkesmän överger
produktiva arbeten och försöker få del av oljepengarna.
De styrande som hövdingarna i Tschad, korrumperas. Det återstår
att se om det nya oljelandet Tchad förmår förvalta
sitt pund rätt. Problemet är att uppbyggnaden av en
oljeindustri visserligen ger ett antal arbetstillfällen men
själva produktionen behöver mycket ringa inhemsk arbetskraft.
De internationella oljeföretagen betalar en viss (stor) summa
pengar för utvinningen. Men vem ska ha pengarna? Och vilka
etiska krav ska (och kan) ställas på de myndigheter
som får dem. Risken är stor att det blir några
få som roffar åt sig och kanske använder pengarna
för att ännu mer förtrycka landets invånare.
2004-06 s 19
"Tusentals är på flykt i Sudan"
Flyende sudaneser söker skydd i Tchad på andra sidan
gränsen för att undkomma regeringsstyrkornas och de
beridna milisernas anfall mot separatistiska rebeller. När
regeringen och SPLA började närma sig en fred ville
också Darfur i nordväst vara med på ett hörn.
Separatisterna beväpnade sig och i februari i fjol intog
de staden Tine. Regeringen ville slå ner rebellerna och
bombar nu flera mål i den stora Darfurprovinsen i västra
Sudan. Amnesty säger att konflikten håller på
att få en rasistisk underton. De flesta i Darfur är
sunniter och betecknar sig som "svarta araber".
2005-51 s 19
"Tusentals nya flyktingar i Darfur"
Den humanitära krisen i Darfur har förvärrats markant
de senaste månaderna på grund av det tilltagande våldet,
rapporterar FN. Våldet blossade upp igen i september och
oktober och eskalerade sedan under hela november. Craigs Sanders
som leder FNs flyktingkommission i Sudan och Tchad skyller upptrappningen
på rebellgrupper, den regeringsstödda Janjaweedmilisen
och, i viss mån, på regeringen. Utsäde, åkrar
och byar förstörs avsiktligt för att försvåra
flyktingarnas återvändo. Sanders påpekar att
det fanns en reell chans till fred i Darfur, men den har förstörts.
2006-16 s 22
"Konflikten i västra Sudan breder ut sig"
Tchadiska rebeller med bas i Västra Darfur i Sudan har iscensatt
sin första attack mot mål långt inne i Tchad
i ett försök att anfalla tchadiska regeringssoldater.
Frankrike som stöder president Idriss Débys regering,
har utökat sin styrka med 1200 soldater med ytterligare 150.
Déby tog makten i en kupp 1990 och hans auktoritet har
undergrävts av våldet i Sudan och den pågående
kampen om nyupptäckta oljefyndigheter.
2007-08 s 9
"Hjälpen till Tchad brådskar"
FNs säkerhetsråd överväger att skicka en
styrka till östra Tchad för att försöka hindra
att krisen i Darfur sprider sig över gränsen och leder
till en regional konflikt och ännu mer mänskligt lidande.
Ett uppror i Tchad har drivit 120 000 tchadier från sina
hem. Folk letar desperat efter mat och skydd och konkurrerar med
drygt 200 000 flyktingar från västra Sudan om de knappa
vattenresurserna.
2007-10 s 24
"Tchad tackar nej"
Regeringen i Tchad har tackat nej till erbjudandet om en fredsstyrka
under FN-kommando för att skydda flyktingarna från
Darfur. De vill bara ha oväpnad FN-personal, det vill säga
poliser och militära övervakare. Sudans regering fortsätter
att vägra att ta emot en fredsstyrka i Darfur. I Tchad finns
det omkring 230 000 flyktingar från Darfur. Därtill
kommer 120 000 tchadier som har flytt undan rebellattacker i östra
Tchad.
2007-15 s 17
"Massaker i Tchad"
Den sudanesiska Janjaweed milisen dödade nyligen omkring
400 människor nära Tchads oroliga gräns i öster
mot Sudan. Angriparna omringade byarna och öppnade eld, förföljde
flyende bybor, rånade kvinnorna och sköt männen
enligt uppgifter från FNs flyktingkommissariat.
2007-16
s 24-26
"Krisen i Darfur sprider sig"
Den etniska konflikten har överskridit gränsen till
Tchad, där ännu en katastrof står för dörren.
Byar anfalls av arabiska milismän till häst, den fruktade
Janjaweedmilisen tillsammans med deras tchadiska allierade, som
försöker störta regeringen i huvudstaden N'Djamena.
Dödandet är en blodröd varningssignal om att massmord
som krigsvapen spridit sig till Tchad efter att ha använts
i Darfur i fyra år utan att det internationella samfundet
har försökt stoppa det. Fraktioner som bekämpar
Tchads president Idriss Deby har varit aktiva i östra Tchad
i många år. De underblåser de kroniska spänningarna
mellan jordbruks- och herdestammar, mellan svarta afrikaner och
araber. En etnisk rensning är på gång i Tchad
där afrikaner på flykt undan den arabiska milisen övertar
arabiska bosättningar vars ägare i sin tur flytt därför
att de fruktar vedergällning från afrikanerna.
2007-39 s 21-22
"Ombytta roller i Tchad"
I Sudan är det den svarta befolkningen som drivs på
flykt av arabiska miliser. I Sudans grannland, Tchad, känner
sig de arabiska nomaderna förföljda av svarta miliser.
De flyr till Sudan. 30 000 araber har flyttat från det svarta
Tchad till Sudan. Där får de mark och säkerhet
av den sudanska regeringe säger de.
Arabiska miliser från Sudan har ofta med hjälp av släktingar
i Tchad anfallit och bränt ner byar i Tchad. Många
svarta afrikaner främst tillhörande Dajustammen har
fått fly. De säger att araberna vill driva bort alla
svarta afrikaner på samma sätt som de gjort i Darfur.
En annan konflikt är den mellan den tchadiska presidenten
Idriss Derbys regering och fyra tchadiska rebellgrupper. Båda
sidorna söker stöd hos etniska grupper och personer
med olika stamtillhörighet. För det tredje är regeringarna
i Tchad och Sudan i konflikt med varandra och beskyller varandra
för att stödja det andra landets rebeller.
2007-48 s 13
"Inte mycket till fred"
Tchads armé uppger att den dödade 400 rebeller i ett
fyra timmars långt slag i Abougouleigne. Förra månaden
undertecknade fyra rebellgrupper ett fredsavtal med president
Idriss Débys regering men i förra veckan klagade en
av rebellgrupperna på att fredsavtalet implementerades alldeles
för långsamt och på att striderna mellan rebeller
och regeringssoldater fortsätter.
2008-06 s 27
"Frankrike är redo att ingripa i Tchad"
Sarkozy är beredd att hjälpa president Idriss Débys
regering i dess kamp mot rebeller. 1800 soldater finns redan i
landet. Rebeller mot Débys regering stormade huvudstaden
N'Djamena förra lördagen och lyckades komma ända
fram till presidentpalatsets grindar innan de motades bort. Rebellerna
säger sig acceptera en vapenvila om presidenten avgår
eller avsätts.
2008-07 s 18-19
"Världen slipper leva med Déby"
Tchads ledare överlevde kuppförsöket, men landets
opposition lever farligt. Déby skyller det senaste kuppförsöket
på tre rebellgrupper som har utländskt stöd. Rebellerna
hävdar att Déby favoriserar medlemmar i hans egen
"etniska grupp, Zaghawa". Etniska krigsherrar har i
åratal konkurrerat om makt och inflytande i Tchad med stöd
från olika grannar som Libyen och Sudan. Tchads presidenter
har sedan självständigheten från Frankrike 1960
haft mord och tortyr på sina samveten. Att utmana regeringen
har stått många dyrt. En tidigare president, Hissène
Habré kallades Afrikas Pinochet. Han lever i exil i Senegal.
1990 störtade Déby Habré i en kupp som planerades
i Darfur och genomfördes med Sudans hjälp.
2008-07 s 18
"Inga fler flyktingar!"
Tchads premiärminister anser att det är de nästan
300 000 flyktingarna från grannregionen Darfur i Sudam som
bär skulden för det allt spändare förhållandet
mellan Tchad och Sudan. Premiärminister Koumakoye vädjar
till FN att ta hand om flyktingarna. Om de inte flyttas till annan
plats kommer Tchads regering att förvisa dem varnar han.
De har flytt från Darfur under det 5 år långa
kriget mellan svarta afrikaner och Sudans arabdominerade regering.
2008-16 s 10-12
"Sudan och Tchad närmar sig en konflikt" hela artikeln
Tekniskt sett är Tchad en demokrati, även om valen visat
allvarliga brister, Idriss Déby har vunnit överlägset
varje gång. 2005 ändrades författningen så
att han nu kan väljas om hur många gånger som
helst. Efter nästan 20 år vid makten sitter han säkrare
än någonsin förr. Rebellerna som har stöd
i Sudan vill ändra på detta faktum.
2008-21 s 22-23
"Tchad ger svar på tal"
Soldaten står och letar i en hög med kläder på
polisstationen i Omdurman nära Sudans huvudstad Khartoum,
och till slut plockar han fram en sliten keps. "Tchad!",
säger han triumferande och pekar på flaggan på
kepsens framsida. Efter ytterligare sökande hittar han en
handfull id-kort som utan tvivel har tillhört chadiska soldater.
Den 10 maj kom en rebellgrupp med 1200 soldater i 200 jeepar från
Darfur som kallar sig JEM till staden Omdurman som ligger strax
väster om Sudans huvudstad Khartoum. Måltavlan var
presidentpalatset på andra sidan Nilen. Sudanska regeringssoldater
avvärjde anfallet men attacken visar att det finns risk för
ett konventionellt krig mellan Sudan och Tchad. Attacken liknar
mycket ett rebellanfall mot Tchads huvudstad, N'Djamena, för
tre månader sedan. Tchads president Déby förnekar
stöd till rebellerna.
2008-40 s 20
"Uppdrag Tchad upphör i juni 2009"
EUs 3500 man starka fredsstyrka i Tchad som varit på plats
sedan i mars ska lämna landet senast den 1 juni nästa
år. EU kommer då att överlämna ansvaret
för de fredsbevarande insatserna till FN. Uppdraget var att
skydda flyktingar från den västsudanesiska Darfurregionen
tills den planerade, internationella fredsstyrkan för Darfur
var redo. Först vid årets slut kan FN ha fått
ihop halva styrkan. Insatsområdet är lika stort som
hela Frankrike.
2010-06 s 13
"De har tröttnat på krig"
Sudan och Tchad har enats om att avsluta ställföreträdande
krig och börja förhandla direkt med varandra om gemensamma
utvecklingsprojekt vilket ska leda till återuppbyggnad i
de krigshärjade gränstrakterna mellan länderna.
2011-46 s 25
1986 gör Muammar Gaddafi ett misslyckat invasionsförsök.
1990 militärkupp. 2005 och 2008 anfaller rebeller huvudstaden
N'Djamena. Det största hotet från den libyska revolutionen
mot grannarna i söder är emellertid de ekonomiska följderna.
President Idriss Déby kunde spela stark man tack vare Gaddafis
generositet. Landets oljeintäkter minskar och Idriss Déby
har inte de nya libyska ledarnas förtroende.
Tchad
2013-27 s 30
"Ex president arresterad i Senegal"
Tchads tidigare president, Hissène Habré, som anklagas
för mord och tortyr på 40 000 oppositionella under
sitt åttaåriga styre under 1980-talet, har nu arresterats
i Senegal och ska ställas inför rätta i Dakar.
Det var hit han flydde efter en statskupp ledd av Idriss Déby
1990. Offren för hans brutala regim har i mer än två
decennier kämpat för att få till stånd en
rättegång, men Senegals tidigare regeringar har förhalat
dem eftersom man vägrat att döma eller utlämna
andra afrikanska länders presidenter.
Centralafrikanska republiken, Tchad
2014-08
s 14-15
"Rebellerna får stöd av Tchad"
Seleka-rebellernas mål är att styra republiken från
de nordliga provinserna. I norr finns rikedomarna. Och stödet
från Tchad.
Tungt beväpnade muslimska soldater från den tidigare
rebellrörelsen Seleka kontrollerar staden Bangui. I utkanten
har den kristna milisen Anti-balaka slagit läger fast beslutna
att gripa makten. Under den senaste veckan har den senare tagit
över flera städer, byar och stadsdelar. Selekarebellerna
drar sig tillbaka från huvudstaden till staden Kaga Bandoro
i norra CAR, där det finns guld, diamanter och andra mineraler.
Den ligger nära gränsen till Tchad vars regering och
militär gillar Seleka-rebellerna som stöds med legosoldater
både från Tchad och Sudan.
Flyktingpolitik,
Tchad
2015-48 24-26
"Bara de fattigaste stannar kvar i Tchad"
Påståendet att ju fattigare afrikanerna är desto
mer tenderar de att emigrera bygger på ett tankefel. En
undersökning som gjordes 2013 fann snarare det motsatta förhållandet:
i Afrika växer ofta lusten att emigrera i takt med inkomsten.
Även i asiatiska länder som Filippinerna ökar migrationen
i takt med stigande inkomster och förmögenhet, medan
den avtar i Latinamerika. Det är i allmänhet inte fattigdom
utan snarare antaganden om relativt högre livskvalitet som
driver på migrationen.
FN har pekat ut Tchad som den region där de framtida flyktingströmmarna
från Afrika kommer att utgå. Den globala uppvärmningen
riskerar att helt torka ut Tchadsjön och Boko Haram, de militanta
islamisterna, gör området mycket farligt för,
invånarna. Två av de fyra länderna runt sjön,
Tchad och Niger, är bland de mest underutvecklade länderna
i världen. För de två andra, Kamerun och Nigeria,
är området runt sjön ett försummat randområde.
Sannolikt drivs tiotusentals människor på flykt - om
ingenting görs.
sidans topp